Skolavslutning
Nu är jag hemma i Fögeberg.
Idag var sista dagen i skolan och många tårar skymtades rinnandes nedför sorgsna kinder. Jag lyckades dock hålla mig ifrån det. Tror det till stor del beror på att jag inte brukar gråta så mycket, inte i någon situation. Ibland kan det dock vara väldigt skönt att gråta och jag tror att en hel del idag, samtidigt som de var ledsna över att inte komma få se sina vänner på ett tag, upplevde gråtandet som skönt.
För mig var den här avslutningsdagen den bästa avslutningdagen jag kunde ha. Dagen flöt fram i lagom takt och jag hann med att säga hejdå ordentligt till de som jag ville säga hejdå ordentligt till. När jag lämnade skolan kände jag mig lugn och trygg. Jag bar med mig en optimistisk vision om att jag kommer träffa de vänner jag just lämnat igen.
Marits tal var dagens bästa tal. Känslosamt och fint. Killen som höll tal för styrelsen för Ölands folkhögskolas räkning var sen till avslutningssamlingen och skulle nog i ärlighetensnamn struntat i att komma helt. Hans tal var inte bra. Behnns tal får godkänt.
Musikteater var som vanligt duktiga. Deras andra framträdande för dagen var mycket bra! De andra musikinslagen, Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer, var även dom trevliga. Jag har verkligen saknat skolavslutningar med Den blomstertid nu kommer. Jag tror inte det blir en ordentlig sommar om inte den sjungs.
Marks dikt var fin. Enligt mina källor skrevs den under inledningen av samlingen sedan Mark sett att han stod med i programmet. Om det stämmer är jag djupt imponerad! Stämmer det inte, är jag imponerad i alla fall. Så fin var den.
När jag kom hem till Fögeberg möttes jag av en solig bygata med lummiga gröna buskar som lite blygt hängde in över vägen. Fint. När jag kom upp på mitt rum möttes jag av en hög med brev. Överst låg ett brev från Hampnäs. Naturguideutbildningen på Hampnäs till hösten är mitt förstaval och är den linje som jag har haft ögonen på väldigt väldigt länge. Därför var jag nervös och inte minst nyfiken på vad som stod i brevet.
Det stod att jag kommit in på linjen! Ändå uteblev den absoluta glädjen. Kunde inte riktigt fatta att det var sant. Den här dagen, avslutningsdagen då man säger hejdå till sina vänner och är ledsen, hade blivit lite för bra. Tog ett antal minuter innan jag insåg att det verkligen var sant och att den här dagen verkligen hade blivit bättre än jag hade kunnat önska.
Tack allihopa!
Idag var sista dagen i skolan och många tårar skymtades rinnandes nedför sorgsna kinder. Jag lyckades dock hålla mig ifrån det. Tror det till stor del beror på att jag inte brukar gråta så mycket, inte i någon situation. Ibland kan det dock vara väldigt skönt att gråta och jag tror att en hel del idag, samtidigt som de var ledsna över att inte komma få se sina vänner på ett tag, upplevde gråtandet som skönt.
För mig var den här avslutningsdagen den bästa avslutningdagen jag kunde ha. Dagen flöt fram i lagom takt och jag hann med att säga hejdå ordentligt till de som jag ville säga hejdå ordentligt till. När jag lämnade skolan kände jag mig lugn och trygg. Jag bar med mig en optimistisk vision om att jag kommer träffa de vänner jag just lämnat igen.
Marits tal var dagens bästa tal. Känslosamt och fint. Killen som höll tal för styrelsen för Ölands folkhögskolas räkning var sen till avslutningssamlingen och skulle nog i ärlighetensnamn struntat i att komma helt. Hans tal var inte bra. Behnns tal får godkänt.
Musikteater var som vanligt duktiga. Deras andra framträdande för dagen var mycket bra! De andra musikinslagen, Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer, var även dom trevliga. Jag har verkligen saknat skolavslutningar med Den blomstertid nu kommer. Jag tror inte det blir en ordentlig sommar om inte den sjungs.
Marks dikt var fin. Enligt mina källor skrevs den under inledningen av samlingen sedan Mark sett att han stod med i programmet. Om det stämmer är jag djupt imponerad! Stämmer det inte, är jag imponerad i alla fall. Så fin var den.
När jag kom hem till Fögeberg möttes jag av en solig bygata med lummiga gröna buskar som lite blygt hängde in över vägen. Fint. När jag kom upp på mitt rum möttes jag av en hög med brev. Överst låg ett brev från Hampnäs. Naturguideutbildningen på Hampnäs till hösten är mitt förstaval och är den linje som jag har haft ögonen på väldigt väldigt länge. Därför var jag nervös och inte minst nyfiken på vad som stod i brevet.
Det stod att jag kommit in på linjen! Ändå uteblev den absoluta glädjen. Kunde inte riktigt fatta att det var sant. Den här dagen, avslutningsdagen då man säger hejdå till sina vänner och är ledsen, hade blivit lite för bra. Tog ett antal minuter innan jag insåg att det verkligen var sant och att den här dagen verkligen hade blivit bättre än jag hade kunnat önska.
Tack allihopa!
Kommentarer
Postat av: Lisa
vad kul att du kom in! =)
Trackback
