Naturen - Ger - Mig - Ro

Nu är det mycket att stå i! Nästa vecka drar vi iväg på en vandringstur i de jämtländska fjällen. Vi kommer utgå från Vallbo och röra oss ner mot Lunndörren, alltså vandra omkring i Vålådalens naturreservat. Så det är många saker som ska fixas tills dess. Det är planering och packning, av både mat och kläder, samtidigt som vi har fått i uppgift att planera turen själva och ta reda på en hel del information om bland annat geologi och glaciologi som ska förmedlas till övriga i klassen under turens gång.

För att få en bra grund till hela veckan och hur vi ska klara oss på bästa sätt har vi fått i uppgift att läsa 38 sidor i en bok som handlar om friluftsliv i allmänhet. Det tar lite tid att plöja igenom dom och ännu längre tid om man dessutom ska hinna med och fatta det man läser.

Dessutom har vi en uppgift gällande 5 nya kunskaper som vi skaffade oss under dagarna med fäbodliv som ska vara klar imorgon. Den här veckan ska även en praktikplats helst fixas. Jag har fått en del förslag från Niclaz och det finns flera som är intressanta men otillgången till bil minskar urvalet drastiskt.

Utöver detta har jag en del småsaker som behöver fixas:
- Jag ska besöka Utekompaniet och Apoteket och inhandla saker som kan komma väl till pass på fjällturen.
- På min stol här i rummet ligger en hög tvätt som ska sorteras och läggas in i garderoben och egentligen skulle jag behöva ta hand om högen med otvättad tvätt som ligger på golvet också.
- I köket har jag byggt upp en liten kulle med disk som jag har för avsikt att jämna med marken, helst så fort som möjligt.
- Inför helgens V75-finaler på Solvalla har jag ett system som ska plockas ut och för att det ska ge så bra vinst som möjligt behöver jag ge det tid.
- På fredag kväll är det NHL-hockey på TV6 och det tänker jag inte missa. St Louis - Detroit klockan 20.30. Min tanke är att få tag i en sladd så att vi kan koppla tv-bilden till en projektor och titta på storbilds-tv. För tillfället vet jag dock inte exakt vilken typ av sladd som krävs.

Mycket att göra men jag är säker på att det leder till något bra i slutändan. Jag säger som Tony Rickardsson/Robert Gustavsson, jag är inte bitter!

Jag har nog blivit lite knäpp. Eller så gillar jag helt enkelt att göra det lite svårt och besvärligt för mig. Natten mellan tisdag och onsdag kunde jag ha gjort som de andra, sovit i den uppvärmda timmerstugan och fått rejält med nattsömn. Det hade varit det naturliga. När det erbjuds ett smidigt alternativ är det normalt att gå för det. Men jag valde alltså ett annat alternativ.

Jag eldade på utav bara tusan i eldstaden så det brann som det aldrig gjort förut och rullade ut mitt liggunderlag och min sovsäck intill. I skenet av eldflammorna kröp jag ner i sovsäcken och njöt av himlens alla stjärnor och eldens ljuvliga sprakande. Återigen upplevde jag ett tillfälle då jag är jättetrött och verkligen vill sova men samtidigt inte mista synen av stjärnhimlen och den underbara stund det faktiskt var just där och då. Man sluter ögonen för att man är trött och har det så gutt, men öppnar dom sekunder senare av att man precis har kommit på att man vill vara vaken och få uppleva den härliga känslan ytterligare en liten stund. En ständig kamp som pågår länge men som till sist alltid vinns av tröttheten.

Denna kväll fick jag sällskap vid elden av John. Han tyckte synd om mig som låg där ute själv och lade sig bredvid mig, fast jag sa att han inte behövde det. Snällt av honom. Under natten vaknade jag flera gånger. Oftast för att det var lite kyligt (elden slocknade ganska snabbt på kvällen, trots dess rejäla omfattning). Men det visste jag redan innan att det skulle bli så det var egentligen inget större problem. Om det inte varit för att John låg bredvid. Jag brukar kunna somna om ganska snabbt men denna natt frös även John och han drog sig närmare och närmare mig och till slut låg vi så nära varandra att jag hörde hans andetag mycket tydligt. Och det var inga vanliga andetag, det var högljudda andetag. Det var svårare att somna med dom i örat än när någon snarkar.

Men jag fick trots allt sova en hel del och på morgonen gick jag upp lite tidigare än de andra för att gå en liten promenad. När jag kom tillbaka berättade John för mig att han, när han vaknade, med lätthet hade konstaterat att jag inte låg bredvid honom, vilket gjorde att han kunde krypa in i stugan. Han låg kvar ute hela natten bara för min skull, gulligt av honom.

Trots att jag precis skrivit en hel uppsats om övernattningen så var det inte den som var huvudattraktionen under denna kanotsafari utan det var naturligtvis själva paddlingen. Vi paddlade totalt lite drygt 26 kilometer på två dagar med en medelhastighet på 5,3 km/h. Under vägen ställdes vi inför flera problem, men inget var större än att vi löste det. Även om några av oss blev väldigt skeptiska när det låg ett träd rakt över ån. Men tack vare klassens kompetens tog sig alla förbi, på lite olika sätt. Några klättrade över trädet och lät kanoten glida under medan andra kröp ihop och gled förbi under trädet.

Det var relativt lite vatten i ån när vi var där. Det var inte katastrofalt lite, vi behövde aldrig kliva ur och bära kanoterna för att det inte fanns något farbart vatten alls. Däremot var vi stundtals tvugna att kliva ur och lyfta loss oss när vi kört på grund. För mina och Björns fötter blev det ganska många besök i vattnet. Vi kom i efterhand på att det berodde på att den kanottypen vi (och även Niclaz och Maria) använde gick längre ner i vattnet. I gengälld verkade det som att våra kanoter gick fortare när det var djupare och inte lika strömmande vatten. Det fick till följd att vi vid ett tillfälle skulle vänta in dom andra och gled då in bland buskarna och gömde oss. Mycket finurligt tyckte vi. Dom andra undrade nog vad vi höll på med.


Jag fick som jag nämnde häromdagen ett uppdrag under kanotturen. Uppdraget bestod av att undervisa klassen i lite paddlingsteknik. Jag är långt ifrån expert och denna lilla lektion var på inte på något vis planerad. När vi paddlade fram längs ån hörde Niclaz mig prata om J-draget när jag gav Björn lite paddlingstips och vips skulle jag få vara lärare för en stund. Det kändes som att de lyssnade på mig och att jag fick sagt det jag ville säga. Veckan i Jämtland och det jag lärde mig där kom väl till pass vid detta tillfälle.

Jag måste nämna ytterligare en grej som jag tyckte var rolig. Jag fick äran att köra bussen till och från paddlingen. Och inte bara bussen utan även med ett släp bakom. Och inte nog med att jag fick köra buss och släp, jag fick också backa med buss och släp. Och inte nog med, det gick dessutom bra när jag backade. Helt otroligt.

Man skulle kunna tro att det här med buss och backning var resans höjdpunkt för mig men jag skulle vilja bunta ihop alla moment under hela kanotsafarin och påstå att allting var en enda stor höjdpunkt.

Hockeykväll i Swedbank Arena igår. En lyckad sådan. Fast det såg mörkt ut vid flera tillfällen.

Jag beslutade mig innan matchen för att hålla på Frölunda, pga att det troligtvis inte skulle komma så många göteborgare till Ö-vik och att vara underdog passar mig fint. Och mycket riktigt, indianerna var lätträknade. Totalt var vi 5 personer på bortalagets lilla del av ståplatsläktaren. När matchen startat fylldes emellertid läktaren på med modo-fans så vi kunde inte bre ut oss hur mycket som helst. Att supportrarna till det lag jag inte höll på stod mitt framför näsan på mig störde mig inte, snarare tvärtom. Deras närvaro gjorde det mycket roligare att jubla när det blev frölundamål. Shit vad kul det var! Trodde aldrig jag skulle skrika ut så mycket glädje pga att Frölunda gjort mål. Måste ha att göra med sommarens brist på hockey att göra.

Som jag skrev inför matchen så skulle ju Foppa spela. Och mycket riktigt, han fanns på isen. Han såg väldigt taggad ut i inledningen och smällde på längs sargerna rejält de första byten. Som hockeyälskare missade man lite av själva matchen när han var på isen. Ett öga höll hela tiden koll på nummer 21 i det röda laget. Därför är det lite komiskt att jag missade att det var han som gjorde 1-0. Jag såg honom i högen av jublande spelare efter målet men hade inte fattat att det var han som sköt in pucken. Inte ens på reprisen såg jag att det var han. Jag kollade frenetiskt efter ryggtavlan med 21 men hittade den inte någonstans. När speakern ropade ut målskytten var det dock inget snack om saken, Foppa hade gjort mål i comebacken och publiken vaknade till rejält.

Vid ett tillfälle under matchen svängde det hej vilt, på flera fronter. På resultattavlan stod det 3-1 till HV mot Djurgården. I Swedbank stod det 2-1 till Modo. Då trycker Frölunda in 2-2 och jag jublar. Efter målet kikade jag upp på resultattavlan och möts av 3-3 i HV-matchen, inte kul. Sekunder senare gör Frölunda 3-2 och jag jublar återigen. Strax därefter tittar jag på nytt upp till höger på resultattavlan och möts denna gång av 3-4. Jag blev knäckt. Nu slutade det ju lyckligt i och med att både HV och Frölunda vann men det jag lärde mig av detta är att det är lättare att sympatiheja på någon annans favoritlag om ens eget favoritlag leder.

Peter Forsberg ska spela med Modo imorgon. Det känns bra, nu har jag en rejäl anledning för att gå på matchen. Foppa är alltid Foppa. Hoppas comebacken går bra för honom. En Foppa i elitserien är en bättre elitserie.

Tillbaka från paddlingen idag och den blev ungefär som jag hade tänkt mig. Klurig och rolig. Jag fick dessutom ett uppdrag...




...to be continued.

Ser bra ut.

På torsdag blir det hockey LIVE. Dessvärre är det inte sveriges bästa hockeylag som spelar utan jag får hålla tillgodo med Modo-Frölunda. Ska bli spännande att uppleva en hockeymatch där jag inte hejar på något av lagen. Hoppas på bra fart i spelet och många vackra mål.

Innan dess blir det ett par dagar med kanotpaddling. Imorgonbitti sticker vi i klassen iväg för att ta en tur på Nätraån. Ska bli riktigt kul. Rapporterna säger att det bitvis är lite klurig paddling samtidigt som det troligtvis kommer regna. Helt klart en prövning, precis som det ska vara.

Jag vet inte om det blev så himla mycket fäbodliv egentligen. Det kändes som att det hela tiden var lite för lyxigt. Läraren Jenny hade bara en kort bit hem så hon åkte och hämtade saker stup i kvarten samtidigt som det fanns en varm stuga precis vid vår lägerplats som man kunde smita in i om man hade problem med att hålla sig varm. Lite fuskigt.

För att motarbeta fusket var vi fyra stycken som gick åt motsatt håll. Istället för att överge tältet på kvällen och krypa in i stugan övergav vi tältet och la oss ute i naturen. Första kvällen sov vi under bar himmel. Det var en himmel full av stjärnor som våra ögon fick bevittna, innan tröttheten till sist tvingade igen ögonlocken.

Som jag nämnde i onsdags, innan avfärden, var området kring fäboden ganska björntätt. Redan första kvällen fick vi erfara att det fanns björn i närheten. Vi tog en liten promenad tillsammans och spanade in björnskit. Inte särskilt svårt att lista ut vad han/hon/den/det hade ätit. Dagen efter, torsdagen, gick vi ytterligare en promenad. Denna gång kollade vi på ett björnide. Väldigt häftigt. Han/hon/den/det hade grävt ner sig under en myrstack. Med dessa tecken på björn är det på ett sätt ganska idiotiskt att sova under bar himmel.

Att sova under bar himmel var verkligen häftigt. Men det var också lite kyligt. Desto skönare var det att sova andra natten. Vi byggde tillsammans ett vindskydd som enligt mig blev mycket ståtligt. Arbetet började vid halv fyra på eftermiddagen och blev klart någon gång runt halv nio. De sista grankvistarna fick vi lägga dit i skenet från ficklamporna. Vi var så seriösa att det drog ut lite på tiden. Men det var det värt. Fruktansvärt mysigt att sova i vindskydd. Doften från grankvistarna är magnifik.

Just den natten vi sov i vindskyddet var det tydligen en björn och hälsade på i skogarna kring vår lägerplats. Henrik vaknade av björnens grymtande och trodde att det var någon som skojade med honom. Han smög ut från tältet och möttes av en stor och mörk skugga inne i skogen. Mycket rädd tassade han tillbaka till tältet och kröp ner i sovsäcken. Och jag förstår honom, en björn vill man inte stöta på.

Jag har dock väldigt svårt att ta in hela den här historien, att det skulle ha varit en björn och hälsat på i vårt läger. Inte för att jag inte tror Henrik, utan just det faktum att en stor och kraftfull björn befann sig i närheten av mig och om den velat, enkelt kunde ställa till med mycket stor oreda. Känns som en annan värld.

Fäbodlivet avslutades med älgjakt för de som ville, det blev bara jag och Lena. Vi fick följa med varsin hundförare. Jag gick med Björn som tillsammans med sin jämthund Tarro skulle försöka fälla en älg. Det blev en älg fälld, men det var inte tack vare Tarro. Tarro sprang lite för mycket fel för att husse skulle kunna få skjuta en älg. Men det var en vältränad hund. Han sprang som bara den och hade inte en kubikcentimer för mycket fett på kroppen. Där har vår jämthund Ludde lite att lära.

Det här var första utflykten för oss med två övernattningar. Måste säga att de två nätterna får höga betyg. En fyra för natten under bar himmel och en solklar femma för vindskyddsnatten. Att inte natten under bar himmel får högre beror på att jag frös stora delar av natten och att det blev fuktigt frampå morgonen. Dock en härlig upplevelse som jag definitivt kommer pröva igen.

Vindskyddsnatten blev som sagt perfekt. Skydd över huvudet, varmt och skönt och kanske framförallt, det faktum att vi byggde det själva. Jag är så stolt över oss och det vi skapade. Jag ger oss också en solklar femma.

Jag har precis sett ett travlopp. Det var allt annat än ett vanligt travlopp. Hästen vid namn Immenso November tog ledningen från start men började efter ett tag tappa både aktionen och farten. Till sist tvingades kusken köra ner hästen på innerplan och efter hundra meter lade sig hästen ner på banan. Loppet avbröts och folk rusade till. Veterinären konstaterades att hästen dog ganska omedelbart efter den fallit till marken. Orsaken tros vara ett bristande blodkärl inuti kroppen. Läskigt och mycket tråkigt.

Loppet kördes om och den hästen jag spelat på vann. Men det känns sådär.

Lite roligare blir det nog ikväll. Om cirka en timme blir det kanothajk modell mindre. Vi ska paddla till en ö ett par kilometer från skolan och grilla lite och ha det mysigt. En blick ut på fjärden där vågorna för varje sekund minskar mer och mer får mig att tro på en toppenkväll. Jag kommer stanna kvar på ön och övernatta där om det är någon mer än jag som gör det. Än har jag inte fått nog av tältande!

Nyss åt jag pannkakstårta. Snabbt, smidigt och på samma gång lyxigt. Jag menar, tårta till middag slår det mesta.

jag är tillbaka. Välbehållen och glad. Även lite stolt.

Mer om detta senare.

Nu är det fäbodliv som gäller. Två dygn framöver blir det tältning och ett liv i skogen i ett område där det tydligen finns ganska mycket björn. Får se om jag kommer tillbaka på fredag.

Ikväll var det en fin kväll. Börjar nästan bli lite tjatigt. Men så är det här i norr.

Det är solens förtjänst. Och den obefintliga vinden. När solen samarbetar med den obefintliga vinden uppstår kanotväder. Så det blev en kanottur och det var jättetrevligt. Solen lyste upp Själevads fina kyrka när den reste sig över trädtopparna. Runt omkring fjärden höjer sig landskapet och åt vilket håll man än tittar en sån här kväll smälter man inombords.

Naturen-ger-mig-ro.

Jag skulle vilja flagga lite för de här bilderna. De i början av albumet är tagna av kursföreståndaren Niclaz medan de i slutet är tagna av hans stand-in på tisdagskvällen, Lennart. Lennarts bilder togs från kajaken och bjuder på en hel del action. Mycket värt att kolla in dom. Bildserien på när John välter med sin kajak är underhållande.

Den här veckan bestod det schemalagda äventyret av havskajakpaddling. Som vanligt gav vi oss iväg på tisdagsmorgonen och kom hem på onsdagseftermiddagen. Det som skiljde jämfört med tidigare utflykter när det gällde förberedelserna, var att vi kursdeltagare ordnade med vår egen mat. Mycket bra tycker jag. Då får man pröva sin fantasi och försöka hitta på nyttiga och goda saker att äta. Sallad ena gången och pasta med skinksås andra gången blev det för mig. Sen satsade jag en hel del på nötter. Mycket nötter. Jag proppade i mig nötter varje gång vi hade en liten rast. Det fick mig att gå i gång rejält! Hade fullt med överskottsenergi de där dagarna. Härlig känsla, helt klart.

Nötterätandet fick mig också att gå emot mitt godisförbud. Jag har hållt mig borta från godis i snart två år. Bara ätit av "misstag" några gånger. Men när man är ute på såna här turer då det gäller att kunna prestera anser jag det är helt okej att synda lite. Eller så är det bara en ursäkt jag har hittat på för att få äta de godsaker jag egentligen har förbud mot.

Havskajakpaddling var det som sagt som gällde denna vecka. Jag paddlade lite i somras när jag var i Jämtland och fick då mersmak. Jämtlandsturen innebar också att jag hade lite förkunskaper som definitivt inte satt ivägen. Våra äventyr är ganska intensiva och det är mycket information som luftas så om man då redan vet en del sen innan är det lättare att ta in allt.

Till en början hade vi fint väder. Solen sken och alla var glada. Vi paddlade till ön Grisslan och kikade runt i den lilla mysiga fiskebyn samtidigt som vi lastade in dagens lunch. Innan vi paddlade vidare sprang några av oss upp på ett berg och möttes av en väldigt vacker vy, åt alla väderstreck. På vägen från Grisslan fick jag en uppgift. Jag skulle vara körkarl. Det innebär att man paddlar sist och ser till att alla är kvar i gruppen. Det blev en utmaning för mig. Jag märkte snart att jag gärna vill paddla på och vara med i främre träffen. Om det beror på en liten tävlingsinstinkt som finns inuti mig eller om det är så att jag vill utnyttja de krafter jag besitter vet jag inte. Förmodlingen lite av båda.


Från vänster:
1) Utsikt över den mysiga byn
2) Utsikt från den mysiga byn
3) Utsikt från bron i den mysiga byn
4) Ett kapell beläget i den mysiga byn.

Målet efter lunch var Skommarhamn, samma ställe som vi utgick från. Där bytte vi instruktör. Niclaz lämnade över till Lennart. Det är så att Niclaz när som helst ska bli pappa och då är det inte så himla lämpligt att sova på en ö. Lennart var mycket kunnig och när vi paddlat fram till vårt övernattningsställe och lastat ur kajakerna lärde han oss lite paddelteknik. Vi fick öva på att förflytta oss i sidled samt att genom att röra paddeln på vattenytan bygga upp ett stöd så att det gick att luta kajaken och visa upp undersidan för varandra. Nu var det så att detta inte är det lättaste utan alla som försökte trillade i. (Jag fick dock jobba rejält för att välta kajaken. Tydligen var jag ganska duktig på det där med att bygga upp ett stöd med paddelns hjälp så jag fick faktiskt tippa i mig själv med flit till sist. Jag fejkade helt enkelt ett misslyckande. Jag skrev det i parentes för att inte verka för kaxig och sjävgod.)

Meningen med att vi skulle försöka klara vissa moment var nog att vi skulle misslyckas och trilla i. Lite som halkbanan när man ska ta körkort för bil. Vi fick nämligen också lära oss att rädda varandra. Om man är två kajaker ute, vilket man alltid minst ska vara, och den ena trillar i är det faktiskt inte så himla svårt att få upp den blöta kompisen i sin kajak och paddla vidare. Tar man det lugnt och tänker på att ha låg tyngdpunkt löser man det galant.

På stranden där vi skulle bo fanns en bastu. Precis det man vill ha när man legat i vattnet! Vi satt därinne hela klassen och njöt. När vi klev ut ur värmen hade Lennart gjort upp en fin lägereld. Vilken kille. Strax därefter paddlade han tillbaka till fastlandet vilket innebar LF för oss. LF står naturligtvis för LärarFritt. Vi jublade högt.

Runt 22-tiden lämnade alla lägerelden och begav sig till respektive krypin. Jag och John valde att sova under bar himmel. Det fanns ett vindskydd med en liten uteplats bredvid. Vi lade oss på uteplatsen trots att regnet börjat droppa ner från himlen. Det är riktigt mysigt att höra regndropparna mot sovsäcken. Regnet höll sig ganska lugnt fram till någon gång vid halv två på natten. Då vaknade jag av att det regnade mycket och jag insåg då att vindskyddet är en torrare sovplats än under bar himmel. Jag väckte John för att fråga om han också skulle ge upp och ta sig in under tak men han låg envist kvar. Imponerande.

Onsdagen bjöd på blåsigt väder och höga vågor. Niclaz kom till oss vid nio-tiden och han hade potoner på sin kajak för att få extra stöd och det är ingen bra uppmuntran för kajaknybörjare som oss. Blåsten gjorde att vi fick planera om dagens rutt och göra upp både plan B och plan C.

När vi var färdigpackade gav vi oss iväg. Första biten var medvind och vågorna i ryggen vilket innebar surfning! Häftigt, minst sagt. Ibland får man världens fart för att sedan nästan stanna helt innan nästa våg kommer och bär iväg kajaken i full fart. Efter en stund sökte vi lä bakom en ö för att bestämma om plan B gick att genomföra. Svaret blev nej. Då tog vi till plan C. Tanken var att det skulle bli en längre rutt men lite mindre blåsig. Så blev det inte riktigt. Det blåste minst lika mycket som tidigare på dagen och vi tvingades iland för att pusta ut och fylla på batterierna.

När vi satt där och fikade sa Niclaz: "Nu avbryter vi det här." Han ansåg att det var för blåsigt för att ge sig ut hela gruppen och frågade istället efter två frivilliga. Utan att exakt veta vad det gällde var jag snabb med att anmäla mig. Jag hade fortfarande kraft kvar och vill gärna kämpa på lite till. Det Niclaz hade tänkt ut var att paddla rakt emot vinden och vågorna för att kliva iland ca 3 kilometer från bilarna, hämta dom, och sedan åka runt och hämta resten av klassen. Det var jag, Niclaz och John som kämpade i blåsten. Stundtals var det rejäl motvind, uppemot 20 m/s, och då får man jobba för att ta sig framåt. Men samtidigt kul och häftig att det faktiskt går att ta sig fram, trots en liten kajak i de stora vågorna.

Niclaz sa att vi skulle ligga på linje men jag hade återigen problem med att jag paddlade för snabbt. Jag var aningen för ivrig och fick en uppmaning från Niclaz att om jag ska bli naturguide måste jag lära mig att hålla tillbaka och mer inrikta mig på att göra gruppen tillfreds genom att avvakta och hålla koll på dom än att paddla på själv för att jag ska få känna mig stark och glad över att ta ut mig rejält.

Vi kom i alla fall över till lä i hyfsat samlad grupp och jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ta en löprunda till Skommarhamn (där bilarna fanns) och hämta en av bilarna och sedan åka och hämta John och Niclaz. På mindre än en sekunds betänketid svarade jag "javisst!" Det förvånade mig lite, att jag var så entusiastisk över att springa drygt tre kilometer när jag precis paddlat i motvind i nästan en timme. Det förvånade mig också att jag kände mig så pigg och fräsch som jag faktiskt gjorde. Det var nog de där "förbjudna" jordnötternas förtjänst.

Så havskajakpaddlingen avslutades för min del med 3,2 kilometers löpning. Niclaz nämnde ordet multisport och det var precis som en multisportare jag kände mig när jag med blöta shorts snörade på mig de blöta skorna och gav mig iväg. Tänk vad denna utbildning bjuder på.

Nu är jag nyss hemkommen från V75-omgången på Solänget och jag kan inte hålla mig. Fasen vad foppatofflor det finns i den här delen av landet! I och för sig är ju Foppa härifrån så det kanske inte är så konstigt att det finns många men att det finns så många som det gör, det trodde jag inte. Under denna dag på travbanan räknade jag till 87 olika personer med foppatofflor på fötterna. Det är ju för fasen fult! Man bär dom inte offentligt, vad tänker folk med!? Jag förstår inte. Okej att folk som jobbar har dom för att dom är sköna men annars, nej jag fattar det inte.

Och inte blev det någon miljonvinst denna gång heller.

Och regnade gjorde det.

Och kallt var det.

Och jag var där ensam.

Men annars var det en bra dag.

Om några minuter drar jag iväg. Siktet är inställt på ovalen i mitten av den här bilden.

Dessvärre lyckades jag inte få med mig någon vän till travbanan idag men det sägs ju att ensam är stark så jag kör på den linjen.

Igår kom vi hem efter att ha paddlat havskajak i två dagar. Det var härliga dagar, som vanligt när vi är ute på äventyr, och onsdagen var helt klart en utmaning. Mer om detta senare.

Idag har vi lärt oss en hel del om svamp. En kvinna som kan allt om svampar berättade om vilka som är goda matsvampar, vilka som är okej att äta och vilka man absolut inte bör äta. Jag vet numer att de skivlingar som har bruna skivor på undersidan ska man undvika. De flesta av dom är giftiga. De man däremot med glädje kan stoppa i sig är i regel alla soppar, t.ex. Karljohan (stensopp) och Smörsopp. Idag har vi också lärt ut lite kajakkunskaper till Hälsa & Friskvårdseleverna här på skolan. Det kändes som att det gick sådär men de sa att vi var duktiga lärare så jag väljer jag att lyssna på deras ord. Vi har även hunnit med att informeras om nästa veckas fäbodstur. Vi ska besöka några fäbodar och sova där ett par nätter.

Imorgon blir det också en hel del information. Då gäller det de två dagar vi kommer paddla kanot på Nätraån vecka 39. Vi hinner knappt avsluta en aktivitet innan nästa tar vid.

På lördag är det V75 här i krokarna. Travets elitserie kommer till Örnsköldsvik och travbanan Solänget. Jag ska naturligtvis dit! Veckans andelssystem kommer därför finslipas för att kunna pressa fram ett fint resultat och mycket glädje. Det är alltid roligt att se hästarna springa runt travovalen samt vinna pengar när man är på plats. Sen vill jag ju försöka återupprätta lite av min heder genom att få till ett bra system. Förra veckan kan man nog säga att jag inte riktigt lyckades så bra. Ett enda rätt av sju och den hästen jag prickade in var omgångens största favorit. Bottennapp.

Uppgiften var:

Beskriv i ett inlägg på din blogg hur du tror att allemansrätten påverkar och möjliggör det friluftsliv du har utövat och det du nu bedriver. Redogör också kort för vad som gäller för det aktiviteter vi gjort utifrån allemansrätten.

 

Det vi har gjort hittills är att åka segelbåt och att vandra. Reglerna för att vandra i naturen och att vistas på havet liknar varandra. När man seglar får man gå i land, ankra eller förtöja vid strand som inte tillhör tomt. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus man får vara. Samma sak gäller när man ska tälta på sin vandringstur. Inte på tomt och inte så att man stör markägaren eller de boende. Kom ihåg allemansrättens huvudord: Inte störa – inte förstöra! När det gäller övernattning är reglerna samma för om man väljer att bo på sin båt eller tälta på land. Man brukar säga att ett dygn på varje plats är lagom. Återigen är det risken att störa som avgör.

 

Att åka båt är helt okej enligt allemansrätten

 

Allemansrätten är väldigt viktig för oss naturälskare. Man kan till och med säga att den är en förutsättning för friluftsliv. Den gör så att det är helt okej för vem som helst att vistas i naturen. Vare sig man tar en promenad, klättrar i berg eller åker segelbåt använder man sig av allemansrätten. För oss naturguider innebär allemansrätten en chans att få pröva på en rad olika saker. Vi har seglat och vandrat tack vare allemansrätten och framöver ska vi paddla kanot och vandra ännu mer.

 

När vi har varit ute på dessa turer har vi märkt av allemansrätten på flera sätt. Vi har kunnat stanna till på en ö och tältat en natt. Vi har även kunnat segla fram mellan skärgårdsöarna. Men det jag tycker är härligast med allemansrätten, och som höjer humöret mycket när man är ute i naturen, är att man kan plocka svamp och bär så fort man ser dom. Det är bara att böja sig ner. Att spontant få i sig lite av det goda naturen har att erbjuda påverkar mitt humör och gör min vistelse i naturen än mer rofylld.

 

Källa för uppgifter om allemansrätten: Naturvårdsverkets hemsida

Vilken fin morgon/förmiddag det är idag. Och vilken fin kväll det var igår! Helt stilla på fjärden och en måne som tryckte undan mörkret. Som gjort för en liten tur i kanoterna, vilket var precis vad jag och fem andra folkisar ägnade kvällens första del åt. Kvällens andra del ägnade vi åt sällskapsspel. Vi spelade Alias, ett spel som går ut på att förklara så många ord för sin medtävlare så snabbt som möjligt. Mitt lag vann inte, men vi kom på en hedrande andraplats, eller näst sist om man så vill.

Travet igår gick skit. Verkligen uruselt.

Den här morgonen har jag suttit och planerat vad jag ska äta tisdag och onsdag nästa vecka. Vi ska iväg och paddla havskajak och denna gång ska vi fixa med vår egen mat. Det krävs lite planering.

Snart ska jag iväg på en marknad. Det är en marknad med något historiskt tema. Om jag fattade saker rätt kommer alla som står och säljer att vara utklädda. Spännande.

Nu har jag för övrigt skrivit 100 inlägg i den här bloggen. En applåd till mig.

Sådär, nu har jag tryckt undan lite bråte och hittat lite tid. Jag har även satt mig i sängen och liksom mysskriver detta inlägg. Brukar bli bra så.

Apropå säng, jag skrev i ett inlägg häromdagen att jag "inte lyckades komma i säng i tid" och syftade då på tisdagskvällen. Det kan ju tyckas som att det inte är något konstigt med det men för den vakne, petige och något elake läsaren är den lilla meningen en triumf. Det är nämligen så att jag skrev fel. Jag hade inte en chans att komma i säng i tid denna kväll, jag sov ju för tusan i en tältkåta och lycka till med att få in en säng där! Näe, sanningen är den att jag hade svårt att komma in i sovsäcken i tid. Rätt ska vara rätt annars blir det bara fel och det är inte rätt.

Det här med bäversafari nämnde jag också i ett tidigare inlägg. Det låter ju fruktansvärt exotiskt men är oftast inte så himla spektakulärt. Det är skog och vatten helt enkelt. MEN! när bävern visar sig och simmar förbi ute i vattnet, då vaknar den exotiska delen av hjärnan! Det var precis vad som hände i onsdagsmorse. Jag fick se två livs levande och plaskande bävrar. "Vilken tur han har" tänker nog en del, men nej, jag tror inte det var tur. Med mig till bäverhyddan hade jag klassens bäverexpert, Mari. Hon kan allt man behöver kunna om bävrar och det visade hon denna morgon.

Att kunna segla är en hel vetenskap. Det finns massor av olika namn på olika saker och det finns till och med olika namn på likadana saker. För att lyckas på en segelbåt måste man veta vilket rep man ska dra i vid vilken tidpunkt och hur hårt. Lägg därtill att vågorna kan vara väldigt höga och man förstår att det här med att segla inte är det lättaste. Ändå kändes det som att jag kunde manövrera båten precis som jag ville och var kung på havet. Men det är ju befängt, det finns ju bara en kung på haven och det är ju Magnus Uggla. Nej vänta, det är ju kung i baren han är.

När vi kom hem från bäversafarin på onsdagsmorgonen var gröten på gång. Eller gröt och gröt, välling är ett bättre ord. Jag tror den var gjort på havregryn men eftersom det inte syntes några gryn i smörjan i kastrullen var det svårt att avgöra. Kan ha varit vad som helst. Det som tyder på att det trots allt var havregrynsgröt var att det smakade väldigt gott tillsammans med äppelmos. Om man lastade upp fifty-fifty med gröt/välling och äppelmos och rörde om blev det riktigt delikat. Tyckte i alla fall jag. De andra såg en aning skeptiska ut när jag högg in på protion nummer 3. För övrigt satt vi inne i tältkåtan och åt frukosten eftersom det regnade. Hög mysfaktor på det.

Den ö vi tältade på heter Mjältön och är Sverige högsta ö. På Mjältön finns ett berg som sträcker sig 236 meter över havet och efter onsdagens frukost i tältet gav vi oss iväg för att ta oss upp alla 234 meter som återstod, från tältet räknat, till toppen av berget. En sträcka på drygt 2 kilometer som var värd vartenda steg. Trots lite dimma och dis var det en fin utsikt.


Bävrar har jag redan nämnt i det här inlägget och det kan tyckas att det räcker vid det här laget men jag tänker nämna dom en gång till. En av anledningarna till det är att bävrar är väldigt intressanta. En annan anledning är att bäver är ett väldigt häftigt ord. Borde helt klart användas mer i det svenska språket. Jag skulle vilja sträcka mig så långt att ge det en helt ny innebörd, vid sidan om djuret bäver. Jag tycker det kan ersätta något tråkigt svenskt ord. Eller varför inte alla svenska ord som är tråkiga. Det finns en hel del.

Huvudmålet med seglingsutflykten var att få känna på hur det är att segla. Lågt odds på det. Jag hade aldrig seglat tidigare men efter två dagar och drygt 6 mil till havs kände jag mig hemma på segelbåten. En härlig upplevelse som jag definitivt kan tänka mig att göra om. Det var inte många stunder under de två dagarna som jag kände att jag hade tråkigt. Däremot fanns det stunder som jag var rädd. Men rädslan vändes till något positivt när jag i efterhand märkte att det inte fanns något att vara rädd för. Höga vågor och rejäl blåst sätter segelbåten och dess besättning på prov och i början tänkte jag vid flera tillfällen att det här går inte vägen. Men man måste trycka in i skallen att båten kommer inte välta. Den är stabil och har på undersidan en köl som väger ton.
Den. Kommer. Inte. Välta.
Då blir segelturen mycket trevligare. Fast det var vid ett tillfälle under segelturen hem på onsdagen som vinden tog tag i seglet ordentligt och gjorde så att båtens försegel tog ett litet dopp i det blå. Det var inte mycket vattenkänning, men det var tillräckligt för att det skulle luta riktigt rejält. Man fick verkligen hålla sig i och samtidigt som den där rädslan smög sig på tyckte jag att det var häftigt. Fullt utslag på rodret åt ena hållet men båten gick fullt åt motsatt håll. Lite rädsla, men samtidigt häftigt.


På tisdagskvällen var vi ute på en kvällssegling. Vi åkte in mellan norra och södra Ulvön och passerade Ulvöns hamn innan vi kom ut till havet igen för att vända norrut och runda Ulvöns norra udde. Jag fick ta hand om rodret på hemvägen medan mörkret föll allt mer men det bekom mig inte. Snarare tvärtom. Det blev ytterligare lite häftigare och det var en skön känsla att ha makten över båten i sin hand samtidigt som man inte var helt hundra på vad det var för mörkt som skymtade en bit fram. Dagen efter fick jag beröm av vår kursföreståndare Niclaz för min navigation den kvällen. Det tar jag med mig från seglingsturen i Höga Kusten. Jag tar också med mig skådningen av bävrarna och alla trevliga stunder med klassen. Och kanske mest av allt, visdomen att segling är underbart och utan tvekan kan nämnas i samma andetag som Naturen ger mig ro.

Fasen, det blev ingen redogörelse för seglingen på torsdagen heller. Jag hade nämligen fullt upp med att baka muffins och titta på film. Vi såg två riktiga godbitar, Dirty Dancing och Happy Gilmore. Men under fredagen lovar jag att det ska dyka upp en resumé. Om det är någon som inte riktigt kan hålla sig tills dess ligger det nu uppe ett gäng bilder från den härliga seglingen på min facebooksida. Om man inte har facebook eller helt enkelt vill se ännu fler bilder kan man klicka här och får då se kursföreståndaren Niclaz bilder från resan.

HÅLL UT!!

Nu är jag trött.

Idag på eftermiddagen kom vi hem från en tvådagarssegling i Höga Kusten-området. Anledningen till att jag är så trött är att jag var på bäversafari imorse. Gick upp tidigt och det är inte bra när man som jag inte lyckades komma i säng i tid. Mer om allt detta imorgon, när jag är pigg. Nu är jag så trött att jag inte klarar av att hålla huvudet upprätt så all dessa ord är skrivna med pannan.

God natt.