Naturen - Ger - Mig - Ro

Jag måste ju skriva några rader om gårdagen.

Det var alltså rally för hela slanten igår. Först upp väldigt tidigt. Sen krånglade bilen och vi fick göra ett hembesök hos banchefen, av alla människor, för att låna en kylfläkt. Sen var det väntan som gällde tills det var dags för oss att starta. Jag fördrev tiden med att sittandes på gräset studera dagens noter. Därefter slumrade jag till en stund, liggandes på gräset. Gräs känns aningen underskattat som underlag. Det är mjukt och mysigt.

När det väl blev vår tur att åka till första sträcken väcktes den härliga rallykänslan. Det är något speciellt med att sätta sig i rallybilen och lugnt och försiktigt mullra iväg mot dagens fartäventyr. Nästan så att den känslan slår känslan man har när man åker med full gas inne i skogen. Ja, men så är det faktiskt!

Körningen (bild nr 79) gick bättre än förra gången. Per gasade på mer och vi var inte lika långt efter våra konkurrenter den här dagen. Min notläsningen var i ärlighetens namn inte så bra. Jag kunde inte slappna av ordentligt och det här kan låta lite hemskt, men jag litade inte riktigt på min lillebror. Men jag är såhär i efterhand stolt att han förbättrats så mycket sedan sist. Han körde snabbare och mycket mer kontrollerat. Vi höll oss på vägen hela tiden, bra av Per tycker jag! Sen att vi i alla fall bröt är en annan sak. Bilen blev slöare och slöare ju mer vi körde och vi bestämde oss för att bryta efter halva tävlingen. Orsaken kan vara förgasaren, men vi vet inte riktigt. I vilket fall som helst fick jag åka rallybil i full fart förbi mitt hus! Det är jag nöjd med.

Här finns många fina rallybilder från tävlingen. Många dikeskörningar och rullningar.

Idag har jag gjort precis det jag känt att jag velat. Jag har satt igång med vedklyvningen hos grannen, tvättat bilen ordentligt och kollat på Elitloppet. Dessutom åt vi morsdagtårta. Och inte nog med det, jag var ute och gick en promenad i morse och då kom jag på att det var morsdag så jag plockade en knippe midsommarblomster och gav till mamma. Hon blev så glad!

Ps. Jag lyckades nästan se hela No Country for Old Men förut idag. Började inte slumra till förrän det bara var en halvtimme kvar. Konstigt att jag alltid ska somna till den. Jag har sett den fem gånger och somnat varje gång, jag tycker ju den är bra. Det av den som jag lyckats se alltså.

Vi åkte på däng. Egentligen var vi inte så mycket sämre än Tuna Södra, 4-1 är för stora siffror. De var bra i början av matchen och i slutet av densamma, det gav dom tre friska poäng. De satsade mycket på långbollar och idag fungerade det bra. Jag är inte nöjd med min egen insats. Alldeles för tveksam i många situationer, t.ex. vid utrusningar eller höjdbollar. De insläppta målen är väl inte bara mitt fel samtidigt som jag hade kunnat göra bättre ifrån mig på alla fyra.

Imorgon är matchen glömd, i alla fall för en stund. Då är det rally i bygatan! Rojarundan går av stapeln. Fasen vad kul det kommer bli! Susa förbi sitt eget hus i full fart..

Ikväll går det en bra film på tv, Into the Wild. Men den går sent och jag ska upp tidigt imorgon. Ingen bra kombination. Ett alternativ är att gå och lägga sig nu och sova ett par timmar innan filmen börjar. Men det skiter sig, jag har saker som jag måste göra nu. T.ex. organisera om min garderob och skala rabarber. Åhh rabarber är så gott!

Nyss köpte jag en biljett till Arvikafestivalen. Ganska oväntat känner jag själv. Jag har visserligen haft festivalvisioner ett par år nu, men då har det inte handlat om Arvika. Men helt plötsligt, efter lite pushning från Issa, så har jag min biljett och första helgen i juli smäller det! Då ska jag bl.a. spana in The Sounds, Frida Hyvönen och Mando Diao. Sen finns det flera stora utländska band som jag känner igen namnet på men som jag inte har lyssnat så mycket på, t.ex. Depeche Mode. De vill jag inte heller missa.

Jag har aldrig tidigare varit på en festival. Jag har t.o.m. dissat festivallivet stenhårt. "Det är lerigt och stökigt och absolut inget för mig". Ändå är jag för stunden fullkomligt övertygad om att det kommer bli hur kul som helst! Får se om en dryg månad om Ola den yngre eller Ola den äldre hade rätt.

Rhubarb time!!

Barca gjorde 1-0 på Man United för en stund sedan. Så enkelt. Så bra. Flera mål nu Barca!!

Nyligen hemkommen från kvällens fotbollsträning. Hyfsad tempo i övningarna. Många bra målvaktsövningar idag. Kände mig dock lite seg, är inte van att traska runt på ett hygge hela dagarna. För övrigt så börjar det nästan bli kul att plantera skog. Man har så mycket tid då man kan gå och tänka tillbaka på allt roligt som hände på Öland. Sjunga kan man också göra. Det finns ingen som hör hur falskt det låter..

Jag ska troligtvis plantera skog ända fram till midsommar. Känns bra att tjäna pengar. En annan rolig sak är att jag ska till Liseberg på tisdag. Vi är några från folkhögskolan som redan efter en och en halv vecka ifrån varandra tyckte det är dags för en återträff. Jag tror det blir kul.

Nu ska jag göra ett besök dans la douche. Det är franska och betyder något i stil med i duschen.

Att jag hejar på Barca idag beror inte på att Barca är mitt favoritlag, snarare att United är någon form av hatlag.

Jag har blivit hyllad! Det är Arna som har gett mig ett helt eget blogginlägg på hennes sida. Det är inte dumt att bli hyllad! Det vore ännu bättre om jag till fullo förstod varför...

Idag har jag genomfört min första träning på Ekingen för året.  Det var riktigt härligt. Solen sken och luften var varm. Bollen studsade min väg och jag tog många bollar. Kan det bli bättre!?

Tidigare på dagen, innan fotbollsträningen, var jag hos tandläkaren. Jag hade några små små hål som kan komma att behöva lagas längre fram om jag inte sköter om mina tänder. Tandtråd och floursköljning var rådet jag fick. Ett annat råd jag fick var att gå med Frisktandvården. Man betalar en fast summa varje månad och då behöver man inte betala när man är hos tandläkaren. Jag vet inte om jag kommer tjäna på det men jag slapp i alla fall betala dagens undersökning. 554 kronor sparade där.

Imorgon ska jag börja jobba. Det är skogsplantering som står på schemat och det är väll i ärlighetens namn inte det roligaste jobbet man kan ha men det är ett jobb. Det gäller att ställa in sig på att det kan bli lite långtråkigt och försöka göra det bästa av situationen. Jag kan ju alltid gå och nynna på nån trevlig melodi. Nån av HV-låtarna till exempel. Snart drar ju hockeysäsongen igång igen.

Vilken fin kväll det är ikväll. I alla fall i Fögeberg. Solen skiner på det gröna gräset och de gröna träden som sträcker sig mot den blåa himlen. Efter min löprunda för en stund sen satt jag ett tag på gräsmattan och bara njöt. Lite naturen-ger-mig-ro-feeling.

Annars så har dagen i stort bestått av ommöblering. När jag började packa upp mina saker efter Ölandsäventyret igår visste jag inte riktigt var jag skulle ställa allt. Det kändes dumt att ställa allt där det stod innan jag åkte. Därför började planera ommöblering och nu är jag i det närmsta klar. Riktigt nöjd faktiskt.


Snart är det hockey på tv. Det är semifinal 4 i NHL-slutspelet mellan Chicago och Detroit. För att vara någon form av hockeynörd har jag tittat på väldigt lite hockey sista tiden. I kvällens match är det tidig start och om det är någon gång jag ska kolla så är det ju ikväll.

I och för sig har jag redan fått en dos av högkvalitativ sport idag. Satt och kollade på Champions League finalen i handboll tidigare. Handboll kan vara tempofattigt och målfattigt, kanske sluta 20-17 efter en massa individuella misstag. Dagens match var verkligen inte så. Matchen slutade 39-34 och bjöd på spel i högt tempo av två lag som vet hur man spelar attraktiv handboll.

Nu är jag hemma i Fögeberg.


Idag var sista dagen i skolan och många tårar skymtades rinnandes nedför sorgsna kinder. Jag lyckades dock hålla mig ifrån det. Tror det till stor del beror på att jag inte brukar gråta så mycket, inte i någon situation. Ibland kan det dock vara väldigt skönt att gråta och jag tror att en hel del idag, samtidigt som de var ledsna över att inte komma få se sina vänner på ett tag, upplevde gråtandet som skönt.

För mig var den här avslutningsdagen den bästa avslutningdagen jag kunde ha. Dagen flöt fram i lagom takt och jag hann med att säga hejdå ordentligt till de som jag ville säga hejdå ordentligt till. När jag lämnade skolan kände jag mig lugn och trygg. Jag bar med mig en optimistisk vision om att jag kommer träffa de vänner jag just lämnat igen.

Marits tal var dagens bästa tal. Känslosamt och fint. Killen som höll tal för styrelsen för Ölands folkhögskolas räkning var sen till avslutningssamlingen och skulle nog i ärlighetensnamn struntat i att komma helt. Hans tal var inte bra. Behnns tal får godkänt.

Musikteater var som vanligt duktiga. Deras andra framträdande för dagen var mycket bra! De andra musikinslagen, Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer, var även dom trevliga. Jag har verkligen saknat skolavslutningar med Den blomstertid nu kommer. Jag tror inte det blir en ordentlig sommar om inte den sjungs.

Marks dikt var fin. Enligt mina källor skrevs den under inledningen av samlingen sedan Mark sett att han stod med i programmet. Om det stämmer är jag djupt imponerad! Stämmer det inte, är jag imponerad i alla fall. Så fin var den.


När jag kom hem till Fögeberg möttes jag av en solig bygata med lummiga gröna buskar som lite blygt hängde in över vägen. Fint. När jag kom upp på mitt rum möttes jag av en hög med brev. Överst låg ett brev från Hampnäs. Naturguideutbildningen på Hampnäs till hösten är mitt förstaval och är den linje som jag har haft ögonen på väldigt väldigt länge. Därför var jag nervös och inte minst nyfiken på vad som stod i brevet.

Det stod att jag kommit in på linjen! Ändå uteblev den absoluta glädjen. Kunde inte riktigt fatta att det var sant. Den här dagen, avslutningsdagen då man säger hejdå till sina vänner och är ledsen, hade blivit lite för bra. Tog ett antal minuter innan jag insåg att det verkligen var sant och att den här dagen verkligen hade blivit bättre än jag hade kunnat önska.

Tack allihopa!

Vi vann idag. Med 5-0. Underbart.

Jag fick hålla nollan och det tackar jag mina lagkamrater för. Bra koncentration att inte släppa till något fast vi ledde med 5-0 sista 35 minuterna.

Nu ska jag städa köket. Ordentligt.

Jag tror inte jag riktigt har beskrivit bakgrunden till namnet på den här bloggen. Jag har nog inte heller haft en riktig naturen-ger-mig-ro upplevelse sedan jag startade den. Tills ikväll.

Jag gav mig iväg ungefär 21.45. Det hade då börjat bli mörkt men det oroade mig inte nämnvärt utan jag traskade iväg med en bra känsla. Jag valde att gå in på Naturturen. Där passerade jag några små skogspartier och mörkret där fick mig att inse att jag nog inte skulle hinna gå hela slingan innan det blev för mörkt. Så jag lade mig ner på en äng. Och slöt ögonen.

Att ligga i ett par decimeter högt gräs en stilla och inte alltför kall vårkväll med fåglar kvittrandes i skogsbrynet är underbart. I och med att jag blundar minskas antalet intryck utifrån och jag tillåter tankeverksamheten att sväva iväg, att fundera fritt över det som redan finns i min hjärna. Just nu passar det utmärkt i och med att skolan är på väg att ta slut och många frågetecken hopar sig. Hur blir de sista dagarna? Hur blir den sista dagen? Vad ska jag göra i sommar? Vad händer efter sommaren? Vad händer efter det som händer efter sommaren?

Oftast är det inte svar på frågorna jag får genom att slappna av och släppa tankarna fria på det här sättet. Det känns som att jag tömmer hjärnan och sorterar om frågorna. Jag får kontroll på frågorna och har lättare att vid ett senare tillfälle komma på svaret.

Jag kom inte hem förrän 23.00. Då hade det blivit ännu mörkare. Så mörkt att det inte hade behövts mycket för att få mig att hoppa till av rädsla inne i de mörkaste partierna av skogen. Samtidigt vet jag att det inte finns något farligt där. Men det verkar inte hjälpa...

Som om det inte vore nog att jag hade en härlig stund liggandes på rygg på ängen så spelades världens bästa låt i mitt rum när jag kom tillbaka till skolan.

Ps. Jag hittade en fästing krypandes på mig när jag kom hem. Men bara en. Det känns positivt.

Jag har kommit in på en utbildning på en folkhögskola. Det är Hjälmareds folkhögskola utanför Alingsås som i nuläget blir min vistelseort kommande läsår. Det är den första av de sex skolorna jag har sökt som jag har fått ett definitivt svar från. Har fått besked om intervju från två och väntar på besked från de övriga tre.

Hjälmared är inte mitt första val, så det är långt ifrån säkert att det blir den skolan. Känns dock väldigt skönt att veta att jag har något att göra i höst.

Nu är festivalen slut. Jag missade fredagens två band men den allmänna uppfattningen verkar vara att det var en bra kväll. Lördagens sju band såg jag dock. Enligt mig var alla bra utom ett. Det rosa.

I alla fall, en mycket lyckad dag från första sekunden till sista. Det var skönt att sitta på filtar och lyssna på musiken. Små pauser för mat och små pauser för att gå och klä på sig mer kläder. På kvällen sjönk temperaturen snabbt och jag som fryser ganska lätt hade när mörkret började lägga sig långkalsonger, raggsockor, vanter och vinterjackan på mig. Fast jag frös lite i alla fall. Men så började några kasta en badboll och då vill jag ju vara med. Och det stillsamma och trivsamma bollkastandet övergick i en hetsig jag-vill-ha-bollen-lek då alla jagade varandra för att lägga beslag på bollen. Då behövdes varken vantarna eller vinterjackan längre. Svetten började rinna och det var lek på liv och död, om det nu kan vara det. Vi sprang runt fightandes och stångandes samtidigt som kvällens sista band dånade ut sin hårdrock i högtalarna. Faktiskt ganska passande musik till just den här leken.

När jag-ska-döda-dig-för-att-få-tag-i-bollen leken tog slut började kvällens lilla dansuppvisning. Vi var några som roade oss med att gå igenom alla möjliga tänkbara dansmoves. De flesta av dom bör verkligen inte praktiseras på ett dansgolv. Om man stod och spanade in oss fick man bl.a. se Tjernobyldansen, muraren, tvättaren och kundvagnen. Mina bidrag till vår lilla privata show var kissande hunden och fotbollsmålvakten. Det verkade som att avslutningen på fotbollsmålvakten var uppskattad. Jag slängde mig nämligen raklång på gräsmattan...

Efter allt bollkastande och dansande gick jag, Lova och Jessica hem till Jessicas hus. En anledning var för att äta kyckling. En annan för att se till att Jessica, som endast orkade hålla ögonlocken halvöppna, skulle krypa till sängs. När vi klarat av båda sakerna gick jag och Lova och spelade biljard. Efter en stund fick vi kvalificerat motstånd i form av Jonas och Lillebror. Men vad hjälpte det att de är duktiga. Vi vann. Enkelt.

Wipeout är fruktansvärt kul att kolla på. Lova och jag fortsatte kvällen med att kolla roliga Wipeoutklipp på Internet. Sjukt roligt! Sedan var det dags för det som man oftast gör på festivaler. Man sover i tält. Jag och Lova lånade Marks tält och sov som man alltid gör i tält, lite obekvämt och inte så bra. Man kan tro att det måste vara kallt att tälta så här års. Och ja, det trodde vi också. Men det var inte så farligt. Rätt kläder och utrustning så klarar man sig. Då var det jobbigare med den värmen som kom på morgonen/förmiddagen när solen gått upp. Jag tror vi var de enda som levde ut festivallivet så ordentligt.

Idag har jag städat lite efter festivalen och efter det kollat på reprisen av Eurovision Song Contest. Kul att Norden dominerade så totalt!

Snart blir det en promenad följt av masserande av headbangsskadade nackar. Kanske en film på det.

Idag är det festival på skolan. Just nu skiner solen och allt känns bra. Tror det blir en bra dag.

Igår var det match. Min första hemmamatch för året och det blev vinst. Gräsmattan på Ekingen är under all kritik. Massvis med ställen där det saknas gräs och istället är sand. I alla fall, vi vann med 2-1 och det kändes grymt skönt. Vet inte riktigt vad som har hänt, men vinsterna den senaste tiden har verkligen varit otroligt sköna vinster. Så har det inte varit innan.

Jag är nöjd med lagets kämpainsats. Bra av oss att hålla igång ända till domaren blåste av matchen, trots att han la till 6 tilläggsminuter...  Är också nöjd med min egen insats. Lite taskig kommunikation med backlinjen stundtals och lite osäkerhet i luftrum och vid utrusningar. Men jag gjorde ingen dundertabbe som har varit fallet senaste matcherna. Det i kombination med att vi vann gör gårdagens match till ett härligt minne.

Snart dags för dagens första band. Vet inte vad de är för några och vet inte vad för typ av musik de spelar. Men jag tror det blir bra i alla fall.

Höjdpunkterna för dagarna i Milano var:
* Många

Läs om dem alla i föregående inlägg. Men bara om du har gott om tid...


En rolig grej som dock inte står med där är att jag körde bil i Milano. Javisst, en Renault Twingo. En liten mysig bil med en broms som tog direkt och en växelspak som var mycket lätt att växla med.
Att köra bil i Italien kräver helt klart en omställning från att köra bil i Sverige. Man måste vara vaken hela tiden och våga vara aggressiv. Helt enkelt anpassa sig och köra som italienarna. Annars kommer man ingen vart. Jag fick beröm från medpassagerarna i bilen. Tack ska ni ha!=)


Imorgon ska jag spela fotboll. Min första hemmamatch för säsongen. Ska bli kul! Dessvärre missar jag delar av festivalen här på skolan. Den drar igång imorgonkväll med två band och fortsätter på lördag med sju band. Feststämning i dagarna två!

Vilken resa! Jag tror den här resan innehöll allt. Allt från trubbel med bilhyrning och personer som tillfälligt kom bort till studerande av kultur och vackra vyer. Att skriva ner och analysera allt som hände känns väldigt överambitiöst. Jag nöjer mig med att sammanfatta och reflektera över två olika miljöer, stadsmiljö á la Milano och landsbygd á la Como och Brunate. På slutet även några av de saker jag kommer minnas mest från Milanoresan.

Söndagen, som var vår första hela dag i Milano, spenderade vi i de centrala delarna av Milano. Vi vandrade omkring och spanade bl.a. in den stora katedralen och en gammal inglasad galleria. Naturligtvis gick vi även förbi en mängd fina butiker. Gucci och Prada är två av alla kända och dyra märken som har sitt ursprung i Milano.

Någon i gruppen sa att luften i Milano är väldigt ren jämfört med många andra stora städer. Jag vet inte om det stämmer men jag vet i alla fall att jag på kvällen kände mig dåsig och hade ont i huvudet. En liten förklaring kan vara vätskebrist, var dålig på att dricka den där dagen. Men jag tror att bristen på redig och frisk lantluft var huvudorsaken.

Det blev bättre dagen efter. Då styrde vi, efter lite krångel med hyrbilarna, kosan mot Como. Vår plan var att åka omkring lite i området och njuta av den fina naturen. Vi tänkte bl.a. besöka en vingård och se hur det ser ut. Det blev inte riktigt så. Vi parkerade bilarna nere vid vattnet i Como och där fick de stå hela dagen. Istället för vingård blev det avkoppling i Como och vandring i bergen. Vi satte oss vid Comosjön och solbadade. Efter en stund tyckte några av oss att ett dopp skulle sitta fint. Jag vet inte hur mycket de uppskattade doppet men de kom i alla fall upp lika snabbt som de hoppade i. Vi som inte svalkade oss med ett bad tog täten mot glassbaren för att njuta av äkta och ljuvlig italiensk glass. Billigt var det också. En euro för en stor kula. Perfekt!

Nästa destination var bergbanan som skulle ta oss upp till Brunate. Jag hade inga större förväntningar på vad vi skulle spana in där men att åka upp på högre höjder brukar vara intressant. När vi kom upp dit fascinerades vi av utsikten. Det var bara början.

Jag gick på toa en sväng så jag missade planeringen av vad vi skulle göra i Brunate. Jag visste inte riktigt vad som bestämts men fick veta att vi skulle gå en bit uppför berget och kolla in en gammal kyrka. Vägen vi gick på var smal och underlaget var stenar, ungefär som kullerstenar fast ojämnare. Redan här var det mysigt med hus nära vägen och fina träd lite överallt varvat med utsikt över Como. En sådan miljö hittar man inte i Sverige och vi började tillsammans nynna på låten ”la dolce vita”.

Vi gick högre och högre upp. Vägen blev smalare och stenigare. Mysfaktorn ökade. Kändes väldigt konstigt att gå där, allt var så annorlunda. Men till det bättre. Jag tror alla uppskattade vandringen uppför berget, fast svetten rann och alla var trötta. Man blev motiverad att ta ett steg till för att få se vad för mysig miljö som fanns bakom nästa krök. Miljön utmed vägen, vilken mer och mer övergick till en stig, ändrade sig hela tiden. Efter cirka en halvtimmes vandring uppför berget kom vi fram till en liten by där det fanns en pump med friskt vatten. Precis vad vi i det läget ville ha!

Vi började undra var den där kyrkan låg och efter att ha frågat folket i byn fick vi reda på att den låg i just den byn vi var i. Nu var det så att kyrkan var stängd så vi blev tipsade om en fyr en liten bit högre upp på berget istället där man kunde se väldigt mycket och väldigt långt. Vi bestämde att det fick bli vårt mål med vandringen, att ta oss upp till fyren och njuta av utsikten. Oj vilken utsikt det var! Jag kände mig fruktansvärt lycklig. Det var värt varenda steg uppför berget för att få kika ut över ett bergigt och vackert Italien med byar och städer i dalarna.

En av de saker jag kommer komma ihåg tydligast från resan är den italienska glassen och den otroliga fokusering på glass jag hade hela tiden. På nervägen till Milano sa någon att den italienska glassen var väldigt god. Jag tänkte inte mer på det utan konstaterade bara att den måste man väl testa någon gång under resan. Jag testade den många gånger. Helt klart den godaste glassen jag ätit! Chokladsmaken hamnar högst på listan, banan något efter. När jag väl upptäckt denna gudomliga glass utvecklade jag en enorm förmåga att upptäcka skyltar med ”Gelateria”. Hela tiden drogs min blick åt glassbarernas håll. Jag tror de övriga i klassen tröttnade på ”Kolla! Där finns det glass”.

En annan grej jag kommer minnas länge är trafiken och hur man parkerar i Milano. Jag har aldrig upplevt ett ställe där bilkörningen är så aggressiv och hetsig. Det verkar som att man inte klarar sig utan tuta i Milano. Man hör väldigt ofta bilar som tutar när de inte är nöjda med någon annan trafikant. Jag tror att milanoborna förvandlas när de sätter sig bakom ratten. De människor som går omkring i staden verkar inte mer stressande än i andra städer men när de sätter sig i förarstolen förvandlas de till sura och stressiga fartdårar. Och det märks tydligare ju närmare centrum man kommer.

Hur det är i andra stora italienska städer vet jag inte, jag kan bara jämföra med Como som är betydligt mindre än Milano, ungefär i storlek med Norrköping. I Como kör man lugnare och parkerar finare. För är det något som invånarna i Milano inte gör snyggt så är det parkerar. Det är vanligt att dem parkerar längs innerkanten i rondeller eller flera bilar i bredd vid trottoaren. Bara man har på varningsblinkers verkar allt vara okej. Samtidigt måste man berömma dem för deras fantasi när det gäller att hitta parkeringsplatser och skicklighet på att parkera bilarna, ibland står de så tätt att man inte fattar hur de ska ta sig ut helskinnade. Vilket de i och för sig troligtvis inte lyckas med heller. Pav räknade till 13 bilar efter varandra som hade antingen bucklor eller repor.

Sammanfattningsvis kan man säga att det var en lyckad resa. Varje dag uppstod det problem av varierande art men det löste sig alltid. Jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka till Milano och utforska staden i en mindre grupp än nio personer. Det är svårt att göra precis det man vill när man är så många.

Ännu hellre skulle jag nog vilja åka till något ställe utanför Milano, t.ex. Como. Jag gillade stämningen och naturen väldigt mycket. Ett annat ställe där jag gillade stämningen mycket var San Siro, fotbollsarenan i Milano. Vi fick aldrig tag i biljetter till stormatchen på söndagen utan fick nöja oss med att gå omkring utanför och höra jublet från de 85 000 lyckliga som fått tag i en biljett. Inte så dumt det heller faktiskt. Mäktigt på sitt sätt. Det gav mig en aptitretare, en längtan att en dag återvända. Då ska jag vara en av de 85 000.

Jag ber om ursäkt för den långa texten. Men om man har upplevt mycket vill man berätta mycket.


                                                                           Hoppbild vid fyren uppe på berget

.

Det blev förlust i derbyt. Jag är inte nöjd över att ha släppt in 4 mål. Jag är i och för sig aldrig nöjd när jag har släppt in ett mål. Blir man det som målvakt ska man nog satsa på något annat.

Tråkigt att förlora men sett över hela matchen var nog vinsten för BB rättvis. De kom igenom vårt lag många gånger och hade väldigt många lägen. Bl.a. 3 mot 1 lägen som de brände.

Nu gäller det för oss att ta nya tag och ge järnet i nästa match. Om en vecka är det ny match med nya förutsättningar och nya möjligheter. 3 poäng hemma på Ekingen ska det bli!

Hämtade för övrigt ut ett par nya handskar idag. De kändes bra och efter ett gäng spottloskor blev greppet riktigt bra. Måste gå och tvätta dem nu.

Många i vårt lag menade att domaren var på BB:s sida. Jag gillar inte att klaga på domaren. Så jag tänker inte göra det. Jag hoppas bara han gör sitt bästa och inte på något sätt favoriserar något lag.

Imorgon 18.00 = flyg till Milano
Kan inte få nog av den tanken.

By the way, jag kom på fjärde plats i bildtävlingen på SR Kalmars hemsida. Tack för rösten om du röstade! Om du inte röstade, det är okej ändå.

Imorgon, alltså dagen efter den här, ska vi åka till Milano!! Känns fruktansvärt konstigt. Känns fruktansvärt BRA!

Idag har vi suttit och surfat runt på internet för att hitta det vi ska se, måste ju planera lite så man inte missar nåt kul.Ju mer vi hittade, ju mer ressugen blev jag. Tanken är att vi ska vara i Milano på söndag, hyra minibuss och åka utanför staden på måndag. Då har vi tisdagen som helt öppen då man kan göra det man kände att man inte hann med söndag och måndag. På onsdag förmiddag går flyget hem igen.

Det jag prioriterar mest under resan är fotboll. Jag skulle bli överlycklig om vi får tag i biljetter till Milan-Juventus på söndag kväll. Ett fullsatt San Siro.. oj oj oj!

Ikväll är det derbydags. Vi ska till Berga IP och ge allt för att få med oss tre poäng hem. Jag har varit sjuk men tror att jag har lyckats piggna till tillräckligt för att göra en bra match. Hoppas alla andra småsjuka i laget också har det. Kom igen FAIK!

Det var ju säsongspremiär förra helgen. Känner att lite rallybilder kan vara på sin plats.


Först några bilder som jag har tagit från olika tävlingar förra året.



Här är några bilder på pappas bil.
 

Idag har det regnat. Man kan tycka att det är mycket tråkigt med sådant väder när man ska ut och vandra. Men jag kände mig faktiskt pigg och glad när vi traskade fram på skogsvägarna med kapuschongerna uppdragna och regnet strilandes ned för regnjackorna. Är man rätt klädd njuter man bättre av utevistelsens syfte! Det är en regel som jag har lärt mig sista tiden och som stämmer otroligt bra.

Dagens vandring gick mellan Dyestad och Ismantorp. Vi började dagen med att ta oss de dryga två milen till Dyestad där vi satte oss i Malins hus och fikade. Kaffe och vetelängd. Jag åt tre bitar. De andra var så dåliga på att äta så jag offrade mig och tog deras bitar också. Vi satt där en liten stund och samlade ihop oss medan kamera efter kamera åkte fram. Jag tror det sammanlagt var 6-7 kameror framme samtidigt. När alla fotat klart inomhus gick vi ut och efter väntan på vissa personer som skulle byta kläder hit och dit kunde vi komma iväg.
Vi började ta oss fram genom gles lövskog som för många år sedan var åkermark. På marken hittade vi massor av vitsippor och gulsippor. De fanns med vid vår sida under hela promenaden. Vi såg också skogsbingel och sankt pers nycklar. För oss i hälsaklassen blev dagens vandring en bra repetition på det vi lärde oss i måndags. Pav pratade då väldigt mycket om olika arter och det gjorde han idag också.

Det var inte bara vi i hälsaklassen som vandrade idag. Kärnkursen och Form och Design var också med. Eller snarare, vi var med dem. Form och Design har någon form av uppdrag att göra den slingan vi gick attraktiv och intressant. Kanske sätta upp lappar med information eller göra roliga skulpturer utmed vägen etc. Form och Design eleverna hade med andra ord mycket att tänka på under dagens promenad, medan vi i hälsaklassen bara gick. Fast å andra sidan, vi behövde också tänka. På många ställen där vi skulle gå var det mycket vatten så man var tvungen att tänka till så att man tog den torraste vägen. Vilket i vissa fall i alla fall innebar att man klafsade runt i lera.
På några partier var det extremt mycket vatten. Om de ska göra denna slinga attraktiv måste de komma på något smidigt sätt så man inte behöver tänka på var man sätter fötterna hela tiden. Visst, gummistövlar är ju en lösning men jag personligen är inte förtjust i att gå längre sträckor i gummistövlar så någon form av byggnation med plankor kan vara på sin plats.

Pav pratade som sagt en hel del om arter. Han pekade ut flera olika fågelläten för oss. Jag har tidigare sagt hur kul jag tycker det är att få lära mig vilka fåglar som är vilka. Jag har dock märkt hur svårt det är att få in något i skallen som sedan lyckas fastna. Jag tror det beror på att all information om fåglarna kommer så snabbt inpå varandra att man helt enkelt blandar ihop det. Pav är jätteduktig som kan en massa fåglar, men det är så svårt att hinna med att plugga in det innan nästa fågel och fågelläte presenteras.

Sammantaget var det en trevlig promenad där jag fick stor nytta av mina vandrarkängor. Vattentäta och supersköna! Bara det höjer humöret. Vid ett tillfälle utmanade jag verkligen hur mycket vatten de tål och jag blev inte ett endast dugg blöt. Perfekt!

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"

Den här veckan är jag med i en tävling.
Det är en bildtävling på SR Kalmars hemsida där veckans tema är skyltar. Skyltar som är roliga, flummiga, konstiga etc.
Jag har en tagit en bild på en skylt här i Skogsby som jag tycker är lite rolig.

Gå in och RÖSTA!! Min bild är nummer 8, den med solljus och en gammal rostig skylt.

Det är väldigt viktigt för mitt framtida intresse för fotografering att jag vinner den här tävlingen. Gör därför en tjänst och lägg en röst på mig, nummer 8 alltså. Skulle jag inte vinna kommer jag skriva så otroligt långa inlägg här på bloggen att det kommer ta all din vakna tid att läsa min blogg. Och tråkigt kommer du ha.

Idag var det lektion i artkunskap på det ställe där den typen av lektion är som roligast, i naturen. Vi traskade iväg efter lunch och var tillbaka lagom till eftermiddagsfikat. Platsen för promenaden var min och Fredriks motionsslinga, Naturturen. Vi har gått där förut med klassen, men idag noterade vi en stor skillnad. Det har blivit vår. Allt var grönt och fint. Det passade perfekt, gjorde Pavs jobb som lärare mycket lättare.

Pav gick och berättade om det mesta gällande olika arter och vi stannande och lyssnade med stora öron. Jag missade dessvärre mycket av hans information. Jag hade nämligen problem med näsblod så jag vad tvungen att ta lite pauser för att försöka få stopp på eländet och då han de andra skena iväg. Så det här med att lära sig olika arter gick inte så bra för mig idag. Jag var å andra sidan inte riktigt på det humöret heller. Märkte under de stunder jag gick med de andra och lyssnade på Pav att min hjärna var lite trött och inte orkade förmå fåglarnas läten att fastna i minnet. Så man kan säga att det passade mig ganska bra idag att gå själv bakom de andra. Jag kunde njuta av naturvistelsen och släppa tankarna fria. Låg vid ett par tillfällen på rygg i gräset med bakåtböjt huvud, för att försöka stoppa blodet. Det var skönt!

Som sagt, Pav pekade ut en massa fåglar och blommor för oss idag. Det betyder dock inte att jag kommer ihåg dem. Varken hur de sås ut eller vad de heter… Men några av dagens artnoteringar kan jag skriva ned: trädpiplärka, lövsångare, bofink, gulsippa, sankt pers nycklar.

Glimtvis kikade solen fram och då var det underbart. När solen lös med sin frånvaro var det faktiskt också ganska härligt. Härligast var det dock när jag kom hem och konstaterade att det slutat blöda samt tvättat bort allt torkat blod från näsområdet.

Måste berätta om Jannes vaktmästarens trädgård.
I lördagskväll, efter en slappdag i solen, kände jag att jag behövde aktivera mig en smula. Av Pav hade vi i klassen fått en helgläxa som innebar att man skulle gå ut  i naturen och notera alla olika arter man ser.
Man skulle kunna säga att jag slog två flugor i en och samma smäll när jag bestämde mig för att gå en sväng på Naturturen, min och Fredriks motionsslinga.

Det var en härlig kväll med skinande sol från en klarblå himmel. Blåste lite men det kan man leva med. Jag gick och njöt och efter en stund var jag framme vid Jannes trädgård. Ha de inte tänkt kika in där från början men kunde inte låta bli. När jag väl gått in där (hoppas man får vara där för Janne) tog det lång tid innan jag vände hemåt igen. Det är så stort och så många olika trädgårdsland och ännu fler gångar mellan dem. Mysigt! Nu var det dessutom iordninggjort med fina och välrensade trädgårdsland. På en del ställen satt det tulpaner som blommade för fullt. Jag kände en väldigt längtan efter att återvända dit senare när allt är utslaget och står i blom.

Jag rekommenderar alla som inte har varit där att gå dit.
Jag rekommenderar även alla som har varit där att gå dit igen.

En sån här promenad gör mig starkt och frisk. Den är en bra exempel på att naturen ger mig ro.

Idag är det soligt. Har precis smörjt in mig med solkräm så nu klarar jag nog att vistas utomhus utan att se ut som en gris ikväll.

Igår var det rally. Per körde sin allra första tävling, och jag satt bredvid. Jag tyckte han körde bra. Jag kände mig säker i högerstolen (för det mesta...). Vår första tävling ihop resulterade i en klockren sistaplats bland de 8 i klassen och jag skulle tro att vi även är med och fajtas om den totala sistaplatsen bland de som kom i mål.

Imorgon är det plantering. Jag känner mig så pass sjuk coh orkeslös idag att jag är lite tveksam ifall jag kommer palla att gå på ett hygge i flera timmar imorgon och plantera skog. Men å andra sidan, orkade jag åka rallybil vara igång igår borde jag nog nästan klara planteringen också. Det vore om inte annat skönt att bli av med skiten.

Nu ska strax sätta mig i solen någonstans. Tänkte ta med mig en skål glass.