Naturen ger mig ro
Jag tror inte jag riktigt har beskrivit bakgrunden till namnet på den här bloggen. Jag har nog inte heller haft en riktig naturen-ger-mig-ro upplevelse sedan jag startade den. Tills ikväll.
Jag gav mig iväg ungefär 21.45. Det hade då börjat bli mörkt men det oroade mig inte nämnvärt utan jag traskade iväg med en bra känsla. Jag valde att gå in på Naturturen. Där passerade jag några små skogspartier och mörkret där fick mig att inse att jag nog inte skulle hinna gå hela slingan innan det blev för mörkt. Så jag lade mig ner på en äng. Och slöt ögonen.
Att ligga i ett par decimeter högt gräs en stilla och inte alltför kall vårkväll med fåglar kvittrandes i skogsbrynet är underbart. I och med att jag blundar minskas antalet intryck utifrån och jag tillåter tankeverksamheten att sväva iväg, att fundera fritt över det som redan finns i min hjärna. Just nu passar det utmärkt i och med att skolan är på väg att ta slut och många frågetecken hopar sig. Hur blir de sista dagarna? Hur blir den sista dagen? Vad ska jag göra i sommar? Vad händer efter sommaren? Vad händer efter det som händer efter sommaren?
Oftast är det inte svar på frågorna jag får genom att slappna av och släppa tankarna fria på det här sättet. Det känns som att jag tömmer hjärnan och sorterar om frågorna. Jag får kontroll på frågorna och har lättare att vid ett senare tillfälle komma på svaret.
Jag kom inte hem förrän 23.00. Då hade det blivit ännu mörkare. Så mörkt att det inte hade behövts mycket för att få mig att hoppa till av rädsla inne i de mörkaste partierna av skogen. Samtidigt vet jag att det inte finns något farligt där. Men det verkar inte hjälpa...
Som om det inte vore nog att jag hade en härlig stund liggandes på rygg på ängen så spelades världens bästa låt i mitt rum när jag kom tillbaka till skolan.
Ps. Jag hittade en fästing krypandes på mig när jag kom hem. Men bara en. Det känns positivt.
Jag gav mig iväg ungefär 21.45. Det hade då börjat bli mörkt men det oroade mig inte nämnvärt utan jag traskade iväg med en bra känsla. Jag valde att gå in på Naturturen. Där passerade jag några små skogspartier och mörkret där fick mig att inse att jag nog inte skulle hinna gå hela slingan innan det blev för mörkt. Så jag lade mig ner på en äng. Och slöt ögonen.
Att ligga i ett par decimeter högt gräs en stilla och inte alltför kall vårkväll med fåglar kvittrandes i skogsbrynet är underbart. I och med att jag blundar minskas antalet intryck utifrån och jag tillåter tankeverksamheten att sväva iväg, att fundera fritt över det som redan finns i min hjärna. Just nu passar det utmärkt i och med att skolan är på väg att ta slut och många frågetecken hopar sig. Hur blir de sista dagarna? Hur blir den sista dagen? Vad ska jag göra i sommar? Vad händer efter sommaren? Vad händer efter det som händer efter sommaren?
Oftast är det inte svar på frågorna jag får genom att slappna av och släppa tankarna fria på det här sättet. Det känns som att jag tömmer hjärnan och sorterar om frågorna. Jag får kontroll på frågorna och har lättare att vid ett senare tillfälle komma på svaret.
Jag kom inte hem förrän 23.00. Då hade det blivit ännu mörkare. Så mörkt att det inte hade behövts mycket för att få mig att hoppa till av rädsla inne i de mörkaste partierna av skogen. Samtidigt vet jag att det inte finns något farligt där. Men det verkar inte hjälpa...
Som om det inte vore nog att jag hade en härlig stund liggandes på rygg på ängen så spelades världens bästa låt i mitt rum när jag kom tillbaka till skolan.
Ps. Jag hittade en fästing krypandes på mig när jag kom hem. Men bara en. Det känns positivt.
Kommentarer
Trackback
