Naturen - Ger - Mig - Ro

Idag skiner soooooooooooooooooooolen. För första gången på jag vet inte hur länge syns den underbart gula fotbollen här på Hampnäs.

Strax ska jag in till Ö-vik och klaga lite. Det är ett par skor som jag köpte för fyra veckor sedan som efter drygt två veckors användning gick sönder. Alldeles för dåligt. Jag hoppas jag får ett par nya.

Jag är fortsatt nöjd med mitt hästköpandet. Hon gör sin första start i den nya ägarkonstellationen på måndag på Halmstadstravet. Ett lopp med enbart 6 hästar så förhoppningar om vinst finns definitivt!

För tillfället går det riktigt bra för HV. Två raka vinster över bra lag som Linköping och Färjestad värmer mitt hockeyhjärta. Särskilt senaste vinsten tycker jag är meriterande. 5-0 borta mot Färjestad smäller högt och på två matcher mot karlstadslaget har nu HV två segrar och 13-0 i målskillnad. Nu är det bara att hoppas på en final mellan HV och Färjestad så ska nog guldet kunna hamna i Jönköping.

Nu tänker jag ge mig ut på en sooooooooooooooooooolpromenad!

Det känns som att veckans äventyr var det blötaste hittills. Men det är faktiskt ganska långt från sanningen. På ett sätt är det lite konstigt för vi var nämligen iväg från skolan i nästan två dygn och det skvätte från ovan i princip hela tiden. Med undantag för en kväll och en natt så var vi utomhus och brottades med det flygande vattnet hela tiden. Lägg därtill att det inte bara fanns vatten i luften utan i snitt vartannat steg togs med ett plaskljud som följd. På ett ställe var det så mycket vatten att vi famlandes i skenet från pannlampor tvingades bygga en bro - som vi såhär i efterhand är gigantiskt stolta över - för att ta oss vidare. Men trots det så var det som sagt inte vårt blötaste äventyr hittills.
* Under kanotturen då det regnade plus att vi hela tiden var i nära kontakt med vatten.
* På kajakutflykten genomförde vi manövreringsövningar vilka ledde till ett dopp om man inte var tillräckligt alert och duktig.
* Den stora grejen är emellertid att vi har åkt forsränning. Och dessutom simmat i forsen. Då kan jag lova att vi blev blöta!
Så man kan alltså säga att detta äventyr inte var det blötaste hittills. Samtidigt kan man nog ändå säga att det faktiskt har varit vårt blötaste äventyr hittills (det svenska velandet är mycket väl representerat i mig). Denna gång har vi nämligen inte använt vattnet som transportmedel, vilket varit fallet tidigare. Denna gång har vi LEVT i vattnet. Det har funnits överallt.

Huvudsyftet med denna utflykt - som sträckte sig från måndag eftermiddag till onsdag förmiddag - var om jag inte minns fel att öva på orientering i mörker och att leva primitivt. Det sistnämnda innebar att vi lämnade spritköken hemma och istället fick med oss några stora konservburkar att laga mat i över öppen eld. Det kändes lite tråkigt för jag har ett nyinköpt och superfint spritkök som ännu inte har fått se dagens ljus eller känt värmen från brännaren. Varje gång jag slänger en blick på den orangefärgade påsen med spritköket blir jag varm inombords och glad och längtansfull tills den dag jag får tillfälle att använda den. Samtidigt är det någonting någonstans i mig som säger åt mig att aldrig nånsin använda spritköket, risken finns ju att det inte är lika fint efteråt.

Som jag nämnde tidigare så tvingades vi bygga en bro. Det var i måndags eftermiddag när vi ganska nyligen hade anlänt till Nätra Fjällskog som vi stötte på en stor bäck. "Stor bäck" tänker ni, "det finns väl inte, då heter det ju å." Grejen är den att det vi stötte på troligtvis är en normalstor bäck under normala omständigheter. Just nu är det inte normala omständigheter i det området utan bäcken är därmed en onormal bäck. Alltså en stor bäck.
Faktum är att egentligen byggde vi inte en bro. Vi byggde två passager till en bro som redan fanns där. En för att kunna ta oss upp på bron och en för att kunna ta oss ner från bron. Vi la ut överblivna träplankor och stockar - troligtvis rester från en gammal bro - som vi hittade i närheten. Det blev som en liten spånglabyrint. Från en grästuva till en annan och sedan till nästa. Totalt byggde vi nog 15 meter spång. Ett mycket bra utfört arbete under ledning av Niclaz.

När vi kommit över bron och så småningom hittade till Näsbodarna var det dags för middag. Vi hann inte äta skolans middag innan vi åkte så en måltid satt verkligen på sin plats. Som jag nämnde innan var det primitiv matlagning över öppen eld som gällde och mitt matlag - som vi kallade för veg-gruppen - började på en brasa i eldstaden utanför stugen. Den andra gruppen tog eldplatsen inomhus i besittning och lagade sin mat där. Vi i veg-gruppen är lite bättre än alla andra.
Problemet för oss jämfört med de inomhus var att vi hade regnet som motståndare. Det regnade inte mycket, men tillräckligt mycket för att sinka oss en aning. Så när vi till sist fått iordning en brasa och lagat vår mat var klockan åtta på kvällen. I normala fall äter vi middag runt klockan fem, sen middag alltså.

Efter middagen gav vi oss iväg på kvällsorientering till Hästtjärns sydspets. Jag var med och höll i karta och kompass på ditvägen. Vi kom fel 20-30 meter på en sträcka av 900 meter i mörker vilket helt klart får anses godkänt tycker jag. Dagen därpå traskade vi vidare i blötan och efter att ha gjort ett stopp vid några bodar för att vänta på Mari - som var upptagen kvällen innan och anslöt först på tisdagen - samt äta lunch bagav vi oss till en vändplan där vi skulle hämta något som Björn placerat ut.
Det var nämligen så att chefen för den här utflykten var Björn i vår klass. Det var hans praktikuppgift. En dryg vecka innan vi åkte dit var han i området och rekade för att vi skulle få en så bra tur som möjligt. Det var tänkt att han skulle ha följt med på utflykten men sjukdomsbesvär satte stopp för det. Men det blev en bra tur ändå så bra jobbat Björn!
Det han hade placerat ut var en påse med en tuppfjäder inuti. Jag tycker han kunde ha placerat någon bättre i påsen. När man har traskat igenom skogen mot ett mål där man vet att man ska hitta något så vill man hitta något som kan tolkas som en belöning, inte en sketen fjäder. En chokladkaka hade varit bättre. Det kan ju iofs vara lite problematiskt att lämna mat fritt i naturen i över en vecka. Så Björn gjorde nog rätt. Och fjädern var ju faktiskt ganska fin.

Nästa steg blev att hitta en övernattningsplats. Och den platsen fick inte vara en varm stuga, som natten innan. Nädå, ett vindskydd skulle byggas och vi började leta efter en lämplig plats för det. Lyckligtvis hittade vi den platsen på den vändplan vi redan befann oss på. Så vi började samla slanor till bygget och ved för den stundande brasan. Lyckligtvis hade skogsägaren börjat röja i området så det låg en hel del som vi kunde använda oss av. Vi började undra om det var Björn som hade ordnat med denna service.
Vindskyddet blev i alla fall klart strax före det började skymma och det var ett himla stort och fint vindskydd. Efter byggandet började vi laga mat som vi sedan åt upp - onödigt vore väl annars - och gick därefter iväg på en kvällsorientering även denna kväll. Så mycket orientering blev det emellertid inte, vi höll oss mest på vägarna, men kväll var det ju så 50 % rätt. Väl tillbaka vid lägerplatsen började en efter en bädda ner sig i sovsäcken, trots att det knappt blivit kväll. Hade man gått och lagt sig vid den tiden en vanlig dag på skolan hade man blivit utskrattad.

Under kvällen bjöds det på glögg och saffranskaka och ett och annat kex. Det lektes lekar och det hölls till och med en liten lektion. Lektionen gick ut på att säga en ny erfarenhet som vi skaffat oss under utflykten. Av någon anledning bestämde jag mig för att spela sovandes. Det är något som jag idag ångrar djupt. Eller inte. Eller jo kanske lite. Eller näe, det gör jag inte. Fast kanske lite ändå. Jag vet inte.
En viktig sak att notera är att Mari satt uppe hela natten och höll elden utanför vindskyddet vid liv åt oss som sov. Jag uppfattade det som att hon gjorde det av fri vilja och att hon inte kändes sig tvingad. Himla snällt av henne i så fall. En riktig uppoffring. Idag ligger hon nämligen hemma med huvudvärk, troligtvis orsakad av alldeles för mycket inandning av rök.

Sista dagen på utflykten blev kort. Vi klev upp, packade ihop vår packning, rev vindskyddet, orienterade oss till bilen och åkte hem. Det intressantaste som hände på morgonen var att det blöta gräset rök väldigt mycket när man slängde de varma stenarna i det samt att jag fick frukost på sovsäcken. Inte dumt. Jag brukar inte vara slö på mornarna men det var jag denna onsdag och då hann gröten både blandas till och kokas färdig innan jag ens tänkt tanken på att kliva upp ur sovsäcken. Sen har jag så snälla klasskamrater så det räckte med att säga var min tallrik fanns och vänta en minut så hade jag en måltid varm gröt framför näsan. Inte dumt som sagt.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det var dagar fyllda med vatten och blöta men att jag ändå trivdes ganska bra därute i skogen. Jag konstaterar även att det var tusan att jag alltid ska skriva så himla mycket. Jag har ju en trasig och halvmörk på gränsen till helmörk datorskärm och ändå skriver jag så här mycket. Hur ska det gå när jag skaffat en ny dator? Ojojoj.

Jag skulle tro att det inte blir så mycket skrivet närmsta tiden. Motivationen för det ligger inte på topp för det med en dator som endast funkar halvvägs.

Men nu är jag i vilket fall som helst tillbaka på skolan och ikväll blir det matlagning och sällskapsspel. Det blir premiär av presenten jag hade med mig, monopol med inriktning på Liverpool FC. För alla LFC-älskare är jag övertygad om att det blir en underbar upplevelse att spela det spelet. Lite mer tveksamt för de som har ett annat lag i hjärtat.

Igår kväll kom jag tillbaka till Sverige. Strax efter klockan halv elva satte jag fötterna på svensk mark igen och direkt fylldes jag av ett lugn och kanske även en lättnadskänsla. Det är något speciellt med att komma hem.

Just nu är jag glad över att jag är en av 100 lyckliga ägare till Esterel Gull och att jag har fått en gratis hockeymatch att kolla på via Csports pga strulet när vi skulle kolla förra gången.

Strax ska jag ta bussen hem till Fögeberg och det ska bli roligt att få återse min lilla by. Ett knappt dygn blir det där innan det är dags att åka tillbaka hit till pappa och begravningen.

Jag har inte varit borta från Hampnäs särskilt länge men jag saknar det ändå. Stämningen, människorna och allt rolig som hela tiden händer där. På lördag kommer jag tillbaka dit. Och då är det dessutom match live i Swedbank. Längtar.

Jag börjar komma i fas med den stundande resan. Saker som jag bestämt ska vara gjorda när jag lämnar landet är så gott som gjorda. Känns bra.

Jag har kommit in i ett stickstim och tycker det är superkul! Ett par raggsockor är under konstruktion och eftersom det är första gången jag stickar raggsockor är det naturligtvis vissa små skönhetsfel här och där, konstigt vore väll annars. Jag tror raggsockorna, trots nämnda missbildningar, kommer bli fina och väldigt sköna. Känns bra.

Idag fick jag en trevlig överraskning efter frukosten. Jag fick veta att teatrarna skulle spela innebandy på förmiddagen och eftersom jag var ledig frågade jag om jag fick vara med. Och det fick jag! Det var jättekul och jag tror inte jag gjorde bort mig. Känns bra.

Ikväll ska jag på trav på Solänget. Jag har hittat en till travintresserad här på skolan så denna gång blir jag inte själv! Känns bra.

Min dator har till viss del bestämt sig för att ge upp. Skärmen funkar endast lite i normalt tillstånd och funkar knappt dugligt med hjälp av skenet från skrivbordslampan. Ingen hållbar situation.

Därför är jag på jakt efter en ny dator. Och det har jag varit beredd på. Jag är uppriktigt sagt förvånad att den jag har nu har hållt så länge som den har gjort - kanske att det beror på all den kärlek jag har skänkt den genom åren - men nu är det alltså dags för en ny. Max 5000 har jag satt som gräns på vad den får kosta. Känns som jag får en helt okej dator för dom pengarna. Ett av mina viktigaste krav är att det ska vara XP på den. Kan låta konstigt nu när det har kommit både Windows Vista och Windows 7 men jag har hört så mycket skit om dom och det ser så annorlunda ut så jag vill hellre ha det beprövade och stabila XP.

Men detta inköp får vänta tills efter Englandsresan, som faktiskt bara är drygt 3 dygn bort. Fantastiskt.


Efter en helg med knappt en vindpust blåser det nu rejält utanför fönstret. Ett tag lät det lite som att taket var på väg att lyfta. Men sen upptäckte jag en springa vid mitt fönster och la ihop ett och ett och fick två svar. För det första att det med en springa i fönstret låter mer än blåser och för det andra varför det känts lite kyligt i mitt rum sista tiden. Problemt är nu åtgärdat och mitt rum känns stabilt och inte längre så kallt. Fantastiskt.

I början av veckan undrade jag lite vad jag gjorde där. Men så kanske det alltid är när man kommer ny till ett ställe och inte känner någon, vare sig det är på en arbetsplats eller någon annanstans. Mina uppgifter var ganska simpla och när jag fått en uppgift gick jag iväg och började jobba, inte så många tillfällen för att lära känna personalen och butiken. Men det hela blev bättre och bättre under veckan och allt eftersom dagarna gick blev det roligare och roligare.

Min uttalade handledare var Anders men jag har tagit "order" från flera olika ur personalen, beroende på vem det är som har jobbat. Jag tycker relationen mellan dom och mig har funkat bra, även om det kändes lite stelt i början (som jag var inne på tidigare). Mot slutet av veckan flöt det på bättre i och med att jag fick lite andra uppgifter. Jag fick ta lite mer ansvar och jobba mer självständigt och då tror jag man stimuleras och slappnar av på ett annat sätt. Det kan vara så att de i början inte riktigt visste var de hade mig och ville väll helt enkelt inte släppa in mig på områden de var osäkra på om jag behärskar.


Jag upplever att Utekompaniet är väldigt måna om sina kunder. Jag tror att en butik som Utekompaniet behöver vara det för att överleva. Butiken ligger inte i den mest befolkningsrika regionen samtidigt som en stor konkurrent huserar i området. Den konkurrenten heter Naturkompaniet och är minst ett par nummer större när det gäller storlek på butik och utbud. Då krävs det av Utekompaniet att man med sin lilla butik klarar av att locka kunder och sedan får dom att gilla det de ser och hoppas att de återvänder. Då gäller det att man som säljare är trevlig och hela tiden hjälper kunden med det han eller hon önskar. Och det är detta som jag tycker Utekompaniets personal gör så bra. Det är kundbeställningar hit och dit, men det upplevs inte som jobbigt utan ses som en möjlighet till bra service.

En anledning till att personalen har denna inställning kan vara alla lappar som sitter runt om i personalrummen som poängterar vikten av att sätta kunden främst. "Kunden är inte någon som stör oss i arbetet - det är han som ger oss arbete".
Utan kunder - ingen försäljning - inget roligt.


Den här veckan har varit nyttig på många sätt. På lappen med anvisningar vi fick innan praktiken står det att man ska känna av om det är något att arbeta med i framtiden. Jag tänkte väl inte så jättemycket på just det när jag valde praktikplats, men nu såhär i efterhand känner jag att det var ett mycket bra val av mig att praktisera på Utekompaniet. Jag har nämligen länge gått med planer på att jag skulle vilja driva en butik. Sen att jag inte direkt har haft tanken på en friluftsbutik - har mer varit inne på en spelbutik - har inte så stor betydelse. Det viktiga är att jag nu har fått se hur det går till i en butik med t.ex. beställningar, leveranser och kundbemötanden.

En annan framtidstanke jag har haft är att starta ett eget företag. Ett samarbete mellan mina tankar ser jag definitivt som en möjlighet i framtiden. Starta ett företag och sedan driva en butik med spelhörna + något annat. Jag tror att för att man ska ha rejäl koll redan från början i sitt startande av företag bör man nog gå någon form av utbildning, vilket jag även har haft en framtidstanke kring. Att plugga någon form av företagsekonomi har länge känts relevant för mig och frågan än om det inte blivit än mer intressant efter den här veckan.

En vecka som gått fort, varit rolig och på många sätt väldigt lärorik. Tack för det Utekompaniet!

Idag är sista dagen med andelsspelet Hästjävlar. Det har varit en rolig och tyvärr även kostsam tid. Men de tio veckorna, som blev tolv tack vare lite vinster, sjunger nu på sista versen.

Om det inte är så att vi vinner en massa idag. V75-systemet som är inlämnat känns stabilt förutom i två avdelningar, där jag inte hade råd att plocka med de jag ville ha med. Det är faktiskt så att jag dissar en häst som ligger mig varmt om hjärtat och som jag har spelat på många gånger. Jag kanske får lida för det. Men har man inte hur mycket som helst att spela för så får man kompromissa.

Inför dagens V75-omgång hade vi i kassan 333 kronor. Det är svårt att knåpa ihop ett system för exakt 333 kronor så därför blev det ett system plus ett vinnarspel på en enskild häst. Om jag prickar rätt med mitt vinnarspel kommer jag nog bli helgonförklarad. Jag satte 63 kronor på nr. 12 i V75-1, Simon Starlight. För tillfället ligger oddset kring 40 ggr pengarna. Hallelujah!

Sista dagen på praktikveckan är till ända. Och det kan ha varit den roligaste dagen. Allt bara flöt på. Jag känner att jag kommit in i rutinerna och vet vad som finns var och hur man gör olika saker, då blir det genast roligare. Idag fick jag även tillfälle att prata lite med kunderna. Även om jag inte kunde svara på deras frågor om produkterna så kunde jag i alla fall hänvisa dom till de i butiken som hade svaren. Det är en början.

Dagens höjdpunkt var nog när det på morgonen kom en leverans av det större slaget. 1500 sittunderlag får ändå klassas som en stor order. Så många sittunderlag har jag inte sett på en och samma gång under hela mitt liv. Vilken upplevelse!

Jag hade så rätt. Muffinsen gjorde succé även denna gång. Det sägs att första intrycket är väldigt viktigt och jag hoppas att även sista intrycket är viktigt. I sådan fall ligger jag bra till på alla sätt och vis.

Imorgon ska jag skriva ihop en summering av hela veckan. Jag utlovar tankar som kan antyda mina planer för framtiden. Det kan du bara inte missa!

Idag känns det som att jag inte har gjort särskilt mycket. Men ändå har dagen gått snabbt. Jag tror det är för att jag har gjort en massa småsaker. Lite här, lite där. Det innebär att jag har bytt både uppgift och arbetsplats ofta, vilket jag tror är anledningen till att tiden flyger iväg.

Största delen av dagen har jag packat upp nya produkter, prismärkt dom och placerat dom på rätt ställe i butiken. Idag har jag även suttit lite vid en dator och fixat till Utekompaniets presentkort. De var redan färdiga, jag skulle bara ändra lite siffror. Men det blev ändå en nyttig uppgift för mig för jag snodde lite designtips och kom på hur man gör snygga medlemskort. Jag ska nämligen göra sådana till Idrottskommittén här på skolan.

Jag fick besök i affären idag. Det var Niclaz som tittade förbi. Jag är osäker på om det var ett besök med huvudsyftet att prata med mig och att han därmed kommer göra det med mina klasskamrater också eller om han helt enkelt var där för att spendera pengar. Ska jag vara helt ärlig hade jag blivit mycket förvånad om den här veckan hade passerat förbi och han inte hade tittat in.

På eftermiddagen fick jag packa upp ännu mera lådor. Denna gång var huvuduppgiften att se så att allt de hade beställt fanns med i lådorna. Till en början stämde det bra med den gjorda beställningen men i dagens sista låda var det lite fel. Och det är väl tur det, då finns det lite jobb i morgon också.

Dagens höjdpunkt var när jag fick ett uppdrag att ringa till en kund och berätta att hennes jacka som hon hade beställt nu hade anlänt. Jag är normalt sett ingen hejare på sådana situationer. Jag tycker det är lite för mycket press lite för snabbt. Men jag koncentrerade mig och slog numret. Och det var ju inga problem, jag gjorde inte bort mig ett dugg. Klarade det faktiskt galant! En bonus att jag fick presentera mig som "Ola på Utekompaniet". Kändes väldigt proffsigt. Jag kom på mig själv med att gå runt och le för mig själv en lång stund efter det här samtalet. Jag tror jag gick runt med det där leendet längre tid än tiden för själva samtalet. Måste vara det optimala.

Nu ikväll har jag bakat chokladmuffins som jag ska ta med imorgon för att det är min sista dag. En liten överraskning som jag tror kommer göra succé. Mina chokladmuffins har en tendens att göra det.

Utekompaniet är en friluftsbutik i Själevad, några km utanför Örnsköldsvik. I butiken säljs allt från produkter för friluftsliv och fiske till rejäla arbetskläder. Utöver försäljning i butiken utför man olika tryckeriuppdrag samt hyr ut friluftsutrustning, t.ex. kajaker och långfärdsskridskor.

Företaget bildades 1999 av Tomas Wallin och Per Olof Lundgren. Deras målsättning vid starten var att "inom 5-6 år vara en stabil butik med goda kundkontakter och kunna erbjuda kunderna vad de behöver". För att nå målsättninen var planen att "aktivt arbeta med kundbesök, företagskvällar, aktiviteter mm samt att arbeta med utskick mot föreningar, skolor, förskolor och att ta marknadsandelar i Ö-vik med omnejd".

Idag, 10 år senare, anser de att de nått sin målsättning. De har under åren etablerat sig på marknaden och skaffat många återkommande kunder. En stor del av de kunderna är företag som efterfrågar arbetskläder, ofta med sitt eget företags logotype på. Det här är en smart grej tycker jag, samtidigt som man lätt blir beroende av det man riktar in sig lite extra och därmed kan mista en stor inkomstkälla om det går tungt för det man nischat sin mot.

För tillfället är det en liten downperiod i och med efterdyningarna av finanskrisen. Utekompaniet har dock klarat sig igenom krisen väldigt bra, det blev inte alls så kraftig nedgång som de hade väntat sig. Och det här med upp- eller nedgång svänger hela tiden. Ibland, när det är goda tider, betraktar de sig själva som ett mycket stabilt företag med bra förtjänst medan företaget i dåliga tider känns en aning ostabilt.

Även om det är en liten downperiod just nu så är det bättre än för några år sedan. De hade en period då de la resurser och pengar på sidoprojekt men nu upplever de att de hittat rätt i sortimentet och vet vad de ska syssla med. Kanske att de under den perioden gick utanför sin affärsidé, "att tillhandahålla varor (inom friluftsliv, fiske, jakt och arbets-profilprodukter) som håller hög kvalitet samt att genom god kunskap om dessa varor ge kunden den service han eller hon är berättigad till", och därmed inte fick samma flyt i företaget som nuförtiden.

Utekompaniet har 5 anställda samt 1 extraarbetare som jobbar lite då och då. Vecka 44 hade de även en praktikant som de utnyttjade väl. Precis som det ska vara.

Denna dag fortsatte på gårdagens tema, kontrollerande av prislappar. Ska jag vara helt ärlig har jag börjat trötta en aning på den sysslan nu. Fast ibland händer något roligt! Som på förmiddagen idag. Jag hade kommit till ett ställ med likadana t-shirts, bortsett från färgen. På prislapparna till dessa t-shirts hittade jag 4 (!) olika belopp. 99, 155, 159 och 1 590. Tänk den personen som plockar "fel" plagg och får punga ut med nästan 1600 istället för en hundring för en sketen t-shirt. Motigt.
Efter lite efterforskning fick jag reda på att det skulle vara 159 kronor per t-shirt. Vilket jag iofs också tycker är ganska tufft.

Idag har det inte blivit så mycket städning för mig. Enda lilla grejen var att jag med plast täckte över ett par ställningar med kläder för att slippa städa senare. De bygger nämligen om i lokalen bredvid och idag skulle de borra ett hål för ventilation till ett av Utekompaniets förråd så då behövdes lite skydd mot det damm som gärna uppstår vid ett sådant ingrepp.

Dagens höjdpunkt var nog det där med alla olika priser för samma produkt och då kanske framförallt att en helt vanlig vit t-shirt kostade 1 590 svenska riksdaler! Konkurrensen för utmärkelsen Dagens höjdpunkt består av det tillfälle då jag fick slå in en vara på kassaapparaten, ta betalt och ge tillbaka växel och kvitto. Dessutom gjorde jag det fullständigt fläckfritt! Men 1 590 kronors-tröjan vann som sagt i alla fall. Och den vann överlägset.

Eller nja, det hade den gjort om det inte varit för att jag fick en glassbåt kastad till mig mot slutet av dagen. Nu blev segern knapp. För det är inte alla dagar man får det en glassbåt flygande till sig. Fast jag måste erkänna att de flesta gånger jag har ätit glassbåt så har jag faktiskt fått den just flygande till mig. Jag vet inte varför men det verkar vara en bra kast-glass helt enkelt.

Andra dagen på Utekompaniet är till ända. Och man får väll säga att det blev lite andra uppgifter än igår. Fast ändå ganska lika. Uppgifterna präglas av ordning och reda. Antingen är det städning - idag sorterade jag fem hyllor med kataloger, igår en skrubb skor - eller så är det fixa snyggt i butiken som gäller. Jag vet inte om det beror på att de ska ha 10-års jubileum nästa helg eller om det helt enkelt är såhär det är att jobba i butik. Mycket som ska fixas i ordning hela tiden. Om det är pga. 10-års jubileumet har de anställda en himla tur som fick mig som dräng precis innan. "Visst fan, det där som är så tråkigt måste ju göras innan jubileumet. Men vänta, vi har ju en praktikant!" Så kanske de tänker.

Fast jag tycker inte det är tråkigt. Och jag tror inte de tänker så. Det är skönt att de har en uppgift att ge mig. Gå omkring och inte göra någonting är väldigt tråkigt. Sen att de uppgifterna jag får inte alltid har med friluftsliv och naturguidening att göra är inte hela världen. Alltid lär man sig nåt, även om det inte är det man från början tänkte sig.

Höjdpunkten under dagens arbetspass var rasten då jag åt kladdkaka. Jag verkar ha hamnat i kladdkake-land här uppe. Vart man än vänder sig, vilka man än umgås med, så bjuds det på kladdkaka. Idag hade en av de anställda med sig sin dotter till jobbet och hon hade bakat en kladdkaka som var supergod! Mer sånt och jag tänker definitivt överväga en karriär i butiksbranschen.

Nu, precis just nu, är jag sjukt glad! Till och med tanken på att jag om fem minuter tänker ge mig ut på en löprunda i mörkret och den tvågradiga luften känns rolig. Man skulle kunna säga att jag är ostoppbar för tillfället! Fast samtidigt har det hänt tråkiga saker och allt är inte frid och fröjd. Men jag har funderat en hel del idag och lösningen på problemet är nog på gång. Det lutar åt att det blir lugn och ro istället för hets och nöjen.

För att återknyta till det roliga, jag har fått paket på posten. Till och med två paket. Ett från min rara mormor som har skickat garn och stickor till mig. Jag ringde förra veckan och frågade om hon hade ett par nystan och några stickor hon inte använder som hon kan skicka till mig. Jag ska nämligen sticka mig ett par raggsockor. I paketet jag fick låg 10 stickor och 17 (!) garnnystan. Vilken mormor jag har. Tack så mycket!

I det andra paketet fanns en massa foton. Foton som jag valt ut och som jag laddat upp på internet för att få dom framkallde. Idag fick jag mitt lilla paket med posten och däri låg 100 fina foton till kostnaden av 29 kronor. Helt fantastiskt! Det är foton från både nu och då och jag har tagit de flesta själv. Det ska bli ett sant nöje att sätta upp dom över hela mitt rum. Min hemlängtan kommer dämpas nu när jag har nära och kära och en massa roliga minnen så nära till hands.

Nu blir det löparskorna och reflexvästen på!