Naturen - Ger - Mig - Ro

Det finns vissa frågetecken. Jag lyckades räta ut ett av dom alldeles nyss men några kvarstår. Jag vet numer att vi ska samlas i gympasalen i eftermiddag när vi ska ut och springa. Jag vet dock inte var vi ska samlas när vi ska ha näringslära och hantverk. När det gäller hantverkslektionen vet jag inte ens om vi ska ha den. Som sagt, det finns vissa frågetecken.

Något som däremot är bergsäkert är att jag hade ett Naturen-Ger-Mig-Ro-Moment igår kväll. Jag satt på mitt rum, men kände för en spontan promenad i den stilla kvällsluften. Sagt och gjort, jag traskade iväg i lågt tempo och bara tog det lugnt och fokuserade på att andas frisk luft. Det är härligare än man kan tro. När jag kom tillbaka till skolan hade jag konstaterat att gatlyktorna i Själevad inte är som gatlyktor i andra samhällen. De skiner orange, inte vanligt ljus. Det kan också vara så att de skiner precis likadant som andra gatlyktor. Jag är ju inte så van vid gatlyktor (det finns inga i Fögeberg) så jag vet egentligen inte hur gatlyktor ska lysa.

I vilket fall som helst, när jag kom tillbaka till skolan fick jag ett infall att jag skulle gå vidare, att jag inte var klar med kvällens promenad. Så jag traskade iväg på en liten stig i en sluttning ovanför skolan. När jag kommit upp en bit vände jag mig om och slogs av hur fint det var. Grejen är den att det egentligen inte är särskilt fint, men gatlyktorna (himla tjat om dessa) lös upp kvällens mörker på ett väldigt härligt sätt. Så jag satte mig ner och tog en hel hög med ljupa andetag och funderade över allt. Det är sånt sådana lägen är till för. Naturen-Ger-Mig-Ro-Moment.

Igår cyklade jag in till Coop i Ö-vik. 9 kilometer dit och, tro det eller ej, även 9 kilometer hem. Måste säga att det var de kortaste 9 kilometer jag någonsin stött på. Gick jättefort att cykla. På Coop handlade jag en massa saker, bl.a. två kilo socker och två kilo mjöl. Tur att det var mestadels nedför på hemvägen.

Nu sitter jag och väntar på att skolveckan ska börja. Lärarna har personalmöte och vår första lektion för dagen börjar klockan 10.00. Jag tror det får bli en promenad innan dess, fast egentligen borde jag nog försöka räta ut dom där förbaskade frågetecknen.

I och för sig bara 50 kronor, så det blev ju ändå en förlust, men en vinst är alltid en vinst! Av dagens sju lopp lyckades vi pricka in vinnaren i sex av dom. Det är på gång nu...

Idag har jag haft en bra dag. Började med en liten sovmorgon som övergick i en slapp förmiddag. Sen hoppade jag upp i fönstret i mitt rum och satt och läste i den varma solen och de ljumma norrlandsvindarna. Lite senare på dagen gick jag ner till den gigantiska bryggan vid skolan för att läsa vidare och lagom när jag satt mig och tagit av mig jackan började det blåsa. Rejält. Men jag lät mig inte knäckas. Näe, jag hade en bra stund i alla fall. Beror nog på att boken är så bra. Eller att jag redan då, någonstans i de bakre regionerna av mitt huvud, visste att det nalkades travvinst...

Dagen fortsatte med en löprunda. Kan ha varit den sämsta löprundan någonsin. Eller bästa, beroende på hur man ser det. Jag var nämligen inte trött när jag kom tillbaka.

Sen bar det av upp till Svarttjärn och blåbärsskogen tillsammans med ett par kompisar från skolan. Vi hittade massor blåa bär, ämnade till en paj. Och pajen blev fullkomligt lyckad! En bra film (Into the Wild) till det och livet känns ganska bra måste jag säga.

Imorgon skulle jag vilja åka buss in till Ö-vik men det verkar som att bussarna inte går på söndagar. I detta läget hade det varit kanon med en bil. Jag börjar nu förstå att det blir en omställning att klara mig ett år framöver utan bil. Men jag ska nog överleva morgondagen utan bil och Ö-vikbesök, jag får glädjas åt att vi vann på travet.

Det där avsaknandet av feeling inför helgens V75 som jag nämnde i förra inlägget är nu ett minne blott. Istället andas jag fullständig optimism och varje gång jag kollar på det inlämnade systemet känner jag att det är "the system", så att säga.

- - - - - -

Min häst springer riktigt fort, en havremoped av rang helt enkelt! Hon har nu startat 5 gånger och skurit mållinjen först två av dessa. Som tvåa har hon travat in vid två tillfällen. Enda plumpen i protokollet är en galopp och när den ägde rum var jag på plats och såg eländet med egna ögon. Typiskt att det sker när jag för en gångs skull tagit mig till travbanan. Jag var ju så laddad och full av adrenalin och förväntningar! Men livet går ju vidare även efter ett sånt bakslag och nu har jag läst att hon i hennes nästa start, som sker på Halmstadstravet på måndag, är favorit på V65. Det är faktiskt ganska stort.

En tanke som jag har haft är om de uteblivna vinsterna i vårt andelsspel har att göra med namnet på det. Det går ju under namnet Hästjävlar..

- - - - - -

Imorgon, som V75-7, körs storloppet Sundsvall Open Trot. Det är i år ett riktigt kanonlopp med flera jättefina hästar där Sveriges bästa häst hittills det här året, Torvald Palema, har bra chans. Det vore riktigt kul att se det och nuförtiden bor jag ju inte så långt från Sundsvall. Men det är trots allt två timmars bilfärd och det medför två problem, ett litet mindre och ett gigantiskt. Det lilla är att jag inte har någon att åka med, det kan bli ensamt och tråkigt att åka själv. Det gigantiska är att jag inte har tillgång till någon bil...

Idag blev det som utlovat uppvärmning. En mycket trevlig uppvärmning. På vår båtfärd berättade vi för varandra vad vi har gjort tidigare i våra liv. Man kan säga att det blev som en liten introduktion till den gemenskap vi kommer skapa under kommande året.

Båtfärden betydde för mig inte bara trevligt umgänge utan jag klarade också av ett par debuter. Inte nog med att jag för första gången satte foten på en segelbåt, jag fick också det ärofyllda och mycket viktiga uppdraget att ta hand om rodret. Nånting säger mig att det inte heter roder på seglarspråk. Men det skiter jag i.

Den del av dagens utflykt som inte bestod av båtåkande bestod av vandring. Vi gick omkring i Skuleskogens nationalpark och det var bitvis en väldigt stenig och obekväm gångstig. Men vi kämpade på bra och fick vår belöning när vi traskat upp för bergen och fick se en vacker, om än lite dimmig, vy över alla fjärdar och små öar. Med fruktansvärt mycket fantasi kan man bortse från dimman och njuta av den utsikten man inte ser också. Men då krävs det att man är fylld uti tåspetsarna med fantasi och det finns det dessvärre ingen människa som är.

När vi vände hemåt tror jag att jag såg en kändis stå och ta igen sig vid en sjö. Jag tror minsann att Naken-Janne var ute och vandrade! Naken-Janne är den man som för flera år sedan blev känd genom att gå omkring naken hela dagarna i dokusåpan Farmen som gick på TV4. Jag är dock inte helt säker på att det var han och ingen av mina klasskamrater verkar särskilt övertygade om min iakttagelse. Och det kanske med rätta, för den mannen jag såg hade kläder på sig och det brukar ju inte Naken-Janne ha.



Som avslutning kan jag meddela att vi vann inget på travet i lördags heller. Jag tänkte faktiskt att jag skulle ta tag i kommande helgs omgång nu. Jag har ingen direkt feeling att vi kommer vinna just den här helgen, men det kan ju i alla fall inte gå sämre än det har gjort hittills. Känns ju bra på ett sätt! Fast jag vetitusan om det är någon tröst egentligen...

Nu är jag på plats i Ångermanland. Efter en premiärdag fylld med information kan jag konstatera att det kommer bli ett kanonår på Hampnäs! Vi har fått veta att vi kommer vara ute i naturen två hela dagar i veckan, varje vecka! Lägg därtill ett par pass med fysisk aktivitet och timmar med näringslära och anatomi och jag är lyrisk.

Imorgon ska vi ha lite uppvärmning inför vad som komma skall. Det blir "bara" en heldag i naturen med båttur och besök i en spännande grotta.

Fan alltså. Detta kommer bli nice. Mycket nice.

Jag tror ta mig tusan att jag är mer laddad inför V75 den här veckan än inför förra. Jag trodde inte det var möjligt, men det verkar trots allt så.

Inatt drömde jag att vi på andelsspelet vann 70 000 som vi fick dela på. Det kändes verkligen som att det var verklighet. Fram på morgonkvisten vaknade jag till lite och konstaterade att det var flera timmar innan första loppet skulle starta. Fan också! Men sedan somnade jag om och då fortsatte den härliga drömmen, och den kändes än mer verklig! Jag jublade inombords över att ha vunnit pengar och kanske mest åt att det var jag som gjorde systemet som gav vinsten... Sen ringde väckarklockan och drömmen dog en gång för alla. Fast kanske att drömmen ändå har betydelse, den kanske är ett tecken på vad som komma skall denna lördagseftermiddag. En vinst för andelsspelet Hästjävlar kanske lurar runt hörnet.

För övrigt har jag konstaterat att The Sounds senaste skiva är otroligt bra. Den är som en HV-seger, glädjande och alldeles alldeles underbar.

Jag tycker han är värd ett inlägg.

Jag tror HV kommer ösa in mål i vinter. Jag var i Värnamo igår och kollade när de mötte Frölunda i Nordic Trophy. Riktigt frejdig och fartfylld anfallshockey från Jönköpings stolthet! Att det var Tedenby som stod för den mesta farten var ingen högoddsare. Värnamoson som han är ville han verkligen visa publiken vad han går för. Han trampade igång ordentligt flera gånger och göteborgarna hade svårt att hänga med i svängarna. Tyvärr blev det ingen utdelning för Tedenby denna kväll men det ser helt klart lovande ut inför kommande säsong.

En annan ung kille som imponerade var Adam Almqvist. En spelskicklig back som liknar Johan Åkerman. Inte så stark i kroppen men en jäkel på att hitta fina passningar och ett bra skott. Av de gamla rävarna imponerade vår trogne Liv-räddare i kassen stort. Han gjorde flera kalasräddningar när det som mest behövdes.

En sak de måste sluta med är att sitta i utvisningsbåset. Alldeles för många utvisningar, tror det var mer än dubbelt så många som frölunda. Det enda positiva med utvisningar är att de får mycket boxplayträning...

En sak till, det blev 5-3 till HV. Stabilt.

Vi förlorade matchen i fredags. Det blev 3-1 till BB. Vi tog ledningen i början av andra halvlek men orken tröt mot slutet och BB tog över allt sista kvarten. Genom hela matchen var det från vår sida väldigt många felpass och klantigheter i försvaret som gjorde att BB fick många chanser. Jag själv hade problem med att få iväg bollen, både vid insparkar och när backarna rullade hem bollen till mig. Jag skyller på planen. Den var mycket finare och i bättre skick än den brukar vara...

Travet igår gick sådär. Vi fick fem rätt vilket kan anses hyfsat. Dessvärre blev det många favoritsegrar så det blev inga pengar för oss. Enda trösten för mig som gjorde systemet var att jag prickade in omgångens enda skräll, alltid något.

Idag drog bockjakten igång. Jag gillar inte det riktigt. Det kommer inte vara helt riskfritt att promenera i skogen framöver, de där jägarna vet man aldrig vad de hittar på! Det borde dock vara lugnt att vistas i skogen, jag tycker i alla fall inte att jag liknar ett rådjur särskilt mycket...

idag är jag laddad inför V75. Det är första omgången för vårt nykomponerade andelsspel. Jag är så laddad att jag gång på gång går in på atg.se för att kolla in startlistorna, fast jag redan lämnat in dagens spel.

Att vara såhär laddad kan tyda på att det kommer gå bra. Men oftast betyder det att det kommer gå riktigt dåligt. Det är dock en härlig känsla, att tro att man ska bli miljonär. Jag brukar gå omkring timmarna innan första loppet och fantisera om vad jag ska göra för alla pengar det känns som jag kommer vinna. Sen tar det två sekunder så har spiken i första loppet galopperat och miljonchansen försvinner...

Strax är det derby. Fagerhults AIK mot BB2001. Den stora frågan såhär inför matchen handlar om vädret. Blir det publikvänligt eller spelarvänligt? Skönspel eller glidtacklingar? Alltså, blir det sol eller regn?

För tillfället är nog det optimala solsken med en lokal regnskur över planen nån gång ibland så man kan glida lite samtidigt som publiken inte behöver bli blöta.

Nej förresten, det optimala vore om det inte regnade någonting men ändå blev en blöt gräsmatta. Kanske att mullvadarna som bor under vår plan kissar uppåt eller nåt. Men det är nog för mycket begärt.

Det är lite roligt, på nåt sjukt sätt. Sjukdomen jag drog på mig precis innan jag åkte till Jämtland verkar ha blommat ut ordentligt först nu när jag har kommit hem. Den friska jämtländska luften höll tillbaka det värsta. Visst snorade jag en del under veckan, men det är först nu när jag kommit hem som hostan slagit till på allvar. Jag tror det är ett tecken på att det är i Norrland jag hör hemma.

Det intressanta med att åka iväg på en sån här tur är hur bra gruppen kommer överens och klarar av att umgås. Den här gången gick det exemplariskt! Vi var totalt 20 kursdeltagare som delades in i två lika stora grupper. Den ena (min grupp) kom efter ett tag att kallas Team Äldre. Bakgrunden till det namnet är lång och svårförklarad men samtidigt mycket underhållande. Den andra gruppen kan vi ödmjukt kalla Team Losers.

I Team Äldre lyckades vi hitta rätt från början. Jag märkte inte av något tjafs och jag vet faktiskt inte om att någon, någon endaste gång, var arg på någon annan. Varje dag när vi stannade för att slå läger hjälptes alla åt och tog tag i det som behövde göras. Några började laga mat, några hämtade vatten och några satte upp tältet. Teamwork på hög nivå.

Det jag fascinerades mest av i när det gäller naturen var det storslagna landskapet. Ju högre upp vi kom desto längre såg man och när vi stod mellan två berg och kollade nedför dalen var det mäktigt! Det var också intressant att vi färdades genom så många olika typer av landskap. Vi började med att paddla på en bävertät å. Alltså inte så tät att vi såg bävrar vart vi vände oss. Däremot såg vi spår av bäver vart vi än vände oss och vi kanske såg en bäver vara uppe vid ytan och plaska. Kan också ha varit Storsjöodjuret men det är lite mer osannolikt än att det var en bäver. Mest beroende på att Storsjön låg väldigt långt borta och att det var en liten å. Hade det funnits ett stort odjur i den åfåran hade det inte fått plats något vatten.

Efter paddling på en å paddlade vi på en sjö. Sedan vandrade vi genom tät granskog, över myrar och områden strax under trädgränsen. När vi passerat trädgränsen var landskapet inte helt otippat öppet och vi vandrade på väl upptrampade stigar. Ju högre upp bland bergen vi kom desto mindre växtlighet blev det. När vi skulle ta oss upp för en brant stigning var stigen och gräset borta och det var stundtals hoppande på stenar som gällde. När vi var som högst, ca 1100 meter över havet, badade vi i en liten sjö och bredvid sjön låg ett område med snö. Kontraster är härligt.

Det gjorde jag även på Fjällgentiana. Den känns igen på den nästan lysande blåa färgen som gör den speciell i fjällområdena. (Till höger)

Sista kvällen var det väldigt klart och fint väder. Myggen höll sig mestadels borta och vi satt tillsammans som om vi satt runt en lägereld med den skillnaden att vi inte hade någon eld. Historierna avlöste varandra med den om den skadeskjutna björnen som höjdpunkt. Innan vi kröp in i sovsäckarna bestämdes det att morgonen efter skulle soluppgången studeras och avnjutas. Den där kvällen tog det tid innan det gick att sova. Inte för att jag låg och längtade till soluppgången (vilket jag iofs gjorde), utan det hade att göra med morötter. En historia om en person som åt så mycket morötter under graviditeten att barnet blev gult berättades och när vi skrattat en stund och sedan lyckats lugna ner oss reste sig den yngsta personen i gruppen upp, utbrast lite smygande ”morot” och bröt sedan ut i hejdlöst och accelererande skratt. Då går det inte att hålla igen. Magen fick kramp av allt skrattande!
04.20 ringde klockan och hälften av gruppens 10 medlemmar klädde på sig och vandrade iväg till en hög och fin plats. Strax innan klockan fem steg solen över horisonten och morgonen var ett faktum. När vi njutit klart och traskat tillbaka till tältet valde en efter en att lägga sig utanför tältet istället för inuti. Jag följde exemplet och det var en speciell känsla att ligga under bar himmel i morgonsolen. Om man kröp in i sovsäcken och bara hade en liten glipa öppen för nästippen slapp man till och med myggen!

En fantastisk vecka i fantastisk natur med fantastiska människor har passerat. Visst är det fantastiskt med fantastiska stunder i livet. Oj, det här inlägget blev visst långt. Fantastiskt långt.

I förmiddags kom jag hem från Jämtlandsturen. Det har varit fantastiskt!!

Sedan jag kom hem har jag mestadels suttit vid datorn. När man är borta från datorvärlden går det år mycket tid för att komma ifatt. Det är skrämmande.

Nu är det mat på gång, grillat. Det är gott. Långt ifrån skrämmande.

Det här med att vara sjuk är jag inget stort fan av. Jag föredrar att vara frisk och alert, framförallt när jag ska iväg på äventyr i en knapp vecka. Men så är inte fallet just nu. Halsont och kanske lite feber håller entusiamen över 5 härliga dagar i naturen nere.

Desto roligare var det igår. Kommunmästerskap i fotboll i Högsby. Vi åkte dit som regerande mästare men hade inga som helst förväntningar på att försvara vår titel. På vägen till Högsby skämtade vi om att det var onödigt att släpa med vinnarpokalen, den skulle ju ändå tillbaka efter dagens turnering...

Efter en tveksam insats från vår sida i första matchen men ändå ett oavgjort resultat gick det bättre i andra matchen vilket gav oss vinst med 1-0, utan att vi använde den handicapstraffen vi hade rätt till. Tack vare den segern gick vi till final och där väntade Ruda/Fliseryd. Vi vann med 5-2 och fick lyfta bucklan inför de två åskådarna som dröjt sig kvar. Tilläggas bör att de båda två är med och tränar med vårt lag... Ingen större publiksuccé alltså, men det bekom oss inte det minsta. Vi var glada i alla fall. Har man vunnit så har man vunnit.


Det där med sjukdom och Jämtlandsäventyret ska nog få ett lyckligt slut. Jag har tillbringat dagen med att intala mig själv att jag inte tänker tillåta mig att bli sjuk. Hoppas verkligen kroppen lyssnar på mig och sätter in alla möjliga medel och metoder som finns för att göra mig frisk. Jag accepterar inte att missa detta, jag har ju för tusan lyckats med packningen!