Naturen - Ger - Mig - Ro

Kunskap 1: Revlummer

Revlummer (Lycopodium annotinum) är en vintergrön lummerväxt med revor som kryper fram på marken och med skott som reser sig mot skyn. Dessa skott har små och styva blad som sitter ganska glest. Revlummer finns i hela landet men är ovanlig i södra Sverige. Man använder revlummer som juldekoration men eftersom den växer långsamt ska man försöka undvika att plocka eller köpa den, även på de ställen där den inte är fridlyst. Den har fått sitt namn av att den bilder meterlånga revor.

Kunskap 2: Spår av björn

Det sades innan vi åkte iväg för att leva fäbodliv att området vi skulle till var ganska björntätt. Det dröjde inte heller länge innan vi såg spår av björn. Samma kväll som vi kom dit gick vi en sväng och på en grusväg såg vi en hög med skit som bekräftade att det fanns björn i området. Den högen vi såg var ingen stor hög, långt ifrån normal storlek för björnar. Det som var bra med den högen vi såg var att man enkelt kunde konstatera att skogens bär är en stor del av björnens föda såhär års.

Dagen efter gick vi ut i skogen för att leta reda på ett björnide som skulle finnas där någonstans. Efter en stunds letande fann vi det och det var kul att få se hur björniden ser ut. Det var byggt under en myrstack och det finns naturligtvis en anledning till det. När myrorna bygger sina stackar bygger de även nedåt i marken. Det gör att det för en björn blir väldigt enkelt att där gräva sig en håla för att sova i under vintern.

Kunskap 3: Björnmossa

Björnmossa (Polytrichum commune) är en art i divisionen bladmossor. Den är dioik vilket innebär att den har både han- och honplantor. Björnmossa växer i näringsfattiga områden och/eller områden med hög fuktighet. Sumpskog och vid skogsbäckar är vanliga ställen att hitta björnmossa på. Denna gröna mossa är Hälsinglands landskapsmossa och namnet björnmossa sägs komma från att björnar bäddar sitt ide med den.

Kunskap 4: Vitmossa

Vitmossor tillhör precis som björnmossa divisionen bladmossor. Det finns väldigt många olika arter av vitmossor (släktnamnet är Sphagnum). Exakt vilken vitmossa det är jag hittade vet jag inte. Men min teori om att det är en vitmossa grundar jag på att den växte i ett område som var väldigt blött. Och även när jag tog i den var den blöt och det är ett av vitmossornas signum. Det är nämligen så att vitmossor är väldigt bra på att suga åt sig vatten och har i alla tider använts som uppsugningsmaterial, t.ex. i blöjor.

Färgen på vitmossorna varierar kraftigt. Man kan hitta dom i bl.a. rött, gult och brunt. Det mest normala är att de är gröna men ju längre in på sensommaren man kommer ju mer färger har vitmossorna. En vitmossa blir vit först när man torkar den. Vitmossorna förväxlas ofta med fönsterlaven, som i juletid används som dekoration. Vitmossa och fönsterlav är inte nära släkt med varandra och liknar inte heller varandra särskilt mycket, ändå förväxlas de ofta.

Kunskap 5: Att bygga vindskydd

Jag hade som uppdrag inför utflykten att ta reda på hur man bygger ett vindskydd. Den typen av byggnationer som ett vindskydd är har jag inte varit i kontakt med sedan mina dagar i scouterna, och det är ganska länge sedan. Därför blev det till att ge sig ut på Internet och försöka få en bild av hur det skulle gå till. Av resultatet att döma tycker jag vi lyckades väldigt bra med byggandet. Vi gjorde ungefär såhär:

* Först gäller det att välja en bra plats. Antingen mellan två träd som står lagom långt ifrån varandra, ca 2-3 meter. Eller så fixar man fram två pålar som man slår ner i marken. Marken där man ska ligga ska ju helst vara fri från stenar och andra ojämnheter. Sedan är det en väldig fördel om man har öppningen åt det håll där vinden inte kommer ifrån. Kolla också efter myrstackar, så att de inte kommer för nära vindskyddet. Kan bli obehagligt.

* Nästa steg är att placera en tvärliggande slana mellan de två träden/pålarna man hittat. Den bör ligga på ungefär en och en halv meters höjd.

* Mot den tvärliggande slanan ska man sedan luta långa slanor som kommer lägga grunden till taket. Det går åt ganska många och de bör vara ganska långa. Provligg så att man inte bygger för trångt, det är skönt om man kan ligga raklång och inte behöver ha böjda ben hela natten. Surra fast de lutande slanorna i den tvärliggande slanan.

* När de lutande slanorna är på plats drar man snören tvärsemot de lutande slanorna så att man har något att fästa granriset i. När man sätter fast granriset ska man tänka på att börja längst ner, där man kommer ha fötterna, och arbeta sig uppåt. Man ska också se till att grankvistens tjockaste del är upp emot den tvärliggande slanan. Allt för att det ska bli så tätt och bra som möjligt.

* Inuti vindskyddet kan man om man har mycket granris och gott om tid bädda med grangrenarna.

* På sidorna av vindskyddet kan man om man vill också sätta pinnar och granris som skydd men det är inte nödvändigt.

Bonuskunskap:

Maris hund Sokki är väldigt söt.