Naturen - Ger - Mig - Ro

Igår hände något märkligt. Jag vann en straffturnering. Som skytt. Helt otroligt. När de andra missade bort sig lyckades jag göra mål. Jag som aldrig gjort ett mål, gjorde nu massor! Det här kan bara betyda en sak. Att det är jag som lägger straffarna på matcherna framöver!

 

Nu kanske ska nämnas att vi totalt körde fyra straffturneringar, med fyra olika vinnare. Så jag kanske inte är så given som straffskytt som jag vill tro. Men om det står 5-0 eller liknande till oss i slutet av en match, då kanske jag får chansen...

 

- - - - -

 

För tillfället är det lite ensamt här i lägenheten. Liv är kvar i Röån och njuter av sin semester. Med rätta!

Hon kommer ju hem på söndag. Tiden går så fort så det är söndag på nolltid. Men nog saknar jag henne.

 

- - - - -

 

Imorgon blir det dock skillnad här i Obbola. Mormor kommer på besök! Det ska bli roligt. Jag har bakat en sockerkaka till förmiddagsfikat imorgon, hoppas den smakar!

 

- - - - -

 

Nu ikväll var det dags för årets första rullskidpass! Tänk att årets ljusaste dag ska passera och vi börjar gå mot mörkare tider innan jag gav mig ut på de vingliga hjulskidorna. Jag var inställd på ett tufft pass då jag tappat en hel del överkroppsstyrka sedan skidsäsongen och att rullskidorna brukar gå trögt. Men trots det åkte jag fortare än jag någonsin gjort! Varken på skidor eller på hjul har jag nog åkt så fort. Dessutom tog jag det lugnt och bara rullade när bilarna körde om mig. Jag förstår ingenting.

 

Men bra är det!

Målgesterna uteblev. För alla. De fem mål som gjordes firades lugnt och behärskat. Kanske berodde på att alla fem mål gjordes av hockeyspelare som för dagen spelade fotboll, de kanske helt enkelt inte vet hur man gör målgester på en fotbollsplan. Att jag inte gjorde något mål berodde på att jag, trots allt, var målvakt. Det svänger i sportens värld!

 

5-0 blev det alltså till Björklövens IF. De var klart bättre och vann välförtjänt. Även denna dag saknades lite laganda och kämparglöd i vårt lag. Kanske berodde det på att det var ett gäng hockeystjärnor (nåja) vi mötte som vi inte ville skada. Vore surt om de missar spel i allsvenskan på grund av en vänskapsmatch i fotboll. Dessutom blev vi innan matchen tillsagda att glidtacklingar var förbjudet, just på grund av skaderisken. Allt blev därmed försiktigt och vi uppträdde som att vi var rädda för dom. Eller så lät vi helt enkelt dom vinna matchen, för att ge dom en bra start på säsongen ;)

 

Vår "lagpappa" Gunnar är en härlig man. Det var han som fixade matchen mot Löven och han har en härlig entusiasm! Igår när jag kom till matchen satte jag mig på den platsen i omklädningsrummet där jag brukar sitta. Inga konstigheter. När jag sedan hängde upp min tröja på kroken såg jag att någon hade satt upp en urklippt pappersbit från en ölkartong med texten "Fagerhult". Insåg direkt att det kan bara vara en person som gjort det. Gunnar. Och mycket riktigt, det var han. Saken är den att han vet var Fagerhult ligger, då han passerat där ett flertal gånger. Helt otroligt. Det är ju 100 mil härifrån! Världen är liten.

 

En annan sak angående Fagerhult och Gunnar är att han varit inne på mitt gamla lag Fagerhult AIKs hemsida och lämnat ett spår i gästboken. Haha, han är för härlig!

 

Idag är en ny match. Den sista seriematchen på vårsäsongen. Bara vinst som räknas! Jag ska stå och siktar på att hålla nollan första halvlek och sen tar jag det därifrån.

Bara det faktum att jag redan nu åter sitter vid tangenterna i lägenheten säger det mesta om marknaden. Den var inte stor. På 5 minuter hann man passera alla knallar. Detta kan inte vara Obbolas stora dag.

 

Och inget marknadsgodis hade de heller. Det fanns remmar och något som verkade vara finsk lakrits. Inte mycket att hurra för.

 

Enda intressanta med min stund på marknaden var att jag träffade lagkaptenen i fotbollslaget. Han talade om att de planerade att placera mig som utespelare i dagens match! Det hade jag inte väntat mig. Jag minns att jag spelade ute för Björkshult i C-serien (den lägsta av B-lagsserier) för några år sedan, men annars är det i målet jag har stått. Blir spännande! Jag har inga som helst förväntningar på mig själv så allt jag lyckas med kommer bli en bonus. Jag hoppas att jag placeras där eventuella felpassningar inte gör så stor skada. På bänken till exempel. Fast det vore ju roligt att få röra bollen. Tänk om jag skulle göra mål! Då måste man göra målgest. Kanske Brolins snurr? Eller någon av dessa?

Idag är det Obbolas stora dag! Jag tror man kan säga det. Årets marknad äger rum i byn och i år kryddas dessutom dagen av fotbollsmatchen mellan Obbola FK och Björklövens IF (det allsvenska hockeylaget).

 

Jag tänker ta mig en tur till marknaden alldeles strax. Mest för att ta reda på vad det är för marknad och hur stor den är. Se om jag hade rätt som benämnde denna dag som "Obbolas stora dag". Ska inte köpa något, förutom det obligatoriska marknadsgodiset som bara blir dyrare och dyrare för varje år som går. Undrar om det är själva godiset som blir dyrare att tillverka eller allt annat runt omkring? Förmodligen det sistnämnda.

 

Matchen börjar vid 15.00 och det ska bli kul! Kunde ha varit trevligare väder, mest mulet och blåsigt. Men samtidigt, det är en häftig match så vädret får bli vad det blir.

 

  

 

 

 

 

Match i torsdags på självaste nationaldagen. Gustav Vasa blev en gång i tiden utsedd till kung denna dag, men på planen i Obbola, 490 år senare, fanns inte mycket till kungar. En dålig match av oss, där vi inte skapade mycket målchanser. Ersboda gjorde det bättre, hade mer vilja och kämparanda. Vi slog långt och hoppades på det bästa. Jag stod hela matchen. Gjorde några bra räddningar i början, borde nog ha agerat bättre på målet. Men men, det är bara att ta nya tag.

 

Ett tillfälle att göra det skulle kunna vara imorgon (söndag), då vi spelar match igen. Men jag är i Röån tills på måndag, så det blir lite svårt. Men med tre (!) matcher nästa vecka får jag nog nya möjligheter att spela!

 

För övrigt hade jag en fotostund i kvällsolen tidigare idag, bilder kommer inom kort!

De som inte växte så bra och såg allmänt ledsna ut.

Det behöver ni inte göra, vi har slängt dom. Istället fick vi dessa plantor ovan av Livs mormor. Man kan väl konstatera att de tagit sig lite bättre...

 

Minns ni spenatlådan från förra gången?
Den såg ut såhär:

Nu ser den ut såhär:

 

Ringblommorna har varit lite sega sen de fick komma ut i solen, men nu verkar dom vara på gång igen. Verkade som att de fick för lite vatten. Smultronen har knappt hänt något med. Några gröna blad har tittat fram men jag är tveksam till att det är smultronblad. Hmm.  Basilikan däremot verkar trivas i vårt lilla platsväxthus. Jag läste att man skulle så fröna ett och ett, men jag sådde alla tillsammans i krukan och än så länge ser det bra ut. Fortsättning följer. Till sist, Solroserna. De växer vidare och frodas precis som basilikan i vårt lilla växthus. Som för övrigt snart är för litet för solroserna. Vi måste skaffa hus och trädgård!

 

 

Match i torsdags. Hörnefors borta, ledarna i laget trodde inte jag skulle hitta. Men tji fick dom. Jag är ju inte född i farstun.

 

Blev till att börja med glad eftersom pappa var på plats för att bevittna matchen. Dessutom var ju Liv med och hejade. Men planen visade sig vara en konstgräsplan, jag var helt övertygad om att det var en vanlig gräsplan. Att det skulle bli årets första match på riktigt gräs. Men det får visst vänta.

 

Uppvärmingen kändes okej. Hade nya fräscha handskar med fint grepp dagen till ära, det hjälpte till att fånga bollarna till en början. Men vid inläggen i slutet av uppvärmingen gick det inte bra och bollarna flög förbi mig både här och där. Och strax efter det var jag tvungen att springa till omklädningsrummet och byta om till match, så jag hann inte med några skott från spelarna som uppvärmning. Inte optimalt.

 

Matchen drog igång och det märktes direkt att det var ett topplag vi mötte. De kom igenom gång och på gång och skapade lägen, även om det inte blev skott varje gång. En gång det blev skott blev det också mål. Det var efter en kvart ungefär som en kille i deras lag fick ett skottläge vid straffområdeslinjen och satte bollen i trakterna av mitt vänstra kryss. Jag borde nog ha tagit den, men den försvann bakom backen på vägen mot mål och jag tappade fokus. Dåligt av mig. Men man kan väl säga att jag revanscherade mig en stund senare när de fick straff och samma kille klev fram till straffpunkten. Jag kom att tänka på finalen av Svenska Cupen nyligen där målvakterna hela tiden gick fram emot bollen när skytten var redo att slå straffen, för att syka honom lite. Jag gjorde samma sak. Sen minns jag ju med glädje finalen i Champions League 2005 där Dudek i Liverpools mål hoppade omkring på strafflinjen som jag vet inte vad innan straffen slogs. Jag gjorde samma sak. Sen gick allt av bara farten. Jag fick en känsla att han skulle skjuta till vänster om mig. Samma sida som jag har slängt mig på de senaste 8-10 straffarna. Gissa vart jag slängde mig? Åt vänster såklart. Sen satt bollen limmad i min famn. Fantastisk känsla. Låt gå att straffen inte var den bästa. Men jag tog den, det är det viktigaste.

 

Efter detta kvitterade vi strax innan halvtid och de hade en boll i mål i andra halvlek, men domaren blåste av strax innan då en av våra spelare fått en huvudskada. Jag hann också skaffa mig lite härliga konstgräs-brännmärken på vänster knä vid en utrusning innan domaren blåste av och matchen var slut. 1-1.