Uppgift: 5 saker om världsarvet Höga Kusten
Skriv ner och publicera 5 mer eller mindre unika saker för Höga Kusten.
Jag valde att rikta in mig på Skuleskogens Nationalpark (som ligger i Höga Kusten) och har således plockat mina 5 saker därifrån.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nr. 1: Långskägglaven
I Skuleskogens nationalpark finns en varierande flora. En art som är väldigt ovanlig i Sverige, men som finns i Skuleskogens nationalpark, är långskägglaven. Det är en riktig raritet för nationalparken och har även blivit parkens symbol.
Man hittar denna lav på äldre granar i nordsluttningar där det är jämn och hög luftfuktighet. Långskägglav sitter inte fast på grenarna utan hänger bara över dem och kan bli uppemot 10 meter lång. Långskägglaven kräver så gott som obefintligt skogsbruk och långvarig frånvaro av bränder.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nr. 2: Klapperfält
Klapperfält är en stor samling stenar som havet under många år påverkat och format. Ett klapperfält bildas av havsvågorna. Det går till så att det av någon anledning, t.ex. ett ras, har samlats partiklar av varierande storlek och vikt i ett område. Allt ifrån små jordkorn till stora stenar. De mindre partiklarna - jord, sand, småsten etc. - har av vågorna fraktats bort eftersom de är så lätta. Kvar blir då de större. Dessa har endast flyttats mycket små sträckor och egentligen legat på exakt samma ställe, bara snurrat runt. Av denna anledning är stenarna i ett klapperfält ganska stora och runda och fina i formen. Att ett klapperfält kan bli stort beror på att strandnivån – som är den plats klapperfälten bildas - har flyttat sig i och med landhöjningen. Då hamnar de stora och runda stenarna över en stor yta.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nr. 3: Kalottberg
När isen hade dragit undan och landskapet kring Höga Kusten mestadels bestod av vatten stack det här och där upp små öar. Några av dessa öar är det vi idag kallar kalottberg. Kalottbergen bildades av att landhöjningen ägde rum och att vågorna hela tiden spolade bort det lösa moränmaterialet som befann sig på bergets sidor. Dessa bergssidor är idag kala och utan växter. På de forna öarna – toppen av bergen där vågorna inte kom åt - lämnades moränlagret kvar och idag frodas växtligheten där.
I Skuleskogen finns exempel på kalottberg. Det tydligaste exemplet finns emellertid utanför nationalparken och heter Skuleberget. Detta berg är välkänt av många anledningar. En av dem är att på detta berget finns världens högsta forna strandlinje. 286 meter upp på Skuleberget finns en markering som förtydligar var havets nivå en gång tiden legat. Det är den högsta punkten på något berg i hela världen som havet har sträckt sig. Detta tack vare landhöjningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nr. 4: Avsnörda havsvikar
När landet stiger kan det hända att det som en gång var en vik, först blir ett smalt sund för att sedan – många år senare – bli en liten insjö. Det som händer är att nya landmassor stiger upp ur havet när landskapet höjs och vikar stängs helt enkelt igen om viköppningen är grundare än inne i själva viken.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nr. 5: Jättepraktbaggen
I Skuleskogens nationalpark finns många olika typer av natur. En typ är glesa tallskogar. I dessa tallskogar trivs jättepraktbaggen. Det är en skalbagge som är ungefär 3 cm lång känns igen på den glänsande randiga kroppen. Jättepraktbaggen trivs i skadade eller döda träd som har växt i områden där det är väldigt varmt. I Skuleskogen finns dessa förutsättningar på sydsluttningarna där det växer glesa tallskogar.
Man har trott att Jättepraktbaggen var utdöd i Sverige, tills man gjorde en översiktlig inventering i Skuleskogen. Att man hittade denna sällsynta bagge ledde till fler inventeringar och jättepraktbaggen har nu fått ett åtgärdsprogram för att kunna bevaras. Ett ingrepp för att bevara den skedde våren 2009 då man flög in brandskadade stockar till platser där baggen hittats för att hjälpa den på traven tills skogen hunnit producera egen död ved.
Svar på frågor angående veckans film Snöbivack
Det är dessa frågor som ska besvaras denna vecka:
1. Vad är det som poängteras i bägge filmerna vad det gäller komforten i bivacken?
2. Vad kan vara en risk och vad ge en föraning om att något håller på att hända i bivacken när man stängt till ingången för natten?
3. Klicka på länken freeride och titta igenom filmen och beskriv kortfattat tre viktiga beslut som måste fattas i samband med bivackbygget. Klicka också på denna länk samt läs igenom sidan 18, ett elevarbete angående att bo i snö. Finner du några motsägningar mellan filmen och elevarbete?
Fråga 1.
Att man ska bygga låga partier där kall luft kan samlas. Antingen gör man som i film 1, att man bygger ingången lägre än golvet. Eller så kan man göra som i film 2, man bygger en gång mellan sovbäddarna där kalluften kan samlas.
Fråga 2.
Risken kan vara att syret tar slut. Om man tänder ett ljus kan man se om detta håller på att hända. När lågan början fladdra och flämta håller syret på att ta slut. Då är det dags att öppna ingången!
Fråga 3.
* Var man väljer att bygga sin bivack. Man ska se till att det inte finns något stup ovanför (det kan ramla ner saker) samt ifall det finns risk för en lavin.
* Rätt snödjup. Man måste se till att det finns tillräckligt med snö där man planerar att bygga bivacken så att man inte gör en massa jobb i onödan.
* Placera ingången på rätt ställe. Den ska vara neråt så att snön ramlar ur bivacken naturligt. Går mycket fortare att gräva bivacken och blir dessutom mindre jobbigt.
Filmen vs. elevarbetet.
Några direkta motsättningar hittar jag inte. Däremot är det stor skillnad på de båda byggnationerna i och med att bivacken i filmen är en nödbivack medan den beskrivna i dokumentet är en ordentligare och mera lyxig variant. I dokumentet står det om hur man kan göra för att få det bekvämligare i bivacken medan filmens grotta är av enklare sort.
Uppgift: Artiklar om eftersök av saknade
Uppgiften löd:
Leta reda på två artiklar - nyhet, reportage etc. - som handlar om något som har hänt alternativt hur man förbereder sig sig för att det inte ska hända något när det kommer till eftersöksituationer. Lägg ut en del av texten på bloggen tillsammans med en länk till den ursprungliga artikeln. Kommentera därefter två av dina kurskollegors inlägg angående vad som kunde gjorts bättre alternativt något som bekräftar inlägget.
Artikel 1:
"Mannen färdades i en bil tillsammans med två män i samma ålder när de fick bensinstopp. De började leta efter en stuga där de kunde få hjälp, men kom ifrån varandra."
Här är länken.
Artikel 2:
"Polis och militär deltar i sökandet, och det sista spåret polisen har efter mannen är hans mobiltelefon som kunde spåras till någonstans i centrala Karlskoga."
Här är länken.
Uppgift: 2 nya erfarenheter
Skriv ner två nya erfarenheter du skaffade dig under dagarna i Nätra Fjällskog.
Den här uppgiften kom på tal redan under utflykten. När vi låg i vindskyddet på tisdagskvällen frågade Niclaz oss om vi hade någon sak som vi lärt oss under det dygn som hade gått dittills. Så vi har alla en sak gratis, alltså en sak som vi redan har tänkt ut.
Det jag sa där i vindskyddet var att om man är väl förberedd klarar man det mesta. Och då menar jag att man ska vara förberedd både ur utrustningssynpunkt och mentalt. Som till exempel ett sådant äventyr vi var ute på. Jag visste att det skulle bli regnigt och blött och att vi skulle vara utomhus i princip hela tiden. Med bakgrund av dessa fakta packade jag ner allt i plastpåsar - minst en - och tog på mig regntäta kläder. Dessutom ställde jag in hjärnan på att det skulle fresta på humöret under utflykten att hela tiden känna blötan men att jag ändå skulle vara glad och se positivt på allt. Jag visste att jag skulle få komma tillbaka till varma och sköna skolan och en hel garderob torra kläder. Då klarar man ett par blöta dagar.
Min andra nya erfarenhet under dessa dagar är att det inte är helt omöjligt att ta sig från punkt A till punkt B fast det är helt mörkt ute. Med hjälp av karta, kompass och en ficklampa går det att orientera sig riktigt bra. Vi var ute på mörkerorientering flera gånger och visst, i vissa lägen var mörkret ett hinder i vår navigering, men oftast funkade det att med kompassens hjälp komma rätt. Karta och kompass är viktiga och väldigt värdefulla, det är jag glad att jag fick komma underfund med.
Uppgift: 5 nya kunskaper
Att under dagarna då vi levde fäbodliv notera och berätta om 5 nya fenomen eller kunskaper som man stötte på.
Kunskap 1: Revlummer
Revlummer (Lycopodium annotinum) är en vintergrön lummerväxt med revor som kryper fram på marken och med skott som reser sig mot skyn. Dessa skott har små och styva blad som sitter ganska glest. Revlummer finns i hela landet men är ovanlig i södra Sverige. Man använder revlummer som juldekoration men eftersom den växer långsamt ska man försöka undvika att plocka eller köpa den, även på de ställen där den inte är fridlyst. Den har fått sitt namn av att den bilder meterlånga revor.
Kunskap 2: Spår av björn
Det sades innan vi åkte iväg för att leva fäbodliv att området vi skulle till var ganska björntätt. Det dröjde inte heller länge innan vi såg spår av björn. Samma kväll som vi kom dit gick vi en sväng och på en grusväg såg vi en hög med skit som bekräftade att det fanns björn i området. Den högen vi såg var ingen stor hög, långt ifrån normal storlek för björnar. Det som var bra med den högen vi såg var att man enkelt kunde konstatera att skogens bär är en stor del av björnens föda såhär års.
Dagen efter gick vi ut i skogen för att leta reda på ett björnide som skulle finnas där någonstans. Efter en stunds letande fann vi det och det var kul att få se hur björniden ser ut. Det var byggt under en myrstack och det finns naturligtvis en anledning till det. När myrorna bygger sina stackar bygger de även nedåt i marken. Det gör att det för en björn blir väldigt enkelt att där gräva sig en håla för att sova i under vintern.
Kunskap 3: Björnmossa
Björnmossa (Polytrichum commune) är en art i divisionen bladmossor. Den är dioik vilket innebär att den har både han- och honplantor. Björnmossa växer i näringsfattiga områden och/eller områden med hög fuktighet. Sumpskog och vid skogsbäckar är vanliga ställen att hitta björnmossa på. Denna gröna mossa är Hälsinglands landskapsmossa och namnet björnmossa sägs komma från att björnar bäddar sitt ide med den.
Kunskap 4: Vitmossa
Vitmossor tillhör precis som björnmossa divisionen bladmossor. Det finns väldigt många olika arter av vitmossor (släktnamnet är Sphagnum). Exakt vilken vitmossa det är jag hittade vet jag inte. Men min teori om att det är en vitmossa grundar jag på att den växte i ett område som var väldigt blött. Och även när jag tog i den var den blöt och det är ett av vitmossornas signum. Det är nämligen så att vitmossor är väldigt bra på att suga åt sig vatten och har i alla tider använts som uppsugningsmaterial, t.ex. i blöjor.
Färgen på vitmossorna varierar kraftigt. Man kan hitta dom i bl.a. rött, gult och brunt. Det mest normala är att de är gröna men ju längre in på sensommaren man kommer ju mer färger har vitmossorna. En vitmossa blir vit först när man torkar den. Vitmossorna förväxlas ofta med fönsterlaven, som i juletid används som dekoration. Vitmossa och fönsterlav är inte nära släkt med varandra och liknar inte heller varandra särskilt mycket, ändå förväxlas de ofta.
Kunskap 5: Att bygga vindskydd
Jag hade som uppdrag inför utflykten att ta reda på hur man bygger ett vindskydd. Den typen av byggnationer som ett vindskydd är har jag inte varit i kontakt med sedan mina dagar i scouterna, och det är ganska länge sedan. Därför blev det till att ge sig ut på Internet och försöka få en bild av hur det skulle gå till. Av resultatet att döma tycker jag vi lyckades väldigt bra med byggandet. Vi gjorde ungefär såhär:
* Först gäller det att välja en bra plats. Antingen mellan två träd som står lagom långt ifrån varandra, ca 2-3 meter. Eller så fixar man fram två pålar som man slår ner i marken. Marken där man ska ligga ska ju helst vara fri från stenar och andra ojämnheter. Sedan är det en väldig fördel om man har öppningen åt det håll där vinden inte kommer ifrån. Kolla också efter myrstackar, så att de inte kommer för nära vindskyddet. Kan bli obehagligt.
* Nästa steg är att placera en tvärliggande slana mellan de två träden/pålarna man hittat. Den bör ligga på ungefär en och en halv meters höjd.
* Mot den tvärliggande slanan ska man sedan luta långa slanor som kommer lägga grunden till taket. Det går åt ganska många och de bör vara ganska långa. Provligg så att man inte bygger för trångt, det är skönt om man kan ligga raklång och inte behöver ha böjda ben hela natten. Surra fast de lutande slanorna i den tvärliggande slanan.
* När de lutande slanorna är på plats drar man snören tvärsemot de lutande slanorna så att man har något att fästa granriset i. När man sätter fast granriset ska man tänka på att börja längst ner, där man kommer ha fötterna, och arbeta sig uppåt. Man ska också se till att grankvistens tjockaste del är upp emot den tvärliggande slanan. Allt för att det ska bli så tätt och bra som möjligt.
* Inuti vindskyddet kan man om man har mycket granris och gott om tid bädda med grangrenarna.
* På sidorna av vindskyddet kan man om man vill också sätta pinnar och granris som skydd men det är inte nödvändigt.
Bonuskunskap:
Maris hund Sokki är väldigt söt.
Uppgift 2: Vad säger allemansrätten?
Uppgiften var:
Beskriv i ett inlägg på din blogg hur du tror att allemansrätten påverkar och möjliggör det friluftsliv du har utövat och det du nu bedriver. Redogör också kort för vad som gäller för det aktiviteter vi gjort utifrån allemansrätten.
Det vi har gjort hittills är att åka segelbåt och att vandra. Reglerna för att vandra i naturen och att vistas på havet liknar varandra. När man seglar får man gå i land, ankra eller förtöja vid strand som inte tillhör tomt. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus man får vara. Samma sak gäller när man ska tälta på sin vandringstur. Inte på tomt och inte så att man stör markägaren eller de boende. Kom ihåg allemansrättens huvudord: Inte störa – inte förstöra! När det gäller övernattning är reglerna samma för om man väljer att bo på sin båt eller tälta på land. Man brukar säga att ett dygn på varje plats är lagom. Återigen är det risken att störa som avgör.
Att åka båt är helt okej enligt allemansrätten
Allemansrätten är väldigt viktig för oss naturälskare. Man kan till och med säga att den är en förutsättning för friluftsliv. Den gör så att det är helt okej för vem som helst att vistas i naturen. Vare sig man tar en promenad, klättrar i berg eller åker segelbåt använder man sig av allemansrätten. För oss naturguider innebär allemansrätten en chans att få pröva på en rad olika saker. Vi har seglat och vandrat tack vare allemansrätten och framöver ska vi paddla kanot och vandra ännu mer.
När vi har varit ute på dessa turer har vi märkt av allemansrätten på flera sätt. Vi har kunnat stanna till på en ö och tältat en natt. Vi har även kunnat segla fram mellan skärgårdsöarna. Men det jag tycker är härligast med allemansrätten, och som höjer humöret mycket när man är ute i naturen, är att man kan plocka svamp och bär så fort man ser dom. Det är bara att böja sig ner. Att spontant få i sig lite av det goda naturen har att erbjuda påverkar mitt humör och gör min vistelse i naturen än mer rofylld.
Källa för uppgifter om allemansrätten: Naturvårdsverkets hemsida
