Orkeslös
Jag har aldrig varit så orkeslös som jag är just nu. Minsta lilla rörelse är jobbig. Jag vill inte vara sjuk!
Christian Kjellvander
Jag har varit ganska skonad från sjukdom senaste tiden. Men den här veckan verkar det som att jag ska få mig en omgång. Det började igår när jag vaknade med att jag hade väldigt ont i ryggen och hade stora problem att äta den mängd frukost jag brukar äta. När man inte klarar av att äta så mycket som man brukar, då är någonting fel. Ryggproblemen lyckades jag bli av med genom att få tillåtelse av de snälla lärarna att gå till mitt rum och vila.
På kvällen var Issa och jag på Christian Kjellvander som uppträdde på Kalmar Teater. Vi bestämde oss för att åka dit bara en dryg timme innan konserten började. Vi velade om det skulle vara värt pengarna. Efter konserten insåg vi att det definitivt varit värt pengarna. Det var så sjukt bra! Med hjälp av sin fru och två gittarrer som han bytte mellan skapade han en magisk stämning i lokalen. Jag rös flera gånger. Åhh vad bra det var!
Innan han gick upp på scenen spelade kidbrother, ett band från Oskarshamn. De gjorde det bra och jag gillade dom också, dock inte lika mycket som Christians framträdande. En av kvällens roligast händelser inträffade dock innan kidbrother började spela. Det började med att vi fick stanna för Rasmus Elm vid ett övergångsställe. När vi kom in på teatern såg jag Malin Wollin (Fotbollsfrun). Sen visade det sig att hon och hennes sällskap hade platser precis bakom oss. Nedanför oss spanade jag återigen in Rasmus Elm, nu tillsammans med brodern David. Men som om detta inte vore nog, vem kliver in i lokalen om inte KFF:s kapten, Henrik Rydström. Med sig har han en kvinna. Det tar inte lång stund innan Malin Wollin uppmärksammar detta och knäpper ett par bilder på de två. Sedan ser man hur Rydström reser sig upp och börjar prata i telefon. Då hör man från raden bakifrån "Jag har precis tagit bilder på dig och din nya flickvän som jag ska lägga upp på bloggen" Då vänder sig Rydström om och får syn på Malin Wollin. För oss som satt emellan och hört alltihop var det väldigt roligt! Bara detta lilla spektakel innan konserten gjorde mig väldigt glad och upprymd.
Idag har jag legat nerbäddad större delen av dagen. Hoppas jag blir frisk så jag kan vara med på matchen imorgon men det ser inte så ljust ut för tillfället...
På kvällen var Issa och jag på Christian Kjellvander som uppträdde på Kalmar Teater. Vi bestämde oss för att åka dit bara en dryg timme innan konserten började. Vi velade om det skulle vara värt pengarna. Efter konserten insåg vi att det definitivt varit värt pengarna. Det var så sjukt bra! Med hjälp av sin fru och två gittarrer som han bytte mellan skapade han en magisk stämning i lokalen. Jag rös flera gånger. Åhh vad bra det var!
Innan han gick upp på scenen spelade kidbrother, ett band från Oskarshamn. De gjorde det bra och jag gillade dom också, dock inte lika mycket som Christians framträdande. En av kvällens roligast händelser inträffade dock innan kidbrother började spela. Det började med att vi fick stanna för Rasmus Elm vid ett övergångsställe. När vi kom in på teatern såg jag Malin Wollin (Fotbollsfrun). Sen visade det sig att hon och hennes sällskap hade platser precis bakom oss. Nedanför oss spanade jag återigen in Rasmus Elm, nu tillsammans med brodern David. Men som om detta inte vore nog, vem kliver in i lokalen om inte KFF:s kapten, Henrik Rydström. Med sig har han en kvinna. Det tar inte lång stund innan Malin Wollin uppmärksammar detta och knäpper ett par bilder på de två. Sedan ser man hur Rydström reser sig upp och börjar prata i telefon. Då hör man från raden bakifrån "Jag har precis tagit bilder på dig och din nya flickvän som jag ska lägga upp på bloggen" Då vänder sig Rydström om och får syn på Malin Wollin. För oss som satt emellan och hört alltihop var det väldigt roligt! Bara detta lilla spektakel innan konserten gjorde mig väldigt glad och upprymd.
Idag har jag legat nerbäddad större delen av dagen. Hoppas jag blir frisk så jag kan vara med på matchen imorgon men det ser inte så ljust ut för tillfället...
Tremilavandring vid havet
Varning! Den här texten är ganska lång.
Vad kul det var! Bästa naturupplevelsen hittills under detta tema. Jag tror faktiskt inte heller att något kommer slå det. Vi gav oss iväg på tisdagsmorgonen den 21 april. Efter att vi bytt ved och samlat ihop alla våra grejer – mat, packning, tält m.m. – kunde vi lämna skolan, en aning försenade tror jag. Vi åkte minibuss norrut till Jordhamn, vårt övernattningsställe, för att lämna släpet med tältet och allt annat vi inte behövde förrän på kvällen. Färden bar vidare norrut mot Byrum. På vägen mötte vi en bil som kördes av en man med stort skägg som Pav kände igen. Pav berättade att mannen har åtta barn och är gift med en amerikanska. Han sa också att denna man drev ett lantbruk, med kameler! Lyckligtvis var kamelerna den här dagen ute i solen så vi fick se en skymt av dem. Kameler på norra Öland, inte illa!
En viktig grej när man vandrar är att fika. Därför började vi med det. Vi slog oss ner bland Byrums raukar för en första kaffeslurk. Efter fikat var det dags för reseledarna att ta tag i vandringen. Reseledare för tisdagen var Mats och jag. Eftersom Mats inte var med fick jag helt enkelt ta mig an denna uppgift själv. Att vara reseledare innebar i stort att prata lite om de platser vi passerade under vandringens gång. Jag pratade om Byrums raukar, Blå Jungfrun, Horns udde och Alvedsjöbodar. Det verkade som att det var uppskattat och jag personligen tycker det är härligt med små stopp på vägen för att öka på allmänbildningen en smula. Under onsdagen var det Nastja och Fredrik som informerade oss andra. De pratade om skurkvarnen i Jordhamn och stenbrottet i Sandvik. Med på vandringen hade vi Annas två hundar, Zota och Enza. Det är två riktiga energiknippen som troligtvis rörde sig 4-5 gånger längre sträcka än vad vi gjorde. Ena stunden var de i täten för att en liten stund senare springa och räkna in siste man i gruppen och sedan fram igen.
Natten mellan tisdagen och onsdagen tillbringade vi i tält. Vi hade med oss ett militärtält som vi tillsammans satte upp smidigt och fint. Bra jobbat av oss! Efter att ha rest tältet blev vi hungriga, så vi fick helt enkelt laga mat. Så fungerar det i vildmarken! Vi hjälptes åt att laga till pasta med tomatsås innehållande krossade tomater, majs, sojabönor, paprika och lök. Smakade okej, nästan gott till och med. I vilket fall som helst godare än den tomatsoppa vi tillredde som lunch när vi stannade till vid Alvedsjöbodar. Att äta pulverklumpar är ingen höjdare.
På kvällen roade vi oss med olika akrobatikövningar och att hoppa bock. Det skedde utanför tältet. Inuti tältet lekte vi en aning mer stillsamma lekar. Ett skepp kommer lastat, Kalle vipp och olika komma-på-saker-lekar. Det vi lärde oss av detta var att det är svårt att komma på länder som börjar på ”A” och att man, om man har någon som helst ambition att vinna, inte ska tävla mot Pav i lekar där det gäller att komma på olika djur. Under kvällen fick vi också kunskap i hur man sköter en tältkamin och hur det går till när man sitter eldvakt. Det var nämligen så att för att vi skulle hålla värmen i tältet krävdes det att varje person satt och eldade i varsin timme. Det var under ett par timmar som det eldades lite för dåligt men för att vara första gången får vi nog vara nöjda, elden slocknade ju inte i alla fall!
Jag hade mitt eldvaktspass mellan fyra och fem på morgonen. Det passade mig bra för då kunde jag gå ut och ta en liten promenad i den klara morgonluften. Hade tänkt gå en ganska lång promenad i morgonsolen. Så blev det inte riktigt. För det första var det mulet. För det andra var Zota och Enza sugna på att hänga med mig ut för att springa av sig lite av nattens stelhet. Så jag satte mig ner och spanade fridfullt ut över Kalmarsund medan hundarna skuttade runt omkring mig. Efter en stund gick vi alla tre en liten sväng innan jag gick tillbaka in till värmen i tältet.
Att sitta och kolla ut över havet utan att ha något mål för blicken, bara låta den flyta fram över det nästintill oändliga blåa, är väldigt rogivande. Jag gjorde det på onsdagsmorgonen och jag gjorde det när vi åt middag på tisdagskvällen. Det man ser är två blåa nyanser som möts på mitten med lite grönt och grått i kanterna. Man ser egentligen ingenting, men ändå allting. För det är så stort, havet. Där finns hur mycket plats som helst att fylla med vilka tankar som helst. Jag tycker om att sitta och tänka på framtiden och på vad för val jag ska göra. När jag sitter på en sådan öppen plats får jag utrymme att rensa skallen. Vädra en massa tankar och sedan sortera om dem så att jag kan göra rätt val, vare sig det gäller skolansökningar eller vardagliga bekymmer.
Jag skulle nog vilja påstå att vädret var ganska bra. Inte för varmt, inte för kallt. Visst hade det varit skönt om det på kvällen varit några grader varmare men när man vandrar kan det bli en belastning med hög värme. Man svettas mer och blir slöare. Nattens kyla märkte vi inte så himla mycket av i och med att vi eldade i kaminen, även om det givetvis kändes att det inte var de 20 grader man brukar ha när man sover.
Den här vandringen var inriktad på havsvandring. Vi vandrade hela tiden utmed Ölands västra kust och hade utsikt över fastlandet. De landmärken vi lyckades se var kärnkraftverket i Oskarshamn och Mönsterås bruk samt Blå Jungfrun mitt ute i Kalmarsund. Det var intressant att ibland slänga ett öga på dessa platser. De ”förflyttades” i takt med att vi förflyttades. En stunden var vi i höjd med Blå Jungfrun för att en timme senare ha den snett bakom oss och ytterligare en stund senare, när vi kommit till en udde, ha den i princip i jämnhöjd igen.
Vi var som sagt ute i naturen i två dagar och trots detta så noterade vi varken många djur eller många blommor. Några observationer gjorde jag dock. Jag kikade på Svalört, Vattensalamander, Gråtrut och en väldigt tjusig Storlom. Jag såg givetvis fler djur och blommor, men vilka det var har jag glömt.
Att gå vid havet är härligt. Kanske att det blåser en aning mer än längre in på land men man har hela tiden fin utsikt. Landskapet vi vandrade i var ganska kalt och typiskt öländskt. Mycket öppen terräng med endast några buskar. Vi vandrade för det mesta på små grusvägar av varierande kvalitet. Det var första gången under det här naturtemat som vi var i just den här naturtypen. Generellt sett tycker jag att för att man ska kunna uppleva en naturtyp i dess optimala form behöver man vara för sig själv. Kanske inte själv fysiskt, man kan vara i en grupp. Mentalt behöver man dock vara för sig själv, man måste vara i sin egen lilla värld. Se sig omkring och ta in de intryck man själv vill. Då funkar det inte om någon går bredvid och pratar med en. Till det passar naturtypen havet perfekt!
Skurkvarnen i Jordhamn
Vad kul det var! Bästa naturupplevelsen hittills under detta tema. Jag tror faktiskt inte heller att något kommer slå det. Vi gav oss iväg på tisdagsmorgonen den 21 april. Efter att vi bytt ved och samlat ihop alla våra grejer – mat, packning, tält m.m. – kunde vi lämna skolan, en aning försenade tror jag. Vi åkte minibuss norrut till Jordhamn, vårt övernattningsställe, för att lämna släpet med tältet och allt annat vi inte behövde förrän på kvällen. Färden bar vidare norrut mot Byrum. På vägen mötte vi en bil som kördes av en man med stort skägg som Pav kände igen. Pav berättade att mannen har åtta barn och är gift med en amerikanska. Han sa också att denna man drev ett lantbruk, med kameler! Lyckligtvis var kamelerna den här dagen ute i solen så vi fick se en skymt av dem. Kameler på norra Öland, inte illa!
En viktig grej när man vandrar är att fika. Därför började vi med det. Vi slog oss ner bland Byrums raukar för en första kaffeslurk. Efter fikat var det dags för reseledarna att ta tag i vandringen. Reseledare för tisdagen var Mats och jag. Eftersom Mats inte var med fick jag helt enkelt ta mig an denna uppgift själv. Att vara reseledare innebar i stort att prata lite om de platser vi passerade under vandringens gång. Jag pratade om Byrums raukar, Blå Jungfrun, Horns udde och Alvedsjöbodar. Det verkade som att det var uppskattat och jag personligen tycker det är härligt med små stopp på vägen för att öka på allmänbildningen en smula. Under onsdagen var det Nastja och Fredrik som informerade oss andra. De pratade om skurkvarnen i Jordhamn och stenbrottet i Sandvik. Med på vandringen hade vi Annas två hundar, Zota och Enza. Det är två riktiga energiknippen som troligtvis rörde sig 4-5 gånger längre sträcka än vad vi gjorde. Ena stunden var de i täten för att en liten stund senare springa och räkna in siste man i gruppen och sedan fram igen.
Natten mellan tisdagen och onsdagen tillbringade vi i tält. Vi hade med oss ett militärtält som vi tillsammans satte upp smidigt och fint. Bra jobbat av oss! Efter att ha rest tältet blev vi hungriga, så vi fick helt enkelt laga mat. Så fungerar det i vildmarken! Vi hjälptes åt att laga till pasta med tomatsås innehållande krossade tomater, majs, sojabönor, paprika och lök. Smakade okej, nästan gott till och med. I vilket fall som helst godare än den tomatsoppa vi tillredde som lunch när vi stannade till vid Alvedsjöbodar. Att äta pulverklumpar är ingen höjdare.
På kvällen roade vi oss med olika akrobatikövningar och att hoppa bock. Det skedde utanför tältet. Inuti tältet lekte vi en aning mer stillsamma lekar. Ett skepp kommer lastat, Kalle vipp och olika komma-på-saker-lekar. Det vi lärde oss av detta var att det är svårt att komma på länder som börjar på ”A” och att man, om man har någon som helst ambition att vinna, inte ska tävla mot Pav i lekar där det gäller att komma på olika djur. Under kvällen fick vi också kunskap i hur man sköter en tältkamin och hur det går till när man sitter eldvakt. Det var nämligen så att för att vi skulle hålla värmen i tältet krävdes det att varje person satt och eldade i varsin timme. Det var under ett par timmar som det eldades lite för dåligt men för att vara första gången får vi nog vara nöjda, elden slocknade ju inte i alla fall!
Jag hade mitt eldvaktspass mellan fyra och fem på morgonen. Det passade mig bra för då kunde jag gå ut och ta en liten promenad i den klara morgonluften. Hade tänkt gå en ganska lång promenad i morgonsolen. Så blev det inte riktigt. För det första var det mulet. För det andra var Zota och Enza sugna på att hänga med mig ut för att springa av sig lite av nattens stelhet. Så jag satte mig ner och spanade fridfullt ut över Kalmarsund medan hundarna skuttade runt omkring mig. Efter en stund gick vi alla tre en liten sväng innan jag gick tillbaka in till värmen i tältet.
Att sitta och kolla ut över havet utan att ha något mål för blicken, bara låta den flyta fram över det nästintill oändliga blåa, är väldigt rogivande. Jag gjorde det på onsdagsmorgonen och jag gjorde det när vi åt middag på tisdagskvällen. Det man ser är två blåa nyanser som möts på mitten med lite grönt och grått i kanterna. Man ser egentligen ingenting, men ändå allting. För det är så stort, havet. Där finns hur mycket plats som helst att fylla med vilka tankar som helst. Jag tycker om att sitta och tänka på framtiden och på vad för val jag ska göra. När jag sitter på en sådan öppen plats får jag utrymme att rensa skallen. Vädra en massa tankar och sedan sortera om dem så att jag kan göra rätt val, vare sig det gäller skolansökningar eller vardagliga bekymmer.
Jag skulle nog vilja påstå att vädret var ganska bra. Inte för varmt, inte för kallt. Visst hade det varit skönt om det på kvällen varit några grader varmare men när man vandrar kan det bli en belastning med hög värme. Man svettas mer och blir slöare. Nattens kyla märkte vi inte så himla mycket av i och med att vi eldade i kaminen, även om det givetvis kändes att det inte var de 20 grader man brukar ha när man sover.
Den här vandringen var inriktad på havsvandring. Vi vandrade hela tiden utmed Ölands västra kust och hade utsikt över fastlandet. De landmärken vi lyckades se var kärnkraftverket i Oskarshamn och Mönsterås bruk samt Blå Jungfrun mitt ute i Kalmarsund. Det var intressant att ibland slänga ett öga på dessa platser. De ”förflyttades” i takt med att vi förflyttades. En stunden var vi i höjd med Blå Jungfrun för att en timme senare ha den snett bakom oss och ytterligare en stund senare, när vi kommit till en udde, ha den i princip i jämnhöjd igen.
Vi var som sagt ute i naturen i två dagar och trots detta så noterade vi varken många djur eller många blommor. Några observationer gjorde jag dock. Jag kikade på Svalört, Vattensalamander, Gråtrut och en väldigt tjusig Storlom. Jag såg givetvis fler djur och blommor, men vilka det var har jag glömt.
Att gå vid havet är härligt. Kanske att det blåser en aning mer än längre in på land men man har hela tiden fin utsikt. Landskapet vi vandrade i var ganska kalt och typiskt öländskt. Mycket öppen terräng med endast några buskar. Vi vandrade för det mesta på små grusvägar av varierande kvalitet. Det var första gången under det här naturtemat som vi var i just den här naturtypen. Generellt sett tycker jag att för att man ska kunna uppleva en naturtyp i dess optimala form behöver man vara för sig själv. Kanske inte själv fysiskt, man kan vara i en grupp. Mentalt behöver man dock vara för sig själv, man måste vara i sin egen lilla värld. Se sig omkring och ta in de intryck man själv vill. Då funkar det inte om någon går bredvid och pratar med en. Till det passar naturtypen havet perfekt!
Skurkvarnen i JordhamnCykelutflykt
Min kamera har gått på högvarv den här veckan. 150 bilder från vandringen tisdag/onsdag och 170 bilder från dagens utflykt. Alla är ju förstås inte bra, men några riktiga guldkorn finns det!
Dagens utflykt ja, mycket trevlig! Vi var fyra soltörstande folkhögskoleelever (som till 3/4 bestod av Team HV) som vid halv elva i förmiddags lämnade skolan och cyklandes tog sikte på Saxnäs. Vi behövde inte på något sätt trängas på stranden, knappt en enda människa där. Vi slog oss ner på bryggan och började festa loss på en kaka som jag inte kommer ihåg vad den heter men som var jättegod. Den var gjort av bland annat socker, kakao och mariekex. Vi gick också loss på en bytta vindruvor och på en påse chokladmuffins, perfekt kladdiga! Skulle tro att kombinationen av det faktum att de var bakade på natten och att vi inte använde elvisp var framgångsreceptet.
Efter ett tag kom ytterligare fyra från skolan cyklandes. Med dom kom också blåsten så vi förflyttade oss in till en solig plats på land med lä. Väl där kastade vi frisbee, solade, hjulade, fotade, hade kullerbyttorstafett och akrobatiserade. Skit kul! Många bilder blev det. En del väldigt fina. En del väldigt skumma...
Snart är det tv/film kväll med Team HV. Robinson och sedan någon film på det. Och vi har sparat varsin kladdig, smarrig, ljuvlig chokladmuffins som definitivt kommer sitta fint framför de hungriga robinsondeltagarna...
Dagens utflykt ja, mycket trevlig! Vi var fyra soltörstande folkhögskoleelever (som till 3/4 bestod av Team HV) som vid halv elva i förmiddags lämnade skolan och cyklandes tog sikte på Saxnäs. Vi behövde inte på något sätt trängas på stranden, knappt en enda människa där. Vi slog oss ner på bryggan och började festa loss på en kaka som jag inte kommer ihåg vad den heter men som var jättegod. Den var gjort av bland annat socker, kakao och mariekex. Vi gick också loss på en bytta vindruvor och på en påse chokladmuffins, perfekt kladdiga! Skulle tro att kombinationen av det faktum att de var bakade på natten och att vi inte använde elvisp var framgångsreceptet.
Efter ett tag kom ytterligare fyra från skolan cyklandes. Med dom kom också blåsten så vi förflyttade oss in till en solig plats på land med lä. Väl där kastade vi frisbee, solade, hjulade, fotade, hade kullerbyttorstafett och akrobatiserade. Skit kul! Många bilder blev det. En del väldigt fina. En del väldigt skumma...
Snart är det tv/film kväll med Team HV. Robinson och sedan någon film på det. Och vi har sparat varsin kladdig, smarrig, ljuvlig chokladmuffins som definitivt kommer sitta fint framför de hungriga robinsondeltagarna...
Muffins till sist
Ännu en dag som går till historien under kategorin Underbara dagar.
På förmiddagen satt vi i klassen ute i kryddträdgården och rensade ogräs. För de flesta låter säkert detta som något tråkigt och jobbigt. För mig innebar det stillsamt arbete i två timmar med lugn och ro i den varma vårsolen. Ljuvligt!
Dagen gick vidare med möte i Team HV under lunchen för att planera morgondagen. Då halkade jag dessutom med på en utflykt till Kalmar, i min egen bil! "Issa, finns det någon plats kvar i min bil" Så tokigt det kan bli.
I Kalmar gick vi och satte oss på Kullzénska. Mycket mysigt café som jag aldrig tidigare besökt. Vi satt där länge. Alltså, lääääääääääääänge. Vi satt längre tid på det där cafét än jag har suttit på alla andra caféer tillsammans! Men det var trevligt så absolut ingen bortkastad tid. "Lilla snigel akta dig, annars tar jag dig" - Härligt Jessica!
Efter en något stressad hemfärd med besök på Maxi och Systemet hade jag cirka 10 minuter på mig att packa fotbollsgrejerna samt äta innan jag var tvungen att åka till Kalmar och möta upp mina lagkamrater i FAIK för avfärd mot Mörlunda. Jag löste det genom att meddela att jag kommer bli lite sen... Då hade jag genast flera minuter på mig!
Ojojoj, vilken match! Innan matchen satt jag i omklädningsrummet och konstaterade att jag var laddad men väldigt trött. Det bästa hade varit om jag fått sova en kvart och sedan börja värma upp. Det gjorde jag inte. Men det gick bra ändå. Jag lyckades tacka upp mig ordentligt, lite förvånad själv faktiskt. Tror det beror på kvällssolen och den lilla mening som rullade runt i mitt huvud. "Jag har haft roligt idag. Jag kommer ha roligt imorgon. Jag ska fan ha roligt ikväll med!"
Det verkade fungera. Efter en något trevande start från vår sida och 1-0 i baken ganska tidigt så repade vi mod och kunde, med mål vid rätt tillfällen, gå till halvtidsvila med stabil 3-1 ledning. I andra rullade det på och resutatet skrevs till 6-2. Så otroligt skön känsla att vinna premiären!
När jag kom tillbaka till trygga Öland möttes jag av en välkomstkommité, till hälften bestående av Team HV. Tack så mycket! Efter en stunds trevligt samtalande i anslutning till mellanstadiefesten gick jag hem till mitt rum. Satte mig vid datorn och när jag allvarligt började fundera på att sova ringde telefonen och jag fick i mitt öra höra att Team HV ville baka muffins, nu! Så dom kom hit och muffinsen till morgondagens utflykt ligger nu tryggt förvarade i väntan på att ätas upp.
Imorgon ja, ja då blir det utflykt! Cykeltur till Saxnäs med pastasallad och muffins i ryggsäckarna. Kanske att det blir tillfälle för ett dopp i det blå.
Nej nu blev det sådär långt igen. Så långt att ingen kommer att ta sig tid att läsa ändå hit. Aja, dom vet inte vad dom gick miste om...
På förmiddagen satt vi i klassen ute i kryddträdgården och rensade ogräs. För de flesta låter säkert detta som något tråkigt och jobbigt. För mig innebar det stillsamt arbete i två timmar med lugn och ro i den varma vårsolen. Ljuvligt!
Dagen gick vidare med möte i Team HV under lunchen för att planera morgondagen. Då halkade jag dessutom med på en utflykt till Kalmar, i min egen bil! "Issa, finns det någon plats kvar i min bil" Så tokigt det kan bli.
I Kalmar gick vi och satte oss på Kullzénska. Mycket mysigt café som jag aldrig tidigare besökt. Vi satt där länge. Alltså, lääääääääääääänge. Vi satt längre tid på det där cafét än jag har suttit på alla andra caféer tillsammans! Men det var trevligt så absolut ingen bortkastad tid. "Lilla snigel akta dig, annars tar jag dig" - Härligt Jessica!
Efter en något stressad hemfärd med besök på Maxi och Systemet hade jag cirka 10 minuter på mig att packa fotbollsgrejerna samt äta innan jag var tvungen att åka till Kalmar och möta upp mina lagkamrater i FAIK för avfärd mot Mörlunda. Jag löste det genom att meddela att jag kommer bli lite sen... Då hade jag genast flera minuter på mig!
Ojojoj, vilken match! Innan matchen satt jag i omklädningsrummet och konstaterade att jag var laddad men väldigt trött. Det bästa hade varit om jag fått sova en kvart och sedan börja värma upp. Det gjorde jag inte. Men det gick bra ändå. Jag lyckades tacka upp mig ordentligt, lite förvånad själv faktiskt. Tror det beror på kvällssolen och den lilla mening som rullade runt i mitt huvud. "Jag har haft roligt idag. Jag kommer ha roligt imorgon. Jag ska fan ha roligt ikväll med!"
Det verkade fungera. Efter en något trevande start från vår sida och 1-0 i baken ganska tidigt så repade vi mod och kunde, med mål vid rätt tillfällen, gå till halvtidsvila med stabil 3-1 ledning. I andra rullade det på och resutatet skrevs till 6-2. Så otroligt skön känsla att vinna premiären!
När jag kom tillbaka till trygga Öland möttes jag av en välkomstkommité, till hälften bestående av Team HV. Tack så mycket! Efter en stunds trevligt samtalande i anslutning till mellanstadiefesten gick jag hem till mitt rum. Satte mig vid datorn och när jag allvarligt började fundera på att sova ringde telefonen och jag fick i mitt öra höra att Team HV ville baka muffins, nu! Så dom kom hit och muffinsen till morgondagens utflykt ligger nu tryggt förvarade i väntan på att ätas upp.
Imorgon ja, ja då blir det utflykt! Cykeltur till Saxnäs med pastasallad och muffins i ryggsäckarna. Kanske att det blir tillfälle för ett dopp i det blå.
Nej nu blev det sådär långt igen. Så långt att ingen kommer att ta sig tid att läsa ändå hit. Aja, dom vet inte vad dom gick miste om...
Team HV
Jag tror inte det går att skratta mer än jag har gjort idag. Helt sjukt skrattig dag! Och allt för att Lova och Jessica bröt mönstret och satte sig vid hälsabordet vid lunchen idag. Tack för det! På något sätt bildades Team HV och sedan har dagen rullat vidare i skrattsalvor...
Nu är jag nyligen hemkommen från musikquiz på Harrys. Team HV kom trea och vann två lurviga nyckelband!
Vilken dag.
Nu är jag nyligen hemkommen från musikquiz på Harrys. Team HV kom trea och vann två lurviga nyckelband!
Vilken dag.
Back on track
Träningslägret tog slut idag. Tyvärr blev det förlust i den match som avslutade lägret. Vi hade alldeles för många trötta ben i vårt lag för att kunna bjuda ordentligt motstånd i 90 minuter, vilket inte är så konstigt när man har haft en träningshelg. Men vi hade roligt tillsammans under lägret och det är det viktigaste.
Tillbaka på Öland nu och konstaterar glädjande att det här påsklovet har varit ett de bästa loven under hela min skoltid! Stora ord, men jag tror verkligen de är befogade.
Nu ser jag fram emot vandringen med klassen på tisdag och onsdag. Gött!
Tillbaka på Öland nu och konstaterar glädjande att det här påsklovet har varit ett de bästa loven under hela min skoltid! Stora ord, men jag tror verkligen de är befogade.
Nu ser jag fram emot vandringen med klassen på tisdag och onsdag. Gött!
Träningsläger
Nu är det klart! Jag ska söka sex olika linjer till hösten på sex olika folkhögskolor. Det är bara en liten detalj kvar, att skriva ansökningarna...
Om några timmar drar årets träningsläger igång. Vi ska åka till... "trumvirvel" ...Björkshult! en knapp mil från Fagerhult.. Inget exklusivt resmål med andra ord, men jag tror det kommer bli kanon på många andra sätt. Fint väder, kamratskap, lekar och givetvis fotboll =)
Om några timmar drar årets träningsläger igång. Vi ska åka till... "trumvirvel" ...Björkshult! en knapp mil från Fagerhult.. Inget exklusivt resmål med andra ord, men jag tror det kommer bli kanon på många andra sätt. Fint väder, kamratskap, lekar och givetvis fotboll =)
Skolsökning!!
Inte fan lyckades jag hålla mig vaken! Somnade efter ungefär halva filmen. Aja, får väl göra ett nytt försök nån gång, tredje gången gillt heter det ju.
Bonde imorse alltså. När jag kom ut höll en ko på att kalva. Jag och den riktiga bonden hjälpte kossan genom att försöka dra ut kalven. Gick en bit sen tog det stopp, så vi kallade på förstärkning. Under tiden vi väntade på förstärkning gick vi iväg och pysslade med annat. När vi kom tillbaka hade kon själv lyckats mata ut kalven. Jag trodde den var död! Rörde inte på sig en millimeter och det var blod lite här och där. Men den riktiga bonden försäkrade mig att den i högsta grad levde, var bara lite ovan vid att vara någon annanstans än i en komage.
Trots jag inte gjorde så himla mycket så känns det speciellt att ha hjälpt en kalv till livet. Undra om de som har bonderiet som yrke känner samma sak...
Antagligen inte.
Skolsökning!!
Bonde imorse alltså. När jag kom ut höll en ko på att kalva. Jag och den riktiga bonden hjälpte kossan genom att försöka dra ut kalven. Gick en bit sen tog det stopp, så vi kallade på förstärkning. Under tiden vi väntade på förstärkning gick vi iväg och pysslade med annat. När vi kom tillbaka hade kon själv lyckats mata ut kalven. Jag trodde den var död! Rörde inte på sig en millimeter och det var blod lite här och där. Men den riktiga bonden försäkrade mig att den i högsta grad levde, var bara lite ovan vid att vara någon annanstans än i en komage.
Trots jag inte gjorde så himla mycket så känns det speciellt att ha hjälpt en kalv till livet. Undra om de som har bonderiet som yrke känner samma sak...
Antagligen inte.
Skolsökning!!
Film!!
Jag tror jag ska se en film ikväll. Snart börjar No Country for Old Men och jag hoppas att jag inte somnar innan den är slut. Det var nämligen det som hände när jag försökte se den förra veckan. Förresten, när man somnar under en film, varför vaknar man alltid lagom till eftertexterna? Slår aldrig fel.
Imorgon ska jag vara bonde. Klockan 6.00 ska jag infinna mig i grannens ladugård för att tjäna lite påsklovspengar. Blir nog faktiskt ganska trevligt, många nyfödda små söta kalvar så här års.
Efter det lite bilvård och skolsökning gällande hösten.
Film!!
Imorgon ska jag vara bonde. Klockan 6.00 ska jag infinna mig i grannens ladugård för att tjäna lite påsklovspengar. Blir nog faktiskt ganska trevligt, många nyfödda små söta kalvar så här års.
Efter det lite bilvård och skolsökning gällande hösten.
Film!!
Stolt
Det blir inget segerjubel.
Men jag fick i alla fall se en målrik och sjukt spännande match! Stolt över Liverpools förmåga att aldrig ge upp.
Men jag fick i alla fall se en målrik och sjukt spännande match! Stolt över Liverpools förmåga att aldrig ge upp.
Kvällens meny
Förrätt: Chokladpudding och Öl
Huvudrätt: Chelsea - Liverpool och Öl
Efterrätt: Segerjubel och Öl?
Huvudrätt: Chelsea - Liverpool och Öl
Efterrätt: Segerjubel och Öl?
Snart match
Nu börjar det närma sig match. Om en och en halv timme är det avspark och jag är helt stirrig.
Det krävs en Istanbul-vändning för att gå vidare. Ta täten, Captain Fantastic!
Det krävs en Istanbul-vändning för att gå vidare. Ta täten, Captain Fantastic!
Rally!
Snart är det rallydags! Ringde nyss och bad om ett nytt inbetalningskort till licensen, det förra slarvades på något mirakulöst sätt bort.. Allt borde vara fixat och klart till den tänkta årspremiären, 1 maj. Underbart!
2-1 , eller var det 2-0?
I princip alla mina tidigare inlägg har handlat om naturen och olika naturtyper och hur de upplevs. Idag har jag varit i en naturtyp där jag trivs ypperligt. Fotbollsplanen.
Det var match i Smålandscupen mot BB 2001. Vi hade innan dagens match två förluster och BB en vinst och en förlust. Man får väl säga att BB hade spelövertaget i början av matchen men Wickelgrens skrämseltaktik på vänsterbacken fick dom att lugna ner sig en aning. Efter en halvtimme lyckades vi sticka fram och genom en tåpaj i nättaket göra 1-0. I andra halvlek började vi väldigt skakigt. Jag var inte i full koncentration och sjabblade lite så att BB kunde skapa ett par hörnor. Men vi lyckades hålla undan och så småningom höjde vi vårt spel och skapade flera chanser. Våra anfallare jobbade stenhårt och pressade backlinjen vid ett flertal tillfällen och vid en inspark för BB klantade deras målvakt och mittback till det så att Lucky kunde göra 2-0.
Mot slutet kom BB upp i banan, dock utan att skapa de riktigt farliga lägena. Till sist fick de dock in en boll. 2-1 kom i misstänkt offsideläge, i dubbelbemärkelse dessutom. Jag tyckte det var offside på killen som sköt in bollen men domaren såg det från ett annat håll så han kanske hade bättre koll. Kapten Räkan tyckte det var solklar offiside och klagade på domaren. Det enda han fick ut av det var att få sig en titt på det röda kortet.
Men skitsamma, vi vann matchen och det är det viktigaste. Backlinjen gjorde ett utmärkt jobb! Räkan styrde och ställde och Kalle var en gigant idag. Försäsongens första vinst! Gött!
Det var match i Smålandscupen mot BB 2001. Vi hade innan dagens match två förluster och BB en vinst och en förlust. Man får väl säga att BB hade spelövertaget i början av matchen men Wickelgrens skrämseltaktik på vänsterbacken fick dom att lugna ner sig en aning. Efter en halvtimme lyckades vi sticka fram och genom en tåpaj i nättaket göra 1-0. I andra halvlek började vi väldigt skakigt. Jag var inte i full koncentration och sjabblade lite så att BB kunde skapa ett par hörnor. Men vi lyckades hålla undan och så småningom höjde vi vårt spel och skapade flera chanser. Våra anfallare jobbade stenhårt och pressade backlinjen vid ett flertal tillfällen och vid en inspark för BB klantade deras målvakt och mittback till det så att Lucky kunde göra 2-0.
Mot slutet kom BB upp i banan, dock utan att skapa de riktigt farliga lägena. Till sist fick de dock in en boll. 2-1 kom i misstänkt offsideläge, i dubbelbemärkelse dessutom. Jag tyckte det var offside på killen som sköt in bollen men domaren såg det från ett annat håll så han kanske hade bättre koll. Kapten Räkan tyckte det var solklar offiside och klagade på domaren. Det enda han fick ut av det var att få sig en titt på det röda kortet.
Men skitsamma, vi vann matchen och det är det viktigaste. Backlinjen gjorde ett utmärkt jobb! Räkan styrde och ställde och Kalle var en gigant idag. Försäsongens första vinst! Gött!
Träknivsmåla
Skrivet 8/4, samma dag som utflykten till fastlandet.
"Dagens utflykt började inte bra. Bussnyckeln var för en liten stund försvunnen men efter några minuters forskande fick Fredrik tag på den. Detta var det enda negativa med dagen. Resten flöt på som i trans.
Målet med dagens utflykt var en stuga mitt i den småländska skogen i byn Träknivsmåla. Det tog oss knappt en timme att åka dit och stugan ägs av Sigrid och hade varit obebodd i 40 år innan Sigrid för två år sedan köpte den. Stugan låg mitt ute i ingenstans med granblandskog inpå knuten. Det var denna skog som var syftet med resan. Att vi utan att ta oss så himla långt skulle upptäcka en helt annan sorts natur än den lövskog som finns i anslutning till skolan.
Ute i skogen vandrade vi i sprickdalslandskap och tog oss upp och ner för moränryggar. Den här typen av natur är jag väldigt van vid. Jag bor i de småländska skogarna och har bekantat mig med sprickdalslandskap och moränryggar innan, dock utan att jag vetat om det. Att jag upplever den här naturtypen i vardagen innebär att jag till stor del missade aha-faktorn över att traska i granskog. Däremot kan jag känna att det var skönt att gå i granskog nu när det blivit en hel del promenerande i lövskog på Öland. Kände mig faktiskt som hemma!
Totalt var vi ute och gick i två timmar och det var härliga timmar. Vi stannade till på flera ställen när Sigrid och Pav ville berätta något om vad vi för stunden hörde eller såg. Har sagt det förr och säger det igen, undervisning om naturen är så mycket roligare när man är i naturen. Vädret idag var lite tråkigt. Mulet och några lätta regnskurar. Men om jag ska vara ärlig så gjorde det inte mig något. Man behöver variation i allt och efter flera dagar med sol var det inte alls dumt med en mulen dag. Några i klassen tyckte det var kallt men jag var förberedd tack vare glömska men det är en annan historia.
Under dagens vandring spanade vi in en grop. Huruvida det var en varggrop eller en gammal brunn lyckades varken Sigrid eller Pav klura ut. Vi traskade vidare mot en sjö där vi efter en stund fick sällskap av ett par kanadagäss som förde ett himla oväsen, troligen för att de kände sig hotade. Men vi i klassen är ju så snälla och rara så det kan omöjligen varit oss dem var arga på.
När vi kom till en skogsväg hittade Pav något som förde hans tankar tillbaka till barndomen. Han hittade nämligen ”barillagräs”. Det är en växt som om man skalar på rätt sätt kan få fram långa snören som till utseende och konsistens liknar spaghetti. Efter en titt i en bok konstaterade Pav att det korrekta namnet på barillagräs är veketåg. Jag tycker barillagräs hade varit ett roligare namn.
Idag var en riktig fågeldag. Vi noterade fyra olika arter hackspett: Över oss flög en spillkråka. I kikaren spanade vi in en mindre hackspett. På en kulle i granskogen hörde vi gröngöling och på långt håll hördes större hackspett. 4 arter på samma dag, nästan hackspettjackpot! Jag tror att jag kan skilja hamrandet från större och mindre hackspett. Jag tror också att jag vet hur talgoxe och bofink låter, vilka vi hörde idag. Andra fåglar som kvittrade för oss var svartmes, taltrast, trana, kungsfågel, gärdsmyg och nötväcka. Enligt Pav tydde nötväckans sång på att den var ”vårkåt”. Pav kan allt. Kanske för att han har en mängd olika fågelläten som ljudfiler i mobilen... Vid ett tillfälle spelade han upp sparvugglans läte för att försöka få lite action bland de små fåglarna, dock utan resultat.
Dagens lista på blommor vi såg är inte lika imponerande som den över vilka fåglar vi hörde. Vi såg vårfryle och blåsippor. Det är de jag kommer ihåg. Däremot fick vi flera chanser att öva på de olika trädslagens knoppar. Det fanns ett flertal olika träd, bl.a. ask och ek. Eftersom det var barrskog hittade vi naturligtvis även gran och tall. Syftet med dagens utflykt uppfylldes verkligen. Jag blev fascinerad av att det är så stor skillnad mellan Öland och Småland, fast de ligger så nära varandra. Intressant!
På hemvägen tror jag alla var lite trötta. Ingen i bussen sa någonting och jag somnade ganska snabbt. Att åka i en buss när man är lite utmattad/trött är gött. Så länge man inte är den som kör. "
"Dagens utflykt började inte bra. Bussnyckeln var för en liten stund försvunnen men efter några minuters forskande fick Fredrik tag på den. Detta var det enda negativa med dagen. Resten flöt på som i trans.
Målet med dagens utflykt var en stuga mitt i den småländska skogen i byn Träknivsmåla. Det tog oss knappt en timme att åka dit och stugan ägs av Sigrid och hade varit obebodd i 40 år innan Sigrid för två år sedan köpte den. Stugan låg mitt ute i ingenstans med granblandskog inpå knuten. Det var denna skog som var syftet med resan. Att vi utan att ta oss så himla långt skulle upptäcka en helt annan sorts natur än den lövskog som finns i anslutning till skolan.
Ute i skogen vandrade vi i sprickdalslandskap och tog oss upp och ner för moränryggar. Den här typen av natur är jag väldigt van vid. Jag bor i de småländska skogarna och har bekantat mig med sprickdalslandskap och moränryggar innan, dock utan att jag vetat om det. Att jag upplever den här naturtypen i vardagen innebär att jag till stor del missade aha-faktorn över att traska i granskog. Däremot kan jag känna att det var skönt att gå i granskog nu när det blivit en hel del promenerande i lövskog på Öland. Kände mig faktiskt som hemma!
Totalt var vi ute och gick i två timmar och det var härliga timmar. Vi stannade till på flera ställen när Sigrid och Pav ville berätta något om vad vi för stunden hörde eller såg. Har sagt det förr och säger det igen, undervisning om naturen är så mycket roligare när man är i naturen. Vädret idag var lite tråkigt. Mulet och några lätta regnskurar. Men om jag ska vara ärlig så gjorde det inte mig något. Man behöver variation i allt och efter flera dagar med sol var det inte alls dumt med en mulen dag. Några i klassen tyckte det var kallt men jag var förberedd tack vare glömska men det är en annan historia.
Under dagens vandring spanade vi in en grop. Huruvida det var en varggrop eller en gammal brunn lyckades varken Sigrid eller Pav klura ut. Vi traskade vidare mot en sjö där vi efter en stund fick sällskap av ett par kanadagäss som förde ett himla oväsen, troligen för att de kände sig hotade. Men vi i klassen är ju så snälla och rara så det kan omöjligen varit oss dem var arga på.
När vi kom till en skogsväg hittade Pav något som förde hans tankar tillbaka till barndomen. Han hittade nämligen ”barillagräs”. Det är en växt som om man skalar på rätt sätt kan få fram långa snören som till utseende och konsistens liknar spaghetti. Efter en titt i en bok konstaterade Pav att det korrekta namnet på barillagräs är veketåg. Jag tycker barillagräs hade varit ett roligare namn.
Idag var en riktig fågeldag. Vi noterade fyra olika arter hackspett: Över oss flög en spillkråka. I kikaren spanade vi in en mindre hackspett. På en kulle i granskogen hörde vi gröngöling och på långt håll hördes större hackspett. 4 arter på samma dag, nästan hackspettjackpot! Jag tror att jag kan skilja hamrandet från större och mindre hackspett. Jag tror också att jag vet hur talgoxe och bofink låter, vilka vi hörde idag. Andra fåglar som kvittrade för oss var svartmes, taltrast, trana, kungsfågel, gärdsmyg och nötväcka. Enligt Pav tydde nötväckans sång på att den var ”vårkåt”. Pav kan allt. Kanske för att han har en mängd olika fågelläten som ljudfiler i mobilen... Vid ett tillfälle spelade han upp sparvugglans läte för att försöka få lite action bland de små fåglarna, dock utan resultat.
Dagens lista på blommor vi såg är inte lika imponerande som den över vilka fåglar vi hörde. Vi såg vårfryle och blåsippor. Det är de jag kommer ihåg. Däremot fick vi flera chanser att öva på de olika trädslagens knoppar. Det fanns ett flertal olika träd, bl.a. ask och ek. Eftersom det var barrskog hittade vi naturligtvis även gran och tall. Syftet med dagens utflykt uppfylldes verkligen. Jag blev fascinerad av att det är så stor skillnad mellan Öland och Småland, fast de ligger så nära varandra. Intressant!
På hemvägen tror jag alla var lite trötta. Ingen i bussen sa någonting och jag somnade ganska snabbt. Att åka i en buss när man är lite utmattad/trött är gött. Så länge man inte är den som kör. "
Varggropen. Eller var det en brunn?
Pav med en kikare. En vanlig syn.
Sviterna av ett åsknedslag
Sviterna av ett åsknedslag
Borgs By
Skrivet 7/4, samma dag som vi var vid Borgs By.
"Det var nära att det inte blev någon utflykt idag. Vi hade kommit överens om att ta Pavs och min bil för att på eftermiddagen åka mot östra sidan av Öland. Det hade jag totalt glömt och lånade därför under förmiddagen gladeligen ut min bil till Lars! Sen när vi samlades efter lunch och skulle åka iväg hade vi bara en bil... Kan inte säga att det kändes bra. Men som tur är lyckades vi få tag i den ena bussen så det löste sig i alla fall!
Dagens tur i naturen gick till Borgs By, som är en väl bevarad radby rakt österut om Ölandsbron. Denna lilla by verkar vara ganska populär. Såhär års är det knappast turistsäsong men ändå såg vi många olika bilar på parkeringen, bl.a. en brittisk, och vi mötte ett flertal människor som passade på att njuta av den fina naturen i det fina vädret.
Från Borgs By går en vandringsled till Jordtorpsåsen. Denna led slingrar sig fram genom olika typer av natur, bl.a. ädellövskog. Vi gick inte hela vandringsleden utan bara en bit eftersom tiden tickade iväg. I början av leden går man över en äng och det tycker jag normalt sett är riktigt trevligt. Idag blåste det lite så det vara ”bara” trevligt… Annars så är en äng för mig lika med frihet. Man kan göra vad som helst, det finns inga begränsningar på en äng. Man kan göra allt eller inget. Det är öppet men ändå buskigt. Det är lugnt och skönt. Äng är helt enkelt en bra plats för avkoppling.
Utmed leden passerade vi gräsbeklädda områden med ganska mycket vegetation. Det gjorde att det var vindstilla och på de ställen solen hittade fram var det varmt, på gränsen till hett. Åtminstone lär det bli det längre fram i sommar. Där kikade vi mycket efter majbagge som tydligen ska trivas på de ställena, dock utan större framgång. Vid ett av dessa varma ställen såg vi skymten av en orm innan den slingrade in bland stenarna och hur gärna Pav än ville se den så kom den inte fram igen.
Vid vår vändpunkt växte ett träd som var alldeles grönt. ”Redan nu!?” tänkte vi innan vi kom närmare och kunde konstatera att det var murgröna som tagit över trädet totalt! Det trädet, som vi konstaterade var en oxel, var ganska vekt och försvagat. För även om murgröna inte har något med trädet att göra egentligen, inga sammanväxningar eller liknande, så snor det åt sig mycket av den solenergi och näring som trädet annars skulle ha fått. De grövsta stammarna på murgrönan hade en diameter på över en decimeter. Inte konstigt att det trädet har svårt att hävda sig!
Floran under dagens vandring bestod av de vanliga blommorna för den här tiden på året, blåsippa, svalört, vårlök m.m. Dessutom spanade vi in tulpanskål, en svamp som Pav hittade några dagar tidigare och som tydligen är det sydligast fyndet i Sverige! Kul att ha sett den. I och med att den är så liten och verkar vara ganska ovanlig lär jag ju inte se den igen… Vi såg en fjäril som, när den slog ihop vingarna, såg ut som ett förmultnat löv och var nästintill omöjlig att få syn på. Namnet på fjärilen har jag tyvärr glömt.
Som avslutning skyndade vi tillbaka till Borgs By för att hinna besöka Gråborg innan hemfärden. Gråborg är Ölands största fornborg och på många sätt mäktig. I alla fall har den varit det. Idag är det bara en ring av rasad stenmur och en återuppbyggd entré. Men med lite fantasi är den väldigt maffig!
Dagens ord:
Äng - Ett mycket fint ord tycker jag som också står för något fint. Borde användas oftare."
"Det var nära att det inte blev någon utflykt idag. Vi hade kommit överens om att ta Pavs och min bil för att på eftermiddagen åka mot östra sidan av Öland. Det hade jag totalt glömt och lånade därför under förmiddagen gladeligen ut min bil till Lars! Sen när vi samlades efter lunch och skulle åka iväg hade vi bara en bil... Kan inte säga att det kändes bra. Men som tur är lyckades vi få tag i den ena bussen så det löste sig i alla fall!
Dagens tur i naturen gick till Borgs By, som är en väl bevarad radby rakt österut om Ölandsbron. Denna lilla by verkar vara ganska populär. Såhär års är det knappast turistsäsong men ändå såg vi många olika bilar på parkeringen, bl.a. en brittisk, och vi mötte ett flertal människor som passade på att njuta av den fina naturen i det fina vädret.
Från Borgs By går en vandringsled till Jordtorpsåsen. Denna led slingrar sig fram genom olika typer av natur, bl.a. ädellövskog. Vi gick inte hela vandringsleden utan bara en bit eftersom tiden tickade iväg. I början av leden går man över en äng och det tycker jag normalt sett är riktigt trevligt. Idag blåste det lite så det vara ”bara” trevligt… Annars så är en äng för mig lika med frihet. Man kan göra vad som helst, det finns inga begränsningar på en äng. Man kan göra allt eller inget. Det är öppet men ändå buskigt. Det är lugnt och skönt. Äng är helt enkelt en bra plats för avkoppling.
Utmed leden passerade vi gräsbeklädda områden med ganska mycket vegetation. Det gjorde att det var vindstilla och på de ställen solen hittade fram var det varmt, på gränsen till hett. Åtminstone lär det bli det längre fram i sommar. Där kikade vi mycket efter majbagge som tydligen ska trivas på de ställena, dock utan större framgång. Vid ett av dessa varma ställen såg vi skymten av en orm innan den slingrade in bland stenarna och hur gärna Pav än ville se den så kom den inte fram igen.
Vid vår vändpunkt växte ett träd som var alldeles grönt. ”Redan nu!?” tänkte vi innan vi kom närmare och kunde konstatera att det var murgröna som tagit över trädet totalt! Det trädet, som vi konstaterade var en oxel, var ganska vekt och försvagat. För även om murgröna inte har något med trädet att göra egentligen, inga sammanväxningar eller liknande, så snor det åt sig mycket av den solenergi och näring som trädet annars skulle ha fått. De grövsta stammarna på murgrönan hade en diameter på över en decimeter. Inte konstigt att det trädet har svårt att hävda sig!
Floran under dagens vandring bestod av de vanliga blommorna för den här tiden på året, blåsippa, svalört, vårlök m.m. Dessutom spanade vi in tulpanskål, en svamp som Pav hittade några dagar tidigare och som tydligen är det sydligast fyndet i Sverige! Kul att ha sett den. I och med att den är så liten och verkar vara ganska ovanlig lär jag ju inte se den igen… Vi såg en fjäril som, när den slog ihop vingarna, såg ut som ett förmultnat löv och var nästintill omöjlig att få syn på. Namnet på fjärilen har jag tyvärr glömt.
Som avslutning skyndade vi tillbaka till Borgs By för att hinna besöka Gråborg innan hemfärden. Gråborg är Ölands största fornborg och på många sätt mäktig. I alla fall har den varit det. Idag är det bara en ring av rasad stenmur och en återuppbyggd entré. Men med lite fantasi är den väldigt maffig!
Dagens ord:
Äng - Ett mycket fint ord tycker jag som också står för något fint. Borde användas oftare."
Kunskapsvandring med Pav
Skrivet 6/4, samma dag som vi vandrade med Pav.
"Pav gillar fåglar. Mycket. Väldigt mycket. Det märkets tydligt idag när vi skulle ut och vandra en bit med Pav efter lunchen. När lektionen börjar kommer Lisa (rektorn) in till oss och säger att Pav stuckit iväg för att spana in en fågel. En enda fågel! Det innebar att vi i klassen fick traska första biten av vandringen utan läraren. Den lilla vandringen är i sig inte så märkvärdig utan det anmärkningsvärda är att vi fick gå själva för att läraren (!) ”skolkade” från lektionen för att kunna ägna sig åt sin hobby! Nastja tyckte det var väldigt komiskt och skrattade länge åt hela situationen. Vilket jag förstår, så tillåts man nog som lärare inte göra i Ryssland. I vilket fall som helst så var nog Pav nöjd med sin skolkning. Han kunde nämligen pricka av sin Ölandsfågel nummer 333, Havssula.
Dagens vandring kom att mestadels handla om sjöar och dess invånare. Vi besökte två av de många konstgjorda bevattningssjöar som finns på Öland. Den ena ligger i lunden nedanför Torslunda kyrka och den andra utmed den blåa sex kilometersslingan. Fokus låg som sagt på djur i och i närheten av sjöarna, vilket innebar att naturen kom lite i andra hand idag. Men det innebär ju inte att vi inte passerade några naturtyper alls! En liten stund var vi inne i en lövskog där vi kunde konstatera att vitsipporna börjar sätta sin prägel på naturen. Sedan gick vi vidare på en traktorväg innan vi kom fram till av de nämnda sjöarna, vilken var omgärdad av åkrar.
Jag känner att dagens utflykt var nyttig. Inte bara för att man fick frisk luft utan också tack vare att Pav kan så mycket om naturen. Han berättade om blommor, skalbaggar, fjärilar, paddor och givetvis fåglar. Mycket gick in till hjärnan och förhoppningsvis lyckades en del fastna. Naturundervisning är bäst i naturen! Vi spanade in svalört, majbagge, nässelfjäril, påfågelöga, smådopping, gråhakedopping, sothöna, vattensalamander och fladdermus, för att nämna några saker.
När jag såhär i efterhand tänker tillbaka på dagen dyker några frågor upp i huvudet. Långt ifrån spektakulära frågor, men några små saker om de konstgjorda sjöarna som jag kom att tänka på. Pav berättade en del om sjöarna men han sa inget om hur djupa de är och om man kan bada i dom. Vattnet såg ganska grumligt ut och det lilla man såg av botten såg inte särskilt inbjudande ut så lite tveksamheter kring hur badvänligheten är skulle jag nog vilja hävda.
Under förmiddagen och framförallt kvällen igår kände jag mig lite deppig. Jag har i efterhand kommit fram till att det kan ha att göra med HV:s förlust i finalmatch 3. Den förlusten satte sig djupare än jag trodde den skulle göra. Efter en sådan förlust är nog en rofylld promenad det bästa. Då kan man konstatera att det kommer fler matcher!"
Visserligen kom det fler matcher, men inte så många. HV förlorade ytterligare två och sen var säsongen över. Men det kommer en ny säsong snart! Med nya matcher och nya möjligheter! =)
"Pav gillar fåglar. Mycket. Väldigt mycket. Det märkets tydligt idag när vi skulle ut och vandra en bit med Pav efter lunchen. När lektionen börjar kommer Lisa (rektorn) in till oss och säger att Pav stuckit iväg för att spana in en fågel. En enda fågel! Det innebar att vi i klassen fick traska första biten av vandringen utan läraren. Den lilla vandringen är i sig inte så märkvärdig utan det anmärkningsvärda är att vi fick gå själva för att läraren (!) ”skolkade” från lektionen för att kunna ägna sig åt sin hobby! Nastja tyckte det var väldigt komiskt och skrattade länge åt hela situationen. Vilket jag förstår, så tillåts man nog som lärare inte göra i Ryssland. I vilket fall som helst så var nog Pav nöjd med sin skolkning. Han kunde nämligen pricka av sin Ölandsfågel nummer 333, Havssula.
Dagens vandring kom att mestadels handla om sjöar och dess invånare. Vi besökte två av de många konstgjorda bevattningssjöar som finns på Öland. Den ena ligger i lunden nedanför Torslunda kyrka och den andra utmed den blåa sex kilometersslingan. Fokus låg som sagt på djur i och i närheten av sjöarna, vilket innebar att naturen kom lite i andra hand idag. Men det innebär ju inte att vi inte passerade några naturtyper alls! En liten stund var vi inne i en lövskog där vi kunde konstatera att vitsipporna börjar sätta sin prägel på naturen. Sedan gick vi vidare på en traktorväg innan vi kom fram till av de nämnda sjöarna, vilken var omgärdad av åkrar.
Jag känner att dagens utflykt var nyttig. Inte bara för att man fick frisk luft utan också tack vare att Pav kan så mycket om naturen. Han berättade om blommor, skalbaggar, fjärilar, paddor och givetvis fåglar. Mycket gick in till hjärnan och förhoppningsvis lyckades en del fastna. Naturundervisning är bäst i naturen! Vi spanade in svalört, majbagge, nässelfjäril, påfågelöga, smådopping, gråhakedopping, sothöna, vattensalamander och fladdermus, för att nämna några saker.
När jag såhär i efterhand tänker tillbaka på dagen dyker några frågor upp i huvudet. Långt ifrån spektakulära frågor, men några små saker om de konstgjorda sjöarna som jag kom att tänka på. Pav berättade en del om sjöarna men han sa inget om hur djupa de är och om man kan bada i dom. Vattnet såg ganska grumligt ut och det lilla man såg av botten såg inte särskilt inbjudande ut så lite tveksamheter kring hur badvänligheten är skulle jag nog vilja hävda.
Under förmiddagen och framförallt kvällen igår kände jag mig lite deppig. Jag har i efterhand kommit fram till att det kan ha att göra med HV:s förlust i finalmatch 3. Den förlusten satte sig djupare än jag trodde den skulle göra. Efter en sådan förlust är nog en rofylld promenad det bästa. Då kan man konstatera att det kommer fler matcher!"
Visserligen kom det fler matcher, men inte så många. HV förlorade ytterligare två och sen var säsongen över. Men det kommer en ny säsong snart! Med nya matcher och nya möjligheter! =)
Dag i naturen
Skrivet 2/4, samma dag som vi var ute på de två vandringarna.
"Dagens vistelse i naturen bestod av två vandringar. Den första ägde rum på den blåa slingan i lunden nedanför Torslunda kyrka. Innan vi traskade iväg satt vi i klassrummet för att lära oss att känna igen olika träd genom att komma ihåg hur deras knoppar ser med hjälp av roliga namn, t.ex. ”skäggige hassel” och ”Aska svart”. Faktiskt ett mycket smart sätt att lära sig det på! Syftet med dagens första vandring var helt enkelt att få se de träd vi precis lärt oss växande i naturen. Dessutom passade vi på att sätta upp lappar så att andra också kan få möjlighet att lära sig ”skäggige hassel” och de andra. Vår guide för dagen var biträdande rektor Lisa. Det var hon som ordnade med lapparna vi satte upp.
Området där den blåa slingan tar sig fram är lövskog. Det finns som sagt en massa olika lövträd där och även en liten konstgjord damm. På marken såg vi blåsippor, vårlök och knoppar till vitsippor. Efter lunch gav vi oss iväg på för dagen vandring nummer två. Vi gick längs vägen mot Kalkstad och tog till höger när skogen började. Därefter gick färden via Gamla Skogsby och så småningom den Ekologiska forskningsstationen innan vi traskade hemåt. När vi lämnade asfalten bestod skogen av lövskog. Här såg vi ännu fler blåsippor, det kryllade av dem!
Efter några minuter i lövskogen kom vi fram till en äng som vi hjälpte Lisa med att faga. En äng är ett område där man låter växtligheten växa naturligt och som man sedan slår på sensommaren. Därefter låter man ängen vara tills på våren då man fagar. Att faga innebär att man rensar ängen från grenar och stenar för att blommor och gräs ska kunna växa mer fritt. Tänk vad man får lära sig i skolan! Som belöning för vårt arbete fick vi kexchoklad! Men eftersom jag har godisförbud och absolut inte tänker bryta det med en liten sketen kexchoklad avstod jag, vänligt men bestämt. På ängen såg vi bladen till orkidéer och gullvivor som förmodligen kommer blomma vackert senare i år.
När vi lämnat ängen kom vi till Gamla Skogsby som egentligen inte är någonting att se. Man kan med ett friskt öga skåda konturer på marken som troligtvis tyder på att det en gång stått hus där. Nu var det mest träd och mossa. När vi traskade vidare kom vi till en alvarliknande natur. Där såg och hörde vi en traktor som var igång med vårbruket. Den hade dubbelmontage! Endast intressant för en gammalt traktor-freak som jag.
Vi spanade också in ölandstok och Lisa berättade att Öland är det enda stället i Sverige som den finns naturligt på. När det gäller djuren i naturen hörde vi fåglar av för mig odefinierbar art och såg en mus raskt kila under grästuvorna i sina egenhändigt gjorda gångar.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var en solig och fin dag, som gjord för vistelse i naturen. Vädret spelar en ganska stor roll för vad man tycker om utflykt i naturen. Oftast innebär vackert väder trevlig utflykt och dåligt väder tråkigt utflykt. Det behöver dock inte vara så. Regn betraktas allmänt som dåligt väder men om man är ordentligt rustad, t.ex. rejält regnställ, kan man märka det fina i att stå på en öppen plats och bara lyssna på när regndropparna faller mot kapuschongen.
Känslan efter att ha varit ute och gått i tre timmar är blandad. Man är givetvis lite trött eftersom man varit igång och rört på sig mycket. Men å andra sidan är man glad och väldigt nöjd med sig själv. Man har varit duktig och väldigt aktiv. Underbar känsla!"
"Dagens vistelse i naturen bestod av två vandringar. Den första ägde rum på den blåa slingan i lunden nedanför Torslunda kyrka. Innan vi traskade iväg satt vi i klassrummet för att lära oss att känna igen olika träd genom att komma ihåg hur deras knoppar ser med hjälp av roliga namn, t.ex. ”skäggige hassel” och ”Aska svart”. Faktiskt ett mycket smart sätt att lära sig det på! Syftet med dagens första vandring var helt enkelt att få se de träd vi precis lärt oss växande i naturen. Dessutom passade vi på att sätta upp lappar så att andra också kan få möjlighet att lära sig ”skäggige hassel” och de andra. Vår guide för dagen var biträdande rektor Lisa. Det var hon som ordnade med lapparna vi satte upp.
Området där den blåa slingan tar sig fram är lövskog. Det finns som sagt en massa olika lövträd där och även en liten konstgjord damm. På marken såg vi blåsippor, vårlök och knoppar till vitsippor. Efter lunch gav vi oss iväg på för dagen vandring nummer två. Vi gick längs vägen mot Kalkstad och tog till höger när skogen började. Därefter gick färden via Gamla Skogsby och så småningom den Ekologiska forskningsstationen innan vi traskade hemåt. När vi lämnade asfalten bestod skogen av lövskog. Här såg vi ännu fler blåsippor, det kryllade av dem!
Efter några minuter i lövskogen kom vi fram till en äng som vi hjälpte Lisa med att faga. En äng är ett område där man låter växtligheten växa naturligt och som man sedan slår på sensommaren. Därefter låter man ängen vara tills på våren då man fagar. Att faga innebär att man rensar ängen från grenar och stenar för att blommor och gräs ska kunna växa mer fritt. Tänk vad man får lära sig i skolan! Som belöning för vårt arbete fick vi kexchoklad! Men eftersom jag har godisförbud och absolut inte tänker bryta det med en liten sketen kexchoklad avstod jag, vänligt men bestämt. På ängen såg vi bladen till orkidéer och gullvivor som förmodligen kommer blomma vackert senare i år.
När vi lämnat ängen kom vi till Gamla Skogsby som egentligen inte är någonting att se. Man kan med ett friskt öga skåda konturer på marken som troligtvis tyder på att det en gång stått hus där. Nu var det mest träd och mossa. När vi traskade vidare kom vi till en alvarliknande natur. Där såg och hörde vi en traktor som var igång med vårbruket. Den hade dubbelmontage! Endast intressant för en gammalt traktor-freak som jag.
Vi spanade också in ölandstok och Lisa berättade att Öland är det enda stället i Sverige som den finns naturligt på. När det gäller djuren i naturen hörde vi fåglar av för mig odefinierbar art och såg en mus raskt kila under grästuvorna i sina egenhändigt gjorda gångar.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var en solig och fin dag, som gjord för vistelse i naturen. Vädret spelar en ganska stor roll för vad man tycker om utflykt i naturen. Oftast innebär vackert väder trevlig utflykt och dåligt väder tråkigt utflykt. Det behöver dock inte vara så. Regn betraktas allmänt som dåligt väder men om man är ordentligt rustad, t.ex. rejält regnställ, kan man märka det fina i att stå på en öppen plats och bara lyssna på när regndropparna faller mot kapuschongen.
Känslan efter att ha varit ute och gått i tre timmar är blandad. Man är givetvis lite trött eftersom man varit igång och rört på sig mycket. Men å andra sidan är man glad och väldigt nöjd med sig själv. Man har varit duktig och väldigt aktiv. Underbar känsla!"
Skäggige hassel
Porten till alvaret
Naturturen
Skrivet 1/4, samma dag som vandringen ägde rum.
"Vår första vandring skedde under ledning av Sigrid. Egentligen skulle man kunna säga att det var Fredrik och jag som hade befälet eftersom den runda vi gick, ”Naturturen”, är det vi som har snitslat ihop. I alla fall, slingan vi gick är ca 5,5 km lång och består av blandad natur, något för alla helt enkelt!
Ungefär hälften av slingan består av traktorväg omgiven av åkrar eller lövskogar. Vissa delar av traktorvägen är riktigt mysiga medan andra är blåsiga men har sin charm på annat sätt. Där vi inte gick på traktorväg gick vi en bit på asfalt men mestadels på knappt upptrampade stigar i lövskogen. På dessa stigar är det lite ojämnt och lite sly här och där så det gäller att vara vaksam var man sätter fötterna. Jag gillar sådan terräng så det är inget problem för mig, skönt att behöva vara aktiv!
Syftet med den här promenaden var nog att vi skulle njuta av det fina vädret och på något sätt inviga temat ”natur” som började den här veckan. Jag tyckte det var en skön och avkopplande promenad i fint väder. Perfekt start!
Utmed vägen såg vi blåsippor, vårlök, snödroppar och murgröna. Klassiska blommor och växter för Öland den här årstiden. Vi hörde även ett gäng fåglar, bl.a. sånglärka om jag inte minns fel. Jag skulle vilja lära mig mer om fåglar, så att man vet vad det är man ser och hör i naturen."
"Vår första vandring skedde under ledning av Sigrid. Egentligen skulle man kunna säga att det var Fredrik och jag som hade befälet eftersom den runda vi gick, ”Naturturen”, är det vi som har snitslat ihop. I alla fall, slingan vi gick är ca 5,5 km lång och består av blandad natur, något för alla helt enkelt!
Ungefär hälften av slingan består av traktorväg omgiven av åkrar eller lövskogar. Vissa delar av traktorvägen är riktigt mysiga medan andra är blåsiga men har sin charm på annat sätt. Där vi inte gick på traktorväg gick vi en bit på asfalt men mestadels på knappt upptrampade stigar i lövskogen. På dessa stigar är det lite ojämnt och lite sly här och där så det gäller att vara vaksam var man sätter fötterna. Jag gillar sådan terräng så det är inget problem för mig, skönt att behöva vara aktiv!
Syftet med den här promenaden var nog att vi skulle njuta av det fina vädret och på något sätt inviga temat ”natur” som började den här veckan. Jag tyckte det var en skön och avkopplande promenad i fint väder. Perfekt start!
Utmed vägen såg vi blåsippor, vårlök, snödroppar och murgröna. Klassiska blommor och växter för Öland den här årstiden. Vi hörde även ett gäng fåglar, bl.a. sånglärka om jag inte minns fel. Jag skulle vilja lära mig mer om fåglar, så att man vet vad det är man ser och hör i naturen."
Blåsippor
Naturtemat
För två veckor sedan, vecka 14, inleddes tema Natur för oss i Hälsaklassen. Det innebär att vi fram till vi slutar i slutet av maj kommer vi att vistas utomhus i en rad olika miljöer, bl.a. skogen, stranden och staden. Som redovisning av det här temat ska vi skriva loggbok. Det innebär för oss att vi ska berätta lite om hur vi upplevde vistelserna i de olika miljöerna. Vi ska beskriva naturen vi vandrar i och hur vi påveras av den och vad för känslor som dyker upp. Tanken är också att vi ska lära oss något av naturvistelserna och försöka notera det vi sett och hört samt fundera över vad det är vi inte kan, t.ex. fåglars läten eller hur olika blommor ser ut.
När jag satt och skrev i loggboken tänkte jag att detta skulle man ju kunna lägga upp på en blogg. Så här är den bloggen. Nu är det så att jag har varit lite slö med att starta bloggen, har ju som sagt redan gått två veckor, men jag lägger upp logganteckningarna nu i efterhand. Håll till godo!
När jag satt och skrev i loggboken tänkte jag att detta skulle man ju kunna lägga upp på en blogg. Så här är den bloggen. Nu är det så att jag har varit lite slö med att starta bloggen, har ju som sagt redan gått två veckor, men jag lägger upp logganteckningarna nu i efterhand. Håll till godo!
Test av bloggen.
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Funkar ju skitbra! =)
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Testing...
Funkar ju skitbra! =)
