Naturen - Ger - Mig - Ro

Sitter återigen på IKSU och fördriver tiden. Även denna gång är det fint väder ute. Mindre fint är att jag denna gång inte har skidorna i bilen så att jag kan sticka iväg på en härlig tur. Eller jo. Jag har skidorna i bilen. Problemet är att jag inte har bilen. Här. Så det blir ingen skidåkning idag.

 

Men kanske i helgen! Det är nämligen därför skidorna ligger i bilen. Som inte är här. Utan står på parkeringen vid ICA Maxi, där Liv jobbar idag, som så många andra dagar. Tanken är att vi, direkt efter hon har slutat, ska åka till Röån för att spendera påskhelgen ute i skogen.

 

- - - - -

 

Tidigare idag skrev jag den där tentan jag pluggade till igår. Känns inte riktigt bra såhär i efterhand. Är besviken på mig själv. Jag vet ju att jag måste plugga ordentligt för att kunna gå nöjd från tentan, varför gör jag inte det då?? Att jag aldrig lär mig. Det finns dock ett litet hopp att det kan ha gått bra! Precis på slutet av de fyra timmarna lyckades jag få ett simpelt test att stämma, så siffrorna jag räknat ut kanske stämmer trots allt. Lite i alla fall.

 

- - - - -

 

En skidåkningsbild (eller ja, jag har i alla fall skidor på mig) från året på Hampnäs.

Visst ser det härligt ut!

Denna dag tillägnas koncernredovisningen! Dotterbolag hit, och dotterbolag dit. Minoritetsintresse, fritt eget kapital och goodwill. Mycket att hålla reda på. Det är nämligen tenta imorgon och på Aronsvägen 18 i Obbola ligger dagens fokus på att plugga!

 

Tittar ut genom fönstret och ser att solen skiner så fint. Tittar på termometern och konstaterar med blandade känslor att det är 5 plusgrader ute. Jag längtar efter barmark och gröna ängar att under strålande solsken få ge mig ut och springa på. Samtidigt vill jag har kvar snön, än är inte skidsäsongen över!

 

Summan av kardemumman blir att snön ska ligga kvar så länge som möjligt, sommaren kommer ju komma sen i vilket fall!

 

Nu åter till stegvisa förvärv och övervärden i till synes all oändlighet!

Idag hittade jag seedningstabellen till Vasaloppet 2014. Det är med en viss frustration jag läser att jag bommade led 6 med ynka 3 minuter. Kunde ingen ha stått och ropat det till mig i Eldris? Så jag kunde plocka in dessa ynka minuter sista nio kilometerna? Det borde ha gått!

 

Men det spelar kanske inte så stor roll egentligen. Med tanke på det mål jag kommer sätta upp inför loppet nästa år (dock inte bestämt det exakta målet ännu) borde jag ha kapaciteten att seeda mig upp till led 6, eller kanske till och med ytterligare ett snäpp om jag tränar på bra. Då spelar det inte så stor roll att jag nu har hamnat i led 7 istället för led 6.

 

Lite kuriosa är att min tid från Öppet Spår Måndag ifjol skulle bara räcka till led 8 i kommande års Vasalopp om jag hade åkt den tiden i Öppet Spår Måndag detta år. För mig räckte den tiden till led 6 i årets lopp. Där ser man att arrangören tar stor hänsyn till de yttre förutsättningarna såsom föret de aktuella tävlingsdagarna när de bestämmer seedningen! Det känns tryggt att veta att de tar det på allvar.

Vilken fantastiskt fin dag det är idag! Sitter nu på IKSU och funderar på om jag ska ta en sväng på skidorna innan jag ska hämta upp Liv på Maxi vid kl 18. Alternativet är att göra det jag borde göra, plugga. Men det är ju inte lika roligt som att åka skidor, så alternativ ett känns klart mycket mer intressant!

 

Visserligen har jag redan åkt en sväng skidor idag. Blev inte så många mil men många timmar utomhus. Vi var ett gäng från IKSU Längd som åkte Tavelsjöleden till Hamptjärnsstugan där det såldes våfflor och kaffe, perfekt en dag som denna! Sitta i solen och äta goda våfflor och bara ta det lugnt.

 

Hamptjärnsstugan alltså, snacka om sällan skådat paradis för pulkaåkande barn (och vuxna)! En massa folk som flög ner mellan träden på sina mattor i något som såg ut som en rodelbana. Kurvorna var doserade efter all åkning i vinter och barnen skrek av förtjusning! Överallt man tittade fanns det folk, med fikakorgarna framplockade och grillkorven redo!

Satt och kollade på premiären av Årefjällsloppet nu på förmiddagen. Ett vackert lopp i den jämtländska fjällvärlden som blev väldigt spännande! En flack avslutning över Åresjön där bröderna Aukland visade sig vara starkast. De stack ifrån de övriga med dryga kilometern kvar och till synes finåkte in mot mål. Grym stakning av de grabbarna!

 

Denna tävling var avslutningen i långloppscupen och förusättningarna var att Anders Aukland behövde bli sämst trea för att vinna cupen, oavsett hur värste konkurrenten, brodern Jörgen, placerade sig. Det innebar att när de ryckt och lagt beslag på första- och andraplatsen i loppet spelade deras inbördes ordning inte någon roll för utgången av den totala cupen. Därför beslöt de sig för att dela segern. Kort före mål tog de varandras hand och gled sakta över mållinjen som ett par siamesiska tvillingar. Mycket fin start på Årefjällsloppets historia!

 

Nu är det snart dags för herrarnas masstart över 15 km i klassiskt stil i Falun. De svenska förhoppningarna bör nog inte vara så höga, utan det lär återigen bli en röd uppvisning signerad vårt västra grannland. De är grymma för tillfället! Om inte annat är det bara att titta i resultatlistan för damernas masstart som avgjordes nyss, bara norskor på pallen!

 

Och vill man se mer av denna varan rekommenderar jag denna länk, där kan man bli sittande en stund...

Jag beskrev ju i ett tidigare inlägg min upplevelse vid starten av årets Vasalopp. Men det blir ju inga 9 mil av att bara befinna sig i startfållan. Näe, jag åkte ju faktiskt loppet också!

 

Jag startade i led 6 (finns totalt 11 led) och det är lite för långt bak för att få en helt bekväm start. För det första hör man inte när startskottet går. Jag stod där och undrade om inte starten skulle gå snart, klockan hade ju passerat 8.00. Men ingen rörde sig någonstans och inget ljud som förkunnade att loppet var igång. Men så plötsligt började det röra på sig i de främre delarna av mitt led och jag var på väg mot Mora.

 

Det gick inte fort till en början, men jag kände ändå att det flöt på bra för mig över startgärdet. Mitt spår klarade sig från vurpor och med blicken högt och lite framförhållning undvek jag att köra in i personen framför trots lite ryckig åkning. Blir ju lätt så när många åker på ett led. Den så kallade dragspelseffekten. Efter startgärdet kommer man till den beryktade Första Backen. Den är lång. Ibland brant. Och framförallt, det är mycket folk! I backen tog det tvärstopp. Det var ingen nyhet för mig, utan det är allmänt känt att det blir så om man inte står långt fram i starten. Så det var bara att ta det lugnt och hoppas att alla andra också gjorde det. Fokus låg på att hålla koll på skidor och stavar och följa ryggen på den framför. Vilket inte alltid var så lätt då spåren var som bortblåsta och det alltid fanns någon som tyckte att decimetern vid sidan om mig var precis lagom stor för att klämma sig fram genom. Men jag klarade mig bra även här!

 

Nästa del av banan var ett flackt parti över myrarna. Jag tränade en hel del stakning inför loppet under vintern och det kändes som att det gav lite effekt här. Dessutom hade jag bra glid och hittade det spår där det gick lättast att ta sig fram. Så jag plockade många placeringar och kompenserade en del för den tid jag tappade pga stillastående i första backen. Kom till Smågan och senare även Mångsbodarna. Siktade in mig på blåbärssoppan, den är himla god!

 

Efter Mångsbodarna var det en del nedförskörning följt av ett parti med uppförsbackar upp mot Risberg. Sedan lite småkuperat fram till Evertsberg där det igen vänder nedför i flera kilometer. Det kan låta slappt med alla dessa nedförsbackar men när man åker sträckan går nedförsbackarna så fort - av naturliga skäl, det är lite av nedförsbackars signum - och man tycker i efterhand att det var ju inte alls mycket nedför! Vart tog dom vägen? Dessa nedförsbackar är, trots att de förkortar sluttiden avsevärt, ett orosmoln för många. Vurpor är vanligt och med många människor i spåret är risken överhängande för masskrascher utan dess like med brutna stavar, skidor och kanske även ben som följd. Jag klarade mig dock bra. Det gäller ju att öva på det!

 

Nästa station var Oxberg och innan man kommer dit passerar man Lundbäcksbackarna. Det som gör dom backarna jobbiga var att man vid det här laget var ganska trött i kroppen. Drygt 5 mil sätter sina spår. Med tanke på de yttre förutsättningarna i år blev uppförsbackarna snabbt sönderkörda. Spåren fösvann när folk började saxar i brist på fäste. Kvar att åka i fanns en decimeter med socker. Ungefär så. Väldigt lös snö i backarna som gjorde det svårt att få till någon riktigt skidåkning. Och då ska man tänka på att jag låg runt plats 6000 i loppet, totalt startade över 14 000... De riktiga kämparna hittar man helt klart längre bak i fältet än där jag befann mig!

 

Resten av biten mot mål är mycket stakning, i alla fall om man är pigg. Förbi Hökberg och sedan Eldris kan det gå fort om man har krut kvar i armarna. Utmed sista sträckan, ja hela lopept faktiskt, såg man folk överallt. En del satt där på sina skotrar och solade, ropandes "heja heja" emellanåt. Andra hade planerat mer än så och tagit med sig ved och skottat fram en snöfri zon att tända sin eld på och satt där och grillade korv annat ätbart. Kort sagt, en riktig folkfest utmed spåret!

 

De sista kilometerna in mot mål insåg jag att jag hade chans att slå min tid från Öppet Spår ifjol. I samma veva fick jag höra av en man längs spåret att Johan Olsson hade vunnit VM-guld på femmilen. Det inspirerade mig oerhört! Jag sa till de kring mig i spåret "Kan han kan vi!" och la inte en riktig långspurt. Jag åkte förbi åkare efter åkare och bara stakade på. Full fart! När jag svängde in längst bort på upploppet vid klockstapeln brydde jag mig inte om att spåret jag åkte i nästan hade smält helt och knappt hade någon snö kvar, jag bara matade på med armarna och magen! Den sista knixen gick som en dans och i den efterföljande utförslöpan brydde jag mig inte om att krypa ihop i fartställning - som många andra gjorde - jag stakade på ännu mer istället! Kort före mål tog jag sikte på en kvinna i spåret bredvid mig som var en bit framför och tänkte att "henne ska jag köra om innan mål". Så jag tryckte på ytterligare lite till och strax innan mål var jag förbi och slängde fram benet som om ett OS-guld stod på spel!

 

Jag gick i mål på tiden 7.11.10 och slog min tid från Öppet Spår ifjol. Helt klart nöjd över det!

 

På denna länk hittar man min målgång!

41:00 in i klippet dyker jag upp högst upp i bilden i spåret längst till höger från kameran sett.

 

 

 

 

 

 

Jo, det gick nog bra. Det är ett spännande företag och jag tror inte jag sa något direkt olämpligt som skulle kunna försämra mina chanser. Samtidigt har jag känslan av att jag kanske inte är den de söker. Så egentligen kanske jag sa olämpliga saker. Kanske borde jag ha ljugit om hur jag är på saker jag egentligen inte är så bra på, allt för att passa bättre in för tjänsten?

 

Näe, så kan man ju naturligtvis inte göra! Ljuga är fel. Bättre att svara ärligt och ge företaget en chans att göra en ärlig bedömning. Är jag inte rätt för tjänsten så är jag inte.

 

Besked väntas innan påsk. Spännande!

Sitter i skolan nu och är lite nervös.

 

Det blev relativt tidigt imorse. Visserligen är inte uppstigning 6.30 så värst tidigt om man tänker sig att man har ett 7-16 jobb, men för en student är det helt klart tidigt! Anledningen var lektion 8.15, så det var bara att pallra sig upp. Egentligen är det ganska skönt att gå upp så dags. Dagen blir ju så mycket längre!

 

Nervositeten har infunnit sig pga ett möte klockan 14.00. Ska då på jobbintervju och det känns spännande. Får se hur det går. Förra intervjun jag var på (cirka en månad sedan) gick väldigt bra, och både jag och företaget som initialt ville ha en anställd tyckte att jag passade för jobbet. Dock blev det inget då företaget tog tillbaka sin vilja att utöka personalstyrkan, anledningen var att deras situation hade förändrats sedan de först utannoserade jobbet. Exakt vad det innebär vet jag inte, och det spelar inte så stor roll. Jag tar med mig att jag gjorde ett bra intryck på dom! Idag blir det till att försöka hitta den där känslan igen. Jag satt igår och föreberedde mig på tänkbara frågor om mina styrkor, svagheter och varför jag vill jobba hos just dom etc. Med det i bakhuvudet och ett leende på läpparna ska jag göra mitt bästa!

Kanske håller på att bli lite förkyld. Har känt mig lite seg sista dagarna. Åkte ändå på IKSU Längds träning ikväll. Jag har missat den de senaste två veckorna och kände att det vore kul att träffa det härliga gänget igen och prata lite skidåkning, vädra lite tankar om Vasaloppet med andra som också åkte det.

 

Det var en kall kväll med isande vindar. Inte så värst starka, men väldigt kalla. Därför tog ledarna beslutet att flytta träningen från ängarna upp i skogen, dagens vettigaste beslut.

 

Trots den eventuella förkylningen känns det bra nu. Än så länge har inte läget förvärrats.

 

Dock finns det andra saker som inte är bra. Jag tänker då på kvällens hockeyresultat. Sen kvittering av LHC (51 sekunder kvar av machen) och sedan ett tidigt avgörande i sudden. Det är tungt nu. HV verkar ha klara problem med defensiven. Dessutom läste jag nyss att i de numerära överlägena HV har haft har LHC gjort fler mål än HV, 3 mot 1. HV har alltså släppt in 3 mål med en man mer på isen, och bara gjort ett! Det förstår man ju att det inte blir så mycket vinster då. Ny match på torsdag, en HV-vinst är absolut nödvändigt för att säsongen inte ska ta slut. Kom igen nu!

Ojojoj vilken rusning det var igår! 15 800 startplatser bokades upp på 10 minuter. Ett svårslaget anmälningsrekord!

 

Som tur var lyckades jag lägga beslag på en av dessa platser. Jag hade ställt klockan en kvart innan för att hinna starta datorn och vara förberedd tills det var dags. Klockan 8.00 släpptes som sagt biljetterna och redan klockan 7.53 satt jag redo och tryckte på uppdatera om och om igen, ända tills klockan hoppade över till 8.00 och det gick att anmäla sig.

 

Så för min del var det aldrig någon fara. Jag var klar innan klockan slog om till 8.01. Men jag har läst om många andra som var besvikna på att det gick så snabbt. Många som inte hann anmäla sig, för att de helt enkelt inte räknade med sådan rusning. Jag vågade inte chansa.

 

Nu är det bara träningen kvar, innan det är dags för första backen igen!

Imorgon gäller det. Första steget mot nästa stora träningsmål. Att anmäla sig till Vasaloppet 2014.

 

Redan på startgärdet inför årets lopp bestämde jag mig för att anmäla mig till nästa år också. Alla förväntansfulla människor. Den tryckta stämningen. Det var ganska tyst och lugnt faktiskt, trots ett flertal tusen människor på samma ställe. Det kändes som att alla var så laddade att de inte kunde prata.

 

En stilla morgon som sakta gryr. Folk i toaköer så långa att man inte kan göra annat än le så smått för sig själv när man går förbi. Det är fascinerande. Kanske inte var precis så de i kön kände, men som observatör var det en smått roande syn. Emellertid går det inte att komma ifrån att det är lite synd om de som står där. Stå i kö strax innan start och med största säkerhet inte hinna fram till dörren innan starten går. Tur man är kille.

 

Jag gick omkring där på morgonen och tänkte för mig själv: "jag har ett val". Antingen oroar mig för att inte ha sovit tillräckligt, inte ätit tillräckligt, inte hinna in i startfållan i tid eller tänka på att det är nittio långa kilometer som ska avverkas. Det blir inget roligt om man tänker så. Så är det bara. Istället tänkte jag: "Det är nu det är dags! Jag har tränat åtskilliga träningspass under hösten och vintern, med just denna dag i åtanke. Många timmar på gymmet och i skidspåret, för att känna mig beredd första söndagen i mars. Det är just denna dag belöningen kommer!" Inte fasen ska man då gå omkring och oroa sig! Näe, fram med leendet och tänk positivt! Det är nittio korta kilometer som ska avverkas!

 

Imorgon klockan 8.00 släpps platserna. Jag bara ska ha en!!

Jag är så nöjd med mitt senaste inlägg.

För den var verkligen så. Den absolut bästa av dagar! Den dag då vi blev Herr och Fru Wiodahl med hela svenska folket.

Har känt att jag inte vill skriva något nytt inlägg, och liksom radera ut just den dagen. Vad skulle det kunna vara som matchar det inlägget? Vad skulle kunna vara lika värdigt?

 

Jag kom inte på något. Har fortfarande inte gjort det.

 

Men nu är det ändå dags. Var på väg att börja skriva om uppladdningen inför Vasaloppet 2013 tidigare, men den tanken slog mig först då jag redan börjat träningen och då kändes det fel att bara hoppa in, att inte ta det från början. Som att starta Vasaloppet i Evertsberg. Eller börja en OS-stafett med andra sträckan. Det går ju inte.

 

Istället blir det nu. Mest för att jag i och med deltagandet i vasan har börjat om. Det som var mitt mål under ett års tid är nu förbi. Nu finns det nya mål. Och det blir nog en hel del om dessa mål. Och annat. Det finns så mycket att säga när man har varit tyst i 7 månader.