Naturen - Ger - Mig - Ro

Här händer det inte mycket. Här händer det mer.

Jag sitter och lyssnar Maja Ivarssons sommarprat. För mig som The Sounds-fan är det intressant. Och för mig som ordentlig pojk är det smått ofattbart vilket liv man kan leva, som är så långt ifrån ens eget.

 

Som tur är verkar hon ha tagit sig ur det. Det är bra det, hon ska syssla med musik!

Inte bra med 0-0 mot jumbon. Men så blev det. Vi hade spelövertaget men också hängande huvuden. Motståndarna hade en positiv anda i laget och visade prov på härliga kämpartakter. Och en bra målvakt. Då är inte 0-0 ett oväntat resultat.

 

Jag satt på bänken från start. Men fick för första gången i min karriär i gärdsgårdsserierna göra ett inhopp som målvakt! I 88:e matchminuten skrek vår målvakt lite för mycket. Och lite för olämpliga saker. I alla fall enligt domaren. Det röda kortet var ett faktum. Så ett par minuters speltid fick jag. Fick känna på bollen en gång, gjorde inget misstag. Skönt.

 

Men matchen blev som sagt ingen framgång för oss. Bara att ta nya tag! På torsdag möter vi Ersboda SK 2, det bli tufft och roligt!

Efter en helg i Stockholm är jag riktigt sugen på att paddla kajak! Christoffer och jag tog en underbart avslappnande tur runt Vaxholm och nu är jag så sugen på att paddla mer att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen!

 

Läste nyss att man för 600 kr får bli medlem och låna en kajak hur mycket man vill av Umeå Kanotklubb, det är ju fantastiskt! Nu vet jag inte om jag kommer göra slag i saken denna sommar då det börjar gå mot kallare tider men till nästa sommar vet jag en grej jag har på min önskelista!

 

Hoppas dock få till en liten tur i alla fall nu under sensommaren. Vill inte paddla själv av säkerthetsskäl så jag måste få med mig någon. Hmm.

 

- - - - -

 

I väntan på kajakpaddling börjar det bli dags för sommarens stora tävling. Tavelsjö halvmaraton. Drygt 21 kilometer, nästa helg. Jag hade helt klart kunnat vara mer tränad. Men samtidigt är mitt mål att ha en härlig dag och klara av det, och då tror jag att jag i min nuvarande form fixar det. Trots att jag precis smällt i mig en chokladboll. Men den hinner nog försvinna till nästa lördag!

Jag har aldrig varit någon hejare på armhävningar. Några orkar man ju, men inte så många. Det blir liksom tråkigt att trycka sig upp från golvet gång på gång på gång, och då är det svårt att motivera sig att ta i det där lilla extra.

 

Så för att kunna göra det, ta i lite extra alltså, har jag utmanat mig själv! Jag har valt att kalla utmaningen 50på50. På måndagen vecka 50, ska jag göra 50 armhävningar! Naturligtvis ska de vara i följd utan vila, annars är det ju ingen utmaning. Jag har även bestämt att de ska gå lugnt till, dvs. man stannar till en kort sekund i det nedre läget och håller statiskt. Det blir lite tuffare så, men ska det vara en utmaning så ska det ju också vara utmanande!

 

Som om inte detta vore nog, har jag en till övning som jag ska göra 50 stycken av på måndagen vecka 50. Det är den där övningen där man har händerna bakom ryggen på en stol (sittdelen), med benen rakt fram och hälarna i golvet och sänker ner rumpan mot golvet för att sedan pressa sig uppåt igen. Mycket träning för baksidan av överarmarna! Och som av en händelse är dessa muskler användbara vid skidåkning...

 

Planen för utmaningen är att öka med en extra repetition, två gånger per vecka. Jag började med att göra 10 stycken på måndagen vecka 30. Ikväll blir det således en ökning till 13 repetitioner. Om mina matamatikkunskaper hänger kvar sen mattelektionerna i skolan borde det bli 50 repetitioner på måndagen vecka 50, den nionde december.

 

50 på 50 alltså.

En komfortabel seger. 3 snabba mål innan vätskepausen halvvägs in i första halvlek avgjorde matchen. Vår tränare sa innan matchen att han ville ha minst tvåsiffrigt (undrar om han ansåg det realistiskt med tresiffrigt...), och enbart vår koncentration och vårt fokus gjorde att det inte blev det. Vi dominerade mittfältet och det gjorde att vi kunde anfalla ofta och komma till mycket avslut medan deras försök till anfall tog stopp när de inte kom längre än till mittfältet.

 

Jag stod i mål hela matchen och skönt att få hålla nollen. Uppvärmingen var den bästa på länge! Vet inte om jag någon gång känt mig så laddad och på tårna på en uppvärmning förut. Kan det bero på flera veckors frånvaro från målvaktshandskarna? Vila sig i form verkar det alltså vara som gäller. De hade några halvchanser, och även dessa kan vara luriga om man som målvakt inte har så mycket att göra under matchen. Blir man kall och stel blir alla reaktioner, såväl i huvudet som i kroppen, sega och risken för baklängesmål ökar. Men jag var så taggad på att få hålla nollen, så det gick vägen.

Midsommar i Röån. Vad Liv håller på med är oklart. Nikki lika söt som vanligt, även då hon brottar ner mig.

Tavelsjöleden. Fin utsikt från Tavelsjöberget! Christoffer njuter av solen.

 

Lycksele. Firandet av ett-årsdagen i den finaste av sviter! Eget kök, bubbelbad och whiteboard så man kan spela hänga gubbe!

 

Mera Lycksele. Minigolf är ett måste på semestern. Oftast går det bra, men inte alltid...

 

Picknick. Umeälven, en bit uppströms från Umeå. Lek i det kalla vattnet, en död fisk på land och spår av att älven innan det byggdes dammar var betydligt bredare och större och då formade havets botten i fascinerande former.

 

Obbolaön. En kväll tog vi cyklarna till havet. Du är så vacker älskling!

Träningspasset igår var dunderhärligt! Visserligen hade en ganska stor del av dagen gått när jag var hemma från träningen och hade duschat och ätit frukost/lunch, men känslan av att ha uträttat ett bra träningspass i fint väder slår även det.

 

Fantastiskt vilken sommar vi har nu. Passa på och njut säger jag! Igår åt vi glass tre gånger, så njuter man bäst av varma sommardagar om man frågar mig.

 

Även denna dag är solig och fin och idag står fotbollsmatch på schemat. Obbola FK - Hörnsjö IF. Klockan 15.00 är det avspark på Brovallen så det börjar bli dags att bege sig. Innan sommaruppehållet vann vi mot Hörnsjö med 5-1 och dessa siffror blev det till vår favör även i torsdags då vi träningsspelade mot ett lag som huserar i division 5. Chansen till vinst idag borde vara god. Men alla matcher ska spelas, och då kan allt hända!

 

Matchen i torsdags var för övrigt en annorlunda match. Vi var ont om folk så jag fick lägga målvaktströjan åt sidan och placera handskarna på hyllan för en kväll. Jag tog på mig tröja nummer 18 och blev inledningsvis placerad på bänken. Men efter cirka 20 minuter fick jag göra entré på plan och ta position till höger i backlinjen. Gick skapligt, vi släppte i alla fall inte in något under första halvlek. I andra halvlek började jag återigen på bänken och fick återigen hoppa in efter ett tag. Denna gång var det som forward jag skulle bidra till lagets prestation. När jag kom in ledde vi med ett par bollar och det dröjde inte länge innan jag fick min chans framför mål. Jag hade fritt läge i straffområdet men målvakten räddade mitt skott. Attans. Dock blev det mål på returen så jag kan ju alltid hävda att det var meningen att målvakten skulle rädda så att min lagkamrat skulle få göra mål.

 

PS. Ikväll tänker jag satsa på att publicera lite bilder från den Wiodahlska sommaren. Håll utkik!

Spännade morgon på G imorgon. Först en lång natts sömn. Det var inte igår. Sedan frukost, ladda tvättmaskinen och på med löparskorna! Tanken är en timmes löpning någonstans, förmodligen runt på Holmen, innan turen avslutas i Holmsund där ett CXWORX-pass ute i det gröna står på schemat. Detta knepiga ord med två "x" innebär mage- och ryggträning i grupp till musik. Har testat en gång förut och jäklar vad trött jag blev i bålen! Passet är 30 minuter långt och det kan tyckas vara ett kort pass, men det är intensivt så jag räknar med trött muskulatur även denna gång. Efter passet blir det lätt jogging hem, en sträcka på knappt 5 kilometer.

 

Läste idag att de sista mästarna nu är klara för säsong 6 av Mästarnas Mästare. Detta fantastiska program har seglat upp som mitt favoritprogram de senaste åren. Jag ser så lite på tv och än mindre följer en och samma serie så att jag faktiskt ser varje avsnitt kan inte tyda på annat än att detta program har en speciell plats i mitt hjärta. Låt gå att jag inte alltid lyckas tajma in att landa i tevesoffan klockan 20.00 varje söndag och får titta ikapp på SVT Play. Men programmen är ju lika bra för det, oavsett vilken veckodag man tittar på dom.

 

Kommande säsongs laguppställning känns oviss. Känslan är att det saknas en klar favorit till segern. Det blir nog ingen som kommer dominera likt Stenmark för några år sedan och Magdalena Forsberg/Anna Lindberg ifjol. När det gäller personlig favorit i gänget som ska tillbringa ett par veckor i Kroatien i höst är det också lite tunt. Ingen som riktigt har varit min favorit under respektive karriär. Dock känns Thomas Ravelli intressant, men det är nog mest tack vare den där fotbollsturneringen borta i Amerikat för snart tjugo år sedan där han tog ett par straffar som man nog kan slänga in i kategorin "avgörande räddningar". Men han lär nog inte vinna Mästarnas Mästare. Det kanske Lars Frölander gör. Han har ju lagt av flera gånger om jag inte minns fel för att sedan komma tillbaka och plaska runt i bassängerna och vinna en massa lopp. Det måste betyda något. Christian Olsson är väl den som lagt av mest nyligen, men frågan är om hans kropp pallar? Alla hans skador genom åren, kommer det funka?

 

Hur som helst, spännande blir det! Synd att man måste vänta ända till nästa vår.

I helgen hade vi besök av Christoffer och Emilie. Mycket trevligt! Någon paddeltur blev det inte men vandring, Buzz-spelande, yatzy, grillad oxfilé och ett par rundor minigolf hann vi med och det var fullt tillräckligt!

 

Jag väljer att nu fokusera på minigolfen. Aldrig har jag gått en runda på så få slag och aldrig har jag gått en runda på så många slag! I fredags spelade vi i Holmsund på nya, ganska små, banor av det enklare slaget. Dessa faktorer i kombination med en hel del tur (som att jag spikade på en bana alla andra fick sjuor på) gjorde att jag landade på 41 slag. 41 slag! Jag har aldrig varit under 50 tidigare, så det var ett präktigt rekord!

 

Lika bra som jag spelade på fredagen, lika dåligt spelade jag igår. 95 slag på 18 hål. 95 slag! Fruktansvärt dåligt. Av någon anledning, som är fullständigt knasig, bestämde vi oss för att på alla banor spela med det svåraste valen "aktiverade". Gick det att göra passagerna vid hindren smalare, gjorde vi dom smalare. Både Christoffer och jag fick sjuor på sex banor i rad! Skamligt. Jag räddade dagen något genom att sätta hole-in-one på sista hålet, men det är ju också det lättaste hålet.

 

 

Igår hände något märkligt. Jag vann en straffturnering. Som skytt. Helt otroligt. När de andra missade bort sig lyckades jag göra mål. Jag som aldrig gjort ett mål, gjorde nu massor! Det här kan bara betyda en sak. Att det är jag som lägger straffarna på matcherna framöver!

 

Nu kanske ska nämnas att vi totalt körde fyra straffturneringar, med fyra olika vinnare. Så jag kanske inte är så given som straffskytt som jag vill tro. Men om det står 5-0 eller liknande till oss i slutet av en match, då kanske jag får chansen...

 

- - - - -

 

För tillfället är det lite ensamt här i lägenheten. Liv är kvar i Röån och njuter av sin semester. Med rätta!

Hon kommer ju hem på söndag. Tiden går så fort så det är söndag på nolltid. Men nog saknar jag henne.

 

- - - - -

 

Imorgon blir det dock skillnad här i Obbola. Mormor kommer på besök! Det ska bli roligt. Jag har bakat en sockerkaka till förmiddagsfikat imorgon, hoppas den smakar!

 

- - - - -

 

Nu ikväll var det dags för årets första rullskidpass! Tänk att årets ljusaste dag ska passera och vi börjar gå mot mörkare tider innan jag gav mig ut på de vingliga hjulskidorna. Jag var inställd på ett tufft pass då jag tappat en hel del överkroppsstyrka sedan skidsäsongen och att rullskidorna brukar gå trögt. Men trots det åkte jag fortare än jag någonsin gjort! Varken på skidor eller på hjul har jag nog åkt så fort. Dessutom tog jag det lugnt och bara rullade när bilarna körde om mig. Jag förstår ingenting.

 

Men bra är det!

Målgesterna uteblev. För alla. De fem mål som gjordes firades lugnt och behärskat. Kanske berodde på att alla fem mål gjordes av hockeyspelare som för dagen spelade fotboll, de kanske helt enkelt inte vet hur man gör målgester på en fotbollsplan. Att jag inte gjorde något mål berodde på att jag, trots allt, var målvakt. Det svänger i sportens värld!

 

5-0 blev det alltså till Björklövens IF. De var klart bättre och vann välförtjänt. Även denna dag saknades lite laganda och kämparglöd i vårt lag. Kanske berodde det på att det var ett gäng hockeystjärnor (nåja) vi mötte som vi inte ville skada. Vore surt om de missar spel i allsvenskan på grund av en vänskapsmatch i fotboll. Dessutom blev vi innan matchen tillsagda att glidtacklingar var förbjudet, just på grund av skaderisken. Allt blev därmed försiktigt och vi uppträdde som att vi var rädda för dom. Eller så lät vi helt enkelt dom vinna matchen, för att ge dom en bra start på säsongen ;)

 

Vår "lagpappa" Gunnar är en härlig man. Det var han som fixade matchen mot Löven och han har en härlig entusiasm! Igår när jag kom till matchen satte jag mig på den platsen i omklädningsrummet där jag brukar sitta. Inga konstigheter. När jag sedan hängde upp min tröja på kroken såg jag att någon hade satt upp en urklippt pappersbit från en ölkartong med texten "Fagerhult". Insåg direkt att det kan bara vara en person som gjort det. Gunnar. Och mycket riktigt, det var han. Saken är den att han vet var Fagerhult ligger, då han passerat där ett flertal gånger. Helt otroligt. Det är ju 100 mil härifrån! Världen är liten.

 

En annan sak angående Fagerhult och Gunnar är att han varit inne på mitt gamla lag Fagerhult AIKs hemsida och lämnat ett spår i gästboken. Haha, han är för härlig!

 

Idag är en ny match. Den sista seriematchen på vårsäsongen. Bara vinst som räknas! Jag ska stå och siktar på att hålla nollan första halvlek och sen tar jag det därifrån.

Bara det faktum att jag redan nu åter sitter vid tangenterna i lägenheten säger det mesta om marknaden. Den var inte stor. På 5 minuter hann man passera alla knallar. Detta kan inte vara Obbolas stora dag.

 

Och inget marknadsgodis hade de heller. Det fanns remmar och något som verkade vara finsk lakrits. Inte mycket att hurra för.

 

Enda intressanta med min stund på marknaden var att jag träffade lagkaptenen i fotbollslaget. Han talade om att de planerade att placera mig som utespelare i dagens match! Det hade jag inte väntat mig. Jag minns att jag spelade ute för Björkshult i C-serien (den lägsta av B-lagsserier) för några år sedan, men annars är det i målet jag har stått. Blir spännande! Jag har inga som helst förväntningar på mig själv så allt jag lyckas med kommer bli en bonus. Jag hoppas att jag placeras där eventuella felpassningar inte gör så stor skada. På bänken till exempel. Fast det vore ju roligt att få röra bollen. Tänk om jag skulle göra mål! Då måste man göra målgest. Kanske Brolins snurr? Eller någon av dessa?

Idag är det Obbolas stora dag! Jag tror man kan säga det. Årets marknad äger rum i byn och i år kryddas dessutom dagen av fotbollsmatchen mellan Obbola FK och Björklövens IF (det allsvenska hockeylaget).

 

Jag tänker ta mig en tur till marknaden alldeles strax. Mest för att ta reda på vad det är för marknad och hur stor den är. Se om jag hade rätt som benämnde denna dag som "Obbolas stora dag". Ska inte köpa något, förutom det obligatoriska marknadsgodiset som bara blir dyrare och dyrare för varje år som går. Undrar om det är själva godiset som blir dyrare att tillverka eller allt annat runt omkring? Förmodligen det sistnämnda.

 

Matchen börjar vid 15.00 och det ska bli kul! Kunde ha varit trevligare väder, mest mulet och blåsigt. Men samtidigt, det är en häftig match så vädret får bli vad det blir.

 

  

 

 

 

 

Match i torsdags på självaste nationaldagen. Gustav Vasa blev en gång i tiden utsedd till kung denna dag, men på planen i Obbola, 490 år senare, fanns inte mycket till kungar. En dålig match av oss, där vi inte skapade mycket målchanser. Ersboda gjorde det bättre, hade mer vilja och kämparanda. Vi slog långt och hoppades på det bästa. Jag stod hela matchen. Gjorde några bra räddningar i början, borde nog ha agerat bättre på målet. Men men, det är bara att ta nya tag.

 

Ett tillfälle att göra det skulle kunna vara imorgon (söndag), då vi spelar match igen. Men jag är i Röån tills på måndag, så det blir lite svårt. Men med tre (!) matcher nästa vecka får jag nog nya möjligheter att spela!

 

För övrigt hade jag en fotostund i kvällsolen tidigare idag, bilder kommer inom kort!

Match i torsdags. Hörnefors borta, ledarna i laget trodde inte jag skulle hitta. Men tji fick dom. Jag är ju inte född i farstun.

 

Blev till att börja med glad eftersom pappa var på plats för att bevittna matchen. Dessutom var ju Liv med och hejade. Men planen visade sig vara en konstgräsplan, jag var helt övertygad om att det var en vanlig gräsplan. Att det skulle bli årets första match på riktigt gräs. Men det får visst vänta.

 

Uppvärmingen kändes okej. Hade nya fräscha handskar med fint grepp dagen till ära, det hjälpte till att fånga bollarna till en början. Men vid inläggen i slutet av uppvärmingen gick det inte bra och bollarna flög förbi mig både här och där. Och strax efter det var jag tvungen att springa till omklädningsrummet och byta om till match, så jag hann inte med några skott från spelarna som uppvärmning. Inte optimalt.

 

Matchen drog igång och det märktes direkt att det var ett topplag vi mötte. De kom igenom gång och på gång och skapade lägen, även om det inte blev skott varje gång. En gång det blev skott blev det också mål. Det var efter en kvart ungefär som en kille i deras lag fick ett skottläge vid straffområdeslinjen och satte bollen i trakterna av mitt vänstra kryss. Jag borde nog ha tagit den, men den försvann bakom backen på vägen mot mål och jag tappade fokus. Dåligt av mig. Men man kan väl säga att jag revanscherade mig en stund senare när de fick straff och samma kille klev fram till straffpunkten. Jag kom att tänka på finalen av Svenska Cupen nyligen där målvakterna hela tiden gick fram emot bollen när skytten var redo att slå straffen, för att syka honom lite. Jag gjorde samma sak. Sen minns jag ju med glädje finalen i Champions League 2005 där Dudek i Liverpools mål hoppade omkring på strafflinjen som jag vet inte vad innan straffen slogs. Jag gjorde samma sak. Sen gick allt av bara farten. Jag fick en känsla att han skulle skjuta till vänster om mig. Samma sida som jag har slängt mig på de senaste 8-10 straffarna. Gissa vart jag slängde mig? Åt vänster såklart. Sen satt bollen limmad i min famn. Fantastisk känsla. Låt gå att straffen inte var den bästa. Men jag tog den, det är det viktigaste.

 

Efter detta kvitterade vi strax innan halvtid och de hade en boll i mål i andra halvlek, men domaren blåste av strax innan då en av våra spelare fått en huvudskada. Jag hann också skaffa mig lite härliga konstgräs-brännmärken på vänster knä vid en utrusning innan domaren blåste av och matchen var slut. 1-1.

När nationaldagen kommer ska jag vara ledig. Men fram tills dess är det full fart och en riktig utmaning för att få tiden att räcka till. Men det kommer nog gå bra! Tiden om dagarna är ju till för att fyllas. Och det är ju i det stora hela kul, även om det ibland är jobbigt.

 

Och mitt i allt pluggande finns det givetvis glädjepunkter. Blodomloppet igår var hemskt trevligt! Klart nöjd med mitt lopp och picknick med trevliga vänner. Ikväll ser jag fram emot en hemmakväll med min älskade fru och imorgon är det seriefinal i division 6 herrar södra med kända ansikten i publiken. Full fart!