Tremilavandring vid havet
Varning! Den här texten är ganska lång.
Vad kul det var! Bästa naturupplevelsen hittills under detta tema. Jag tror faktiskt inte heller att något kommer slå det. Vi gav oss iväg på tisdagsmorgonen den 21 april. Efter att vi bytt ved och samlat ihop alla våra grejer – mat, packning, tält m.m. – kunde vi lämna skolan, en aning försenade tror jag. Vi åkte minibuss norrut till Jordhamn, vårt övernattningsställe, för att lämna släpet med tältet och allt annat vi inte behövde förrän på kvällen. Färden bar vidare norrut mot Byrum. På vägen mötte vi en bil som kördes av en man med stort skägg som Pav kände igen. Pav berättade att mannen har åtta barn och är gift med en amerikanska. Han sa också att denna man drev ett lantbruk, med kameler! Lyckligtvis var kamelerna den här dagen ute i solen så vi fick se en skymt av dem. Kameler på norra Öland, inte illa!
En viktig grej när man vandrar är att fika. Därför började vi med det. Vi slog oss ner bland Byrums raukar för en första kaffeslurk. Efter fikat var det dags för reseledarna att ta tag i vandringen. Reseledare för tisdagen var Mats och jag. Eftersom Mats inte var med fick jag helt enkelt ta mig an denna uppgift själv. Att vara reseledare innebar i stort att prata lite om de platser vi passerade under vandringens gång. Jag pratade om Byrums raukar, Blå Jungfrun, Horns udde och Alvedsjöbodar. Det verkade som att det var uppskattat och jag personligen tycker det är härligt med små stopp på vägen för att öka på allmänbildningen en smula. Under onsdagen var det Nastja och Fredrik som informerade oss andra. De pratade om skurkvarnen i Jordhamn och stenbrottet i Sandvik. Med på vandringen hade vi Annas två hundar, Zota och Enza. Det är två riktiga energiknippen som troligtvis rörde sig 4-5 gånger längre sträcka än vad vi gjorde. Ena stunden var de i täten för att en liten stund senare springa och räkna in siste man i gruppen och sedan fram igen.
Natten mellan tisdagen och onsdagen tillbringade vi i tält. Vi hade med oss ett militärtält som vi tillsammans satte upp smidigt och fint. Bra jobbat av oss! Efter att ha rest tältet blev vi hungriga, så vi fick helt enkelt laga mat. Så fungerar det i vildmarken! Vi hjälptes åt att laga till pasta med tomatsås innehållande krossade tomater, majs, sojabönor, paprika och lök. Smakade okej, nästan gott till och med. I vilket fall som helst godare än den tomatsoppa vi tillredde som lunch när vi stannade till vid Alvedsjöbodar. Att äta pulverklumpar är ingen höjdare.
På kvällen roade vi oss med olika akrobatikövningar och att hoppa bock. Det skedde utanför tältet. Inuti tältet lekte vi en aning mer stillsamma lekar. Ett skepp kommer lastat, Kalle vipp och olika komma-på-saker-lekar. Det vi lärde oss av detta var att det är svårt att komma på länder som börjar på ”A” och att man, om man har någon som helst ambition att vinna, inte ska tävla mot Pav i lekar där det gäller att komma på olika djur. Under kvällen fick vi också kunskap i hur man sköter en tältkamin och hur det går till när man sitter eldvakt. Det var nämligen så att för att vi skulle hålla värmen i tältet krävdes det att varje person satt och eldade i varsin timme. Det var under ett par timmar som det eldades lite för dåligt men för att vara första gången får vi nog vara nöjda, elden slocknade ju inte i alla fall!
Jag hade mitt eldvaktspass mellan fyra och fem på morgonen. Det passade mig bra för då kunde jag gå ut och ta en liten promenad i den klara morgonluften. Hade tänkt gå en ganska lång promenad i morgonsolen. Så blev det inte riktigt. För det första var det mulet. För det andra var Zota och Enza sugna på att hänga med mig ut för att springa av sig lite av nattens stelhet. Så jag satte mig ner och spanade fridfullt ut över Kalmarsund medan hundarna skuttade runt omkring mig. Efter en stund gick vi alla tre en liten sväng innan jag gick tillbaka in till värmen i tältet.
Att sitta och kolla ut över havet utan att ha något mål för blicken, bara låta den flyta fram över det nästintill oändliga blåa, är väldigt rogivande. Jag gjorde det på onsdagsmorgonen och jag gjorde det när vi åt middag på tisdagskvällen. Det man ser är två blåa nyanser som möts på mitten med lite grönt och grått i kanterna. Man ser egentligen ingenting, men ändå allting. För det är så stort, havet. Där finns hur mycket plats som helst att fylla med vilka tankar som helst. Jag tycker om att sitta och tänka på framtiden och på vad för val jag ska göra. När jag sitter på en sådan öppen plats får jag utrymme att rensa skallen. Vädra en massa tankar och sedan sortera om dem så att jag kan göra rätt val, vare sig det gäller skolansökningar eller vardagliga bekymmer.
Jag skulle nog vilja påstå att vädret var ganska bra. Inte för varmt, inte för kallt. Visst hade det varit skönt om det på kvällen varit några grader varmare men när man vandrar kan det bli en belastning med hög värme. Man svettas mer och blir slöare. Nattens kyla märkte vi inte så himla mycket av i och med att vi eldade i kaminen, även om det givetvis kändes att det inte var de 20 grader man brukar ha när man sover.
Den här vandringen var inriktad på havsvandring. Vi vandrade hela tiden utmed Ölands västra kust och hade utsikt över fastlandet. De landmärken vi lyckades se var kärnkraftverket i Oskarshamn och Mönsterås bruk samt Blå Jungfrun mitt ute i Kalmarsund. Det var intressant att ibland slänga ett öga på dessa platser. De ”förflyttades” i takt med att vi förflyttades. En stunden var vi i höjd med Blå Jungfrun för att en timme senare ha den snett bakom oss och ytterligare en stund senare, när vi kommit till en udde, ha den i princip i jämnhöjd igen.
Vi var som sagt ute i naturen i två dagar och trots detta så noterade vi varken många djur eller många blommor. Några observationer gjorde jag dock. Jag kikade på Svalört, Vattensalamander, Gråtrut och en väldigt tjusig Storlom. Jag såg givetvis fler djur och blommor, men vilka det var har jag glömt.
Att gå vid havet är härligt. Kanske att det blåser en aning mer än längre in på land men man har hela tiden fin utsikt. Landskapet vi vandrade i var ganska kalt och typiskt öländskt. Mycket öppen terräng med endast några buskar. Vi vandrade för det mesta på små grusvägar av varierande kvalitet. Det var första gången under det här naturtemat som vi var i just den här naturtypen. Generellt sett tycker jag att för att man ska kunna uppleva en naturtyp i dess optimala form behöver man vara för sig själv. Kanske inte själv fysiskt, man kan vara i en grupp. Mentalt behöver man dock vara för sig själv, man måste vara i sin egen lilla värld. Se sig omkring och ta in de intryck man själv vill. Då funkar det inte om någon går bredvid och pratar med en. Till det passar naturtypen havet perfekt!
Skurkvarnen i Jordhamn
Vad kul det var! Bästa naturupplevelsen hittills under detta tema. Jag tror faktiskt inte heller att något kommer slå det. Vi gav oss iväg på tisdagsmorgonen den 21 april. Efter att vi bytt ved och samlat ihop alla våra grejer – mat, packning, tält m.m. – kunde vi lämna skolan, en aning försenade tror jag. Vi åkte minibuss norrut till Jordhamn, vårt övernattningsställe, för att lämna släpet med tältet och allt annat vi inte behövde förrän på kvällen. Färden bar vidare norrut mot Byrum. På vägen mötte vi en bil som kördes av en man med stort skägg som Pav kände igen. Pav berättade att mannen har åtta barn och är gift med en amerikanska. Han sa också att denna man drev ett lantbruk, med kameler! Lyckligtvis var kamelerna den här dagen ute i solen så vi fick se en skymt av dem. Kameler på norra Öland, inte illa!
En viktig grej när man vandrar är att fika. Därför började vi med det. Vi slog oss ner bland Byrums raukar för en första kaffeslurk. Efter fikat var det dags för reseledarna att ta tag i vandringen. Reseledare för tisdagen var Mats och jag. Eftersom Mats inte var med fick jag helt enkelt ta mig an denna uppgift själv. Att vara reseledare innebar i stort att prata lite om de platser vi passerade under vandringens gång. Jag pratade om Byrums raukar, Blå Jungfrun, Horns udde och Alvedsjöbodar. Det verkade som att det var uppskattat och jag personligen tycker det är härligt med små stopp på vägen för att öka på allmänbildningen en smula. Under onsdagen var det Nastja och Fredrik som informerade oss andra. De pratade om skurkvarnen i Jordhamn och stenbrottet i Sandvik. Med på vandringen hade vi Annas två hundar, Zota och Enza. Det är två riktiga energiknippen som troligtvis rörde sig 4-5 gånger längre sträcka än vad vi gjorde. Ena stunden var de i täten för att en liten stund senare springa och räkna in siste man i gruppen och sedan fram igen.
Natten mellan tisdagen och onsdagen tillbringade vi i tält. Vi hade med oss ett militärtält som vi tillsammans satte upp smidigt och fint. Bra jobbat av oss! Efter att ha rest tältet blev vi hungriga, så vi fick helt enkelt laga mat. Så fungerar det i vildmarken! Vi hjälptes åt att laga till pasta med tomatsås innehållande krossade tomater, majs, sojabönor, paprika och lök. Smakade okej, nästan gott till och med. I vilket fall som helst godare än den tomatsoppa vi tillredde som lunch när vi stannade till vid Alvedsjöbodar. Att äta pulverklumpar är ingen höjdare.
På kvällen roade vi oss med olika akrobatikövningar och att hoppa bock. Det skedde utanför tältet. Inuti tältet lekte vi en aning mer stillsamma lekar. Ett skepp kommer lastat, Kalle vipp och olika komma-på-saker-lekar. Det vi lärde oss av detta var att det är svårt att komma på länder som börjar på ”A” och att man, om man har någon som helst ambition att vinna, inte ska tävla mot Pav i lekar där det gäller att komma på olika djur. Under kvällen fick vi också kunskap i hur man sköter en tältkamin och hur det går till när man sitter eldvakt. Det var nämligen så att för att vi skulle hålla värmen i tältet krävdes det att varje person satt och eldade i varsin timme. Det var under ett par timmar som det eldades lite för dåligt men för att vara första gången får vi nog vara nöjda, elden slocknade ju inte i alla fall!
Jag hade mitt eldvaktspass mellan fyra och fem på morgonen. Det passade mig bra för då kunde jag gå ut och ta en liten promenad i den klara morgonluften. Hade tänkt gå en ganska lång promenad i morgonsolen. Så blev det inte riktigt. För det första var det mulet. För det andra var Zota och Enza sugna på att hänga med mig ut för att springa av sig lite av nattens stelhet. Så jag satte mig ner och spanade fridfullt ut över Kalmarsund medan hundarna skuttade runt omkring mig. Efter en stund gick vi alla tre en liten sväng innan jag gick tillbaka in till värmen i tältet.
Att sitta och kolla ut över havet utan att ha något mål för blicken, bara låta den flyta fram över det nästintill oändliga blåa, är väldigt rogivande. Jag gjorde det på onsdagsmorgonen och jag gjorde det när vi åt middag på tisdagskvällen. Det man ser är två blåa nyanser som möts på mitten med lite grönt och grått i kanterna. Man ser egentligen ingenting, men ändå allting. För det är så stort, havet. Där finns hur mycket plats som helst att fylla med vilka tankar som helst. Jag tycker om att sitta och tänka på framtiden och på vad för val jag ska göra. När jag sitter på en sådan öppen plats får jag utrymme att rensa skallen. Vädra en massa tankar och sedan sortera om dem så att jag kan göra rätt val, vare sig det gäller skolansökningar eller vardagliga bekymmer.
Jag skulle nog vilja påstå att vädret var ganska bra. Inte för varmt, inte för kallt. Visst hade det varit skönt om det på kvällen varit några grader varmare men när man vandrar kan det bli en belastning med hög värme. Man svettas mer och blir slöare. Nattens kyla märkte vi inte så himla mycket av i och med att vi eldade i kaminen, även om det givetvis kändes att det inte var de 20 grader man brukar ha när man sover.
Den här vandringen var inriktad på havsvandring. Vi vandrade hela tiden utmed Ölands västra kust och hade utsikt över fastlandet. De landmärken vi lyckades se var kärnkraftverket i Oskarshamn och Mönsterås bruk samt Blå Jungfrun mitt ute i Kalmarsund. Det var intressant att ibland slänga ett öga på dessa platser. De ”förflyttades” i takt med att vi förflyttades. En stunden var vi i höjd med Blå Jungfrun för att en timme senare ha den snett bakom oss och ytterligare en stund senare, när vi kommit till en udde, ha den i princip i jämnhöjd igen.
Vi var som sagt ute i naturen i två dagar och trots detta så noterade vi varken många djur eller många blommor. Några observationer gjorde jag dock. Jag kikade på Svalört, Vattensalamander, Gråtrut och en väldigt tjusig Storlom. Jag såg givetvis fler djur och blommor, men vilka det var har jag glömt.
Att gå vid havet är härligt. Kanske att det blåser en aning mer än längre in på land men man har hela tiden fin utsikt. Landskapet vi vandrade i var ganska kalt och typiskt öländskt. Mycket öppen terräng med endast några buskar. Vi vandrade för det mesta på små grusvägar av varierande kvalitet. Det var första gången under det här naturtemat som vi var i just den här naturtypen. Generellt sett tycker jag att för att man ska kunna uppleva en naturtyp i dess optimala form behöver man vara för sig själv. Kanske inte själv fysiskt, man kan vara i en grupp. Mentalt behöver man dock vara för sig själv, man måste vara i sin egen lilla värld. Se sig omkring och ta in de intryck man själv vill. Då funkar det inte om någon går bredvid och pratar med en. Till det passar naturtypen havet perfekt!
Skurkvarnen i JordhamnKommentarer
Trackback
