Modo - Frölunda
Hockeykväll i Swedbank Arena igår. En lyckad sådan. Fast det såg mörkt ut vid flera tillfällen.
Jag beslutade mig innan matchen för att hålla på Frölunda, pga att det troligtvis inte skulle komma så många göteborgare till Ö-vik och att vara underdog passar mig fint. Och mycket riktigt, indianerna var lätträknade. Totalt var vi 5 personer på bortalagets lilla del av ståplatsläktaren. När matchen startat fylldes emellertid läktaren på med modo-fans så vi kunde inte bre ut oss hur mycket som helst. Att supportrarna till det lag jag inte höll på stod mitt framför näsan på mig störde mig inte, snarare tvärtom. Deras närvaro gjorde det mycket roligare att jubla när det blev frölundamål. Shit vad kul det var! Trodde aldrig jag skulle skrika ut så mycket glädje pga att Frölunda gjort mål. Måste ha att göra med sommarens brist på hockey att göra.
Som jag skrev inför matchen så skulle ju Foppa spela. Och mycket riktigt, han fanns på isen. Han såg väldigt taggad ut i inledningen och smällde på längs sargerna rejält de första byten. Som hockeyälskare missade man lite av själva matchen när han var på isen. Ett öga höll hela tiden koll på nummer 21 i det röda laget. Därför är det lite komiskt att jag missade att det var han som gjorde 1-0. Jag såg honom i högen av jublande spelare efter målet men hade inte fattat att det var han som sköt in pucken. Inte ens på reprisen såg jag att det var han. Jag kollade frenetiskt efter ryggtavlan med 21 men hittade den inte någonstans. När speakern ropade ut målskytten var det dock inget snack om saken, Foppa hade gjort mål i comebacken och publiken vaknade till rejält.
Vid ett tillfälle under matchen svängde det hej vilt, på flera fronter. På resultattavlan stod det 3-1 till HV mot Djurgården. I Swedbank stod det 2-1 till Modo. Då trycker Frölunda in 2-2 och jag jublar. Efter målet kikade jag upp på resultattavlan och möts av 3-3 i HV-matchen, inte kul. Sekunder senare gör Frölunda 3-2 och jag jublar återigen. Strax därefter tittar jag på nytt upp till höger på resultattavlan och möts denna gång av 3-4. Jag blev knäckt. Nu slutade det ju lyckligt i och med att både HV och Frölunda vann men det jag lärde mig av detta är att det är lättare att sympatiheja på någon annans favoritlag om ens eget favoritlag leder.
Jag beslutade mig innan matchen för att hålla på Frölunda, pga att det troligtvis inte skulle komma så många göteborgare till Ö-vik och att vara underdog passar mig fint. Och mycket riktigt, indianerna var lätträknade. Totalt var vi 5 personer på bortalagets lilla del av ståplatsläktaren. När matchen startat fylldes emellertid läktaren på med modo-fans så vi kunde inte bre ut oss hur mycket som helst. Att supportrarna till det lag jag inte höll på stod mitt framför näsan på mig störde mig inte, snarare tvärtom. Deras närvaro gjorde det mycket roligare att jubla när det blev frölundamål. Shit vad kul det var! Trodde aldrig jag skulle skrika ut så mycket glädje pga att Frölunda gjort mål. Måste ha att göra med sommarens brist på hockey att göra.
Som jag skrev inför matchen så skulle ju Foppa spela. Och mycket riktigt, han fanns på isen. Han såg väldigt taggad ut i inledningen och smällde på längs sargerna rejält de första byten. Som hockeyälskare missade man lite av själva matchen när han var på isen. Ett öga höll hela tiden koll på nummer 21 i det röda laget. Därför är det lite komiskt att jag missade att det var han som gjorde 1-0. Jag såg honom i högen av jublande spelare efter målet men hade inte fattat att det var han som sköt in pucken. Inte ens på reprisen såg jag att det var han. Jag kollade frenetiskt efter ryggtavlan med 21 men hittade den inte någonstans. När speakern ropade ut målskytten var det dock inget snack om saken, Foppa hade gjort mål i comebacken och publiken vaknade till rejält.
Vid ett tillfälle under matchen svängde det hej vilt, på flera fronter. På resultattavlan stod det 3-1 till HV mot Djurgården. I Swedbank stod det 2-1 till Modo. Då trycker Frölunda in 2-2 och jag jublar. Efter målet kikade jag upp på resultattavlan och möts av 3-3 i HV-matchen, inte kul. Sekunder senare gör Frölunda 3-2 och jag jublar återigen. Strax därefter tittar jag på nytt upp till höger på resultattavlan och möts denna gång av 3-4. Jag blev knäckt. Nu slutade det ju lyckligt i och med att både HV och Frölunda vann men det jag lärde mig av detta är att det är lättare att sympatiheja på någon annans favoritlag om ens eget favoritlag leder.
Kommentarer
Trackback
