Utekompaniet, Summering av praktikveckan
I början av veckan undrade jag lite vad jag gjorde där. Men så kanske det alltid är när man kommer ny till ett ställe och inte känner någon, vare sig det är på en arbetsplats eller någon annanstans. Mina uppgifter var ganska simpla och när jag fått en uppgift gick jag iväg och började jobba, inte så många tillfällen för att lära känna personalen och butiken. Men det hela blev bättre och bättre under veckan och allt eftersom dagarna gick blev det roligare och roligare.
Min uttalade handledare var Anders men jag har tagit "order" från flera olika ur personalen, beroende på vem det är som har jobbat. Jag tycker relationen mellan dom och mig har funkat bra, även om det kändes lite stelt i början (som jag var inne på tidigare). Mot slutet av veckan flöt det på bättre i och med att jag fick lite andra uppgifter. Jag fick ta lite mer ansvar och jobba mer självständigt och då tror jag man stimuleras och slappnar av på ett annat sätt. Det kan vara så att de i början inte riktigt visste var de hade mig och ville väll helt enkelt inte släppa in mig på områden de var osäkra på om jag behärskar.
Jag upplever att Utekompaniet är väldigt måna om sina kunder. Jag tror att en butik som Utekompaniet behöver vara det för att överleva. Butiken ligger inte i den mest befolkningsrika regionen samtidigt som en stor konkurrent huserar i området. Den konkurrenten heter Naturkompaniet och är minst ett par nummer större när det gäller storlek på butik och utbud. Då krävs det av Utekompaniet att man med sin lilla butik klarar av att locka kunder och sedan får dom att gilla det de ser och hoppas att de återvänder. Då gäller det att man som säljare är trevlig och hela tiden hjälper kunden med det han eller hon önskar. Och det är detta som jag tycker Utekompaniets personal gör så bra. Det är kundbeställningar hit och dit, men det upplevs inte som jobbigt utan ses som en möjlighet till bra service.
En anledning till att personalen har denna inställning kan vara alla lappar som sitter runt om i personalrummen som poängterar vikten av att sätta kunden främst. "Kunden är inte någon som stör oss i arbetet - det är han som ger oss arbete".
Utan kunder - ingen försäljning - inget roligt.
Den här veckan har varit nyttig på många sätt. På lappen med anvisningar vi fick innan praktiken står det att man ska känna av om det är något att arbeta med i framtiden. Jag tänkte väl inte så jättemycket på just det när jag valde praktikplats, men nu såhär i efterhand känner jag att det var ett mycket bra val av mig att praktisera på Utekompaniet. Jag har nämligen länge gått med planer på att jag skulle vilja driva en butik. Sen att jag inte direkt har haft tanken på en friluftsbutik - har mer varit inne på en spelbutik - har inte så stor betydelse. Det viktiga är att jag nu har fått se hur det går till i en butik med t.ex. beställningar, leveranser och kundbemötanden.
En annan framtidstanke jag har haft är att starta ett eget företag. Ett samarbete mellan mina tankar ser jag definitivt som en möjlighet i framtiden. Starta ett företag och sedan driva en butik med spelhörna + något annat. Jag tror att för att man ska ha rejäl koll redan från början i sitt startande av företag bör man nog gå någon form av utbildning, vilket jag även har haft en framtidstanke kring. Att plugga någon form av företagsekonomi har länge känts relevant för mig och frågan än om det inte blivit än mer intressant efter den här veckan.
En vecka som gått fort, varit rolig och på många sätt väldigt lärorik. Tack för det Utekompaniet!
Min uttalade handledare var Anders men jag har tagit "order" från flera olika ur personalen, beroende på vem det är som har jobbat. Jag tycker relationen mellan dom och mig har funkat bra, även om det kändes lite stelt i början (som jag var inne på tidigare). Mot slutet av veckan flöt det på bättre i och med att jag fick lite andra uppgifter. Jag fick ta lite mer ansvar och jobba mer självständigt och då tror jag man stimuleras och slappnar av på ett annat sätt. Det kan vara så att de i början inte riktigt visste var de hade mig och ville väll helt enkelt inte släppa in mig på områden de var osäkra på om jag behärskar.
Jag upplever att Utekompaniet är väldigt måna om sina kunder. Jag tror att en butik som Utekompaniet behöver vara det för att överleva. Butiken ligger inte i den mest befolkningsrika regionen samtidigt som en stor konkurrent huserar i området. Den konkurrenten heter Naturkompaniet och är minst ett par nummer större när det gäller storlek på butik och utbud. Då krävs det av Utekompaniet att man med sin lilla butik klarar av att locka kunder och sedan får dom att gilla det de ser och hoppas att de återvänder. Då gäller det att man som säljare är trevlig och hela tiden hjälper kunden med det han eller hon önskar. Och det är detta som jag tycker Utekompaniets personal gör så bra. Det är kundbeställningar hit och dit, men det upplevs inte som jobbigt utan ses som en möjlighet till bra service.
En anledning till att personalen har denna inställning kan vara alla lappar som sitter runt om i personalrummen som poängterar vikten av att sätta kunden främst. "Kunden är inte någon som stör oss i arbetet - det är han som ger oss arbete".
Utan kunder - ingen försäljning - inget roligt.
Den här veckan har varit nyttig på många sätt. På lappen med anvisningar vi fick innan praktiken står det att man ska känna av om det är något att arbeta med i framtiden. Jag tänkte väl inte så jättemycket på just det när jag valde praktikplats, men nu såhär i efterhand känner jag att det var ett mycket bra val av mig att praktisera på Utekompaniet. Jag har nämligen länge gått med planer på att jag skulle vilja driva en butik. Sen att jag inte direkt har haft tanken på en friluftsbutik - har mer varit inne på en spelbutik - har inte så stor betydelse. Det viktiga är att jag nu har fått se hur det går till i en butik med t.ex. beställningar, leveranser och kundbemötanden.
En annan framtidstanke jag har haft är att starta ett eget företag. Ett samarbete mellan mina tankar ser jag definitivt som en möjlighet i framtiden. Starta ett företag och sedan driva en butik med spelhörna + något annat. Jag tror att för att man ska ha rejäl koll redan från början i sitt startande av företag bör man nog gå någon form av utbildning, vilket jag även har haft en framtidstanke kring. Att plugga någon form av företagsekonomi har länge känts relevant för mig och frågan än om det inte blivit än mer intressant efter den här veckan.
En vecka som gått fort, varit rolig och på många sätt väldigt lärorik. Tack för det Utekompaniet!
Nu går Hästjävlar i mål
Idag är sista dagen med andelsspelet Hästjävlar. Det har varit en rolig och tyvärr även kostsam tid. Men de tio veckorna, som blev tolv tack vare lite vinster, sjunger nu på sista versen.
Om det inte är så att vi vinner en massa idag. V75-systemet som är inlämnat känns stabilt förutom i två avdelningar, där jag inte hade råd att plocka med de jag ville ha med. Det är faktiskt så att jag dissar en häst som ligger mig varmt om hjärtat och som jag har spelat på många gånger. Jag kanske får lida för det. Men har man inte hur mycket som helst att spela för så får man kompromissa.
Inför dagens V75-omgång hade vi i kassan 333 kronor. Det är svårt att knåpa ihop ett system för exakt 333 kronor så därför blev det ett system plus ett vinnarspel på en enskild häst. Om jag prickar rätt med mitt vinnarspel kommer jag nog bli helgonförklarad. Jag satte 63 kronor på nr. 12 i V75-1, Simon Starlight. För tillfället ligger oddset kring 40 ggr pengarna. Hallelujah!
Om det inte är så att vi vinner en massa idag. V75-systemet som är inlämnat känns stabilt förutom i två avdelningar, där jag inte hade råd att plocka med de jag ville ha med. Det är faktiskt så att jag dissar en häst som ligger mig varmt om hjärtat och som jag har spelat på många gånger. Jag kanske får lida för det. Men har man inte hur mycket som helst att spela för så får man kompromissa.
Inför dagens V75-omgång hade vi i kassan 333 kronor. Det är svårt att knåpa ihop ett system för exakt 333 kronor så därför blev det ett system plus ett vinnarspel på en enskild häst. Om jag prickar rätt med mitt vinnarspel kommer jag nog bli helgonförklarad. Jag satte 63 kronor på nr. 12 i V75-1, Simon Starlight. För tillfället ligger oddset kring 40 ggr pengarna. Hallelujah!
Utekompaniet, Dag 5
Sista dagen på praktikveckan är till ända. Och det kan ha varit den roligaste dagen. Allt bara flöt på. Jag känner att jag kommit in i rutinerna och vet vad som finns var och hur man gör olika saker, då blir det genast roligare. Idag fick jag även tillfälle att prata lite med kunderna. Även om jag inte kunde svara på deras frågor om produkterna så kunde jag i alla fall hänvisa dom till de i butiken som hade svaren. Det är en början.
Dagens höjdpunkt var nog när det på morgonen kom en leverans av det större slaget. 1500 sittunderlag får ändå klassas som en stor order. Så många sittunderlag har jag inte sett på en och samma gång under hela mitt liv. Vilken upplevelse!
Jag hade så rätt. Muffinsen gjorde succé även denna gång. Det sägs att första intrycket är väldigt viktigt och jag hoppas att även sista intrycket är viktigt. I sådan fall ligger jag bra till på alla sätt och vis.
Imorgon ska jag skriva ihop en summering av hela veckan. Jag utlovar tankar som kan antyda mina planer för framtiden. Det kan du bara inte missa!
Dagens höjdpunkt var nog när det på morgonen kom en leverans av det större slaget. 1500 sittunderlag får ändå klassas som en stor order. Så många sittunderlag har jag inte sett på en och samma gång under hela mitt liv. Vilken upplevelse!
Jag hade så rätt. Muffinsen gjorde succé även denna gång. Det sägs att första intrycket är väldigt viktigt och jag hoppas att även sista intrycket är viktigt. I sådan fall ligger jag bra till på alla sätt och vis.
Imorgon ska jag skriva ihop en summering av hela veckan. Jag utlovar tankar som kan antyda mina planer för framtiden. Det kan du bara inte missa!
Utekompaniet, Dag 4
Idag känns det som att jag inte har gjort särskilt mycket. Men ändå har dagen gått snabbt. Jag tror det är för att jag har gjort en massa småsaker. Lite här, lite där. Det innebär att jag har bytt både uppgift och arbetsplats ofta, vilket jag tror är anledningen till att tiden flyger iväg.
Största delen av dagen har jag packat upp nya produkter, prismärkt dom och placerat dom på rätt ställe i butiken. Idag har jag även suttit lite vid en dator och fixat till Utekompaniets presentkort. De var redan färdiga, jag skulle bara ändra lite siffror. Men det blev ändå en nyttig uppgift för mig för jag snodde lite designtips och kom på hur man gör snygga medlemskort. Jag ska nämligen göra sådana till Idrottskommittén här på skolan.
Jag fick besök i affären idag. Det var Niclaz som tittade förbi. Jag är osäker på om det var ett besök med huvudsyftet att prata med mig och att han därmed kommer göra det med mina klasskamrater också eller om han helt enkelt var där för att spendera pengar. Ska jag vara helt ärlig hade jag blivit mycket förvånad om den här veckan hade passerat förbi och han inte hade tittat in.
På eftermiddagen fick jag packa upp ännu mera lådor. Denna gång var huvuduppgiften att se så att allt de hade beställt fanns med i lådorna. Till en början stämde det bra med den gjorda beställningen men i dagens sista låda var det lite fel. Och det är väl tur det, då finns det lite jobb i morgon också.
Dagens höjdpunkt var när jag fick ett uppdrag att ringa till en kund och berätta att hennes jacka som hon hade beställt nu hade anlänt. Jag är normalt sett ingen hejare på sådana situationer. Jag tycker det är lite för mycket press lite för snabbt. Men jag koncentrerade mig och slog numret. Och det var ju inga problem, jag gjorde inte bort mig ett dugg. Klarade det faktiskt galant! En bonus att jag fick presentera mig som "Ola på Utekompaniet". Kändes väldigt proffsigt. Jag kom på mig själv med att gå runt och le för mig själv en lång stund efter det här samtalet. Jag tror jag gick runt med det där leendet längre tid än tiden för själva samtalet. Måste vara det optimala.
Nu ikväll har jag bakat chokladmuffins som jag ska ta med imorgon för att det är min sista dag. En liten överraskning som jag tror kommer göra succé. Mina chokladmuffins har en tendens att göra det.
Största delen av dagen har jag packat upp nya produkter, prismärkt dom och placerat dom på rätt ställe i butiken. Idag har jag även suttit lite vid en dator och fixat till Utekompaniets presentkort. De var redan färdiga, jag skulle bara ändra lite siffror. Men det blev ändå en nyttig uppgift för mig för jag snodde lite designtips och kom på hur man gör snygga medlemskort. Jag ska nämligen göra sådana till Idrottskommittén här på skolan.
Jag fick besök i affären idag. Det var Niclaz som tittade förbi. Jag är osäker på om det var ett besök med huvudsyftet att prata med mig och att han därmed kommer göra det med mina klasskamrater också eller om han helt enkelt var där för att spendera pengar. Ska jag vara helt ärlig hade jag blivit mycket förvånad om den här veckan hade passerat förbi och han inte hade tittat in.
På eftermiddagen fick jag packa upp ännu mera lådor. Denna gång var huvuduppgiften att se så att allt de hade beställt fanns med i lådorna. Till en början stämde det bra med den gjorda beställningen men i dagens sista låda var det lite fel. Och det är väl tur det, då finns det lite jobb i morgon också.
Dagens höjdpunkt var när jag fick ett uppdrag att ringa till en kund och berätta att hennes jacka som hon hade beställt nu hade anlänt. Jag är normalt sett ingen hejare på sådana situationer. Jag tycker det är lite för mycket press lite för snabbt. Men jag koncentrerade mig och slog numret. Och det var ju inga problem, jag gjorde inte bort mig ett dugg. Klarade det faktiskt galant! En bonus att jag fick presentera mig som "Ola på Utekompaniet". Kändes väldigt proffsigt. Jag kom på mig själv med att gå runt och le för mig själv en lång stund efter det här samtalet. Jag tror jag gick runt med det där leendet längre tid än tiden för själva samtalet. Måste vara det optimala.
Nu ikväll har jag bakat chokladmuffins som jag ska ta med imorgon för att det är min sista dag. En liten överraskning som jag tror kommer göra succé. Mina chokladmuffins har en tendens att göra det.
Presentation av Utekompaniet
Utekompaniet är en friluftsbutik i Själevad, några km utanför Örnsköldsvik. I butiken säljs allt från produkter för friluftsliv och fiske till rejäla arbetskläder. Utöver försäljning i butiken utför man olika tryckeriuppdrag samt hyr ut friluftsutrustning, t.ex. kajaker och långfärdsskridskor.
Företaget bildades 1999 av Tomas Wallin och Per Olof Lundgren. Deras målsättning vid starten var att "inom 5-6 år vara en stabil butik med goda kundkontakter och kunna erbjuda kunderna vad de behöver". För att nå målsättninen var planen att "aktivt arbeta med kundbesök, företagskvällar, aktiviteter mm samt att arbeta med utskick mot föreningar, skolor, förskolor och att ta marknadsandelar i Ö-vik med omnejd".
Idag, 10 år senare, anser de att de nått sin målsättning. De har under åren etablerat sig på marknaden och skaffat många återkommande kunder. En stor del av de kunderna är företag som efterfrågar arbetskläder, ofta med sitt eget företags logotype på. Det här är en smart grej tycker jag, samtidigt som man lätt blir beroende av det man riktar in sig lite extra och därmed kan mista en stor inkomstkälla om det går tungt för det man nischat sin mot.
För tillfället är det en liten downperiod i och med efterdyningarna av finanskrisen. Utekompaniet har dock klarat sig igenom krisen väldigt bra, det blev inte alls så kraftig nedgång som de hade väntat sig. Och det här med upp- eller nedgång svänger hela tiden. Ibland, när det är goda tider, betraktar de sig själva som ett mycket stabilt företag med bra förtjänst medan företaget i dåliga tider känns en aning ostabilt.
Även om det är en liten downperiod just nu så är det bättre än för några år sedan. De hade en period då de la resurser och pengar på sidoprojekt men nu upplever de att de hittat rätt i sortimentet och vet vad de ska syssla med. Kanske att de under den perioden gick utanför sin affärsidé, "att tillhandahålla varor (inom friluftsliv, fiske, jakt och arbets-profilprodukter) som håller hög kvalitet samt att genom god kunskap om dessa varor ge kunden den service han eller hon är berättigad till", och därmed inte fick samma flyt i företaget som nuförtiden.
Utekompaniet har 5 anställda samt 1 extraarbetare som jobbar lite då och då. Vecka 44 hade de även en praktikant som de utnyttjade väl. Precis som det ska vara.
Företaget bildades 1999 av Tomas Wallin och Per Olof Lundgren. Deras målsättning vid starten var att "inom 5-6 år vara en stabil butik med goda kundkontakter och kunna erbjuda kunderna vad de behöver". För att nå målsättninen var planen att "aktivt arbeta med kundbesök, företagskvällar, aktiviteter mm samt att arbeta med utskick mot föreningar, skolor, förskolor och att ta marknadsandelar i Ö-vik med omnejd".
Idag, 10 år senare, anser de att de nått sin målsättning. De har under åren etablerat sig på marknaden och skaffat många återkommande kunder. En stor del av de kunderna är företag som efterfrågar arbetskläder, ofta med sitt eget företags logotype på. Det här är en smart grej tycker jag, samtidigt som man lätt blir beroende av det man riktar in sig lite extra och därmed kan mista en stor inkomstkälla om det går tungt för det man nischat sin mot.
För tillfället är det en liten downperiod i och med efterdyningarna av finanskrisen. Utekompaniet har dock klarat sig igenom krisen väldigt bra, det blev inte alls så kraftig nedgång som de hade väntat sig. Och det här med upp- eller nedgång svänger hela tiden. Ibland, när det är goda tider, betraktar de sig själva som ett mycket stabilt företag med bra förtjänst medan företaget i dåliga tider känns en aning ostabilt.
Även om det är en liten downperiod just nu så är det bättre än för några år sedan. De hade en period då de la resurser och pengar på sidoprojekt men nu upplever de att de hittat rätt i sortimentet och vet vad de ska syssla med. Kanske att de under den perioden gick utanför sin affärsidé, "att tillhandahålla varor (inom friluftsliv, fiske, jakt och arbets-profilprodukter) som håller hög kvalitet samt att genom god kunskap om dessa varor ge kunden den service han eller hon är berättigad till", och därmed inte fick samma flyt i företaget som nuförtiden.
Utekompaniet har 5 anställda samt 1 extraarbetare som jobbar lite då och då. Vecka 44 hade de även en praktikant som de utnyttjade väl. Precis som det ska vara.
Utekompaniet, Dag 3
Denna dag fortsatte på gårdagens tema, kontrollerande av prislappar. Ska jag vara helt ärlig har jag börjat trötta en aning på den sysslan nu. Fast ibland händer något roligt! Som på förmiddagen idag. Jag hade kommit till ett ställ med likadana t-shirts, bortsett från färgen. På prislapparna till dessa t-shirts hittade jag 4 (!) olika belopp. 99, 155, 159 och 1 590. Tänk den personen som plockar "fel" plagg och får punga ut med nästan 1600 istället för en hundring för en sketen t-shirt. Motigt.
Efter lite efterforskning fick jag reda på att det skulle vara 159 kronor per t-shirt. Vilket jag iofs också tycker är ganska tufft.
Idag har det inte blivit så mycket städning för mig. Enda lilla grejen var att jag med plast täckte över ett par ställningar med kläder för att slippa städa senare. De bygger nämligen om i lokalen bredvid och idag skulle de borra ett hål för ventilation till ett av Utekompaniets förråd så då behövdes lite skydd mot det damm som gärna uppstår vid ett sådant ingrepp.
Dagens höjdpunkt var nog det där med alla olika priser för samma produkt och då kanske framförallt att en helt vanlig vit t-shirt kostade 1 590 svenska riksdaler! Konkurrensen för utmärkelsen Dagens höjdpunkt består av det tillfälle då jag fick slå in en vara på kassaapparaten, ta betalt och ge tillbaka växel och kvitto. Dessutom gjorde jag det fullständigt fläckfritt! Men 1 590 kronors-tröjan vann som sagt i alla fall. Och den vann överlägset.
Eller nja, det hade den gjort om det inte varit för att jag fick en glassbåt kastad till mig mot slutet av dagen. Nu blev segern knapp. För det är inte alla dagar man får det en glassbåt flygande till sig. Fast jag måste erkänna att de flesta gånger jag har ätit glassbåt så har jag faktiskt fått den just flygande till mig. Jag vet inte varför men det verkar vara en bra kast-glass helt enkelt.
Efter lite efterforskning fick jag reda på att det skulle vara 159 kronor per t-shirt. Vilket jag iofs också tycker är ganska tufft.
Idag har det inte blivit så mycket städning för mig. Enda lilla grejen var att jag med plast täckte över ett par ställningar med kläder för att slippa städa senare. De bygger nämligen om i lokalen bredvid och idag skulle de borra ett hål för ventilation till ett av Utekompaniets förråd så då behövdes lite skydd mot det damm som gärna uppstår vid ett sådant ingrepp.
Dagens höjdpunkt var nog det där med alla olika priser för samma produkt och då kanske framförallt att en helt vanlig vit t-shirt kostade 1 590 svenska riksdaler! Konkurrensen för utmärkelsen Dagens höjdpunkt består av det tillfälle då jag fick slå in en vara på kassaapparaten, ta betalt och ge tillbaka växel och kvitto. Dessutom gjorde jag det fullständigt fläckfritt! Men 1 590 kronors-tröjan vann som sagt i alla fall. Och den vann överlägset.
Eller nja, det hade den gjort om det inte varit för att jag fick en glassbåt kastad till mig mot slutet av dagen. Nu blev segern knapp. För det är inte alla dagar man får det en glassbåt flygande till sig. Fast jag måste erkänna att de flesta gånger jag har ätit glassbåt så har jag faktiskt fått den just flygande till mig. Jag vet inte varför men det verkar vara en bra kast-glass helt enkelt.
Utekompaniet, Dag 2
Andra dagen på Utekompaniet är till ända. Och man får väll säga att det blev lite andra uppgifter än igår. Fast ändå ganska lika. Uppgifterna präglas av ordning och reda. Antingen är det städning - idag sorterade jag fem hyllor med kataloger, igår en skrubb skor - eller så är det fixa snyggt i butiken som gäller. Jag vet inte om det beror på att de ska ha 10-års jubileum nästa helg eller om det helt enkelt är såhär det är att jobba i butik. Mycket som ska fixas i ordning hela tiden. Om det är pga. 10-års jubileumet har de anställda en himla tur som fick mig som dräng precis innan. "Visst fan, det där som är så tråkigt måste ju göras innan jubileumet. Men vänta, vi har ju en praktikant!" Så kanske de tänker.
Fast jag tycker inte det är tråkigt. Och jag tror inte de tänker så. Det är skönt att de har en uppgift att ge mig. Gå omkring och inte göra någonting är väldigt tråkigt. Sen att de uppgifterna jag får inte alltid har med friluftsliv och naturguidening att göra är inte hela världen. Alltid lär man sig nåt, även om det inte är det man från början tänkte sig.
Höjdpunkten under dagens arbetspass var rasten då jag åt kladdkaka. Jag verkar ha hamnat i kladdkake-land här uppe. Vart man än vänder sig, vilka man än umgås med, så bjuds det på kladdkaka. Idag hade en av de anställda med sig sin dotter till jobbet och hon hade bakat en kladdkaka som var supergod! Mer sånt och jag tänker definitivt överväga en karriär i butiksbranschen.
Fast jag tycker inte det är tråkigt. Och jag tror inte de tänker så. Det är skönt att de har en uppgift att ge mig. Gå omkring och inte göra någonting är väldigt tråkigt. Sen att de uppgifterna jag får inte alltid har med friluftsliv och naturguidening att göra är inte hela världen. Alltid lär man sig nåt, även om det inte är det man från början tänkte sig.
Höjdpunkten under dagens arbetspass var rasten då jag åt kladdkaka. Jag verkar ha hamnat i kladdkake-land här uppe. Vart man än vänder sig, vilka man än umgås med, så bjuds det på kladdkaka. Idag hade en av de anställda med sig sin dotter till jobbet och hon hade bakat en kladdkaka som var supergod! Mer sånt och jag tänker definitivt överväga en karriär i butiksbranschen.
Paket, fast det inte är jul än.
Nu, precis just nu, är jag sjukt glad! Till och med tanken på att jag om fem minuter tänker ge mig ut på en löprunda i mörkret och den tvågradiga luften känns rolig. Man skulle kunna säga att jag är ostoppbar för tillfället! Fast samtidigt har det hänt tråkiga saker och allt är inte frid och fröjd. Men jag har funderat en hel del idag och lösningen på problemet är nog på gång. Det lutar åt att det blir lugn och ro istället för hets och nöjen.
För att återknyta till det roliga, jag har fått paket på posten. Till och med två paket. Ett från min rara mormor som har skickat garn och stickor till mig. Jag ringde förra veckan och frågade om hon hade ett par nystan och några stickor hon inte använder som hon kan skicka till mig. Jag ska nämligen sticka mig ett par raggsockor. I paketet jag fick låg 10 stickor och 17 (!) garnnystan. Vilken mormor jag har. Tack så mycket!
I det andra paketet fanns en massa foton. Foton som jag valt ut och som jag laddat upp på internet för att få dom framkallde. Idag fick jag mitt lilla paket med posten och däri låg 100 fina foton till kostnaden av 29 kronor. Helt fantastiskt! Det är foton från både nu och då och jag har tagit de flesta själv. Det ska bli ett sant nöje att sätta upp dom över hela mitt rum. Min hemlängtan kommer dämpas nu när jag har nära och kära och en massa roliga minnen så nära till hands.
Nu blir det löparskorna och reflexvästen på!
För att återknyta till det roliga, jag har fått paket på posten. Till och med två paket. Ett från min rara mormor som har skickat garn och stickor till mig. Jag ringde förra veckan och frågade om hon hade ett par nystan och några stickor hon inte använder som hon kan skicka till mig. Jag ska nämligen sticka mig ett par raggsockor. I paketet jag fick låg 10 stickor och 17 (!) garnnystan. Vilken mormor jag har. Tack så mycket!
I det andra paketet fanns en massa foton. Foton som jag valt ut och som jag laddat upp på internet för att få dom framkallde. Idag fick jag mitt lilla paket med posten och däri låg 100 fina foton till kostnaden av 29 kronor. Helt fantastiskt! Det är foton från både nu och då och jag har tagit de flesta själv. Det ska bli ett sant nöje att sätta upp dom över hela mitt rum. Min hemlängtan kommer dämpas nu när jag har nära och kära och en massa roliga minnen så nära till hands.
Nu blir det löparskorna och reflexvästen på!
Utekompaniet, Dag 1
Första dagen på Utekompaniet är till ända. Det känns som en typisk praktikant-dag, en massa uppgifter som knappast ger någon som helst utveckling! Nädå, så farligt var det inte. Alla måste ju börja nånstans. Jag fick börja med att kolla igenom outlet-varorna och prismärka det som saknade pris. Sen klippte jag papper och efter det sorterade och plockade jag iordning ett utrymme fullt av skor. De två sistnämnda uppgifterna känns emellertid som klockrena praktikant-sysslor.
På eftermiddagen kom dagens höjdpunkt då jag och Johan (en kille som går idrottslinjen på skolan och som jobbar extra på Utekompaniet ibland) fick en liten rundguidning i butiken och en hel del information om en massa saker, t.ex. vandringskängor och olika bindningar till turskidor. Mycket nytt och mycket intressant.
Imorgon är en ny praktikantdag med nya uppgifter (förhoppningsvis).
På eftermiddagen kom dagens höjdpunkt då jag och Johan (en kille som går idrottslinjen på skolan och som jobbar extra på Utekompaniet ibland) fick en liten rundguidning i butiken och en hel del information om en massa saker, t.ex. vandringskängor och olika bindningar till turskidor. Mycket nytt och mycket intressant.
Imorgon är en ny praktikantdag med nya uppgifter (förhoppningsvis).
Inför praktiken
Imorgon börjar praktiken. Kommande fem dagar ska jag lära mig lite om hur det är att jobba på Utekompaniet. Det är en friluftsbutik i Själevad, ett par kilometer från skolan.
Således kommer inläggen den närmsta tiden handla mycket om hur dagarna i butiken fortlöper. Vi har fått i uppgift att redovisa praktikperioden på bloggen så då är det ju lika bra att göra det!
Om knappt tolv timmar, 10.00, börjar jag. Ska bli mycket spännande. Och förhoppningsvis roligt. Och kanske till och med lärorikt. Den som lever får se.
Således kommer inläggen den närmsta tiden handla mycket om hur dagarna i butiken fortlöper. Vi har fått i uppgift att redovisa praktikperioden på bloggen så då är det ju lika bra att göra det!
Om knappt tolv timmar, 10.00, börjar jag. Ska bli mycket spännande. Och förhoppningsvis roligt. Och kanske till och med lärorikt. Den som lever får se.
Herrar på täppan
Nu är jag nästan själv på skolan. Vad jag vet är vi 4 som är kvar varav en åker hem imorgon. Det känns väldigt tomt men samtidigt skönt lugnt.
Vi som är kvar kommer ha härliga dagar. Vi planerar att gå och plundra kylskåpen i alla tomma internatbyggnader. Om de nu är tomma, kan ju vara någon som vi inte vet om som har stannat. I så fall blir det en tråkig överraskning för personen i fråga när han/hon märker att yoghurten är borta.
Vi har den kommande veckan två bastuar för oss själva. Biljardbordet kommer alltid vara ledigt förutom när vi är där. Vi har fixat fram pilar till darttavlan och kanske det mest intressanta ur njutningssynpunkt överhuvudtaget, vi har ÖL! Jag var idag i Ö-vik och handlade öl åt oss alla tre så nu blir vi kungarna av skolan hela veckan.
Fast det kan faktiskt bli ganska ensamt också. Om några dagar tror jag vi alla kommer sakna våra kära vänner här och den tomma skolan kanske rentav blir läskigt tom.
Dessutom går alla vi tre som är kvar i samma klass så det kanske hade varit bra med en liten paus från varandra, vi ses ju dagligen i vanliga fall. Om vi ryker ihop strax innan jullovet lär definitivt höstlovsveckan vara orsaken.
Jag var som sagt i Ö-vik idag. Jag köpte en hel del. Jag hade väll egentligen inte råd med det med tanke på de senaste veckornas inköp av friluftskläder men det var så billigt och allt bara flöt på och vips så hade jag händerna fulla av kassar. När jag kom hem från min stadstur blev jag beordrad att gå mannekäng. Första gången någon vill se mig snurra runt i kläder på det sättet. Tänk vad man får vara med om på en folkhögskola.
Vi som är kvar kommer ha härliga dagar. Vi planerar att gå och plundra kylskåpen i alla tomma internatbyggnader. Om de nu är tomma, kan ju vara någon som vi inte vet om som har stannat. I så fall blir det en tråkig överraskning för personen i fråga när han/hon märker att yoghurten är borta.
Vi har den kommande veckan två bastuar för oss själva. Biljardbordet kommer alltid vara ledigt förutom när vi är där. Vi har fixat fram pilar till darttavlan och kanske det mest intressanta ur njutningssynpunkt överhuvudtaget, vi har ÖL! Jag var idag i Ö-vik och handlade öl åt oss alla tre så nu blir vi kungarna av skolan hela veckan.
Fast det kan faktiskt bli ganska ensamt också. Om några dagar tror jag vi alla kommer sakna våra kära vänner här och den tomma skolan kanske rentav blir läskigt tom.
Dessutom går alla vi tre som är kvar i samma klass så det kanske hade varit bra med en liten paus från varandra, vi ses ju dagligen i vanliga fall. Om vi ryker ihop strax innan jullovet lär definitivt höstlovsveckan vara orsaken.
Jag var som sagt i Ö-vik idag. Jag köpte en hel del. Jag hade väll egentligen inte råd med det med tanke på de senaste veckornas inköp av friluftskläder men det var så billigt och allt bara flöt på och vips så hade jag händerna fulla av kassar. När jag kom hem från min stadstur blev jag beordrad att gå mannekäng. Första gången någon vill se mig snurra runt i kläder på det sättet. Tänk vad man får vara med om på en folkhögskola.
Krångel och vinst
Så var den över. Fighten alltså. Fast det blev inte så mycket till fight. Varken på isen eller i sofforna. Till att börja med fick vi inte igång matchbilderna från Csports. För att göra en lång och en aning krånglig historia kort kan jag säga att det var fel hos företaget som levererade bilderna till Csports. Tror jag. Det var i alla fall det jag uppfattade av killen i kundservice som efter 25 minuters väntan lyfte luren. Och just denna del av historien är faktiskt lite komisk. Jag hade under de där 25 minuterna försökt det mesta. Jag tryckte på "uppdatera" ett antal gånger. Jag loggade ut och loggade in. Jag startade till och med om datorn. Inget hjälpte. Sen äntligen hör jag en kille i andra änden av telefonen och han ber mig trycka på "uppdatera". Tjena tänkte jag, som att jag inte har prövat det. Men jag gjorde som han sa och sekunder senare funkade det. Knäckande och komiskt.
Nu blev visst den korta versionen av historien ganska lång och det måste ju på något sätt bekräfta att den var som jag nämnde, krånglig.
Vi hann se andra och tredje perioden och sportsligt sett var det en stor framgång. HV spelade med fart framåt och tätt bakåt. Det blev 4-1 till Jönköpings stolthet och Frölundas mål kom efter studs på två hv-spelare. Så kan det gå. Matchens lirare var utan tvekan Mattias Tedenby! Han bjöd på show och gjorde att alla 109 kronor kändes välinvesterade, trots bara två perioder.
Soffmatchen blev inte mycket till match. Skolans stora Frölunda-supporter lämnade rummet efter att ha sett en halv period. Han hade problem med magen sa han. Eller så var han rädd för att få se HV köra över Frölunda. En annan anledning till att det inte var så mycket hockeydrag i soffan var att det efter en stund kom in ett fat med kladdkaka. En kladdkaka tar fokus från vad som helst på den här skolan. Och det kan jag i och för sig förstå, det är ju så gott! Dagens upplaga smakade mycket bra, tack Lisa!
För övrigt är det inte förbjudet att kommentera det som skrivs på den här bloggen. Det kan till och med vara så att blogginnehavaren tycker det är trevligt med ett livstecken då och då.
Nu blev visst den korta versionen av historien ganska lång och det måste ju på något sätt bekräfta att den var som jag nämnde, krånglig.
Vi hann se andra och tredje perioden och sportsligt sett var det en stor framgång. HV spelade med fart framåt och tätt bakåt. Det blev 4-1 till Jönköpings stolthet och Frölundas mål kom efter studs på två hv-spelare. Så kan det gå. Matchens lirare var utan tvekan Mattias Tedenby! Han bjöd på show och gjorde att alla 109 kronor kändes välinvesterade, trots bara två perioder.
Soffmatchen blev inte mycket till match. Skolans stora Frölunda-supporter lämnade rummet efter att ha sett en halv period. Han hade problem med magen sa han. Eller så var han rädd för att få se HV köra över Frölunda. En annan anledning till att det inte var så mycket hockeydrag i soffan var att det efter en stund kom in ett fat med kladdkaka. En kladdkaka tar fokus från vad som helst på den här skolan. Och det kan jag i och för sig förstå, det är ju så gott! Dagens upplaga smakade mycket bra, tack Lisa!
För övrigt är det inte förbjudet att kommentera det som skrivs på den här bloggen. Det kan till och med vara så att blogginnehavaren tycker det är trevligt med ett livstecken då och då.
RR 2
Idag har vi varit och gått upp och ner för Åsberget som ligger mellan Hampnäs och Ö-vik. Mycket nya namn på växter och framförallt lavar. Dagens guide, Dan, måste ha varit en lav i sitt förra liv. Han pratade en hel del om dessa små företeelser. Om han inte var en lav i sitt förra liv är han förmodligen sponsrad av lavarnas riksförbund. I vilket fall som helst, Dan är en av Sveriges 150 naturguider. För att få kalla sig naturguide måste man gå en massa kurser och ansöka om titeln hos Naturskyddsföreningen. För övrigt har jag idag lärt mig att en lav är en blandning mellan en svamp och en alg.
Klockan 18.00 rullade Ronja Rövardotter igång på stora duken i dagrummet. Det är blott andra gången i mitt liv som jag ser den filmen men den är redan en favorit. Anledningen till att vi tittade på den var för att få idéer till det kommande projektet, Ronja Rövardotter 2. Från början trodde jag, och säkert många andra, att det bara var ett skämt och att det fanns något allvar alls med i bilden men ack så fel den uppfattnignen var. Det har visat sig att det är en film på gång. Och som jag skrev tidigare, jag har fått rollen som Birk. Ett tag var jag fullkomligt säker på att jag inte ville spela Birk men nu, efter att ha sett filmen och hört alla planer på hur filmen kommer bli så känner jag mig faktiskt sugen på att få vara med i filmen.
Imorgon blir det morgonpromenad som vanligt. Tyvärr har jag vissa problem med att få med mig sällskap i den arla morgonstunden. Det här med att det är mörkt på morgnarna är tydligen ett problem.
På kvällen imorgon kan det bli lite av varje. Vi har pratat om att gå på Bröllopsfotografen imorgon. Efter det blir det förmodligen fotboll, Liverpool - Lyon. Inte omöjligt att det blir med stooooor bild.
Klockan 18.00 rullade Ronja Rövardotter igång på stora duken i dagrummet. Det är blott andra gången i mitt liv som jag ser den filmen men den är redan en favorit. Anledningen till att vi tittade på den var för att få idéer till det kommande projektet, Ronja Rövardotter 2. Från början trodde jag, och säkert många andra, att det bara var ett skämt och att det fanns något allvar alls med i bilden men ack så fel den uppfattnignen var. Det har visat sig att det är en film på gång. Och som jag skrev tidigare, jag har fått rollen som Birk. Ett tag var jag fullkomligt säker på att jag inte ville spela Birk men nu, efter att ha sett filmen och hört alla planer på hur filmen kommer bli så känner jag mig faktiskt sugen på att få vara med i filmen.
Imorgon blir det morgonpromenad som vanligt. Tyvärr har jag vissa problem med att få med mig sällskap i den arla morgonstunden. Det här med att det är mörkt på morgnarna är tydligen ett problem.
På kvällen imorgon kan det bli lite av varje. Vi har pratat om att gå på Bröllopsfotografen imorgon. Efter det blir det förmodligen fotboll, Liverpool - Lyon. Inte omöjligt att det blir med stooooor bild.
Fighten närmar sig
Just nu känner jag att det är dags för ett inlägg. Det borde nog handla om Ronja Rövardotter 2, men jag tror jag sparar det till en annan gång.
Istället kan jag meddela att filmtittandet har kommit upp i normal standard. Efter ett alldeles för långt uppehåll har jag nu sett 5 filmer på 4 dagar. Det tycker jag definitivt är godkänt. Dessvärre är jag inte blåst av stolen av någon av de fem. Vi har kollat på MILK, Land of the lost, Flykten från hönsgården, Jakten på lycka och Populärmusik från Vittula. Ingen personlig favorit bland dessa men om jag måste välja - vilket jag absolut inte måste egentligen - så lyfter jag fram Flykten från hönsgården för att den var rolig, söt och häftigt gjord.
Skolans brygga är en fin plats. Jag satt där och njöt i en och en halv timme innan kvällens film rullade igång. En väldigt stilla kväll med solen som sakta sjönk ner bakom trädtopparna. Strax innan jag gick därifrån, runt klockan åtta, var det rätt så mörkt men det gjorde ingenting. Mörkret gjorde snarare det härliga lugnet påtagligare.
Idag och igår har präglats av kortare utflykter. Igår var vi på vandring inne bland Ö-viks parker med en mycket duktig guide i form av stadsträdgårdsmästaren Elisabet. På förmiddagen idag har vi varit i Skallbergsgrottan och krypit omkring. Mycket häftig upplevelse. Ibland lite läskig men för det mesta roligt och spännande. Lite som rally faktiskt. Fast lugnare.
På eftermiddagen begav vi oss återigen in till Ö-vik. Den här gången besökte vi kommunkontoret och fick oss en pratstund med Naturgruppen. Om det inte hade varit för min pinsamma lilla blunder hade jag sett det som en riktigt bra eftermiddag. Nu får jag istället skämmas och oroa mig för den hållhake som Linnea har på mig i och med den lilla film där hon fångade mig sovandes mitt under föredraget.
Imorgon blir det nog en lugnare dag. En förmiddag med anatomi och fysisk aktivitet, sen är det skön helg. Visserligen lär helgen handla en hel del om plugg för mig men en helg är alltid en helg. Då får man bestämma själv när det är dags att göra något och vad som ska göras.
Om en vecka, nästa torsdag, blir det HV-Frölunda på storbilds-tv i dagrummet. Matchen lär bli sevärd men jag undrar om inte underhållningsvärdet kommer finnas i supporterfighten som kommer utspelas här på skolan. Den här matchen är redan uppsnackad till skyarna och frågan är om inte stämningen hinner höjas ytterligare tills nedsläpp äger rum. Två blåa tjurar mot två indianer. Två smålänningar mot två göteborgare. Bara ett lag kan vinna. Vilken kväll det kommer bli.
Istället kan jag meddela att filmtittandet har kommit upp i normal standard. Efter ett alldeles för långt uppehåll har jag nu sett 5 filmer på 4 dagar. Det tycker jag definitivt är godkänt. Dessvärre är jag inte blåst av stolen av någon av de fem. Vi har kollat på MILK, Land of the lost, Flykten från hönsgården, Jakten på lycka och Populärmusik från Vittula. Ingen personlig favorit bland dessa men om jag måste välja - vilket jag absolut inte måste egentligen - så lyfter jag fram Flykten från hönsgården för att den var rolig, söt och häftigt gjord.
Skolans brygga är en fin plats. Jag satt där och njöt i en och en halv timme innan kvällens film rullade igång. En väldigt stilla kväll med solen som sakta sjönk ner bakom trädtopparna. Strax innan jag gick därifrån, runt klockan åtta, var det rätt så mörkt men det gjorde ingenting. Mörkret gjorde snarare det härliga lugnet påtagligare.
Idag och igår har präglats av kortare utflykter. Igår var vi på vandring inne bland Ö-viks parker med en mycket duktig guide i form av stadsträdgårdsmästaren Elisabet. På förmiddagen idag har vi varit i Skallbergsgrottan och krypit omkring. Mycket häftig upplevelse. Ibland lite läskig men för det mesta roligt och spännande. Lite som rally faktiskt. Fast lugnare.
På eftermiddagen begav vi oss återigen in till Ö-vik. Den här gången besökte vi kommunkontoret och fick oss en pratstund med Naturgruppen. Om det inte hade varit för min pinsamma lilla blunder hade jag sett det som en riktigt bra eftermiddag. Nu får jag istället skämmas och oroa mig för den hållhake som Linnea har på mig i och med den lilla film där hon fångade mig sovandes mitt under föredraget.
Imorgon blir det nog en lugnare dag. En förmiddag med anatomi och fysisk aktivitet, sen är det skön helg. Visserligen lär helgen handla en hel del om plugg för mig men en helg är alltid en helg. Då får man bestämma själv när det är dags att göra något och vad som ska göras.
Om en vecka, nästa torsdag, blir det HV-Frölunda på storbilds-tv i dagrummet. Matchen lär bli sevärd men jag undrar om inte underhållningsvärdet kommer finnas i supporterfighten som kommer utspelas här på skolan. Den här matchen är redan uppsnackad till skyarna och frågan är om inte stämningen hinner höjas ytterligare tills nedsläpp äger rum. Två blåa tjurar mot två indianer. Två smålänningar mot två göteborgare. Bara ett lag kan vinna. Vilken kväll det kommer bli.
Höstfjällvecka goes vinter
För en vecka sedan traskade jag runt i snö. Det var inte tänkt så. Det var tänkt att vi skulle få uppleva fjällmiljö i höstens alla färger under vår fjällvandringstur. Nu blev det mest färgen vit vi såg vart vi än vände oss (om nu vit är en färg, en del hävdar ju att det inte är det. Jag lämnar dock den diskussionen åt sidan så länge och fortsätter tills vidare att envetet kalla vit för en färg).
En höstfjällvecka bör inte innehålla snö. Men jag är ändå inte särskilt ledsen över att det gjorde det den här gången. Vi klarade oss fint ändå. Men jag måste erkänna att jag kände mig en aning bedrövad när vi klev ur bussen där vi skulle börja vandra och fötterna begravdes i en decimeter vitt.
Huvudmålet med vandringen var att få se tydliga spår av istiden samt att få en insikt i vad en klimatförändring kan göra med landskapet. För att kunna uppfylla dessa mål måste man vara på en plats där dessa tydliga spår finns. Området kring Issjödalen är en sådan plats. Därför var det just det området vi siktade in oss på. Utöver huvudmålen hade vi vissa delmål att uppfylla. Det var till exempel ledarskap, klädsel vid vandring, matlagning och övernattning utomhus samt guideteknik. Relativt simpla saker som vi tränar varje gång vi är ute. Nyttigt att kunna, framförallt för oss naturguider!
Innan vi kom så långt som att det var dags att börja vandra hann vi med en dag proppad med lite av varje. Vi åkte bil i nästan 5 timmar. Följde upp det med en timme produktinformation och lite shopping på Lundhags i Järpen. Därefter åkte vi till Hållands folkhögskola och käkade lunch följt av en resa in till Åre, där nästa studiebesök väntade. Denna gång var det Klättermusen som gällde och framförallt jag svalde det säljaren sa med hull och hår och gick därifrån med fyllda kassar. Dock inte särskilt fylld plånbok. Trots den stora utgiften känns det bra. Grejerna jag köpte är bra grejer och jag fick rabatt. Det är klart man slår till då om man har chansen!
Nästa anhalt blev återigen Hålland och en liten promenad till Ristafallet tillsammans med "UG", som tydligen är en profil i friluftssammanhang. Det var det ingen i klassen som hade en aning om innan men det var lätt att förstå det efteråt. Trots att han inte var så lång utstrålade han självsäkerhet och pondus och man kände att man verkligen ville ta in allt han sa. Efter promenaden åt vi middag på Hålland som följdes av kvällens sista gemensamma aktivitet, en timme undervisning om istiden och det vi skulle komma att få se de följande dagarna. Många passade in bra på det för mig nya uttrycket "betongkeps" och det är förståeligt efter en sådan dag. (Med betongkeps menar man alltså att huvudet är tungt. Man är sjukt trött helt enkelt.)
Under vandringen delade vi i klassen på guideansvaret. Vi turades om att vara ledare för gruppen och vissa klarade det fint medan andra inte löste uppgiften fullt så bra. Jag tillhörde den sistnämnda kategorin. Jag vet inte varför det blev som det blev. Kanske att jag kom in i det fel från början. Jag var lite för slapp med att bestämma tid för avfärd efter lunchen och sen höll det väll i sig. Ingen toppenledare denna dag. Men jag tror samtidigt att mitt lilla misslyckade var till stor nytta. Jag fick känslan av att de andra skärpte till sig sedan vi pratat om det. Om inte annat så lärde jag mig mycket. Jag vet numer hur man inte ska göra.
Jag tycker verkligen det är ypperligt att vi får chansen att vara ledare en stund var för då ges vi som sagt chansen att på nära håll studera hur olika personer uppträder när de är ledare. Man lär sig nåt av varje persons ledarinsats. Sen vill jag också mena att det finns negativa saker med att vi är ledare för varandra och det är att det blir svårt att ta plats som ledare. Normalt sett är ledaren den som har den största erfarenheten och det största kunnandet. I vår klass är vi ganska lika på de punkterna och då är det svårt att som ledare ta ett beslut, i och med att man troligtvis inte har mer fakta och kunskaper att grunda beslutet på än övriga gruppen.
Vi kom tillbaka till Hampnäs på fredagskvällen och sedan dess är det många personer som har frågat mig "Vad gjorde ni på fjällturen?". Svaret är på ett sätt väldigt enkelt. Vi vandrade. Det är dock inget roligt svar att ge. Men det är definitivt det enklaste. Att utveckla svaret mer är väldigt svårt. Man bör nästan ha varit med för att förstå alla smådetaljer som hände. Det är svårt att rabbla upp dom bara sådär. Därför lägger jag här upp ett gäng bilder och hoppas kunna förmedla hur härligt vi hade det på så sätt istället!
Som jag nämnde tidigare var vi och kollade på Ristafallet. Faktum är att vi var där två gånger. Andra gången var när vi kommit hem från fjället och då gick vi en led som tog oss väldigt nära vattnet. Där försökte John härma min numer smått legendariska pose.
Men som framgår av bilden ovan misslyckades han brutalt. Såhär ska det se ut!
För er som inte vet spelades delar av Ronja Rövardotter in vid Ristafallet. Och på tal om Ronja Rövardotter kan jag meddela att jag under veckan fick ett erbjudande om en filmroll. Det är John och Lena i min klass som planerar (om än väldigt, väldigt löst) att göra en Ronja Rövardotter 2. Jag är verkligen ingen skådespelare, därför är det förvånande att jag efter en mycket kort provspelning fick rollen som Birk. Jag är oerhört smickrad! De har dock ett krav på mig. Och det är att jag börjar odla skägg. Kanske skulle ta och strunta i den där rollen trots allt.
En höstfjällvecka bör inte innehålla snö. Men jag är ändå inte särskilt ledsen över att det gjorde det den här gången. Vi klarade oss fint ändå. Men jag måste erkänna att jag kände mig en aning bedrövad när vi klev ur bussen där vi skulle börja vandra och fötterna begravdes i en decimeter vitt.
Huvudmålet med vandringen var att få se tydliga spår av istiden samt att få en insikt i vad en klimatförändring kan göra med landskapet. För att kunna uppfylla dessa mål måste man vara på en plats där dessa tydliga spår finns. Området kring Issjödalen är en sådan plats. Därför var det just det området vi siktade in oss på. Utöver huvudmålen hade vi vissa delmål att uppfylla. Det var till exempel ledarskap, klädsel vid vandring, matlagning och övernattning utomhus samt guideteknik. Relativt simpla saker som vi tränar varje gång vi är ute. Nyttigt att kunna, framförallt för oss naturguider!
Innan vi kom så långt som att det var dags att börja vandra hann vi med en dag proppad med lite av varje. Vi åkte bil i nästan 5 timmar. Följde upp det med en timme produktinformation och lite shopping på Lundhags i Järpen. Därefter åkte vi till Hållands folkhögskola och käkade lunch följt av en resa in till Åre, där nästa studiebesök väntade. Denna gång var det Klättermusen som gällde och framförallt jag svalde det säljaren sa med hull och hår och gick därifrån med fyllda kassar. Dock inte särskilt fylld plånbok. Trots den stora utgiften känns det bra. Grejerna jag köpte är bra grejer och jag fick rabatt. Det är klart man slår till då om man har chansen!
Nästa anhalt blev återigen Hålland och en liten promenad till Ristafallet tillsammans med "UG", som tydligen är en profil i friluftssammanhang. Det var det ingen i klassen som hade en aning om innan men det var lätt att förstå det efteråt. Trots att han inte var så lång utstrålade han självsäkerhet och pondus och man kände att man verkligen ville ta in allt han sa. Efter promenaden åt vi middag på Hålland som följdes av kvällens sista gemensamma aktivitet, en timme undervisning om istiden och det vi skulle komma att få se de följande dagarna. Många passade in bra på det för mig nya uttrycket "betongkeps" och det är förståeligt efter en sådan dag. (Med betongkeps menar man alltså att huvudet är tungt. Man är sjukt trött helt enkelt.)
Under vandringen delade vi i klassen på guideansvaret. Vi turades om att vara ledare för gruppen och vissa klarade det fint medan andra inte löste uppgiften fullt så bra. Jag tillhörde den sistnämnda kategorin. Jag vet inte varför det blev som det blev. Kanske att jag kom in i det fel från början. Jag var lite för slapp med att bestämma tid för avfärd efter lunchen och sen höll det väll i sig. Ingen toppenledare denna dag. Men jag tror samtidigt att mitt lilla misslyckade var till stor nytta. Jag fick känslan av att de andra skärpte till sig sedan vi pratat om det. Om inte annat så lärde jag mig mycket. Jag vet numer hur man inte ska göra.
Jag tycker verkligen det är ypperligt att vi får chansen att vara ledare en stund var för då ges vi som sagt chansen att på nära håll studera hur olika personer uppträder när de är ledare. Man lär sig nåt av varje persons ledarinsats. Sen vill jag också mena att det finns negativa saker med att vi är ledare för varandra och det är att det blir svårt att ta plats som ledare. Normalt sett är ledaren den som har den största erfarenheten och det största kunnandet. I vår klass är vi ganska lika på de punkterna och då är det svårt att som ledare ta ett beslut, i och med att man troligtvis inte har mer fakta och kunskaper att grunda beslutet på än övriga gruppen.
Vi kom tillbaka till Hampnäs på fredagskvällen och sedan dess är det många personer som har frågat mig "Vad gjorde ni på fjällturen?". Svaret är på ett sätt väldigt enkelt. Vi vandrade. Det är dock inget roligt svar att ge. Men det är definitivt det enklaste. Att utveckla svaret mer är väldigt svårt. Man bör nästan ha varit med för att förstå alla smådetaljer som hände. Det är svårt att rabbla upp dom bara sådär. Därför lägger jag här upp ett gäng bilder och hoppas kunna förmedla hur härligt vi hade det på så sätt istället!
Som jag nämnde tidigare var vi och kollade på Ristafallet. Faktum är att vi var där två gånger. Andra gången var när vi kommit hem från fjället och då gick vi en led som tog oss väldigt nära vattnet. Där försökte John härma min numer smått legendariska pose.
Men som framgår av bilden ovan misslyckades han brutalt. Såhär ska det se ut!
För er som inte vet spelades delar av Ronja Rövardotter in vid Ristafallet. Och på tal om Ronja Rövardotter kan jag meddela att jag under veckan fick ett erbjudande om en filmroll. Det är John och Lena i min klass som planerar (om än väldigt, väldigt löst) att göra en Ronja Rövardotter 2. Jag är verkligen ingen skådespelare, därför är det förvånande att jag efter en mycket kort provspelning fick rollen som Birk. Jag är oerhört smickrad! De har dock ett krav på mig. Och det är att jag börjar odla skägg. Kanske skulle ta och strunta i den där rollen trots allt.
Forsränning i Vindelälven
Vet ni vad, jag har glömt att berätta om forsränningen. Eller glömt och glömt, skjutit framför mig är nog mer korrekt. Inte för att det inte är roligt att berätta om det utan mer för att den lilla aspekten som kallas tid har en förmåga att försvinna.
Forsränning alltså. En resa med skräckblandad förtjusning är det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker tillbaka på dagen i Ekorrsele. Att sitta i den där lilla gummibåten när ett moln av vatten tornar upp sig och sekunder senare sköljer över en är man inte så kaxig. Men samtidigt ganska lycklig. I alla fall om man lyckas undvika att hamna i vattnet. I vanliga fall har jag inte så himla stora problem med att bada även om jag inte är ett vattendjur. Men när temperaturen sjunker ner till endast 7 grader krymper man en aning, på många sätt. Att då bli blöt är ingen höjdpunkt.
Nu är det dock så att när man forsränner är det omöjligt att inte bli blöt så det var så att säga oundvikligt. Det sista vi gjorde innan vi skulle ge oss iväg in i forsen var att böja oss bakåt över kanten på gummibåten och doppa huvudet i vattnet. Det fick till följd att vatten rann ner längs ryggen innanför våtdräkten. Jag kan fortfarande känna rysningarna när jag tänker tillbaka på det. Sen bar det iväg. Vi var fem fårn klassen plus en guide i vår båt. Jag satt längst fram och hann därmed se alla vita valsar innan de slog mot båten. Härligt men blött.
Totalt tog vi oss igenom två forsar och dagens andra kändes härligare än dagens första. Kanske för att den var aningen lugnare, en trea på den sexgradiga skalan mot en fyra för den första forsen. Kan också ha berott på att vi var mer erfarna. Vi visste lite mer vad som väntade.
Mellan dagens två forsar passade vi på att bada. Det är här som dagens stora skräckupplevelse dök upp. Vi skulle simma ut en bit i forsen för att sedan åka med forsen och få känna på de stora valsarnas krafter. Jag kände mig av någon anledning väldigt sugen på att vara först ut och ingen annan protesterade så det blev jag som kastade mig ut strax efter den ena av guideerna (hon skulle visa hur man gör).
Tanken var att man skulle simma tills guiden blåste i visselpipan för att hamna rätt i forsen men jag fick smått panik av allt vatten när jag bara kommit en bit så jag slutade simma långt innan han visslade. Det fick till följd att jag under min färd slog i en sten. Men det var inte det som gjorde färden i forsen skräckfylld. Det var den panik som uppstod. Vi blev tillsagda att vi skulle andas när vi hade huvudet ovanför vattenytan, inte när vi var på väg in i en våg. Den informationen gjorde att jag istället för att andas på rätt ställe, inte andades alls. Det kändes så i alla fall. Hemsk känsla. Jag, och flera andra i klassen, kände det som att vår sista stund var kommen. Direkt efter sa jag till mig själv att aldrig någonsin testa detta igen.
Hur konstigt det än kan låta, så är jag ändå glad att jag gjorde det. Vet inte riktigt varför, men det känns bra att ha testat på det. Såhär ett tag efteråt har jag hunnit samla mig och kommit fram till att om det är varmare i vattnet är det inte alls otänkbart att jag tar mig en tur i forsen igen. Det är trots allt en häftig känsla att se en fet våg komma mot en och sedan dundra rätt in i den och gå segrande ur striden.
Forsknäckarna AB
Forsränning alltså. En resa med skräckblandad förtjusning är det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker tillbaka på dagen i Ekorrsele. Att sitta i den där lilla gummibåten när ett moln av vatten tornar upp sig och sekunder senare sköljer över en är man inte så kaxig. Men samtidigt ganska lycklig. I alla fall om man lyckas undvika att hamna i vattnet. I vanliga fall har jag inte så himla stora problem med att bada även om jag inte är ett vattendjur. Men när temperaturen sjunker ner till endast 7 grader krymper man en aning, på många sätt. Att då bli blöt är ingen höjdpunkt.
Nu är det dock så att när man forsränner är det omöjligt att inte bli blöt så det var så att säga oundvikligt. Det sista vi gjorde innan vi skulle ge oss iväg in i forsen var att böja oss bakåt över kanten på gummibåten och doppa huvudet i vattnet. Det fick till följd att vatten rann ner längs ryggen innanför våtdräkten. Jag kan fortfarande känna rysningarna när jag tänker tillbaka på det. Sen bar det iväg. Vi var fem fårn klassen plus en guide i vår båt. Jag satt längst fram och hann därmed se alla vita valsar innan de slog mot båten. Härligt men blött.
Totalt tog vi oss igenom två forsar och dagens andra kändes härligare än dagens första. Kanske för att den var aningen lugnare, en trea på den sexgradiga skalan mot en fyra för den första forsen. Kan också ha berott på att vi var mer erfarna. Vi visste lite mer vad som väntade.
Mellan dagens två forsar passade vi på att bada. Det är här som dagens stora skräckupplevelse dök upp. Vi skulle simma ut en bit i forsen för att sedan åka med forsen och få känna på de stora valsarnas krafter. Jag kände mig av någon anledning väldigt sugen på att vara först ut och ingen annan protesterade så det blev jag som kastade mig ut strax efter den ena av guideerna (hon skulle visa hur man gör).
Tanken var att man skulle simma tills guiden blåste i visselpipan för att hamna rätt i forsen men jag fick smått panik av allt vatten när jag bara kommit en bit så jag slutade simma långt innan han visslade. Det fick till följd att jag under min färd slog i en sten. Men det var inte det som gjorde färden i forsen skräckfylld. Det var den panik som uppstod. Vi blev tillsagda att vi skulle andas när vi hade huvudet ovanför vattenytan, inte när vi var på väg in i en våg. Den informationen gjorde att jag istället för att andas på rätt ställe, inte andades alls. Det kändes så i alla fall. Hemsk känsla. Jag, och flera andra i klassen, kände det som att vår sista stund var kommen. Direkt efter sa jag till mig själv att aldrig någonsin testa detta igen.
Hur konstigt det än kan låta, så är jag ändå glad att jag gjorde det. Vet inte riktigt varför, men det känns bra att ha testat på det. Såhär ett tag efteråt har jag hunnit samla mig och kommit fram till att om det är varmare i vattnet är det inte alls otänkbart att jag tar mig en tur i forsen igen. Det är trots allt en häftig känsla att se en fet våg komma mot en och sedan dundra rätt in i den och gå segrande ur striden.
Forsknäckarna AB
Tillbax
Nu är jag tillbaka på skolan. Vi rullade in på skolområdet för flera timmar sedan men jag valde att prioritera en Idol-kväll istället för att sätta mig vid datorn och gå igenom allt man missat den gågna veckan.
Men nu är jag här och jag konstaterar att höstfjällveckan i Jämtland gick i snöns tecken och att man lär sig väldigt mycket om sig själv när man hela tiden ställs inför oangenäma situationer.
Men nu är jag här och jag konstaterar att höstfjällveckan i Jämtland gick i snöns tecken och att man lär sig väldigt mycket om sig själv när man hela tiden ställs inför oangenäma situationer.
Planering & packning
Idag hade jag tänkt skriva några rader om forsränningen tidigare i veckan. Men jag hinner inte. Allt fokus ligger just nu på kommade vecka i fjällen. Jag är ganska långt gången i planeringen och packningen men det är några finputsningar kvar. Imorgon ska vi lämna skolan redan klockan 05.00 och det betyder läggdags tidigt ikväll. Får se hur det går. Känns som att det är en tuffare uppgift än en vecka i fjällen.
V75-systemet igår gav 5 rätt. Dessvärre blev det ingen utdelning på femmorna. Nästa vecka sköts tippande av pappa, pga att jag kommer hem från Jämtland först på fredag kväll. Vore ju himla retligt om han prickar in alla sju vinnarna på sin första vecka när jag har försökt 8 gånger. Fast det är klart, ser han till att jag blir ett par miljoner rikare skulle jag nog kunna ha överseende med det.
Som jag var inne på så upplever jag just nu en kväll som är fullspäckad med planering. Som tur är har jag ett par snälla vänner som börjat fixa med dagens middag. Det är inte dumt.
V75-systemet igår gav 5 rätt. Dessvärre blev det ingen utdelning på femmorna. Nästa vecka sköts tippande av pappa, pga att jag kommer hem från Jämtland först på fredag kväll. Vore ju himla retligt om han prickar in alla sju vinnarna på sin första vecka när jag har försökt 8 gånger. Fast det är klart, ser han till att jag blir ett par miljoner rikare skulle jag nog kunna ha överseende med det.
Som jag var inne på så upplever jag just nu en kväll som är fullspäckad med planering. Som tur är har jag ett par snälla vänner som börjat fixa med dagens middag. Det är inte dumt.
Update
Idag luktar det skit på skolan. Det är någon som spridit gödsel på en åker i närheten. Men det känns bra. Jag känner mig som hemma.
Jag läste i tidningen att det redan börjar bli ont om tågbiljetter söderöver hos SJ för dagarna innan jul. Vi slutar 22:e och det kan nog vara läge att boka en biljett snarast. Sitta kvar på skolan över jul känns inte som någon jackpot direkt.
Igår red vi på islandshästar. Första gången på väääldigt länge som jag rider. Men det var kul. En timme skrittade vi fram i skogen och hann bl.a. testa på att tölta. Efter ett tag tröttnade min häst på mina kommandon. Jag ville öka takten framåt men hästen hade inte särskilt stor lust med det. Taskigt av honom, jag hade inte gjort honom nåt! Tror jag.
På fredagseftermiddagar serveras ingen middag av skolan. Så istället är vi några som ska göra pannkakor ikväll. Får se om det blir en tårta av det hela.
Jag kanske har fixat en praktikplats till vecka 44. När alla andra har lov ska jag jobba. Fast jag får ju ledigt veckan efter, när de jobbar. Plus att jag i slutet av den veckan ska åka till Liverpool. Anfield here I come!
På måndag bär det iväg till fjällen. Jag känner mig väldigt lugn och det stressar mig. Jag har ju inte börjat planera så mycket än och ändå är jag lugn, inte bra. Ska ta tag i det där snart.
Ikväll finns det förhoppningar om att det blir storbilds-tv. Jag har fått hjälp idag av en snäll själ och en lösning kan vara på gång.
Nu ska jag tvätta.
Jag läste i tidningen att det redan börjar bli ont om tågbiljetter söderöver hos SJ för dagarna innan jul. Vi slutar 22:e och det kan nog vara läge att boka en biljett snarast. Sitta kvar på skolan över jul känns inte som någon jackpot direkt.
Igår red vi på islandshästar. Första gången på väääldigt länge som jag rider. Men det var kul. En timme skrittade vi fram i skogen och hann bl.a. testa på att tölta. Efter ett tag tröttnade min häst på mina kommandon. Jag ville öka takten framåt men hästen hade inte särskilt stor lust med det. Taskigt av honom, jag hade inte gjort honom nåt! Tror jag.
På fredagseftermiddagar serveras ingen middag av skolan. Så istället är vi några som ska göra pannkakor ikväll. Får se om det blir en tårta av det hela.
Jag kanske har fixat en praktikplats till vecka 44. När alla andra har lov ska jag jobba. Fast jag får ju ledigt veckan efter, när de jobbar. Plus att jag i slutet av den veckan ska åka till Liverpool. Anfield here I come!
På måndag bär det iväg till fjällen. Jag känner mig väldigt lugn och det stressar mig. Jag har ju inte börjat planera så mycket än och ändå är jag lugn, inte bra. Ska ta tag i det där snart.
Ikväll finns det förhoppningar om att det blir storbilds-tv. Jag har fått hjälp idag av en snäll själ och en lösning kan vara på gång.
Nu ska jag tvätta.
Uppgift: 5 nya kunskaper
Uppgiften var:
Att under dagarna då vi levde fäbodliv notera och berätta om 5 nya fenomen eller kunskaper som man stötte på.
Kunskap 1: Revlummer
Att under dagarna då vi levde fäbodliv notera och berätta om 5 nya fenomen eller kunskaper som man stötte på.
Kunskap 1: Revlummer
Revlummer (Lycopodium annotinum) är en vintergrön lummerväxt med revor som kryper fram på marken och med skott som reser sig mot skyn. Dessa skott har små och styva blad som sitter ganska glest. Revlummer finns i hela landet men är ovanlig i södra Sverige. Man använder revlummer som juldekoration men eftersom den växer långsamt ska man försöka undvika att plocka eller köpa den, även på de ställen där den inte är fridlyst. Den har fått sitt namn av att den bilder meterlånga revor.
Kunskap 2: Spår av björn
Det sades innan vi åkte iväg för att leva fäbodliv att området vi skulle till var ganska björntätt. Det dröjde inte heller länge innan vi såg spår av björn. Samma kväll som vi kom dit gick vi en sväng och på en grusväg såg vi en hög med skit som bekräftade att det fanns björn i området. Den högen vi såg var ingen stor hög, långt ifrån normal storlek för björnar. Det som var bra med den högen vi såg var att man enkelt kunde konstatera att skogens bär är en stor del av björnens föda såhär års.
Dagen efter gick vi ut i skogen för att leta reda på ett björnide som skulle finnas där någonstans. Efter en stunds letande fann vi det och det var kul att få se hur björniden ser ut. Det var byggt under en myrstack och det finns naturligtvis en anledning till det. När myrorna bygger sina stackar bygger de även nedåt i marken. Det gör att det för en björn blir väldigt enkelt att där gräva sig en håla för att sova i under vintern.
Kunskap 3: Björnmossa
Björnmossa (Polytrichum commune) är en art i divisionen bladmossor. Den är dioik vilket innebär att den har både han- och honplantor. Björnmossa växer i näringsfattiga områden och/eller områden med hög fuktighet. Sumpskog och vid skogsbäckar är vanliga ställen att hitta björnmossa på. Denna gröna mossa är Hälsinglands landskapsmossa och namnet björnmossa sägs komma från att björnar bäddar sitt ide med den.
Kunskap 4: Vitmossa
Vitmossor tillhör precis som björnmossa divisionen bladmossor. Det finns väldigt många olika arter av vitmossor (släktnamnet är Sphagnum). Exakt vilken vitmossa det är jag hittade vet jag inte. Men min teori om att det är en vitmossa grundar jag på att den växte i ett område som var väldigt blött. Och även när jag tog i den var den blöt och det är ett av vitmossornas signum. Det är nämligen så att vitmossor är väldigt bra på att suga åt sig vatten och har i alla tider använts som uppsugningsmaterial, t.ex. i blöjor.
Färgen på vitmossorna varierar kraftigt. Man kan hitta dom i bl.a. rött, gult och brunt. Det mest normala är att de är gröna men ju längre in på sensommaren man kommer ju mer färger har vitmossorna. En vitmossa blir vit först när man torkar den. Vitmossorna förväxlas ofta med fönsterlaven, som i juletid används som dekoration. Vitmossa och fönsterlav är inte nära släkt med varandra och liknar inte heller varandra särskilt mycket, ändå förväxlas de ofta.
Kunskap 5: Att bygga vindskydd
Jag hade som uppdrag inför utflykten att ta reda på hur man bygger ett vindskydd. Den typen av byggnationer som ett vindskydd är har jag inte varit i kontakt med sedan mina dagar i scouterna, och det är ganska länge sedan. Därför blev det till att ge sig ut på Internet och försöka få en bild av hur det skulle gå till. Av resultatet att döma tycker jag vi lyckades väldigt bra med byggandet. Vi gjorde ungefär såhär:
* Först gäller det att välja en bra plats. Antingen mellan två träd som står lagom långt ifrån varandra, ca 2-3 meter. Eller så fixar man fram två pålar som man slår ner i marken. Marken där man ska ligga ska ju helst vara fri från stenar och andra ojämnheter. Sedan är det en väldig fördel om man har öppningen åt det håll där vinden inte kommer ifrån. Kolla också efter myrstackar, så att de inte kommer för nära vindskyddet. Kan bli obehagligt.
* Nästa steg är att placera en tvärliggande slana mellan de två träden/pålarna man hittat. Den bör ligga på ungefär en och en halv meters höjd.
* Mot den tvärliggande slanan ska man sedan luta långa slanor som kommer lägga grunden till taket. Det går åt ganska många och de bör vara ganska långa. Provligg så att man inte bygger för trångt, det är skönt om man kan ligga raklång och inte behöver ha böjda ben hela natten. Surra fast de lutande slanorna i den tvärliggande slanan.
* När de lutande slanorna är på plats drar man snören tvärsemot de lutande slanorna så att man har något att fästa granriset i. När man sätter fast granriset ska man tänka på att börja längst ner, där man kommer ha fötterna, och arbeta sig uppåt. Man ska också se till att grankvistens tjockaste del är upp emot den tvärliggande slanan. Allt för att det ska bli så tätt och bra som möjligt.
* Inuti vindskyddet kan man om man har mycket granris och gott om tid bädda med grangrenarna.
* På sidorna av vindskyddet kan man om man vill också sätta pinnar och granris som skydd men det är inte nödvändigt.
Bonuskunskap:
Maris hund Sokki är väldigt söt.
