Naturen - Ger - Mig - Ro

Det var som jag trodde. Fiskarna blev rädda av de blänkande dragen. Ingen fisk som ens nafsade lite. Nafsande kom istället från diverse föremål på gölens botten, men de är inte så roliga att fiska upp. Smakar inte så bra heller. Nån dag framöver ska jag prova med gammalt hederligt mask-mete. Maskarna blänker i alla fall inte...

Det där soppreceptet blev ganska lyckat. Ingen smaksensation, men helt klart ätbart. Körsbärs-köttet var dock lite svårt att särskilja från körsbärskärnorna, men det kan man nog inte beskylla blåbären för. För att lyxa till soppan ytterligare blandade jag i rabarberkräm. Snygg blandning i tallriken och häftig smakmix i munnen!

Till Viktor, ja det tror jag går utmärkt. Bara du häller i vinbären med känsla. Och naturligtvis LAGOM mycket vinbär.

Nu ikväll blev det förlust. Vi spelade träningsmatch mot Alstermos B-lag. Siffrorna blev lite för stora för att jag ska skriva dom här. Men samtidigt som jag släppte in mål på fotbollsplanen sprang min häst Esterel Gull först i mål och vann ett lopp på Kalmartravet! Det verkar vara en kanon individ jag har köpt in mig i. Sådan ägare, sådan häst.. är det inte så man brukar säga!?

Om en vecka ligger jag i ett tält i Jämtland och sover. Troligtvis har jag spenderat dagen vandrandes i vacker natur. Så det är iofs inte säkert att jag sover, jag kanske är för glad och lycklig för det.

Idag har jag börjat planera lite smått för kommande vecka i Jämtland. Imorgon ska jag lite försiktigt börja plocka fram det jag ska ha med mig. I inför-vandringen-brevet jag har fått hem rekommenderar dom en ryggsäck på 65 liter eller mer. Min ryggsäck är på 45... Lägg därtill att jag normalt sett har med alldeles för många saker och man förstår varför jag börjar packa 4 dagar innan avfärd.

Apropå avfärden, för första gången ska jag åka nattåg. Jag har inte köpt liggplats och är lite orolig för att jag inte ska lyckas somna. Tänk om sätena är obekväma... eller kanske ännu värre, tjuvar som smyger omkring när alla sover! Kanske bra om sätena är obekväma...

Imorgon ska jag fiska i en göl här hemma. Ingen har fiskat där på flera år, fiskarna lär ju bli vettskrämda när de ser ett blänkande drag!

Imorgon blir det nog också en bärplockarrunda. Jag tänkte plocka både blåbär och körsbär och sedan koka någon form av soppa på det. Frågan är om det blir bra. Mamma tror sig ha svaret på den frågan. Neeeeeeeeej, sa hon när jag la fram förslaget. "Du kan ju inte förstöra blåbären". Efter en sån kommentar blir man ju ännu mer sugen på att testa!

Om det blir gott lägger jag upp receptet. Eller förresten, det kan jag göra redan nu. Man skulle kunna säga att det är ett recept baserat på känsla:
* Lagom med blåbär
* Lagom med körsbär
* Lite vatten
* En höft socker
Koka upp tills det blir lagom sönderkokt. Blanda lite potatismjöl med lite vatten och häll i lagom mycket samtidigt som du rör om med lagom fart. Låt svalna lagom länge innan du äter. Smaklig måltid och tänk på att lagom alltid är bäst!

Nu regnar det. Samtidigt som solen skiner och åskan mullrar i fjärran. Det är liksom allt på en och samma gång, ungefär som den där låten för några år sedan fast känslorna har ersatts med väder. Undra för övrigt hur det skulle bli om ALLT väder skulle samsas inom ett visst område? Låt säga 100x100 meter med omväxlande sol, snö, molnigt, varmt, kallt, regn, dimma, åska, hagel, storm. Det skulle nog bli jobbigt för meteorologerna, ”Imorgon blir det sol i hela landet och 25 grader utom lokalt i den här regionen där det kan komma snö, regn eller hagel och stor risk för stormvindar och åska samtidigt som temperaturen kan variera mellan 10 minusgrader och 30 plusgrader.” Det blir inte lätt att klä sig rätt den dagen.

Men nu var det varken väder eller kläder det här inlägget skulle handla om. Det ska handla om historia. Min historia. Och eftersom mitt minne inte riktigt har alla hästar hemma sträcker sig min historia endast två veckor tillbaka i tiden. Bra men kort! som man brukar säga. Fast det där uttrycket stämmer ju inte egentligen, minnet är ju inte bra om det är kort.

Två veckor var det ja. Två veckor som har präglats av lugn och ro. Och det trots att jag har åkt runt en del i landet. Var till en början hos pappa och gjorde enbart det som föll mig in. Så skulle man ha det jämt.

Mot slutet av veckan drog pappa och jag till Stochampionatshelgen på Axevalla utanför Skara. Travsport i dagarna tre, för er som inte vet. (Nästan rim.) Där satt vi i sköna trädgårdsstolar med tjocka och härliga dynor under ett partytält, modell ganska stort. Lägg därtill att vi hade vårat relativt stora sovtält under samma partytält och det är inte så svårt att förstå varför folk som gick förbi pekade på oss och småskrattade. Det var en himla tur att vi inte tog med de stora fåtöljer som vi från början tänkte ta med. Då hade det sett ännu roligare ut och folk hade troligtvis skrattat ihjäl sig och det hade inte varit någon höjdare för pappa och mig att ha det på vårat samvete.

Vi satt dock inte bara under partytältet och bjöd på skratt, det var ju travtävlingar också. Rent ekonomiskt var det helt klart ett bottennapp för mig men sportsligt är jag nöjd. Många fina lopp. Det lopp jag mest såg fram emot gick dock åt skogen. Det var Rixallsvenskans lopp där jag hade med ”min” häst, Esterel Gull. Hon hade bra chans på segern, men det var innan loppet startade. För när det startade tyckte mitt 3-åriga sto att trav var en tråkig gångart och började galoppera istället. Så var den dagen förstörd.

Efter Axevalla var siktet inställt på Dalarna. På det femte försöket lyckades Issa och jag hitta ett tillfälle som passade för att ses. Fast frågan är om vi sågs så himla mycket egentligen. Kändes som att jag åkte dit för att träffa Issa men träffade hennes familj. Fast det var kul ändå, mycket trevlig familj.

När jag klev av tåget togs jag emot av Viktor som tog väl hand om mig och visade Avesta centrums alla två sevärdheter, speedwayrondellen och så det där djuret som ser ut som en oxe och har olika långa ben men som jag ännu en gång har glömt namnet på. Dagen efter följde jag med till Issas jobb och satt i skuggan och läste en bok i tre timmar medan solen jagade mig från bänk till bänk. På kvällen bad och utflykt med middag på en fin flotte.

På torsdagen fick jag se Avestas mest kända sevärdhet, och då menar jag inte Tony Rickardsson, även om jag gärna hade spanat in honom under mitt besök i Dalarna. Nej, det jag såg var världens största dalahäst. Lyckan var total. Kanske att den blev ytterligare lite total när jag i Falun samma dag mötte en av systrarna Kallur på stan. Jag gissar att det var Sanna men att gissa rätt på de två är ju som att leta efter en nål i en höstack.

Anledningen till att jag överhuvudtaget befann mig i Falun var att jag skjutsade två körkortsaspiranter, Viktor och Issas bror Sebastian, till körskolan respektive halkbanan. Så jag fick tre timmar att på egen hand spendera i Falun. Lite komiskt att jag åker till Avesta för att träffa en kompis och hamnar ensam i Falun. Men jag hade inga problem att fördriva tiden. En park och ett fik och tiden flyger iväg.

På fredagen tog jag tåget hem och när jag nådde min slutdestination Västervik konstaterade jag två saker.
1. Det var roligare att åka till Avesta än från Avesta.
2. Jag var hungrig.

Nu har det slutat regna.

Ojojoj! vad länge sedan det var jag skrev ett inlägg.
Ojojoj! vad mycket jag har gjort sedan senaste inlägget.
Ojojoj! vad jag inte orkar skriva om det.

I alla fall inte just nu. För nu ska jag gå ett varv på gula slingan. Måste värma upp och komma i fin form inför vandringen i Jämtland om en dryg vecka.

Jag har blivit någon form av Internethandikappad. Är hos pappa i Södersjö och han har, pga flytt nyligen, ingen fast telefon och således ingen redig Internetanslutning. Man får snällt hålla tillgodo med ett mobilt bredband som endast funkar kvällar och helger. Bara bra egentligen, då blir man inte sittandes vid datorn hela dagarna. Inget ont som inte har något gott med sig, som någon klyftig person någon gång formulerat.

Imorgon blir det rmorgonpromenad. Kanske att det blir förbi huset jag levde mina åtta yngsta år i. Att gå förbi där, DET är nostalgi.

Det jag ville ha sagt med det här om internethandikappad är att det kanske inte blir så mycket bloggande den här veckan. Fast med tanke på hur många som brukar läsa mina inlägg så är det inte så många som berörs...

Att titta på cykling på teven är intressant. Intressant så till vida att något så ointressant kan engagera två kommentatorer så mycket.

Det eurosport som för tillfället sänder från Tour de France. Kommentatorerna, Roberto Vacchi och Anders Adamsson, verkar ha väldigt mysigt och trevligt tillsammans. Det smittar av sig. Trots att cykelsporten i sig är ointressant blir sändningen intressant. Men om dom byter kommentatorer byter jag kanal.

Fick ett härligt besked tidigare idag. Jag besegrar även denna sommar min lillebror i tennis. Känns mycket bra. Vi bestämde att vi skulle spela bäst av 3 set. Jag öppnade starkt och ledde med 6-1,5-2 när det började regna. Vi sökte skydd och jag erbjöd honom att vi skulle spela bäst av 5 set istället, så han skulle få en liten chans att vinna. Det tyckte ju han naturligtvis var en superb idé.

Men inte hjälpte det honom. Jag vann matchen med 6-1,6-2,6-3. Då tyckte han att vi skulle spela ytterligare ett set och som den snälla storebror jag är gick jag med på det. Vårt fjärde set för dagen skiljde sig från de tidigare. Det var jämnare. Däremot skiljde sig inte segraren. Jag vann återigen, denna gång med 6-4. Vid detta tillfälle kan man anta att han skulle erkänna sig besegrad men nejdå, han villa spela ett pingisset, först till elva alltså. Så jag gick med på det också. Jag vann med 11-4. Tro det eller ej men han ville spela mer. Först till tre vunna bollar var hans nya idé. Men nu tyckte jag det räckte. Jag tyckte inte han skulle behöva uppleva ännu en förlust.

Dagens roligaste moment var när Per skulle försöka nå en boll på sin högra sida fast han redan påbörjat en förflyttning åt vänster. Underlaget tyckte inte att han skulle få göra det utan han halkade och for i backen rejält. Helt grusig på benet och blödande skrapsår. Men han bet ihop och fortsatte spela, det ska han ha en eloge för. Sammantaget tre mycket roliga timmar på tennisbanan. Många härliga bolldueller bjöds det på. Synd bara att det inte var någon publik där som såg dom.

Om onsdagen var en fix & trixdag har torsdagen varit det motsatta. Inte fått mycket gjort denna dag. Men det behöver inte vara fel att ha såna dagar ibland. Och sanningen är ju den att det inte fanns så mycket för mig att pyssla med, jag fixade ju allt igår...

Man skulle kunna säga att jag flög över den där ribban jag pratade om igår. Min häst kom inte sist. Hon kom tvåa. Mycket bra jobbat! Men tro inte att jag kommer flyga runt och göra glädjeskutt både till höger och vänster för det. Nej nej, jag behåller fötterna på jorden och laddar för nästa lopp med tron att hon ska komma sist där istället. Det kan för övrigt vara så att jag kommer vara på plats vid det tillfället. Fortsättning följer...

Förresten, min häst tjänade pengar på sin andraplats. 7 500 svenska kronor var prestationen värd. Så eftersom vi är 1000 stycken som delar på 7500 samt att jag är en hejare på matte kan jag konstatera att jag tjänat 7,50kr! Jippie! Fast jag tror iofs att de där pengarna går till tränaren och stallhyra och såna saker. Men en häftig tanke är det, jag har tjänat pengar genom att äga en häst! :D

Idag har det regnat ganska mycket. Inte så mycket att det varit till besvär, men tillräckligt mycket för att man man med gott samvete får sitta inomhus och kolla på film.
Nu var jag iofs ute i alla fall. Jag tog på mig regnjackan, hämtade en grep och en burk som gjort för att ha daggmaskar i. Sedan började jag, ja just det, gräva efter mask. Jag hittade faktiskt en hel del. Tänkte att jag skulle ta en tur ner till sjön och meta under kvällen. Men så blev det inte.

Jag stack iväg och plockade smultron istället. Det fanns precis som i fallet med maskarna, en hel del. Medan jag plockade de små röda bären noterade jag en intressant sak. Platsen för smultronplockandet var precis vid vägen mellan Fagerhult och Fögeberg. Därför kunde jag enkelt se vilka bilar som åkte åt vilket håll. Och alla fem bilar som passerade förbi mig åkte från Fagerhult till Fögeberg. Alltså populärt att åka till min vackra by. Och då syftar jag inte enbart på att det var "alla" som åkte hit utan även att det var fem stycken. Det är väldigt många ska jag be att få tala om.

Visst är det härligt med fix & trixdagar. Det är såna dagar då man strosar runt hemma och får en massa småsaker gjorda.
En sån dag har jag idag. Och det är välbehövligt kan jag säga. Trots att jag inte har varit borta mer än en vecka är det en hel del att ta tag i. Packning som ska packas upp och tas om hand. Ett flertal telefonsamtal som ska ringas. Saker ska planeras för att bli så bra som möjligt.

Under förmiddagen har jag bokat camping på trippeltravet nästa helg. Har även skrivit ut fribiljetter till nämnt evenemang. Jag har kopierat två skivor och dessutom lagt in dom på datorn + mp3-spelaren. Just denna nyköpta mp3-spelare ägnade jag gårdagskvällen åt att till fullo försöka förstå. Gick väll sådär. Men nu verkar den och jag prata samma språk så vi ska nog komma överrens framöver.
Jag har ringt till min planteringsarbetsgivare och frågat vad det är för pengar jag har fått. Han förklarade klart och tydligt men jag fattade inte riktigt i alla fall hur det hänger ihop. Det är det här med skatt och beloppet 18200 kr och hela den biten som spökar för mig. Ska prata med vedklyvningsarbetsgivargrannen och hoppas få klarhet i hur det fungerar.

Ikväll startar min häst, Esterel Gull, på Kalmartravet. Eller min och min, det är 999 andra personer som också äger den. Det är karriärens första start. Jag tror den är ganska dålig så den kommer nog sist. Om man lägger ribban lågt behöver man inte hoppa så högt för att bli glad.

Nu ska jag cykla fram till Fagerhult och hämta ett par hörlurar som jag har beställt. Har man köpt en mp3-spelare behöver man ett par bra hörlurar.
Jag ska också ta en sväng förbi tennisbanan och boka den ett par timmar på lördag. Min lillebror och jag ska ta en match. Han tror stenhårt att han kommer vinna. Och det kanske han gör också. Men i så fall var det jag som lät honom göra det..