Naturen - Ger - Mig - Ro

Vilken resa! Jag tror den här resan innehöll allt. Allt från trubbel med bilhyrning och personer som tillfälligt kom bort till studerande av kultur och vackra vyer. Att skriva ner och analysera allt som hände känns väldigt överambitiöst. Jag nöjer mig med att sammanfatta och reflektera över två olika miljöer, stadsmiljö á la Milano och landsbygd á la Como och Brunate. På slutet även några av de saker jag kommer minnas mest från Milanoresan.

Söndagen, som var vår första hela dag i Milano, spenderade vi i de centrala delarna av Milano. Vi vandrade omkring och spanade bl.a. in den stora katedralen och en gammal inglasad galleria. Naturligtvis gick vi även förbi en mängd fina butiker. Gucci och Prada är två av alla kända och dyra märken som har sitt ursprung i Milano.

Någon i gruppen sa att luften i Milano är väldigt ren jämfört med många andra stora städer. Jag vet inte om det stämmer men jag vet i alla fall att jag på kvällen kände mig dåsig och hade ont i huvudet. En liten förklaring kan vara vätskebrist, var dålig på att dricka den där dagen. Men jag tror att bristen på redig och frisk lantluft var huvudorsaken.

Det blev bättre dagen efter. Då styrde vi, efter lite krångel med hyrbilarna, kosan mot Como. Vår plan var att åka omkring lite i området och njuta av den fina naturen. Vi tänkte bl.a. besöka en vingård och se hur det ser ut. Det blev inte riktigt så. Vi parkerade bilarna nere vid vattnet i Como och där fick de stå hela dagen. Istället för vingård blev det avkoppling i Como och vandring i bergen. Vi satte oss vid Comosjön och solbadade. Efter en stund tyckte några av oss att ett dopp skulle sitta fint. Jag vet inte hur mycket de uppskattade doppet men de kom i alla fall upp lika snabbt som de hoppade i. Vi som inte svalkade oss med ett bad tog täten mot glassbaren för att njuta av äkta och ljuvlig italiensk glass. Billigt var det också. En euro för en stor kula. Perfekt!

Nästa destination var bergbanan som skulle ta oss upp till Brunate. Jag hade inga större förväntningar på vad vi skulle spana in där men att åka upp på högre höjder brukar vara intressant. När vi kom upp dit fascinerades vi av utsikten. Det var bara början.

Jag gick på toa en sväng så jag missade planeringen av vad vi skulle göra i Brunate. Jag visste inte riktigt vad som bestämts men fick veta att vi skulle gå en bit uppför berget och kolla in en gammal kyrka. Vägen vi gick på var smal och underlaget var stenar, ungefär som kullerstenar fast ojämnare. Redan här var det mysigt med hus nära vägen och fina träd lite överallt varvat med utsikt över Como. En sådan miljö hittar man inte i Sverige och vi började tillsammans nynna på låten ”la dolce vita”.

Vi gick högre och högre upp. Vägen blev smalare och stenigare. Mysfaktorn ökade. Kändes väldigt konstigt att gå där, allt var så annorlunda. Men till det bättre. Jag tror alla uppskattade vandringen uppför berget, fast svetten rann och alla var trötta. Man blev motiverad att ta ett steg till för att få se vad för mysig miljö som fanns bakom nästa krök. Miljön utmed vägen, vilken mer och mer övergick till en stig, ändrade sig hela tiden. Efter cirka en halvtimmes vandring uppför berget kom vi fram till en liten by där det fanns en pump med friskt vatten. Precis vad vi i det läget ville ha!

Vi började undra var den där kyrkan låg och efter att ha frågat folket i byn fick vi reda på att den låg i just den byn vi var i. Nu var det så att kyrkan var stängd så vi blev tipsade om en fyr en liten bit högre upp på berget istället där man kunde se väldigt mycket och väldigt långt. Vi bestämde att det fick bli vårt mål med vandringen, att ta oss upp till fyren och njuta av utsikten. Oj vilken utsikt det var! Jag kände mig fruktansvärt lycklig. Det var värt varenda steg uppför berget för att få kika ut över ett bergigt och vackert Italien med byar och städer i dalarna.

En av de saker jag kommer komma ihåg tydligast från resan är den italienska glassen och den otroliga fokusering på glass jag hade hela tiden. På nervägen till Milano sa någon att den italienska glassen var väldigt god. Jag tänkte inte mer på det utan konstaterade bara att den måste man väl testa någon gång under resan. Jag testade den många gånger. Helt klart den godaste glassen jag ätit! Chokladsmaken hamnar högst på listan, banan något efter. När jag väl upptäckt denna gudomliga glass utvecklade jag en enorm förmåga att upptäcka skyltar med ”Gelateria”. Hela tiden drogs min blick åt glassbarernas håll. Jag tror de övriga i klassen tröttnade på ”Kolla! Där finns det glass”.

En annan grej jag kommer minnas länge är trafiken och hur man parkerar i Milano. Jag har aldrig upplevt ett ställe där bilkörningen är så aggressiv och hetsig. Det verkar som att man inte klarar sig utan tuta i Milano. Man hör väldigt ofta bilar som tutar när de inte är nöjda med någon annan trafikant. Jag tror att milanoborna förvandlas när de sätter sig bakom ratten. De människor som går omkring i staden verkar inte mer stressande än i andra städer men när de sätter sig i förarstolen förvandlas de till sura och stressiga fartdårar. Och det märks tydligare ju närmare centrum man kommer.

Hur det är i andra stora italienska städer vet jag inte, jag kan bara jämföra med Como som är betydligt mindre än Milano, ungefär i storlek med Norrköping. I Como kör man lugnare och parkerar finare. För är det något som invånarna i Milano inte gör snyggt så är det parkerar. Det är vanligt att dem parkerar längs innerkanten i rondeller eller flera bilar i bredd vid trottoaren. Bara man har på varningsblinkers verkar allt vara okej. Samtidigt måste man berömma dem för deras fantasi när det gäller att hitta parkeringsplatser och skicklighet på att parkera bilarna, ibland står de så tätt att man inte fattar hur de ska ta sig ut helskinnade. Vilket de i och för sig troligtvis inte lyckas med heller. Pav räknade till 13 bilar efter varandra som hade antingen bucklor eller repor.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en lyckad resa. Varje dag uppstod det problem av varierande art men det löste sig alltid. Jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka till Milano och utforska staden i en mindre grupp än nio personer. Det är svårt att göra precis det man vill när man är så många.

Ännu hellre skulle jag nog vilja åka till något ställe utanför Milano, t.ex. Como. Jag gillade stämningen och naturen väldigt mycket. Ett annat ställe där jag gillade stämningen mycket var San Siro, fotbollsarenan i Milano. Vi fick aldrig tag i biljetter till stormatchen på söndagen utan fick nöja oss med att gå omkring utanför och höra jublet från de 85 000 lyckliga som fått tag i en biljett. Inte så dumt det heller faktiskt. Mäktigt på sitt sätt. Det gav mig en aptitretare, en längtan att en dag återvända. Då ska jag vara en av de 85 000.

Jag ber om ursäkt för den långa texten. Men om man har upplevt mycket vill man berätta mycket.


                                                                           Hoppbild vid fyren uppe på berget

Idag har det regnat. Man kan tycka att det är mycket tråkigt med sådant väder när man ska ut och vandra. Men jag kände mig faktiskt pigg och glad när vi traskade fram på skogsvägarna med kapuschongerna uppdragna och regnet strilandes ned för regnjackorna. Är man rätt klädd njuter man bättre av utevistelsens syfte! Det är en regel som jag har lärt mig sista tiden och som stämmer otroligt bra.

Dagens vandring gick mellan Dyestad och Ismantorp. Vi började dagen med att ta oss de dryga två milen till Dyestad där vi satte oss i Malins hus och fikade. Kaffe och vetelängd. Jag åt tre bitar. De andra var så dåliga på att äta så jag offrade mig och tog deras bitar också. Vi satt där en liten stund och samlade ihop oss medan kamera efter kamera åkte fram. Jag tror det sammanlagt var 6-7 kameror framme samtidigt. När alla fotat klart inomhus gick vi ut och efter väntan på vissa personer som skulle byta kläder hit och dit kunde vi komma iväg.
Vi började ta oss fram genom gles lövskog som för många år sedan var åkermark. På marken hittade vi massor av vitsippor och gulsippor. De fanns med vid vår sida under hela promenaden. Vi såg också skogsbingel och sankt pers nycklar. För oss i hälsaklassen blev dagens vandring en bra repetition på det vi lärde oss i måndags. Pav pratade då väldigt mycket om olika arter och det gjorde han idag också.

Det var inte bara vi i hälsaklassen som vandrade idag. Kärnkursen och Form och Design var också med. Eller snarare, vi var med dem. Form och Design har någon form av uppdrag att göra den slingan vi gick attraktiv och intressant. Kanske sätta upp lappar med information eller göra roliga skulpturer utmed vägen etc. Form och Design eleverna hade med andra ord mycket att tänka på under dagens promenad, medan vi i hälsaklassen bara gick. Fast å andra sidan, vi behövde också tänka. På många ställen där vi skulle gå var det mycket vatten så man var tvungen att tänka till så att man tog den torraste vägen. Vilket i vissa fall i alla fall innebar att man klafsade runt i lera.
På några partier var det extremt mycket vatten. Om de ska göra denna slinga attraktiv måste de komma på något smidigt sätt så man inte behöver tänka på var man sätter fötterna hela tiden. Visst, gummistövlar är ju en lösning men jag personligen är inte förtjust i att gå längre sträckor i gummistövlar så någon form av byggnation med plankor kan vara på sin plats.

Pav pratade som sagt en hel del om arter. Han pekade ut flera olika fågelläten för oss. Jag har tidigare sagt hur kul jag tycker det är att få lära mig vilka fåglar som är vilka. Jag har dock märkt hur svårt det är att få in något i skallen som sedan lyckas fastna. Jag tror det beror på att all information om fåglarna kommer så snabbt inpå varandra att man helt enkelt blandar ihop det. Pav är jätteduktig som kan en massa fåglar, men det är så svårt att hinna med att plugga in det innan nästa fågel och fågelläte presenteras.

Sammantaget var det en trevlig promenad där jag fick stor nytta av mina vandrarkängor. Vattentäta och supersköna! Bara det höjer humöret. Vid ett tillfälle utmanade jag verkligen hur mycket vatten de tål och jag blev inte ett endast dugg blöt. Perfekt!

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"

Idag var det lektion i artkunskap på det ställe där den typen av lektion är som roligast, i naturen. Vi traskade iväg efter lunch och var tillbaka lagom till eftermiddagsfikat. Platsen för promenaden var min och Fredriks motionsslinga, Naturturen. Vi har gått där förut med klassen, men idag noterade vi en stor skillnad. Det har blivit vår. Allt var grönt och fint. Det passade perfekt, gjorde Pavs jobb som lärare mycket lättare.

Pav gick och berättade om det mesta gällande olika arter och vi stannande och lyssnade med stora öron. Jag missade dessvärre mycket av hans information. Jag hade nämligen problem med näsblod så jag vad tvungen att ta lite pauser för att försöka få stopp på eländet och då han de andra skena iväg. Så det här med att lära sig olika arter gick inte så bra för mig idag. Jag var å andra sidan inte riktigt på det humöret heller. Märkte under de stunder jag gick med de andra och lyssnade på Pav att min hjärna var lite trött och inte orkade förmå fåglarnas läten att fastna i minnet. Så man kan säga att det passade mig ganska bra idag att gå själv bakom de andra. Jag kunde njuta av naturvistelsen och släppa tankarna fria. Låg vid ett par tillfällen på rygg i gräset med bakåtböjt huvud, för att försöka stoppa blodet. Det var skönt!

Som sagt, Pav pekade ut en massa fåglar och blommor för oss idag. Det betyder dock inte att jag kommer ihåg dem. Varken hur de sås ut eller vad de heter… Men några av dagens artnoteringar kan jag skriva ned: trädpiplärka, lövsångare, bofink, gulsippa, sankt pers nycklar.

Glimtvis kikade solen fram och då var det underbart. När solen lös med sin frånvaro var det faktiskt också ganska härligt. Härligast var det dock när jag kom hem och konstaterade att det slutat blöda samt tvättat bort allt torkat blod från näsområdet.

Varning! Den här texten är ganska lång.

Vad kul det var! Bästa naturupplevelsen hittills under detta tema. Jag tror faktiskt inte heller att något kommer slå det. Vi gav oss iväg på tisdagsmorgonen den 21 april. Efter att vi bytt ved och samlat ihop alla våra grejer – mat, packning, tält m.m. – kunde vi lämna skolan, en aning försenade tror jag. Vi åkte minibuss norrut till Jordhamn, vårt övernattningsställe, för att lämna släpet med tältet och allt annat vi inte behövde förrän på kvällen. Färden bar vidare norrut mot Byrum. På vägen mötte vi en bil som kördes av en man med stort skägg som Pav kände igen. Pav berättade att mannen har åtta barn och är gift med en amerikanska. Han sa också att denna man drev ett lantbruk, med kameler! Lyckligtvis var kamelerna den här dagen ute i solen så vi fick se en skymt av dem. Kameler på norra Öland, inte illa!

En viktig grej när man vandrar är att fika. Därför började vi med det. Vi slog oss ner bland Byrums raukar för en första kaffeslurk. Efter fikat var det dags för reseledarna att ta tag i vandringen. Reseledare för tisdagen var Mats och jag. Eftersom Mats inte var med fick jag helt enkelt ta mig an denna uppgift själv. Att vara reseledare innebar i stort att prata lite om de platser vi passerade under vandringens gång. Jag pratade om Byrums raukar, Blå Jungfrun, Horns udde och Alvedsjöbodar. Det verkade som att det var uppskattat och jag personligen tycker det är härligt med små stopp på vägen för att öka på allmänbildningen en smula. Under onsdagen var det Nastja och Fredrik som informerade oss andra. De pratade om skurkvarnen i Jordhamn och stenbrottet i Sandvik. Med på vandringen hade vi Annas två hundar, Zota och Enza. Det är två riktiga energiknippen som troligtvis rörde sig 4-5 gånger längre sträcka än vad vi gjorde. Ena stunden var de i täten för att en liten stund senare springa och räkna in siste man i gruppen och sedan fram igen.

Natten mellan tisdagen och onsdagen tillbringade vi i tält. Vi hade med oss ett militärtält som vi tillsammans satte upp smidigt och fint. Bra jobbat av oss! Efter att ha rest tältet blev vi hungriga, så vi fick helt enkelt laga mat. Så fungerar det i vildmarken! Vi hjälptes åt att laga till pasta med tomatsås innehållande krossade tomater, majs, sojabönor, paprika och lök. Smakade okej, nästan gott till och med. I vilket fall som helst godare än den tomatsoppa vi tillredde som lunch när vi stannade till vid Alvedsjöbodar. Att äta pulverklumpar är ingen höjdare.

På kvällen roade vi oss med olika akrobatikövningar och att hoppa bock. Det skedde utanför tältet. Inuti tältet lekte vi en aning mer stillsamma lekar. Ett skepp kommer lastat, Kalle vipp och olika komma-på-saker-lekar. Det vi lärde oss av detta var att det är svårt att komma på länder som börjar på ”A” och att man, om man har någon som helst ambition att vinna, inte ska tävla mot Pav i lekar där det gäller att komma på olika djur. Under kvällen fick vi också kunskap i hur man sköter en tältkamin och hur det går till när man sitter eldvakt. Det var nämligen så att för att vi skulle hålla värmen i tältet krävdes det att varje person satt och eldade i varsin timme. Det var under ett par timmar som det eldades lite för dåligt men för att vara första gången får vi nog vara nöjda, elden slocknade ju inte i alla fall!

Jag hade mitt eldvaktspass mellan fyra och fem på morgonen. Det passade mig bra för då kunde jag gå ut och ta en liten promenad i den klara morgonluften. Hade tänkt gå en ganska lång promenad i morgonsolen. Så blev det inte riktigt. För det första var det mulet. För det andra var Zota och Enza sugna på att hänga med mig ut för att springa av sig lite av nattens stelhet. Så jag satte mig ner och spanade fridfullt ut över Kalmarsund medan hundarna skuttade runt omkring mig. Efter en stund gick vi alla tre en liten sväng innan jag gick tillbaka in till värmen i tältet.

Att sitta och kolla ut över havet utan att ha något mål för blicken, bara låta den flyta fram över det nästintill oändliga blåa, är väldigt rogivande. Jag gjorde det på onsdagsmorgonen och jag gjorde det när vi åt middag på tisdagskvällen. Det man ser är två blåa nyanser som möts på mitten med lite grönt och grått i kanterna. Man ser egentligen ingenting, men ändå allting. För det är så stort, havet. Där finns hur mycket plats som helst att fylla med vilka tankar som helst. Jag tycker om att sitta och tänka på framtiden och på vad för val jag ska göra. När jag sitter på en sådan öppen plats får jag utrymme att rensa skallen. Vädra en massa tankar och sedan sortera om dem så att jag kan göra rätt val, vare sig det gäller skolansökningar eller vardagliga bekymmer.

Jag skulle nog vilja påstå att vädret var ganska bra. Inte för varmt, inte för kallt. Visst hade det varit skönt om det på kvällen varit några grader varmare men när man vandrar kan det bli en belastning med hög värme. Man svettas mer och blir slöare. Nattens kyla märkte vi inte så himla mycket av i och med att vi eldade i kaminen, även om det givetvis kändes att det inte var de 20 grader man brukar ha när man sover.

Den här vandringen var inriktad på havsvandring. Vi vandrade hela tiden utmed Ölands västra kust och hade utsikt över fastlandet. De landmärken vi lyckades se var kärnkraftverket i Oskarshamn och Mönsterås bruk samt Blå Jungfrun mitt ute i Kalmarsund. Det var intressant att ibland slänga ett öga på dessa platser. De ”förflyttades” i takt med att vi förflyttades. En stunden var vi i höjd med Blå Jungfrun för att en timme senare ha den snett bakom oss och ytterligare en stund senare, när vi kommit till en udde, ha den i princip i jämnhöjd igen.

Vi var som sagt ute i naturen i två dagar och trots detta så noterade vi varken många djur eller många blommor. Några observationer gjorde jag dock. Jag kikade på Svalört, Vattensalamander, Gråtrut och en väldigt tjusig Storlom. Jag såg givetvis fler djur och blommor, men vilka det var har jag glömt.

Att gå vid havet är härligt. Kanske att det blåser en aning mer än längre in på land men man har hela tiden fin utsikt. Landskapet vi vandrade i var ganska kalt och typiskt öländskt. Mycket öppen terräng med endast några buskar. Vi vandrade för det mesta på små grusvägar av varierande kvalitet. Det var första gången under det här naturtemat som vi var i just den här naturtypen. Generellt sett tycker jag att för att man ska kunna uppleva en naturtyp i dess optimala form behöver man vara för sig själv. Kanske inte själv fysiskt, man kan vara i en grupp. Mentalt behöver man dock vara för sig själv, man måste vara i sin egen lilla värld. Se sig omkring och ta in de intryck man själv vill. Då funkar det inte om någon går bredvid och pratar med en. Till det passar naturtypen havet perfekt!



                                                                               Skurkvarnen i Jordhamn

Skrivet 8/4, samma dag som utflykten till fastlandet.

"Dagens utflykt började inte bra. Bussnyckeln var för en liten stund försvunnen men efter några minuters forskande fick Fredrik tag på den. Detta var det enda negativa med dagen. Resten flöt på som i trans.

Målet med dagens utflykt var en stuga mitt i den småländska skogen i byn Träknivsmåla. Det tog oss knappt en timme att åka dit och stugan ägs av Sigrid och hade varit obebodd i 40 år innan Sigrid för två år sedan köpte den. Stugan låg mitt ute i ingenstans med granblandskog inpå knuten. Det var denna skog som var syftet med resan. Att vi utan att ta oss så himla långt skulle upptäcka en helt annan sorts natur än den lövskog som finns i anslutning till skolan.

Ute i skogen vandrade vi i sprickdalslandskap och tog oss upp och ner för moränryggar. Den här typen av natur är jag väldigt van vid. Jag bor i de småländska skogarna och har bekantat mig med sprickdalslandskap och moränryggar innan, dock utan att jag vetat om det. Att jag upplever den här naturtypen i vardagen innebär att jag till stor del missade aha-faktorn över att traska i granskog. Däremot kan jag känna att det var skönt att gå i granskog nu när det blivit en hel del promenerande i lövskog på Öland. Kände mig faktiskt som hemma!

Totalt var vi ute och gick i två timmar och det var härliga timmar. Vi stannade till på flera ställen när Sigrid och Pav ville berätta något om vad vi för stunden hörde eller såg. Har sagt det förr och säger det igen, undervisning om naturen är så mycket roligare när man är i naturen. Vädret idag var lite tråkigt. Mulet och några lätta regnskurar. Men om jag ska vara ärlig så gjorde det inte mig något. Man behöver variation i allt och efter flera dagar med sol var det inte alls dumt med en mulen dag. Några i klassen tyckte det var kallt men jag var förberedd tack vare glömska men det är en annan historia.

Under dagens vandring spanade vi in en grop. Huruvida det var en varggrop eller en gammal brunn lyckades varken Sigrid eller Pav klura ut. Vi traskade vidare mot en sjö där vi efter en stund fick sällskap av ett par kanadagäss som förde ett himla oväsen, troligen för att de kände sig hotade. Men vi i klassen är ju så snälla och rara så det kan omöjligen varit oss dem var arga på.

När vi kom till en skogsväg hittade Pav något som förde hans tankar tillbaka till barndomen. Han hittade nämligen ”barillagräs”. Det är en växt som om man skalar på rätt sätt kan få fram långa snören som till utseende och konsistens liknar spaghetti. Efter en titt i en bok konstaterade Pav att det korrekta namnet på barillagräs är veketåg. Jag tycker barillagräs hade varit ett roligare namn.

Idag var en riktig fågeldag. Vi noterade fyra olika arter hackspett: Över oss flög en spillkråka. I kikaren spanade vi in en mindre hackspett. På en kulle i granskogen hörde vi gröngöling och på långt håll hördes större hackspett. 4 arter på samma dag, nästan hackspettjackpot! Jag tror att jag kan skilja hamrandet från större och mindre hackspett. Jag tror också att jag vet hur talgoxe och bofink låter, vilka vi hörde idag. Andra fåglar som kvittrade för oss var svartmes, taltrast, trana, kungsfågel, gärdsmyg och nötväcka. Enligt Pav tydde nötväckans sång på att den var ”vårkåt”. Pav kan allt. Kanske för att han har en mängd olika fågelläten som ljudfiler i mobilen... Vid ett tillfälle spelade han upp sparvugglans läte för att försöka få lite action bland de små fåglarna, dock utan resultat.

Dagens lista på blommor vi såg är inte lika imponerande som den över vilka fåglar vi hörde. Vi såg vårfryle och blåsippor. Det är de jag kommer ihåg. Däremot fick vi flera chanser att öva på de olika trädslagens knoppar. Det fanns ett flertal olika träd, bl.a. ask och ek. Eftersom det var barrskog hittade vi naturligtvis även gran och tall. Syftet med dagens utflykt uppfylldes verkligen. Jag blev fascinerad av att det är så stor skillnad mellan Öland och Småland, fast de ligger så nära varandra. Intressant!

På hemvägen tror jag alla var lite trötta. Ingen i bussen sa någonting och jag somnade ganska snabbt. Att åka i en buss när man är lite utmattad/trött är gött. Så länge man inte är den som kör. "

Skrivet 7/4, samma dag som vi var vid Borgs By.

"Det var nära att det inte blev någon utflykt idag. Vi hade kommit överens om att ta Pavs och min bil för att på eftermiddagen åka mot östra sidan av Öland. Det hade jag totalt glömt och lånade därför under förmiddagen gladeligen ut min bil till Lars! Sen när vi samlades efter lunch och skulle åka iväg hade vi bara en bil... Kan inte säga att det kändes bra. Men som tur är lyckades vi få tag i den ena bussen så det löste sig i alla fall!

Dagens tur i naturen gick till Borgs By, som är en väl bevarad radby rakt österut om Ölandsbron. Denna lilla by verkar vara ganska populär. Såhär års är det knappast turistsäsong men ändå såg vi många olika bilar på parkeringen, bl.a. en brittisk, och vi mötte ett flertal människor som passade på att njuta av den fina naturen i det fina vädret.

Från Borgs By går en vandringsled till Jordtorpsåsen. Denna led slingrar sig fram genom olika typer av natur, bl.a. ädellövskog. Vi gick inte hela vandringsleden utan bara en bit eftersom tiden tickade iväg. I början av leden går man över en äng och det tycker jag normalt sett är riktigt trevligt. Idag blåste det lite så det vara ”bara” trevligt… Annars så är en äng för mig lika med frihet. Man kan göra vad som helst, det finns inga begränsningar på en äng. Man kan göra allt eller inget. Det är öppet men ändå buskigt. Det är lugnt och skönt. Äng är helt enkelt en bra plats för avkoppling.

Utmed leden passerade vi gräsbeklädda områden med ganska mycket vegetation. Det gjorde att det var vindstilla och på de ställen solen hittade fram var det varmt, på gränsen till hett. Åtminstone lär det bli det längre fram i sommar. Där kikade vi mycket efter majbagge som tydligen ska trivas på de ställena, dock utan större framgång. Vid ett av dessa varma ställen såg vi skymten av en orm innan den slingrade in bland stenarna och hur gärna Pav än ville se den så kom den inte fram igen.

Vid vår vändpunkt växte ett träd som var alldeles grönt. ”Redan nu!?” tänkte vi innan vi kom närmare och kunde konstatera att det var murgröna som tagit över trädet totalt! Det trädet, som vi konstaterade var en oxel, var ganska vekt och försvagat. För även om murgröna inte har något med trädet att göra egentligen, inga sammanväxningar eller liknande, så snor det åt sig mycket av den solenergi och näring som trädet annars skulle ha fått. De grövsta stammarna på murgrönan hade en diameter på över en decimeter. Inte konstigt att det trädet har svårt att hävda sig!

Floran under dagens vandring bestod av de vanliga blommorna för den här tiden på året, blåsippa, svalört, vårlök m.m. Dessutom spanade vi in tulpanskål, en svamp som Pav hittade några dagar tidigare och som tydligen är det sydligast fyndet i Sverige! Kul att ha sett den. I och med att den är så liten och verkar vara ganska ovanlig lär jag ju inte se den igen… Vi såg en fjäril som, när den slog ihop vingarna, såg ut som ett förmultnat löv och var nästintill omöjlig att få syn på. Namnet på fjärilen har jag tyvärr glömt.

Som avslutning skyndade vi tillbaka till Borgs By för att hinna besöka Gråborg innan hemfärden. Gråborg är Ölands största fornborg och på många sätt mäktig. I alla fall har den varit det. Idag är det bara en ring av rasad stenmur och en återuppbyggd entré. Men med lite fantasi är den väldigt maffig!

Dagens ord:
Äng -  Ett mycket fint ord tycker jag som också står för något fint. Borde användas oftare."

Skrivet 6/4, samma dag som vi vandrade med Pav.

"Pav gillar fåglar. Mycket. Väldigt mycket. Det märkets tydligt idag när vi skulle ut och vandra en bit med Pav efter lunchen. När lektionen börjar kommer Lisa (rektorn) in till oss och säger att Pav stuckit iväg för att spana in en fågel. En enda fågel! Det innebar att vi i klassen fick traska första biten av vandringen utan läraren. Den lilla vandringen är i sig inte så märkvärdig utan det anmärkningsvärda är att vi fick gå själva för att läraren (!) ”skolkade” från lektionen för att kunna ägna sig åt sin hobby! Nastja tyckte det var väldigt komiskt och skrattade länge åt hela situationen. Vilket jag förstår, så tillåts man nog som lärare inte göra i Ryssland. I vilket fall som helst så var nog Pav nöjd med sin skolkning. Han kunde nämligen pricka av sin Ölandsfågel nummer 333, Havssula.

Dagens vandring kom att mestadels handla om sjöar och dess invånare. Vi besökte två av de många konstgjorda bevattningssjöar som finns på Öland. Den ena ligger i lunden nedanför Torslunda kyrka och den andra utmed den blåa sex kilometersslingan. Fokus låg som sagt på djur i och i närheten av sjöarna, vilket innebar att naturen kom lite i andra hand idag. Men det innebär ju inte att vi inte passerade några naturtyper alls! En liten stund var vi inne i en lövskog där vi kunde konstatera att vitsipporna börjar sätta sin prägel på naturen. Sedan gick vi vidare på en traktorväg innan vi kom fram till av de nämnda sjöarna, vilken var omgärdad av åkrar.

Jag känner att dagens utflykt var nyttig. Inte bara för att man fick frisk luft utan också tack vare att Pav kan så mycket om naturen. Han berättade om blommor, skalbaggar, fjärilar, paddor och givetvis fåglar. Mycket gick in till hjärnan och förhoppningsvis lyckades en del fastna. Naturundervisning är bäst i naturen! Vi spanade in svalört, majbagge, nässelfjäril, påfågelöga, smådopping, gråhakedopping, sothöna, vattensalamander och fladdermus, för att nämna några saker.

När jag såhär i efterhand tänker tillbaka på dagen dyker några frågor upp i huvudet. Långt ifrån spektakulära frågor, men några små saker om de konstgjorda sjöarna som jag kom att tänka på. Pav berättade en del om sjöarna men han sa inget om hur djupa de är och om man kan bada i dom. Vattnet såg ganska grumligt ut och det lilla man såg av botten såg inte särskilt inbjudande ut så lite tveksamheter kring hur badvänligheten är skulle jag nog vilja hävda.

Under förmiddagen och framförallt kvällen igår kände jag mig lite deppig. Jag har i efterhand kommit fram till att det kan ha att göra med HV:s förlust i finalmatch 3. Den förlusten satte sig djupare än jag trodde den skulle göra. Efter en sådan förlust är nog en rofylld promenad det bästa. Då kan man konstatera att det kommer fler matcher!"


Visserligen kom det fler matcher, men inte så många. HV förlorade ytterligare två och sen var säsongen över. Men det kommer en ny säsong snart! Med nya matcher och nya möjligheter! =)

Skrivet 2/4, samma dag som vi var ute på de två vandringarna.

"Dagens vistelse i naturen bestod av två vandringar. Den första ägde rum på den blåa slingan i lunden nedanför Torslunda kyrka. Innan vi traskade iväg satt vi i klassrummet för att lära oss att känna igen olika träd genom att komma ihåg hur deras knoppar ser med hjälp av roliga namn, t.ex. ”skäggige hassel” och ”Aska svart”. Faktiskt ett mycket smart sätt att lära sig det på! Syftet med dagens första vandring var helt enkelt att få se de träd vi precis lärt oss växande i naturen. Dessutom passade vi på att sätta upp lappar så att andra också kan få möjlighet att lära sig ”skäggige hassel” och de andra. Vår guide för dagen var biträdande rektor Lisa. Det var hon som ordnade med lapparna vi satte upp.

Området där den blåa slingan tar sig fram är lövskog. Det finns som sagt en massa olika lövträd där och även en liten konstgjord damm. På marken såg vi blåsippor, vårlök och knoppar till vitsippor. Efter lunch gav vi oss iväg på för dagen vandring nummer två. Vi gick längs vägen mot Kalkstad och tog till höger när skogen började. Därefter gick färden via Gamla Skogsby och så småningom den Ekologiska forskningsstationen innan vi traskade hemåt. När vi lämnade asfalten bestod skogen av lövskog. Här såg vi ännu fler blåsippor, det kryllade av dem!

Efter några minuter i lövskogen kom vi fram till en äng som vi hjälpte Lisa med att faga. En äng är ett område där man låter växtligheten växa naturligt och som man sedan slår på sensommaren. Därefter låter man ängen vara tills på våren då man fagar. Att faga innebär att man rensar ängen från grenar och stenar för att blommor och gräs ska kunna växa mer fritt. Tänk vad man får lära sig i skolan! Som belöning för vårt arbete fick vi kexchoklad! Men eftersom jag har godisförbud och absolut inte tänker bryta det med en liten sketen kexchoklad avstod jag, vänligt men bestämt. På ängen såg vi bladen till orkidéer och gullvivor som förmodligen kommer blomma vackert senare i år.

När vi lämnat ängen kom vi till Gamla Skogsby som egentligen inte är någonting att se. Man kan med ett friskt öga skåda konturer på marken som troligtvis tyder på att det en gång stått hus där. Nu var det mest träd och mossa. När vi traskade vidare kom vi till en alvarliknande natur. Där såg och hörde vi en traktor som var igång med vårbruket. Den hade dubbelmontage! Endast intressant för en gammalt traktor-freak som jag.

Vi spanade också in ölandstok och Lisa berättade att Öland är det enda stället i Sverige som den finns naturligt på. När det gäller djuren i naturen hörde vi fåglar av för mig odefinierbar art och såg en mus raskt kila under grästuvorna i sina egenhändigt gjorda gångar.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en solig och fin dag, som gjord för vistelse i naturen. Vädret spelar en ganska stor roll för vad man tycker om utflykt i naturen. Oftast innebär vackert väder trevlig utflykt och dåligt väder tråkigt utflykt. Det behöver dock inte vara så. Regn betraktas allmänt som dåligt väder men om man är ordentligt rustad, t.ex. rejält regnställ, kan man märka det fina i att stå på en öppen plats och bara lyssna på när regndropparna faller mot kapuschongen.

Känslan efter att ha varit ute och gått i tre timmar är blandad. Man är givetvis lite trött eftersom man varit igång och rört på sig mycket. Men å andra sidan är man glad och väldigt nöjd med sig själv. Man har varit duktig och väldigt aktiv. Underbar känsla!"

Skrivet 1/4, samma dag som vandringen ägde rum.

"Vår första vandring skedde under ledning av Sigrid. Egentligen skulle man kunna säga att det var Fredrik och jag som hade befälet eftersom den runda vi gick, ”Naturturen”, är det vi som har snitslat ihop. I alla fall, slingan vi gick är ca 5,5 km lång och består av blandad natur, något för alla helt enkelt!

Ungefär hälften av slingan består av traktorväg omgiven av åkrar eller lövskogar. Vissa delar av traktorvägen är riktigt mysiga medan andra är blåsiga men har sin charm på annat sätt. Där vi inte gick på traktorväg gick vi en bit på asfalt men mestadels på knappt upptrampade stigar i lövskogen. På dessa stigar är det lite ojämnt och lite sly här och där så det gäller att vara vaksam var man sätter fötterna. Jag gillar sådan terräng så det är inget problem för mig, skönt att behöva vara aktiv!

Syftet med den här promenaden var nog att vi skulle njuta av det fina vädret och på något sätt inviga temat ”natur” som började den här veckan. Jag tyckte det var en skön och avkopplande promenad i fint väder. Perfekt start!

Utmed vägen såg vi blåsippor, vårlök, snödroppar och murgröna. Klassiska blommor och växter för Öland den här årstiden. Vi hörde även ett gäng fåglar, bl.a. sånglärka om jag inte minns fel. Jag skulle vilja lära mig mer om fåglar, så att man vet vad det är man ser och hör i naturen."

För två veckor sedan, vecka 14, inleddes tema Natur för oss i Hälsaklassen. Det innebär att vi fram till vi slutar i slutet av maj kommer vi att vistas utomhus i en rad olika miljöer, bl.a. skogen, stranden och staden. Som redovisning av det här temat ska vi skriva loggbok. Det innebär för oss att vi ska berätta lite om hur vi upplevde vistelserna i de olika miljöerna. Vi ska beskriva naturen vi vandrar i och hur vi påveras av den och vad för känslor som dyker upp. Tanken är också att vi ska lära oss något av naturvistelserna och försöka notera det vi sett och hört samt fundera över vad det är vi inte kan, t.ex. fåglars läten eller hur olika blommor ser ut.

När jag satt och skrev i loggboken tänkte jag att detta skulle man ju kunna lägga upp på en blogg. Så här är den bloggen. Nu är det så att jag har varit lite slö med att starta bloggen, har ju som sagt redan gått två veckor, men jag lägger upp logganteckningarna nu i efterhand. Håll till godo!