Naturen - Ger - Mig - Ro

Jaha, nästa års första dag är bara några timmar bort. Undra vad den har att komma med. Undra vad hela nästa år har att komma med.

- - - - -

Denna dag har bestått av en resa till affären följt av lite bangande pga kyla. Per och jag skulle ner på sjön och passa lite hockeypuck men när vi kände att det blåste lite i kombination med att solen inte visade sig struntade vi i det, vi bangade. Det blir nog imorgon istället.

Därefter har dagen gått i kortspelandets tecken och med mestadels negativt resultat. Tyvärr. Men jag fick en pratstund med Liv mitt i allt kortspelande så det gör inte så mycket att jag inte vann hela tiden. Nu under eftermiddagen har jag även bakat en kladdkaka - Livs recept - som vi ska avnjuta senare ikväll. Om Sverige vinner över finnarna blir det en firar-kladdkaka. Om de förlorar blir kladdkakan föremål för tröstätning.

Om sekunder börjar Grevinnan och Betjänten. En riktigt klassiker som jag i princip MÅSTE se varje nyårsafton. Därefter blir det tacos framför hockeyn. Heja Sverige!


- - - - -

Jag tror nog det kommande året har mycket att erbjuda. Jag är övertygad om en kalasbra början. Därefter kommer det förhoppningsvis bara spinna vidare och vidare på samma tema hela året. Även om det i dagsläget är väldigt ovisst efter den 26/5 2010 (vad konstigt det kändes att skriva det årtalet) är jag fullständigt inställd på att det kommer lösa sig om jag bara anstränger mig lite. Det gör det alltid.

Nu är jag nyss inkommen från en av de härligaste promenaderna på länge. Klockan är efter midnatt och månen lyser bara starkare och starkare.

Med minusgrader som förvandlat allting till ett oerhört vackert glittrande landskap, denna fantastiska måne och ljuvlig musik i lurarna blev denna promenad ett solklart (eller i detta fall månklart) Naturen-ger-mig-ro-moment.

Om alla fick uppleva en månpromenad som denna skulle alla må bättre. Mer månpromenader åt folket!

Ibland blir jag lite besviken på mig själv. En väldigt enkel grej som att ladda batteriet till kameran så att den är redo för fotopromenad borde inte vara några problem. Men idag var det tydligen för mycket begärt. Det blev endast nio bilder tagna när pappa och jag gav oss ut en stund i det vackra vintervädret. Vitt på backen, klart i luften, tio minusgrader och strålande solsken. Såhär ska vinter vara!

 

Pappas mål med utflykten var att uppdatera sig på isens tjocklek nere på Kogaren. Mitt mål med utflykten var att gå förbi Pettersäng – huset jag levde mina första åtta år i – vintertid och därmed få en liten nostalgitripp. Isen var lite tråkigt grå efter att snön som legat ovanpå smält och sedan frusit till is. Men i gengälld var den stark och rejäl och detta i kombination med att solen sken var isen en underbar plats att vistas på denna dag.

 

- - - - -

 

En sak värd att lägga märke till är den omgång Femhundra vi spelade tidigare ikväll. Det var så att vi precis ätit och pappa la fram förslaget att vi skulle spela kort om vem som får diska. Att pappa la fram förslaget är ganska förståeligt, han hade ju ställt sig vid diskhon i vanliga fall så han hade inget att förlora. Och han förlorade inget heller, faktum är att ingen förlorade något sett till förutsättningarna. Själva spelet förlorade nämligen pappa och han blir därmed den som får greppa diskborsten denna kväll.

 

- - - - -

 

För övrigt har jag nu satt kamerabatteriet på laddning. Är det en lika fin dag imorgon, då jäklar kommer det bli bilder!

Hur liten är världen? Jag bara undrar.
Hur troligt är det att jag stöter ihop med två personer som går på Hampnäs och bor i Göteborg under mina 4 timmar på Nordstan i Göteborg? Jag bara undrar.

- - - - -

Göteborg alltså. Jag kom hem till Småland och Södersjö tidigare ikväll och ser tillbaka på det dryga dygnet jag vistades på västkusten med välbehag. Lång restid för en hockeymatch kan tyckas, men jag fick även lite tid på stan i Göteborg och en rundguidning på en skärgårdsö vid namn Asperö. Hela tiden gott om tid och allt skedde lugnt och fint. Allt utom matchen. Det var jättemycket folk och alla fick inte plats på arean, trots att de köpt biljett. Supertråkigt för dom och jag hade inte heller blivit glad om jag hade tvingats missa matchen för att folk inte förmådde ta ett steg längre upp på läktaren. Surt, men förhoppningsvis kommer allt ske smidigare om en liknande match arrangeras nästa år.

Stämningen under matchen var härlig. Troligtvis hjälpte det till att höja stämningen att Frölunda var det mer taggade lag och därmed utgick med segern i behåll. Läktarna gungade stundtals för att folk hoppade, lite läskigt. Men helt klart en härlig upplevelse. När 25-30 tusen sjunger med i hejaramsorna är det mäktigt, även om det är fel lag de sjunger om.

Under vistelsen i Göteborg hade jag en personlig guide. Rasmus som går smidelinjen upp på Hampnäs tog hand om mig och lät mig bo hos honom ute på Asperö. En mycket trevlig och mysig ö! Tack så mycket Rasmus!

- - - - -
Svar på de inledande frågorna:
* Världen är inte alls liten. Men den kan verka.
* Det är inte alls troligt. Men det kan hända.

Inte nog med att jag har tagit mig i kragen och levererat ett inlägg om vad som hände under Englandsresan. Nu har jag även publicerat bilderna från det äventyret. De finns på den här länken. Några av dom i alla fall. Totalt tog jag 480 bilder varav ungefär hälften var ren skit. De bilderna har upphört att existera, försvunnit ur denna värld, ja helt enkelt raderats.

Nu har det börjat klarna angående morgondagens match och framförallt har det börjat klarna med det kring matchen, dvs. sovplats och transporter. Rasmus fixar det!

Jag har otur i spel idag. Först på sällskapspelet Jägersro där mina hästar blev sjuka lagom till finalen och därmed missade jag chansen att vinna alla pengar och därmed även chansen att vinna hela spelet. Jag kom sist. På det TP-liknande spelet om Sverige som vi spelade under eftermiddagen fick jag också stryk, även om jag inte kom sist. Men när vi spelade kortspelet 500 nyss var ordningen återställd, sistaplatsen togs om hand av mig.

Nu är det 10 dagar kvar av lovet. 10 dagar som nog kommer vara roliga men ändå fyllda med saknad. Saknad av Liv.

Min storebror har namnsdag idag. Grattis! Han kommer snart hit för lite mat och julklappsspel. Det blir förhoppningsvis spännande och med lite flyt även förtjänstfullt.

Idag snöar det här i Södersjö. Mycket vackert.

Idag är det V75. Jag fick överta tippandet tillfälligt denna vecka av pappa och har gjort ett system. Jag tror inte det blir utdelat någon storvinst idag - som i onsdags då 10 personer vann 11 miljoner var - men jag tror absolut vi har chans att pricka in alla 7 vinnarhästarna.

Det är mycket hockey nu:
* Idag drar elitserien igång igen. Yeah. HV spelar hemma mot Luleå och en vinst står på min önskelista.
* Ikväll spelar Sverige sin första match i JVM. HV-spelarna Mattias Tedenby och André Petersson är med i laget och kommer förhopnningsvis ha framträdande roller.
* På måndag ska jag åka på Frölunda - Färjestad på Nya Ullevi. En utomhusmatch alltså, spännande!

Mycket hockey! = Mycket roligt!

Idag är det juldagen. Det är även fredag, det är lätt att glömma bort veckodagarna såhär mitt bland storhelgerna.

Att det är juldagen innebär att det inte är någon som har namnsdag. Tråkigt.

För mig innebar den här juldagen lång morgonpromenad för att kompensera alla onyttigheter igår. Med tanke på vad jag stoppat i mig idag borde det även bli en lång morgonpromenad imorgon. Eller ikväll. Fast då heter det inte morgonpromenad.

Snart blir det bilresa till pappa med Per och Staffan. Vi ska åka i Staffans bil och där finns en baslåda och jag har hört det ryktas om att en över 60 minuter lång mix av partylåtar ska spelas. Hujedamig.

Här kommer julklappen som jag utlovade till bloggen. Jag tror det är en uppskattad julklapp. Och efterlängtad. Bloggen har väntat på det här i så gott som evigheter.

Dessvärre är nog inte julklappen lika uppskattad av bloggens läsare. Julklappen innebär minuter - många minuter - av förlorad tid som aldrig någonsin mer kommer åter. Huruvida det är tid som trots detta faktum ändå är värdefull återstår att se.

 

Håll till godo, hoppas ni gillar det.

Bäst för er att ni gör det, det tog betydligt mer än en kafferast att skriva det.

 

 

Det är nu länge sedan som jag var i England. Relativt sett är det ganska nyligen men för att klassas som resereportage är det ganska sent. Anledningarna till att jag inte skriver detta förrän nu är många. Skulle jag skriva ner dom skulle det här inlägget bli längre än det blir utan dom. Smart va? Och jag tycker det är tillräckligt långt. Minst.

 

Det var början av november som jag, pappa, Per (min lillebror) och Staffan (min storebror) lämnade höstiga Sverige för kanske ännu höstigare England. När det är höst och mulet i England är det ordentligt mulet. Allt är grått och man undrar om det överhuvudtaget finns något liv utanför tågfönstret när man susar förbi förorterna. Allt ser fruktansvärt slitet och nedgånget ut och det känns som om man rest bakåt i tiden.

 

Det var mitt första nya intryck när jag kom till England. Inte det man vill se. Lägg därtill trötthet och en begynnande huvudvärk och resan kändes till en början misslyckad. Men ett par Ipren på hotellet innan avfärden till guidningen på Anfield gjorde susen. Kanske att det var vistelsen på helig fotbollsmark snarare än tabletterna som piggade upp mig.

 

Den guidade turen inne på Anfield var mäktig. Och kommer nog bara bli mäktigare och mäktigare ju längre tiden går. Vi fick gå runt i de allra heligaste rummen och sitta på samma stolar som världsstjärnor sitter på i vanliga fall. Alla intryck från Anfields inre behöver nog tid för att sjunka in innan upplevelsen känns total. Guiderna vi hade var roliga och oerhört kunniga. Bra av dom att låta entusiastiska trots att de troligen gör exakt samma sak flera gånger per dag under merparten av årets dagar.

1. Utanför Anfield

2. Inne på Anfield

3. Pressrummet på Anfield

4. Per vid den klassiska skylten

 

Dag 2 tog vi en tripp till Manchester. På schemat stod lite sightseeing i staden och Manchester City – Burnley på eftermiddagen. Den här utflykten bestämdes sent och var inte direkt en bidragande orsak till att vi åkte till England men det var trots allt ett trevligt inslag. Vi fick se en spännande match, en annorlunda arena jämfört med Anfield och totalt 6 mål. Inte så illa. Från vår plats väldigt högt upp på arenan hade vi grym överblick på planen och såg många tänkta passningar och löpningar långt innan spelarna hann se dom.

 

Utanför arenan, som heter City of Manchester Stadium, såldes det ”Poppy”. Det är en liten papperssak man köper och sätter på jackan för de – britter antar jag - som dog i de båda världskrigen. Det som fascinerade mig mest med Poppy var priset. En Poppy kostade exakt så mycket man själv ville betala. Perfekt, då har alla råd!

1. Inne på City of Manchester Stadium

2. Poppy

 

Dag 3 var en underbar dag vädermässigt. Solen sken och därmed jag också. Vi vandrade runt inne i Liverpools absoluta shoppingcentrum – Liverpool One – och jag konstaterade väldigt snabbt att om man funderar på att öppna en affär i Liverpool One bör man inte satsa på att sälja skor. Skoaffärerna anföll från alla håll. Hur många som helst. Man kan ju undra om det verkligen finns underlag för så mycket skoförsäljning. Kanske är Liverpoolare ett skofolk. Eller så säljer de skorna till turister som känner att de måste ha en grej från Liverpool med sig hem till Sverige som man inte kan hitta i Sverige – allra minst i Fögeberg – för att turisten ska kunna känna sig en aning unik.

1. Albert Dock

2. Någonting i Liverpool

3. En av alla skoaffärer

 

Dag 4 var kulmen på vår resa. Huvudattraktionen skulle äga rum och vi var förväntansfulla. Mest taggad var Per som var huvudet bakom resan och som styrt upp alltihop. Dessutom det största fanet av oss alla. Nu skulle det bli match. Liverpool mot Birmingham. Per och jag mot pappa. Staffan var neutral i den frågan men jag har för mig att han sympatihöll på Birmingham för pappas skull.

Laddad Per inför matchen

 

Vi var på plats utanför Anfield tidigt. Mycket tidigt. När vi traskade in på Sandon – puben där Liverpool FC bildades 1892 och som ligger granne med Anfield – och det knappt fanns en kotte där förstod vi att det var en stund kvar till avspark. Men det gjorde inte oss något. Vi satte oss i de halvsköna sofforna och avnjöt lite öl i lugn och ro. Efter en stund kom det in några andra svenskar som vi träffade vid ett tillfälle tidigare under resan, hur troligt är det? På just samma pub och vid samma tidpunkt. Världen är liten ibland.

1. Skylt vi sprang på på väg till Anfield

2. De har tydligen körskolor endast för tjejer

3. Puben Sandon

Efter ölen på Sandon traskade vi bort mot Stanley Park och det som finns på andra sidan, den mörka sidan. Där huserar nämligen Everton, Liverpool FC:s fiende nummer ett. För ett Liverpoolfan är det egentligen skandal att sätta sina fötter där och ännu mer att dessutom prata om det efteråt. Men vi ville ha ut så mycket som möjligt av vår fotbollsresa så ett besök vid Goodison Park kändes trots allt givet.

Tillbaka vid Anfield (hemmaplan) började vi ladda ordentligt för matchen. Det var fortfarande en stund kvar till dess grindarna skulle öppna och det hade blivit kyligt men suget efter att få uppleva stämningen och atmosfären inne på arenan höll oss i gång.

Vi hade platser på The Kop. Visserligen i ena kanten men det var fortfarande på The Kop. The Kop är benämningen på läktaren där Liverpools mest hängivna fans har sina platser. Det är härifrån det mesta ljudet kommer när arenan brister ut i You’ll Never Walk Alone, Liverpool FC:s signum.

Resultatmässigt var matchen ingen höjdare. 2-2 slutade den och pappa var mer nöjd med en poäng än Per och mig. Per var i ärlighetens namn helt förkrossad. Det var inte såhär hans första vistelse på Anfield skulle sluta. I övrigt var kanske inte själva matchen heller så jättemycket att hänga i julgranen. Även om det blev många mål var det inte skönspel som gör att jag kommer minnas matchen med glädje. Det jag tar med mig är stämningen. Det började redan innan matchen. Att få se hjältarna värma upp på nära håll samtidigt som läktaren börjar fyllas och stämningen och förväntningarna sakta men säkert stiger upp mot det obefintliga taket i arenan. Det är speciellt. När sen matchen drar igång och Liverpool så småningom tar ledningen vet jublet inga gränser. Alla är glada och hoppar och studsar. Dessvärre kvitterar Birmingham men strax därefter får vi alla se Captain Fantastic (Steven Gerrard) värma upp och jublet och optimismen stiger återigen. Han hinner dock bara vara inne på planen några få minuter innan Birmingham tar ledningen och sedan är det paus. Ingen rolig paus. Olidligt lång väntan på en chans till vändning i matchen. Och en liten vändning blir det. Liverpool tilldöms straff en bit in i andra halvlek – som i efterhand visade sig vara fullständigt felaktig – och Gerrard stegar fram och trycker dit 2-2.

1. Utanför Anfield

2. Inne på Anfield

3. Pepe Reina under uppvärmningen

1. Halsdukarna i luften under You'll Never Walk Alone

2. Innan avspark

3. Heja di Röde!

 

 

Matchen slutade som sagt 2-2 och en av oss fyra gick för sig själv en lååång stund utan att säga ett knyst. Per var inte så glad just då.

 

 

Dag 5 var det dags för hemfärd. Vi åkte tidigt till Manchester – som vi flög till och ifrån – och passade på att utforska Old Trafford, Manchester Uniteds arena. Lite skandal att vara även där men återigen, det är bäst att passa på. Jag var till och med inne i deras shop men jag rörde ingenting, på förmaning av Per.

Per som visar vad han tycker om Manchester United

 

 

Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig resa. Det var kul att umgås med mina bröder och pappa, inte så ofta vi är samlade vi fyra en längre stund. Kortfattat skulle jag beskriva den här resan med dessa ord:

Mycket öl.

Mycket fotboll.

Mycket roliga taxibilar.

Jag åker gärna tillbaka dit. Men den gången får det nog bli ett kortare resereportage. Det här tog kål på mig. Säkerligen även dig.

 

Om den här dagen fortsätter i samma lugna tempo som den har inletts kommer jag förutom att packa inför resan söderöver och städa mitt rum även hinna fixa med en julklapp till bloggen. Håll ögonen öppna imorgon!

Förutsatt att jag inte fastnar i stickträsket, vilket jag är på god väg att göra.

Nu är det officiellt jullov.

Och det kommer bli ett lov av saknad.

Men förhoppningsvis även en hel del roligheter.

Julavslutningen igår överträffade mina förväntningar.

Den var toppen med många finstämda och roliga inslag.


- - - - -

Imorgon åker jag hem.

Jag har tagit mig i kragen. Rejält. Sockan är så gott som klar, endast fyra maskor återstår framme vid tån. Förhoppningsvis fixar jag det sista ikväll.

-24 visade termometern som mest i helgen. Nu är det bara -13.

Idag var jag inne i stan och klippte mig. Jag sa "gör vad du vill", så då gjorde hon det. Det blev dock ganska likt det jag haft tidigare, men jag tror att det denna gång blev lite mer finslipat. Om inte annat så talar priset för att det borde vara det. 380 spänn! I vilket fall som helst är jag nöjd. Skönt att bli av med bullen som omslutit huvudet. Nu kan ingen, framförallt inte Björn, längre påstå att jag har Lego-hår.

I lördags skulle det ha skett. Vi skulle ha haft 7 rätt på V75. Trenden tydde på det men det blev bara fyra rätt. Om vi hade haft 7 rätt hade vi blivit miljonärer. Det var nämligen ingen som prickade in alla sju vinnarna och därmed flyttas veckans dubbeljackpot till nästa omgång - som är på onsdag - och bildar en superjackpot med 90 miljoner i sjurättspotten! Inte illa.

Inatt kom det två decimeter puderlätt nysnö. Jag tog en pulsningspromenad i förmiddags och det var mer njutning än jobbigt. Då är det puderlätt.

Julshow ikväll. Igår verkade det som att jag skulle vara med och sjunga en stämma på en låt men det förslaget lades ner, bland annat pga motstånd från mig.

Middag nu, rester från i fredags. Känns spontant sisådär, men det är inte vilka rester som helst utan kycklingfilé! Och sen får man väl helt enkelt räkna med rester såhär innan lovet. Det är ju dumt att laga en massa mat som blir över.

Nu känns det som att jullovet har börjat. Alla skolmåsten är borta och kvar återstår bara mina egna måsten. De brukar vara lite roligare.

Senaste dagarna har jag jobbat mer eller mindre frenetiskt med ett arbete om Stora alvaret på Öland. Jag har gjort en folder och en muntlig presentation om ämnet. Idag var det dags för redovisning och det gick ganska knackigt, alldeles för dåligt påläst. Förklaring till det ligger nog i att jag sista tiden haft annat att bry mig om. Eller snarare annan.

Nu har vintern kommit till Hampnäs på allvar. I skrivande stund står termometern på -18 och för mig som smålänning känns det aningen overkligt. Men det är väl bara att vänja sig.

Idag var det julbord till lunch. Matsalskön ringlade sig hit och dit och det tog 20 minuter att plocka åt sig en tallrik julmat. Tur det bara är jul en gång om året.

På måndag ska jag åka och klippa mig. Känns som att det är på tiden. Jag har ingen aning om hur salongen jag ska klippa mig i ser ut och inte heller hur mycket det kostar, jag bara kollade på eniro efter frisörer i Ö-vik och slog ett nummer. Spännande.

På måndag är det också julshow här på skolan. Intresset för showen känns svalt och programmet aningen smalt, men jag hoppas jag har fel.

Mina sockar har jag senaste tiden lämnat lite åt sidan och hoppats att de ska sticka sig själv men så har inte skett. Idag fick jag dessutom veta att David redan har börjat sticka på socka nummer två, trots att han började efter mig. Jag måste helt enkelt ta mig i kragen och öka takten.

På onsdag åker jag hem för jullov. Då har jag avverkat halva studietiden. Hjälp.

Idag är det Lucia. Jag tror inte det kommer påverka mig nämnvärt denna dag. Annat var det i fredags. Då hade vi vårt luciatåg här på skolan. Och inte vilket luciatåg som helst, ett bra luciatåg! Och annorlunda. Ett luciatåg som gav publiken både härlig julstämning och goda skratt. Tror jag. Vi som gick i luciatåget var i alla fall nöjda. Vi sjöng ovanliga stämmor, hade två lucior och tågade ut ur lokalen en och en efter att bockat och nigit inför publiken. Dessutom bjöd vår pianist på ett litet mellanspel som avbröts när en av stjärngossarna slog honom i huvudet med sin stjärna. Annorlunda som sagt.

Idag har pappa åkt hem. Han packade ihop sina saker och åkte söderut för en halvtimme sedan. Mycket trevligt att ha honom här på en snabbvisit. Huset han kom hit för att titta på visade sig dock vara ett riktigt ruckel och inte värt att lägga ett enda öre på. Men vi har inte låtit oss nedslås för det. Vi har kastat pil, julhandlat i Ö-vik, manifesterat för Hampnäs räkning, tittat på innebandy och spelat biljard. Haft en riktigt trevlig helg alltså.

Idag ska jag försöka ha en göra-så-mycket-som-möjligt-dag. Det innebär bland annat att jag inte borde sitta här och blogga. Men vad tusan, en mjukstart på dagen är aldrig fel. Det jag borde ta tag i är framförallt ett arbete om Ölands alvar. Sen bör jag läsa lite Jägarexamen, baka pepparkaksmuffins, förbereda morgondagens matlagning på näringsläralektionen, pilla med lite bilder samt rensa bort skitmusik från datorn. Även bra om jag rensar bort lite skit lite varstans (städa alltså).

Idag är det skidskytte på tv. Om jag tröttnar på (läs skiter i) min göra-så-mycket-som-möjligt-dag kanske jag sätter mig och kollar in hur det går för svenskorna. De verkar ju onekligen ganska duktiga.

Jag tänkte jag skulle länka till två saker som jag tycker är viktiga.

Den första länken går till en namninsamling. Namninsamlingen handlar om att rädda Hampnäs Folkhögskola. Det är så att Landstinget i Västernorrland behöver spara och har så gott som beslutat att Hampnäs Folkhögskola ska flyttas in till stan och bli en externatskola. Dessutom blir det problem med lokaler enligt det nya förslaget. Hantverkslinjen, Teaterlinjen och Smideslinjen har alla utpräglade lokaler här på området och en flytt äventyrar alla dessa linjer. Hjälp till att rädda Hampnäs! Skriv på här!

Den andra länken handlar om ekoturism. Vi i naturguideklassen har grävt djupt i ekoturismens fantastiska värld och det gjorde mig intresserad att gå med i den förening som jobbar för en bra och utbredd ekoturism, Svenska Ekoturismföreningen. Ekoturism kan förklaras som turism på naturens och kulturens villkor. Det innebär att man bedriver turism men ändå tar tillvara på naturen och kulturen. Det tycker i alla fall jag är en bra grej! Bli medlem här!

Imorgon kommer pappa och hälsar på. Lite otippat och kanske även lite onödigt - med tanke på att vi ses vid jul - men han har en anledning. Han ska titta på ett hus här uppe att eventuellt köpa. Vilket även det känns lite otippat och kanske även lite onödigt.
I vilket fall kommer han imorgon eftermiddag och stannar till söndag förmiddag och lördagen kommer vigas åt dels hustittande och dels julklappshandlande i Ö-vik. Jag tror på en trevlig helg.

Idag har vi haft en kort skoldag. Redan klockan 11.30 var den över. Dock inte mindre intressant för det! En polis vid namn Roger Björne kom hit tillsammans med sin hund Totte. Han skämtade och sa att han och hans hund inte är ett särskilt respektgivande ekipage och syftade då på namnen (Björne och Totte). Men jag tror nog ändå att de bovar som stöter på Björne och Totte, framförallt Totte, är en aning skraja. Totte är en Melanois - hundras som liknar schäfer - som har vunnit flera SM och är en erkänt duktig polishund. Snabb, smidig samt väldigt aggressiv och bitsk i rätt lägen. Och fruktansvärt lydig! Där har du lite att lära Brasse.

Igår var klassen på besök hemma hos vår kursföreståndare Niclaz. Efter lite återbud och problem kring ett studiebesök blev det omkastningar i planeringen och vi hamnade i Niclaz hus i Örnsköldsvik. Där kollade vi på lite bilder och hade lektion om olika skidtyper. Allt vi gjorde ackompanjerades av Niclaz små barn. Först var de bara två i huset men sen ringde dagis och sa att det var dåligt med personal denna dag så då kom även de övriga två små liven hem. Alltså fyra barn, två föräldrar och sex naturguider under samma tak. Det var lite rörigt stundtals.

Men det gick bra och vi fick gjort det vi skulle. Vi bjöds på väldigt god mat till lunch, ris och linsgryta. När jag började här i höstas visste jag inte mycket om vegetarisk mat och hade heller inte testat det särskilt ofta men jag har helt klart svängt och inte bara smakat det frekvent utan även börjat gilla det.

Efter maten begav vi oss till Bergsjön. Där skulle det praktiseras långfärdsskridskoåkning - puh, långt ord - och isvaksbadande. Allt detta var frivilligt och därför var det bara två som hade med sig utrustning för att kunna genomföra det, John och Lena. Anledningen till det var nog att Niclaz dagen innan skrämt oss lite, han målade upp scenariot lite värre än det med facit i hand blev. Det innebar att det bara var en som hoppade ner i isvaken, John. Stor eloge till honom! För att kompensera att vi andra inte hoppade ner gjorde han det två gånger. Dagens roligaste ögonblick var när John plumsat i och helt plötsligt ställde sig upp i vaken och hade vatten till midjan! Helt klart en liten missräkning när vaken gjordes iordning.

Jag hade som sagt inte plockat med mig utrustning för att ge mig ut på isen, trodde man var tvungen att plumsa om man hade det. Men jag fick mig ändå en skridskotur på isen. Jag lånade Lenas skridskor och en flytväst samt isdubbar från Niclaz och staplade iväg. Lite annorlunda att åka långfärdsskridskor gentemot hockeyrör! Men det är nog sjukt härligt när man kan det och har fin teknik.

För övrigt kommer nog Hampnäs Folkhögskola att flyttas från dessa lokaler. Den 100:e årgången elever blir nog den sista. Tråkigt.

Jag har glömt skriva att jag i princip vann i lördags. Inte på travet som man skulle kunna tro - eftersom jag tjatar om det hela tiden - utan på bowling. Vi var åtta pers som var i Ö-vik och lirade lite. Min första serie var inte högst och min andra serie hann inte spelas klart. Fast den var å andra sidan klart högst av alla serier. Så jag kanske vann trots allt. Jippie!

Min häst har sprungit runt på travovalen igen. Denna gång blev det ett litet nederlag. Hon hade startspår 9 i ett lopp med 15 hästar bakom bilen vilket innebar att den invändiga resan med fastlåst position till slut var mycket väntad. Hon kom fyra och inbringade 5 500 kronor till Stall Gullglans - Easy.

Idag fick jag veta att det är färdigtävlat för Esterel denna vinter. Hon ska nu vila ett par veckor innan vinterträningen kör igång. Troligtvis nästa start någon gång i april/maj. Det blir en lång väntan.

Den här dagen bjöd på en låååååååång promenad, efter frukosten men innan skolan. Den var så lång att jag kom pyttelite sent till lektionen i näringslära. Men det gjorde inte så mycket, läraren var ännu senare.

Även om det inte var travet jag pratade om när jag här ovan nämnde att jag i princip vann så har jag i princip vunnit på travet också. Andelsspelet Hästjävlar lyckades skrapa ihop 5 rätt i lördags. Men som så många gånger förr så var det ingen utdelning på fem rätt.

Det positiva med spelandet sista tiden är trenden på resultaten. Första spelveckan = 3 rätt. Andra spelveckan = 4 rätt. Och så nu denna vecka, 5 rätt. Om två veckor, då smäller det!

Det här inlägget är skrivet från min nya dator. Tjoho.

Uppgiften löd:
Leta reda på två artiklar - nyhet, reportage etc. - som handlar om något som har hänt alternativt hur man förbereder sig sig för att det inte ska hända något när det kommer till eftersöksituationer. Lägg ut en del av texten på bloggen tillsammans med en länk till den ursprungliga artikeln. Kommentera därefter två av dina kurskollegors inlägg angående vad som kunde gjorts bättre alternativt något som bekräftar inlägget.


Artikel 1:
"Mannen färdades i en bil tillsammans med två män i samma ålder när de fick bensinstopp. De började leta efter en stuga där de kunde få hjälp, men kom ifrån varandra."
Här är länken.

Artikel 2:

"Polis och militär deltar i sökandet, och det sista spåret polisen har efter mannen är hans mobiltelefon som kunde spåras till någonstans i centrala Karlskoga."
Här är länken.