Friluftsdagen i Solberg
Det blev ingen resa till Döviken och Zorbcenter denna dag. Min handledare hörde av sig och sa att det är bättre jag kommer på måndag istället. Anledningen till framflyttningen av ankomsten är att det igår och idag snöat "våldsamt", och eftersom min handledare har en del snöskottning att göra hemma hos sig är det ingen idé att jag kommer idag. Han kommer helt enkelt inte ha tid att ta emot mig.
Så jag ska köra dit imorgon istället, runt lunch siktar jag på att vara framme. Det ger en halvdag kortare praktik men i gengälld får jag vara kvar på Hampnäs ytterligare en kväll och det säger jag ju inte nej till.
- - - - -
Det har skapats en blogg. Och inte vilken blogg som helst. Och inte av vem som helst. Det är en blogg om Friluftsdagen för Hampnäs alla elever som kommer äga rum i Solberg 30 mars. Den har skapats av naturguiderna här på skolan och eftersom jag är en av dessa naturguider är det inte helt oväntat att det är jag som står bakom bloggen. Gå in och läs och få senaste nytt om förberedelserna inför dagen med stort D.
Så jag ska köra dit imorgon istället, runt lunch siktar jag på att vara framme. Det ger en halvdag kortare praktik men i gengälld får jag vara kvar på Hampnäs ytterligare en kväll och det säger jag ju inte nej till.
- - - - -
Det har skapats en blogg. Och inte vilken blogg som helst. Och inte av vem som helst. Det är en blogg om Friluftsdagen för Hampnäs alla elever som kommer äga rum i Solberg 30 mars. Den har skapats av naturguiderna här på skolan och eftersom jag är en av dessa naturguider är det inte helt oväntat att det är jag som står bakom bloggen. Gå in och läs och få senaste nytt om förberedelserna inför dagen med stort D.
Flyt och oflyt
Just nu håller jag på och söker en massa sommarjobb. Det flyter på ganska bra och jag har i skrivande stund sökt jobb på 4 olika platser. Tanken är i nuläget att ytterligare 3 ansökningar ska skickas in. Sen är det bara att hoppas!
- - - - -
Något som inte är lönt att hoppas på är dagens V75:a. Vi har ett rätt efter fem avdelningar och det loppet vi hade rätt i hade vi alla hästarna... Inte samma form på pappa denna vecka. Förra veckan satte han ju sjuan. Till hans försvar kan sägas att det är bra mycket svårare idag. Till exempel så var värdet idag högre efter en avdelning än det var efter sju avdelningar förra veckan.
- - - - -
Imorgon ska jag åka iväg på min praktik. Det är lite oklart om jag har tillgång till Internet i den mysiga stugan jag ska bo i så bloggandet kan få sig en törn nästa vecka. Men det ska i vilket fall bli spännande med en veckas praktik och lite skönt att se något annat än Hampnäs och Själevad. Däremot mycket tråkigt att inte träffa min älskling. Jag kommer sakna dig <3
- - - - -
Något som inte är lönt att hoppas på är dagens V75:a. Vi har ett rätt efter fem avdelningar och det loppet vi hade rätt i hade vi alla hästarna... Inte samma form på pappa denna vecka. Förra veckan satte han ju sjuan. Till hans försvar kan sägas att det är bra mycket svårare idag. Till exempel så var värdet idag högre efter en avdelning än det var efter sju avdelningar förra veckan.
- - - - -
Imorgon ska jag åka iväg på min praktik. Det är lite oklart om jag har tillgång till Internet i den mysiga stugan jag ska bo i så bloggandet kan få sig en törn nästa vecka. Men det ska i vilket fall bli spännande med en veckas praktik och lite skönt att se något annat än Hampnäs och Själevad. Däremot mycket tråkigt att inte träffa min älskling. Jag kommer sakna dig <3
Utflykt till Uttersjö
Jag brukar kategorisera de blogginlägg jag skriver om de utflykter vi gör i den här utbildningen under benämningen äventyr. Igår var jag iväg på en sådan utflykt men det känns mycket tveksamt att kalla den för ett äventyr.
Tanken var att det skulle bli en tvådagars utflykt med övernattning i quinzee (snöhög). Tanken var också att hela naturguideklassen skulle agera guider för hela hälsaklassen. Efter gårdagen kan begreppet "det blir aldrig som man tänkt sig" definitivt användas.
Det blev endast en dags utflykt utan övernattning och istället för en klass naturguider och en klass hälsomänniskor blev det en naturguide och en hälsomänniska.
Men vi hade en trevlig dag i alla fall. En dag som verkligen gick i "det blir aldrig som man tänkt sig"-andan. Istället för skidtur i fem kilometer och sedan byggande av quinzee i flera timmar blev det skotertur i fem kilometer och lite byggande av quinzee följt av lunch/fikande i stuga i flera timmar.
Det är lite intressant att det var flera personer som stannade hemma från utflykten pga kylan och skidturen, och att vi sen aldrig upplevde någon kyla och att vi inte åkte några skidor. Så det kan bli.
Många positiva intryck denna härliga dag. Dessutom skönt med en avslappnad dag i naturen med relativt fria tyglar. Det bästa med dagen var nog, precis som senast vi var i Uttersjö, skoterkörandet. Igår fick jag ha kontrollen över den lite mindre, men ack så pigga, skotern. Jag gasade på som bara den stundtals och konstaterade att om jag någon gång bosätter mig i snösäkra områden i detta avlånga land ska jag definitivt köpa mig en skoter!
Tanken var att det skulle bli en tvådagars utflykt med övernattning i quinzee (snöhög). Tanken var också att hela naturguideklassen skulle agera guider för hela hälsaklassen. Efter gårdagen kan begreppet "det blir aldrig som man tänkt sig" definitivt användas.
Det blev endast en dags utflykt utan övernattning och istället för en klass naturguider och en klass hälsomänniskor blev det en naturguide och en hälsomänniska.
Men vi hade en trevlig dag i alla fall. En dag som verkligen gick i "det blir aldrig som man tänkt sig"-andan. Istället för skidtur i fem kilometer och sedan byggande av quinzee i flera timmar blev det skotertur i fem kilometer och lite byggande av quinzee följt av lunch/fikande i stuga i flera timmar.
Det är lite intressant att det var flera personer som stannade hemma från utflykten pga kylan och skidturen, och att vi sen aldrig upplevde någon kyla och att vi inte åkte några skidor. Så det kan bli.
Många positiva intryck denna härliga dag. Dessutom skönt med en avslappnad dag i naturen med relativt fria tyglar. Det bästa med dagen var nog, precis som senast vi var i Uttersjö, skoterkörandet. Igår fick jag ha kontrollen över den lite mindre, men ack så pigga, skotern. Jag gasade på som bara den stundtals och konstaterade att om jag någon gång bosätter mig i snösäkra områden i detta avlånga land ska jag definitivt köpa mig en skoter!
Förberedelser i Uttersjö
Jag förstår inte att jag inte har berättat om förra måndagen. Det var en ju hejdundrandedag!
För ett tag sedan skrev jag om när jag körde skoter på vägarna i Röån. Nu har jag avancerat. Inte bara en liten bit utan ett ganska långt steg. Jag har kört skoter i skogen i trånga passager mellan alla träd. Jag har kört skoter på skoterleder på öppna myrar i en väldans fart. Och kanske framförallt, jag har kört skoter på en sjö full med orörd snö som skrek åt mig "kör här!". Och jag är ju inte taskigare än att jag tog en tur där. Och vilken tur det blev. Det var full fart rakt fram, sedan fullt lutandes åt ena sidan för att få monstret att svänga och sedan upp igen för att så småningom slänga mig åt andra hållet och göra ytterligare en sväng. Det var fart och fläkt och hit och dit. Jag fick berättat för mig när jag kört färdigt att det bokstavligen lös om mig. Och jag tror dom. Igen! Igen!
Skoterkörningen ägde rum hemma hos vår lärare i djur & kultur, Jenny Martinell, i Uttersjö. Men innan vi fick hoppa upp på skotrarna hade vi fågelsångsförhör i hennes kök samtidigt som vi gladeligen stoppade i oss varsin ljuvlig semla. Förhöret gick inget bra. Jag trodde jag hade hyfsad koll på fåglarna men nej, det hade jag uppenbarligen inte. Jag skäms lite. Med tanke på all fågelkunskap som finns i min släkt och min vår på Ölands Folkhögskola för ett år sedan tillsammans med fågeltoken Pav borde jag kunnat en del. Men jag misstog mig som sagt.
Efter förhöret skulle vi bege oss till Frättsjön för att genomföra syftet med utflykten, att bygga en snöhög. Att vi skulle åka skoter dit var inget jag visste på förhand men det kom, som ni säkert förstår, som en glad överraskning. Väl där började vi ösa snö till den hög som vi imorgon ska gräva en quinzee i. En quinzee är en sorts snöbivack, fast aningen lägre och mindre. I quinzeen ska några naturguider och en från hälsa & friskvård sova. Egentligen skulle hela hälsaklassen med på utflykten imorgon men pga kylan får de som vill stanna hemma. För oss naturguider finns inte det alternativet. Men så är vi lite hårdare än alla andra...
Hårda eller inte så tror jag vi får två fina dagar vid Frättsjön. Dagen vi var där och öste snö var i alla fall fin. Sol hela tiden och lagom temperatur, cirka 10 minus. Jag hoppas på något liknande även denna gång.
För ett tag sedan skrev jag om när jag körde skoter på vägarna i Röån. Nu har jag avancerat. Inte bara en liten bit utan ett ganska långt steg. Jag har kört skoter i skogen i trånga passager mellan alla träd. Jag har kört skoter på skoterleder på öppna myrar i en väldans fart. Och kanske framförallt, jag har kört skoter på en sjö full med orörd snö som skrek åt mig "kör här!". Och jag är ju inte taskigare än att jag tog en tur där. Och vilken tur det blev. Det var full fart rakt fram, sedan fullt lutandes åt ena sidan för att få monstret att svänga och sedan upp igen för att så småningom slänga mig åt andra hållet och göra ytterligare en sväng. Det var fart och fläkt och hit och dit. Jag fick berättat för mig när jag kört färdigt att det bokstavligen lös om mig. Och jag tror dom. Igen! Igen!
Skoterkörningen ägde rum hemma hos vår lärare i djur & kultur, Jenny Martinell, i Uttersjö. Men innan vi fick hoppa upp på skotrarna hade vi fågelsångsförhör i hennes kök samtidigt som vi gladeligen stoppade i oss varsin ljuvlig semla. Förhöret gick inget bra. Jag trodde jag hade hyfsad koll på fåglarna men nej, det hade jag uppenbarligen inte. Jag skäms lite. Med tanke på all fågelkunskap som finns i min släkt och min vår på Ölands Folkhögskola för ett år sedan tillsammans med fågeltoken Pav borde jag kunnat en del. Men jag misstog mig som sagt.
Efter förhöret skulle vi bege oss till Frättsjön för att genomföra syftet med utflykten, att bygga en snöhög. Att vi skulle åka skoter dit var inget jag visste på förhand men det kom, som ni säkert förstår, som en glad överraskning. Väl där började vi ösa snö till den hög som vi imorgon ska gräva en quinzee i. En quinzee är en sorts snöbivack, fast aningen lägre och mindre. I quinzeen ska några naturguider och en från hälsa & friskvård sova. Egentligen skulle hela hälsaklassen med på utflykten imorgon men pga kylan får de som vill stanna hemma. För oss naturguider finns inte det alternativet. Men så är vi lite hårdare än alla andra...
Hårda eller inte så tror jag vi får två fina dagar vid Frättsjön. Dagen vi var där och öste snö var i alla fall fin. Sol hela tiden och lagom temperatur, cirka 10 minus. Jag hoppas på något liknande även denna gång.
Kallt i Stockholmsgatorna
Det är lite konstigt. När vi åkte till Stockholmsgatorna för tre veckor sedan var jag mentalt förberedd på att bo i tält på snö i cirka 10 minusgrader. När vi sedan kom dit och fick rapporter om att temperaturen på kvällen sjönk alltmer och runt klockan åtta visade den -23. Och då var som sagt klockan bara åtta på kvällen! Lägg därtill att klockan tickade på och att det blev natt = kallare. Plus att det under natten blev allt klarare på himlen = kallare. Så, man kan med största säkerhet hävda att vi tältade i -25 grader.
Och det är här det börjar bli konstigt. Jag var som sagt mentalt - och klädmässigt också för den delen - inställd och förberedd på -10. Jag har kommit på att det här med att vara mentalt förberedd är väldigt viktigt. Man klarar mycket mer än man tror och man klarar det dessutom mycket bättre än man tror, om man går in med inställningen att det kommer bli tufft men att man ska klara det i alla fall.
Jag hade ställt in mig på att klara en natt i tält i cirka 10 minusgrader. När det sedan blev - 25 borde jag ha frusit rejält och surat till och helt enkelt knäckts en aning. Men det gjorde jag inte. Jag kände mig pigg och stark på många sätt. Ingenting kunde trycka ner mig. Det är lite konstigt tycker jag.
Kanske att min tävlingsinstinkt satte in, "jag ska minsann klara detta". Jag har en tendens att vilja visa vad jag går för och anstränga mig inför mig själv eller andra människor. I grund och botten är det nog mig själv jag vill bevisa saker för men undermedvetet ser jag ofta till att någon annan är i närheten och också ges möjlighet att se vad jag presterar. Tävlingsinstinkt som sagt. Och lite kaxigt. Jag gillar helt enkelt att imponera på folk. Sån är jag.
- - - - -
Kylan gjorde - som det kanske har märkts - stort intryck på oss. Men denna tur i naturen bjöd även på en hel del annat. Till exempel en same på en skoter. När vi klev ur bussen hade vi 3 kilometers skidåkning framför oss för att nå vårt övernattningsställe. Det som var bra med dessa tre kilometer var att det gick en väg hela den sträckan. Det negativa var att vägen inte var plogad utan var täckt med ungefär en halvmeter snö. Det innebar tung, ibland väldigt tung, pulsning för den som gick i täten och drog upp spåret. Som en räddare i nöden dök den nyss nämnda samen upp och vi kunde utnyttja hans skoterspår. Hade inte han kommit hade vi inte varit framme än..
Väl framme blev jag glatt överraskad! Jag trodde vi skulle slå upp våra tält mitt ute i ingenstans men platsen Niclaz valt åt oss var en vändplan med ett jättefint vindskydd med tillhörande eldstad. Underbart med en brinnande eld!
Anledningen till att vi åkte till just Stockholmsgatorna var för att vi skulle få prova på rappellering. Rappellering innebär att man firar ned sig för en klippa. Som att klättra, fast åt andra hållet. Rappelleringen skulle äga rum dag 2 men i och med att det var så kallt var aktiviteten på väg att rinna ut i sanden (eller kanske snön i det här fallet). Men när vi hade varit på en spännande skidtur i riktigt kuperad terräng på förmiddagen kunde vi konstatera att det blivit lite varmare och att vi trots allt kunde genomföra rappelleringen. Kul! tänkte vi. Och kul blev det, även om det gick väldigt fort att fira sig ned för den drygt tio meter höga klippan och därmed även fort för hela aktiviteten att ta slut. Det var lite tråkigt.
- - - - -
En sak som jag måste nämna är att när det är 25 minusgrader vill man gärna ligga kvar i sovsäcken på natten och inte behöva gå ut och kissa. Jag bommade detta. Jag trodde jag var kissad och klar när jag kröp ner på kvällen men nejdå, jag vaknade mitt i natten och var oerhört kissnödig. Så kissnödig att det inte fanns någon återvändo. En tur ut i natten för att tömma blåsan var ett måste. Och det kan ha varit en av de skönaste kisspauser jag varit med om! Till att börja med, natten var underbar! Det var klart, månen sken och ficklampan var totalt överflödig. Jättefint. Själva kiss-proceduren behöver jag inte beskriva närmare, alla förstår nog hur underbart det var. Det bästa kanske ändå var att få krypa ner i sovsäcken när jag kom tillbaka till tältet. Visst, den var kall och jag var också ganska kall, men känslan av att inte vara kissnödig längre utan kunna krypa ihop och försöka sova och känna att det faktiskt fanns en chans att somna är nästintill obeskrivlig. Ibland är det de små sakerna som ger de stora känslorna.
- - - - -
Många undrar varför det heter Stockholmsgatorna. Det har jag också gjort. Man tycker ju inte det är logiskt att ett område i Ångermanland heter något med Stockholm. Men jag har fått berättat en förklaring som emellertid kan vara just logisk. Jag kommer inte ihåg exakt hur det var men jag tror det handlade om att bergen i Stockholmsgatorna är så branta och passagerna mellan dom är lite små och trånga, precis som Gamla Stan i Stockholm. Det här området har alltså liknats vid Gamla Stan i Stockholm.
- - - - -
Här finns en film från våra äventyr i Stockholmsgatorna, filmad och redigerad av Niclaz. Håll till godo!
Och det är här det börjar bli konstigt. Jag var som sagt mentalt - och klädmässigt också för den delen - inställd och förberedd på -10. Jag har kommit på att det här med att vara mentalt förberedd är väldigt viktigt. Man klarar mycket mer än man tror och man klarar det dessutom mycket bättre än man tror, om man går in med inställningen att det kommer bli tufft men att man ska klara det i alla fall.
Jag hade ställt in mig på att klara en natt i tält i cirka 10 minusgrader. När det sedan blev - 25 borde jag ha frusit rejält och surat till och helt enkelt knäckts en aning. Men det gjorde jag inte. Jag kände mig pigg och stark på många sätt. Ingenting kunde trycka ner mig. Det är lite konstigt tycker jag.
Kanske att min tävlingsinstinkt satte in, "jag ska minsann klara detta". Jag har en tendens att vilja visa vad jag går för och anstränga mig inför mig själv eller andra människor. I grund och botten är det nog mig själv jag vill bevisa saker för men undermedvetet ser jag ofta till att någon annan är i närheten och också ges möjlighet att se vad jag presterar. Tävlingsinstinkt som sagt. Och lite kaxigt. Jag gillar helt enkelt att imponera på folk. Sån är jag.
- - - - -
Kylan gjorde - som det kanske har märkts - stort intryck på oss. Men denna tur i naturen bjöd även på en hel del annat. Till exempel en same på en skoter. När vi klev ur bussen hade vi 3 kilometers skidåkning framför oss för att nå vårt övernattningsställe. Det som var bra med dessa tre kilometer var att det gick en väg hela den sträckan. Det negativa var att vägen inte var plogad utan var täckt med ungefär en halvmeter snö. Det innebar tung, ibland väldigt tung, pulsning för den som gick i täten och drog upp spåret. Som en räddare i nöden dök den nyss nämnda samen upp och vi kunde utnyttja hans skoterspår. Hade inte han kommit hade vi inte varit framme än..
Väl framme blev jag glatt överraskad! Jag trodde vi skulle slå upp våra tält mitt ute i ingenstans men platsen Niclaz valt åt oss var en vändplan med ett jättefint vindskydd med tillhörande eldstad. Underbart med en brinnande eld!
Anledningen till att vi åkte till just Stockholmsgatorna var för att vi skulle få prova på rappellering. Rappellering innebär att man firar ned sig för en klippa. Som att klättra, fast åt andra hållet. Rappelleringen skulle äga rum dag 2 men i och med att det var så kallt var aktiviteten på väg att rinna ut i sanden (eller kanske snön i det här fallet). Men när vi hade varit på en spännande skidtur i riktigt kuperad terräng på förmiddagen kunde vi konstatera att det blivit lite varmare och att vi trots allt kunde genomföra rappelleringen. Kul! tänkte vi. Och kul blev det, även om det gick väldigt fort att fira sig ned för den drygt tio meter höga klippan och därmed även fort för hela aktiviteten att ta slut. Det var lite tråkigt.
- - - - -
En sak som jag måste nämna är att när det är 25 minusgrader vill man gärna ligga kvar i sovsäcken på natten och inte behöva gå ut och kissa. Jag bommade detta. Jag trodde jag var kissad och klar när jag kröp ner på kvällen men nejdå, jag vaknade mitt i natten och var oerhört kissnödig. Så kissnödig att det inte fanns någon återvändo. En tur ut i natten för att tömma blåsan var ett måste. Och det kan ha varit en av de skönaste kisspauser jag varit med om! Till att börja med, natten var underbar! Det var klart, månen sken och ficklampan var totalt överflödig. Jättefint. Själva kiss-proceduren behöver jag inte beskriva närmare, alla förstår nog hur underbart det var. Det bästa kanske ändå var att få krypa ner i sovsäcken när jag kom tillbaka till tältet. Visst, den var kall och jag var också ganska kall, men känslan av att inte vara kissnödig längre utan kunna krypa ihop och försöka sova och känna att det faktiskt fanns en chans att somna är nästintill obeskrivlig. Ibland är det de små sakerna som ger de stora känslorna.
- - - - -
Många undrar varför det heter Stockholmsgatorna. Det har jag också gjort. Man tycker ju inte det är logiskt att ett område i Ångermanland heter något med Stockholm. Men jag har fått berättat en förklaring som emellertid kan vara just logisk. Jag kommer inte ihåg exakt hur det var men jag tror det handlade om att bergen i Stockholmsgatorna är så branta och passagerna mellan dom är lite små och trånga, precis som Gamla Stan i Stockholm. Det här området har alltså liknats vid Gamla Stan i Stockholm.
- - - - -
Här finns en film från våra äventyr i Stockholmsgatorna, filmad och redigerad av Niclaz. Håll till godo!
Intressant och dumt
Ikväll har jag stickat precis så mycket som jag hade tänkt jag skulle göra.
Jag har även bakat precis så mycket som jag tänkte jag skulle göra.
Jag har pysslat precis så mycket som jag hade tänkt med mina bilder denna kväll, plus lite till.
Och det innebär dessvärre att jag inte har ägnat precis så mycket tid som jag skulle ha velat åt sommarens jobb och höstens utbildningar. Lite negativt.
Nåväl, snart ska jag ägna precis så mycket tid jag vill åt de nybakta jitterbuggarna. Och jag ska bli precis så nöjd som man bara kan bli när man äter jitterbuggare. Så där härligt jag-har-bakat-de-här-kakorna-själv-och-därför-är-de-extra-goda-och-därför-blir-jag-extra-glad-av-att-äta-dom-nöjd.
Hängde ni med på precis hur jag menade? Om inte så kommer räddningen nu. Jag byter ämne. Tvärt och radikalt.
Förra söndagen var en underbar dag. Det var Alla hjärtans dag. Eller Alla hjärtans mys-dag som den också kallas nuförtiden. Denna dag, Alla hjärtans mys-dag alltså, var som sagt underbar. På kvällen mat på kina restaurang och på dagen en fika-utflykt till bryggan nedanför skolan. Här kommer lite bilder från den härliga stunden i solen.
- - - - -
I takt med att temperaturen här i Ångermanland sjunker kraftigt - för tillfället visar termometern -23,5 grader - stiger klockan minst lika kraftigt. Det känns så i alla fall. För klockor kan ju inte stiga egentligen, de går ju runt. Så bokstavligt talat är det bortom denna planet att säga att klockan stiger. Men med tanke på att väckning ska ske 05.40 imorgon känns det som att klockan stigare allt kraftigare för varje sekund som tickar. Det medför att för varje bokstav jag trycker ned på tangentbordet - och därmed förlänger det här inlägget med - stiger klockan kraftigt och således försvinner en del av min nödvändiga nattsömn. Intressant på sitt sätt. Dumt på ett annat.
Anledningen till att det är uppstigning 05.40 som gäller imorgon är som jag har nämnt tidigare, hockey. Jag har tänkt ta en dusch innan matchen börjar klockan sex för att vakna till. Dessutom skulle jag behöva stoppa något ätbart i min mun innan pucken släpps. Magen kan annars strejka en aning om inte första matbiten dimper ner i magsäcken förrän ett par timmar efter uppstigning. Med dessa förutsättningar i beaktning är det turbofart som gäller imorgonbitti.
Det som gäller nu är läggdags. God natt.
Jag har även bakat precis så mycket som jag tänkte jag skulle göra.
Jag har pysslat precis så mycket som jag hade tänkt med mina bilder denna kväll, plus lite till.
Och det innebär dessvärre att jag inte har ägnat precis så mycket tid som jag skulle ha velat åt sommarens jobb och höstens utbildningar. Lite negativt.
Nåväl, snart ska jag ägna precis så mycket tid jag vill åt de nybakta jitterbuggarna. Och jag ska bli precis så nöjd som man bara kan bli när man äter jitterbuggare. Så där härligt jag-har-bakat-de-här-kakorna-själv-och-därför-är-de-extra-goda-och-därför-blir-jag-extra-glad-av-att-äta-dom-nöjd.
Hängde ni med på precis hur jag menade? Om inte så kommer räddningen nu. Jag byter ämne. Tvärt och radikalt.
Förra söndagen var en underbar dag. Det var Alla hjärtans dag. Eller Alla hjärtans mys-dag som den också kallas nuförtiden. Denna dag, Alla hjärtans mys-dag alltså, var som sagt underbar. På kvällen mat på kina restaurang och på dagen en fika-utflykt till bryggan nedanför skolan. Här kommer lite bilder från den härliga stunden i solen.
I takt med att temperaturen här i Ångermanland sjunker kraftigt - för tillfället visar termometern -23,5 grader - stiger klockan minst lika kraftigt. Det känns så i alla fall. För klockor kan ju inte stiga egentligen, de går ju runt. Så bokstavligt talat är det bortom denna planet att säga att klockan stiger. Men med tanke på att väckning ska ske 05.40 imorgon känns det som att klockan stigare allt kraftigare för varje sekund som tickar. Det medför att för varje bokstav jag trycker ned på tangentbordet - och därmed förlänger det här inlägget med - stiger klockan kraftigt och således försvinner en del av min nödvändiga nattsömn. Intressant på sitt sätt. Dumt på ett annat.
Anledningen till att det är uppstigning 05.40 som gäller imorgon är som jag har nämnt tidigare, hockey. Jag har tänkt ta en dusch innan matchen börjar klockan sex för att vakna till. Dessutom skulle jag behöva stoppa något ätbart i min mun innan pucken släpps. Magen kan annars strejka en aning om inte första matbiten dimper ner i magsäcken förrän ett par timmar efter uppstigning. Med dessa förutsättningar i beaktning är det turbofart som gäller imorgonbitti.
Det som gäller nu är läggdags. God natt.
Fantastisk film! (igen)
Det gick vägen igår. Det blev sju rätt på travets elitserie, wohoo! På satsade 288 kronor på V75 fick vi tillbaka 348 dito. Det innebär en vinst på hela 60 svenska riksdaler, yeah! Det är ju inte särskilt mycket, men en vinst är alltid en vinst tycker jag och, som jag skrev igår, sju rätt är alltid sju rätt. Att det endast blev 348 kronor i utdelning beror på att 5 av de 7 loppen vanns av favoriter och de övriga två loppen av andra hårt betrodda hästar. Således var det många som hade både sex och fem rätt så det blev ingen utdelning på femmorna och sexorna. Lite synd, vi skrapade nämligen ihop 13 sexor och 67 femmor. Om det bara varit 10 kronor på femmorna hade vi blivit avsevärt rikare. Men man kan inte få allt.
Till exempel kan man inte få ha sin älskling hos sig varje dag. Idag har hon åkt hem till Röån för att byta bil och ses åter på Hampnäs imorgon kväll. Tråkigt för mig men kul för mitt rum här på skolan som nu får en chans att umgås med mig, för en gångs skull. Vi har inte så mycket tid med varandra annars, jag och mitt rum. Men vi vet båda två att det djupt inom oss finns en stark och trofast relation till varandra. Den relationen ska få utrymme att exponeras mitt framför våra ögon det kommande dygnet. Trevligt.
Något annat som också ska få plats framför mina ögon är hockey. Imorgonbitti är det Sverige-Finland. Matchen startar klockan 06.00 så det blir väckning tidigt. Jag är just nu inte helt på det klara med hur det ska lösas när det gäller frukost och allt. Det vore kalas om man kunde flytta en tv till matsalen men jag vet inte hur det förslaget tas emot av personalen. Ett alternativ som också känns aningen tveksamt är att vi får hämta mat i matsalen och förflytta oss till dagrummet för att njuta av hockeyn med frukosttallriken i knät. Det brukar inte vara poppis att flytta tallrikar och dylikt ut från matsalen. Hmm, får se hur detta löser sig.
Jag tycker för övrigt fortfarande att denna film är jättehärlig!
Till exempel kan man inte få ha sin älskling hos sig varje dag. Idag har hon åkt hem till Röån för att byta bil och ses åter på Hampnäs imorgon kväll. Tråkigt för mig men kul för mitt rum här på skolan som nu får en chans att umgås med mig, för en gångs skull. Vi har inte så mycket tid med varandra annars, jag och mitt rum. Men vi vet båda två att det djupt inom oss finns en stark och trofast relation till varandra. Den relationen ska få utrymme att exponeras mitt framför våra ögon det kommande dygnet. Trevligt.
Något annat som också ska få plats framför mina ögon är hockey. Imorgonbitti är det Sverige-Finland. Matchen startar klockan 06.00 så det blir väckning tidigt. Jag är just nu inte helt på det klara med hur det ska lösas när det gäller frukost och allt. Det vore kalas om man kunde flytta en tv till matsalen men jag vet inte hur det förslaget tas emot av personalen. Ett alternativ som också känns aningen tveksamt är att vi får hämta mat i matsalen och förflytta oss till dagrummet för att njuta av hockeyn med frukosttallriken i knät. Det brukar inte vara poppis att flytta tallrikar och dylikt ut från matsalen. Hmm, får se hur detta löser sig.
Jag tycker för övrigt fortfarande att denna film är jättehärlig!
Fantastisk film!
Denna vecka har varit en alpin vecka för oss naturguider. Vi har testat telemark, snowboard och alpint - med blandat resultat. Som sig bör nuförtiden har Niclaz även denna vecka hållit stadigt i filmkameran och därmed fått våra mer eller mindre lyckade bravader i backen på film. Och frågan är om han inte denna vecka överträffat sig själv. En fantastisk film. Härlig musik och fina bilder som skapar en skön stämning. Klicka här och njut!
- - - - -
För tillfället har vi 6 rätt av 6 möjliga på V75! Pappa verkar ha lyckats med systemet denna dag och med lite flyt sitter spiken i sista avdelning. Nu är det ju tyvärr inga stora pengar på G. Värdet just nu är 316 kronor och det är favoriten vi har spikat i sista... Men 7 rätt är alltid 7 rätt anser jag!
- - - - -
För tillfället har vi 6 rätt av 6 möjliga på V75! Pappa verkar ha lyckats med systemet denna dag och med lite flyt sitter spiken i sista avdelning. Nu är det ju tyvärr inga stora pengar på G. Värdet just nu är 316 kronor och det är favoriten vi har spikat i sista... Men 7 rätt är alltid 7 rätt anser jag!
Namnsdagsbarn/bil
Ojdå. Det här med att uppdatera en blogg verkar lite knivigt ibland. Denna knivighet har jag upplevt ett flertal gånger genom min snart ettåriga bloggera och alla gånger med olika, halvtaskiga bortförklaringar. Mitt försök till försvar denna gång kallas sjukdom. Ena stunden är det jag som ligger nerbäddad och i nästa sekund är det min älskade som behöver ompysslas. Men nu verkar vi båda på bättringsvägen och ikväll vankas det hockey. Sverige - Vitryssland och jag är otroooooooooligt glad att det är inte är Salo som vaktar kassen.
- - - - -
Imorgon har teatrarna premiär med sin teater En midsommarnattsdröm och jag har redan fått mig en smygtitt och kan meddela att det är en toppenföreställning! Mycket sevärd.
- - - - -
Idag har min bil namnsdag. Grattis Ella!
- - - - -
Imorgon har teatrarna premiär med sin teater En midsommarnattsdröm och jag har redan fått mig en smygtitt och kan meddela att det är en toppenföreställning! Mycket sevärd.
- - - - -
Idag har min bil namnsdag. Grattis Ella!
Motigt
Nuförtiden får vi en uppgift att göra varje vecka av Niclaz. Uppgiften som ska vara inne på tisdag handlar om laviner. Inte så överdrivet svår uppgift utan den gick ganska smidigt att göra om man tänker till lite. Det som inte gick så smidigt var att lämna in den.
Niclaz ville att man skulle skriva en kommentar till inlägget med uppgiften på vår hemuppgift-blogg. Okej tänkte jag, "för att slippa hålla på och scrolla upp och ner och fram och tillbaka på samma sida (många youtube-klipp) så skriver jag det i ett dokument och klistrar in det på rätt ställe sedan". När jag var klar med uppgiften och därmed kommit till klistra in-momentet upptäcker jag att det inte går att klistra in utan jag blir tvungen att skriva om allt en gång till.
Motigt. Ville bara säga det.
- - - - -
För övrigt har jag haft en finfin alla hjärtans dag med min älskade innehållande fikamys i solskenet nere på bryggan och middag på kinarestaurang. Puss på dig!
Niclaz ville att man skulle skriva en kommentar till inlägget med uppgiften på vår hemuppgift-blogg. Okej tänkte jag, "för att slippa hålla på och scrolla upp och ner och fram och tillbaka på samma sida (många youtube-klipp) så skriver jag det i ett dokument och klistrar in det på rätt ställe sedan". När jag var klar med uppgiften och därmed kommit till klistra in-momentet upptäcker jag att det inte går att klistra in utan jag blir tvungen att skriva om allt en gång till.
Motigt. Ville bara säga det.
- - - - -
För övrigt har jag haft en finfin alla hjärtans dag med min älskade innehållande fikamys i solskenet nere på bryggan och middag på kinarestaurang. Puss på dig!
Godkänd
Idag var det äntligen dags! Turen till Kålhuvudets naturreservat skulle bli av. Den här gången kändes det verkligen som att det skulle ske, att det var dagen med stort D. Tredje gången gillt brukar det ju heta. Och till en början gick allt enligt planerna, bortsett från att 2/3 av klassen inte kunde följa med. Kvar var jag och Björn tillsammans med läraren Bengt.
Trots liten grupp - kan man kalla tre personer grupp? - gav vi oss iväg och allt flöt på, vi for upp för ena backen efter den andra i god fart på våra skidor. Men så när vi närmade oss stugan började orken tryta ordentligt för Björn. Han hade känt sig lite orkeslös hela veckan och i den för dagen brantaste uppförsbacken sa kroppen ifrån.
Vi tog oss en funderare och försökte hitta det klokaste beslutet. Skulle vi kämpa vidare och ta oss till stugan för att ligga där och vila upp oss till återfärden dagen efter eller skulle vi avbryta äventyret och bege oss hemåt. Eftersom Bengt i den stunden var ledaren låg beslutet i hans händer. Han bestämde att vi skulle vända tillbaka och styra kosan mot Hampnäs.
Jag gillade inte det beslutet alls. Jag var sugen på två dagar på skidor med en stugövernattning däremellan men som situationen blev var detta nog det klokaste. Att vara så nere och slut på energi som Björn var är inget kul. Framförallt inte för honom men inte heller någon höjdare för oss andra. Jag tycker det är svårt att vara uppåt och glad när jag ser någon annan som är trött och inte ett dugg sugen på det man håller på med. Så en för tidig hemfärd var nödvändig.
Dessutom har en tidig hemfärd sina fördelar. Jag får mer tid att fixa med allt jag borde fixa med plus att jag får mer tid tillsammans med min älskling. Det är den största fördelen.
Vädret på vår lilla utflykt var trevligt. Solen värmde kinderna när vi pausade och lyste upp hela vår tillvaro en aning. Lite vårkänslor, fast -12 på termometern. Kanske att vi senare, när det verkligen är vårkänslor i luften, lyckas planera in ytterligare ett försök att nå stugan i Kålhuvudets naturreservat. Fjärde gången gillt kanske funkar bättre än tredje.
- - - - -
Nu finns filmen från Stockholmsgatorna uppe på youtube. Titta och njut!
- - - - -
Till sist kan jag meddela att jag blev godkänd. Fick även veta att jag hade fin hårfärg. Känns bra.
Trots liten grupp - kan man kalla tre personer grupp? - gav vi oss iväg och allt flöt på, vi for upp för ena backen efter den andra i god fart på våra skidor. Men så när vi närmade oss stugan började orken tryta ordentligt för Björn. Han hade känt sig lite orkeslös hela veckan och i den för dagen brantaste uppförsbacken sa kroppen ifrån.
Vi tog oss en funderare och försökte hitta det klokaste beslutet. Skulle vi kämpa vidare och ta oss till stugan för att ligga där och vila upp oss till återfärden dagen efter eller skulle vi avbryta äventyret och bege oss hemåt. Eftersom Bengt i den stunden var ledaren låg beslutet i hans händer. Han bestämde att vi skulle vända tillbaka och styra kosan mot Hampnäs.
Jag gillade inte det beslutet alls. Jag var sugen på två dagar på skidor med en stugövernattning däremellan men som situationen blev var detta nog det klokaste. Att vara så nere och slut på energi som Björn var är inget kul. Framförallt inte för honom men inte heller någon höjdare för oss andra. Jag tycker det är svårt att vara uppåt och glad när jag ser någon annan som är trött och inte ett dugg sugen på det man håller på med. Så en för tidig hemfärd var nödvändig.
Dessutom har en tidig hemfärd sina fördelar. Jag får mer tid att fixa med allt jag borde fixa med plus att jag får mer tid tillsammans med min älskling. Det är den största fördelen.
Vädret på vår lilla utflykt var trevligt. Solen värmde kinderna när vi pausade och lyste upp hela vår tillvaro en aning. Lite vårkänslor, fast -12 på termometern. Kanske att vi senare, när det verkligen är vårkänslor i luften, lyckas planera in ytterligare ett försök att nå stugan i Kålhuvudets naturreservat. Fjärde gången gillt kanske funkar bättre än tredje.
- - - - -
Nu finns filmen från Stockholmsgatorna uppe på youtube. Titta och njut!
- - - - -
Till sist kan jag meddela att jag blev godkänd. Fick även veta att jag hade fin hårfärg. Känns bra.
Bivack
Denna dag har till största delen handlat om bivackbyggande. Mitt föregående inlägg fungerade som en introduktion för oss naturguider och som en bakgrund för dagens diskussioner kring det här med att bygga en bivack. Så efter ett inledande klassråd i morse pratade vi på en stund om våra olika reflektioner vi gjort angående filmerna. Sen tittade vi på bilder från när fjolårets klass byggde snöbivack, för att få en liten försmak av vad som väntar oss.
Det sista vi gjorde innan vi gick ut till snöhögen var att kolla på en film. Det är väldigt liten bild, synd att den inte går att få större. Det kan vara så att den hamnar på Youtube inom en snar framtid och då med större bild. Jag hojtar när så sker. Jag tycker i vilket fall att det är en härlig film. Den fångar stämningen. Bra jobbat Niclaz!
Väl ute vid snöhögen var det bara att börja jobba. Vi konstaterade snabbt att snöhögen var i minsta laget men att den fick duga i övningssyfte. Jag och Mari bildade bivack-byggar-lag och satte igång med ingången. Såhär i efterhand - när bivacken är stor och rymlig invändigt - är det svårt att tro att den en gång endast bestod av ett litet litet hål. När vi började gräva kändes det inte som att vi några timmar senare skulle ha åstadkommit det vi faktiskt har åstadkommit. Ganska stolt över oss faktiskt.
Uppgiften vi i klassen fick - innehållande tittande på vissa filmer om bivacker - samt dagens praktiska arbete i snön har gjort mig riktigt taggad inför vecka 12. Den veckan är vår vinterfjällvecka då två nätter i bivack står på schemat. Det kommer bli såååååååååååååååååå mysigt!
Det sista vi gjorde innan vi gick ut till snöhögen var att kolla på en film. Det är väldigt liten bild, synd att den inte går att få större. Det kan vara så att den hamnar på Youtube inom en snar framtid och då med större bild. Jag hojtar när så sker. Jag tycker i vilket fall att det är en härlig film. Den fångar stämningen. Bra jobbat Niclaz!
Väl ute vid snöhögen var det bara att börja jobba. Vi konstaterade snabbt att snöhögen var i minsta laget men att den fick duga i övningssyfte. Jag och Mari bildade bivack-byggar-lag och satte igång med ingången. Såhär i efterhand - när bivacken är stor och rymlig invändigt - är det svårt att tro att den en gång endast bestod av ett litet litet hål. När vi började gräva kändes det inte som att vi några timmar senare skulle ha åstadkommit det vi faktiskt har åstadkommit. Ganska stolt över oss faktiskt.
Uppgiften vi i klassen fick - innehållande tittande på vissa filmer om bivacker - samt dagens praktiska arbete i snön har gjort mig riktigt taggad inför vecka 12. Den veckan är vår vinterfjällvecka då två nätter i bivack står på schemat. Det kommer bli såååååååååååååååååå mysigt!
Svar på frågor angående veckans film Snöbivack
Det är dessa frågor som ska besvaras denna vecka:
1. Vad är det som poängteras i bägge filmerna vad det gäller komforten i bivacken?
2. Vad kan vara en risk och vad ge en föraning om att något håller på att hända i bivacken när man stängt till ingången för natten?
3. Klicka på länken freeride och titta igenom filmen och beskriv kortfattat tre viktiga beslut som måste fattas i samband med bivackbygget. Klicka också på denna länk samt läs igenom sidan 18, ett elevarbete angående att bo i snö. Finner du några motsägningar mellan filmen och elevarbete?
Fråga 1.
Att man ska bygga låga partier där kall luft kan samlas. Antingen gör man som i film 1, att man bygger ingången lägre än golvet. Eller så kan man göra som i film 2, man bygger en gång mellan sovbäddarna där kalluften kan samlas.
Fråga 2.
Risken kan vara att syret tar slut. Om man tänder ett ljus kan man se om detta håller på att hända. När lågan början fladdra och flämta håller syret på att ta slut. Då är det dags att öppna ingången!
Fråga 3.
* Var man väljer att bygga sin bivack. Man ska se till att det inte finns något stup ovanför (det kan ramla ner saker) samt ifall det finns risk för en lavin.
* Rätt snödjup. Man måste se till att det finns tillräckligt med snö där man planerar att bygga bivacken så att man inte gör en massa jobb i onödan.
* Placera ingången på rätt ställe. Den ska vara neråt så att snön ramlar ur bivacken naturligt. Går mycket fortare att gräva bivacken och blir dessutom mindre jobbigt.
Filmen vs. elevarbetet.
Några direkta motsättningar hittar jag inte. Däremot är det stor skillnad på de båda byggnationerna i och med att bivacken i filmen är en nödbivack medan den beskrivna i dokumentet är en ordentligare och mera lyxig variant. I dokumentet står det om hur man kan göra för att få det bekvämligare i bivacken medan filmens grotta är av enklare sort.
Update
Den blev helt klart spännande, natten i tältet. Fast det blev inte 10 minus. Det blev 25 minus. Mer om detta äventyr senare.
Idag snöar det. Det börjar kännas som en vana. En trevlig vana. Snöfall som denna dag, med lätta och stora flingor som sakta dalar ner är inte dumt. På förmiddagen idag var jag och Björn ute och rekade för att denna eftermiddag kunna ta med friskvårdarna på en guidning. Det är hela naturguideklassen som håller i denna guidning så egentligen borde inte jag sitta här men jag är inte riktigt fit for fight efter turen till Stockholmsgatorna så en eftermiddag med eventuellt frusna fingar och tår bör jag undvika. Men en förmiddag med skidåkning i vackert snöfall och härlig natur och konstant rörelse (= varmt) satt inte fel!
Helgen som passerade åkte jag och min älskling till Röån, eller vackra Röån som det också kallas och som jag tycker är en mycket passande benämning. Röån är den lilla byn där Liv bor och det var trevligt att få hälsa på där. Fredagskvällen innebar matlagning (fläskfilé och senare även äppelpaj) följt av filmmys. Lördagen vigdes till en början åt Sollefteå. Ett samhälle som själv verkar vilja kallas stad men som jag inte riktigt kan acceptera som en stad. Det är en bit kvar när det gäller affärer för att få kallas stad. Men vi hade trevligt där ändå. Trots att Sollefteå inte klassas som stad så fanns det faktiskt några shoppingbutiker att strosa runt i. Dessutom erbjöd "Solle" möjligheter till fikande, bowlande och middag på kinarestaurang. Allt detta utnyttjade vi med entusiasm.
På vägen hem stannade vi till i Resele, hos Livs kompis Ida. Jag hörde något om att jag måste "godkännas" av Ida men det kanske snarare var så att jag var den som var tvungen att ge någon form av godkännande angående Ida. Om det var så, vill jag definitivt godkänna Ida! Mycket trevlig, var rädd om henne älskling!
Söndagen blev en lugn dag utan stress. Jag blev guidad runt på gården och fick se minsta lilla skrymsle i det stora stallet. Det blev även en skotertur i byn och allt värt att se passerades. Dessutom fick jag en förfrågan som jag inte kunde säga nej till. Inte nog med att jag åkte skoter för första gången denna söndag, jag fick även köra. Jag fick sätta mig främst och därmed bestämma över detta monster. Beskrivning monster är just vad som slog mig när jag satt där och gasade fram längs vägen. Även om jag inte körde så himla fort, insåg jag dess potential. Stor och tung och med en massa krafter att släppa loss om jag bara ber om det. Häftigt. Hoppas det inte var sista gången jag satte mig på en skoter.
1. Bild från Röån
2. Monstret
3. Livs underbara och mycket söta pudel Nicki
Ikväll är middagen förskjuten en timme till förmån för Samkväm som ikväll går i medeltidens tecken. Vet inte riktigt vad detta tema kommer sätta för prägel på samkvämet men det blir nog helt klart spännande.
I torsdags var jag på hockey. Det blev förlust för HV. Det hjälpte inte hur laddad jag än var inför matchen, det blir ingen seger om inte killarna på isen är laddade. Hv blev utspelade och förlorade skotten stort. Dagarna efter var fulla med påpekande av modos vinst. Dagarna efter var också fulla med prat om att jag varit med i tv. Min storebror skickade sms till mig under matchen och berättade att han sett mig jubla efter HV:s mål. Men det var inte bara han som såg mig. En av de som jobbar i köket sa i fredagsmorse "här kommer TV-stjärnan" och på buggkursen i måndags var det en tjej som påpekade att hon sett mig bland hv-supportrarna på teven. Alltid något.
Helgen spenderades som sagt i Röån, dvs. Norrland. Och ska man sätta ett namn på min helg kan "den norrländska helgen" definitvit vara ett alternativ. Jag såg livs levande renar framför ögonen. Jag fick åka och köra skoter. Till fredagens middag drack vi Zeunerts läsk Portello och till våfflorna på söndagen åt vi hjortronsylt. Renar - Skoter - Portello - Hjortronsylt, det är norrländskt så de förslår.
Idag snöar det. Det börjar kännas som en vana. En trevlig vana. Snöfall som denna dag, med lätta och stora flingor som sakta dalar ner är inte dumt. På förmiddagen idag var jag och Björn ute och rekade för att denna eftermiddag kunna ta med friskvårdarna på en guidning. Det är hela naturguideklassen som håller i denna guidning så egentligen borde inte jag sitta här men jag är inte riktigt fit for fight efter turen till Stockholmsgatorna så en eftermiddag med eventuellt frusna fingar och tår bör jag undvika. Men en förmiddag med skidåkning i vackert snöfall och härlig natur och konstant rörelse (= varmt) satt inte fel!
Helgen som passerade åkte jag och min älskling till Röån, eller vackra Röån som det också kallas och som jag tycker är en mycket passande benämning. Röån är den lilla byn där Liv bor och det var trevligt att få hälsa på där. Fredagskvällen innebar matlagning (fläskfilé och senare även äppelpaj) följt av filmmys. Lördagen vigdes till en början åt Sollefteå. Ett samhälle som själv verkar vilja kallas stad men som jag inte riktigt kan acceptera som en stad. Det är en bit kvar när det gäller affärer för att få kallas stad. Men vi hade trevligt där ändå. Trots att Sollefteå inte klassas som stad så fanns det faktiskt några shoppingbutiker att strosa runt i. Dessutom erbjöd "Solle" möjligheter till fikande, bowlande och middag på kinarestaurang. Allt detta utnyttjade vi med entusiasm.
På vägen hem stannade vi till i Resele, hos Livs kompis Ida. Jag hörde något om att jag måste "godkännas" av Ida men det kanske snarare var så att jag var den som var tvungen att ge någon form av godkännande angående Ida. Om det var så, vill jag definitivt godkänna Ida! Mycket trevlig, var rädd om henne älskling!
Söndagen blev en lugn dag utan stress. Jag blev guidad runt på gården och fick se minsta lilla skrymsle i det stora stallet. Det blev även en skotertur i byn och allt värt att se passerades. Dessutom fick jag en förfrågan som jag inte kunde säga nej till. Inte nog med att jag åkte skoter för första gången denna söndag, jag fick även köra. Jag fick sätta mig främst och därmed bestämma över detta monster. Beskrivning monster är just vad som slog mig när jag satt där och gasade fram längs vägen. Även om jag inte körde så himla fort, insåg jag dess potential. Stor och tung och med en massa krafter att släppa loss om jag bara ber om det. Häftigt. Hoppas det inte var sista gången jag satte mig på en skoter.
1. Bild från Röån
2. Monstret
3. Livs underbara och mycket söta pudel Nicki
Ikväll är middagen förskjuten en timme till förmån för Samkväm som ikväll går i medeltidens tecken. Vet inte riktigt vad detta tema kommer sätta för prägel på samkvämet men det blir nog helt klart spännande.
I torsdags var jag på hockey. Det blev förlust för HV. Det hjälpte inte hur laddad jag än var inför matchen, det blir ingen seger om inte killarna på isen är laddade. Hv blev utspelade och förlorade skotten stort. Dagarna efter var fulla med påpekande av modos vinst. Dagarna efter var också fulla med prat om att jag varit med i tv. Min storebror skickade sms till mig under matchen och berättade att han sett mig jubla efter HV:s mål. Men det var inte bara han som såg mig. En av de som jobbar i köket sa i fredagsmorse "här kommer TV-stjärnan" och på buggkursen i måndags var det en tjej som påpekade att hon sett mig bland hv-supportrarna på teven. Alltid något.
Helgen spenderades som sagt i Röån, dvs. Norrland. Och ska man sätta ett namn på min helg kan "den norrländska helgen" definitvit vara ett alternativ. Jag såg livs levande renar framför ögonen. Jag fick åka och köra skoter. Till fredagens middag drack vi Zeunerts läsk Portello och till våfflorna på söndagen åt vi hjortronsylt. Renar - Skoter - Portello - Hjortronsylt, det är norrländskt så de förslår.
Stockholmsgatorna
Strax bär det iväg till Stockholmsgatorna. Det är ett område med en massa branta klippor, som gjorda för rappelering. Därför är det inte oväntat att vi ska ägna morgondagen åt just rappelering.
Hoppas det blir kul och att man tinat efter natten i tältet. Ikväll blir det nämligen sovsäck i 10 minus. Spännande.
Hoppas det blir kul och att man tinat efter natten i tältet. Ikväll blir det nämligen sovsäck i 10 minus. Spännande.
Jag har kört skoter!
Mer om detta senare.
