Naturen - Ger - Mig - Ro

Jag vet inte om det blev så himla mycket fäbodliv egentligen. Det kändes som att det hela tiden var lite för lyxigt. Läraren Jenny hade bara en kort bit hem så hon åkte och hämtade saker stup i kvarten samtidigt som det fanns en varm stuga precis vid vår lägerplats som man kunde smita in i om man hade problem med att hålla sig varm. Lite fuskigt.

För att motarbeta fusket var vi fyra stycken som gick åt motsatt håll. Istället för att överge tältet på kvällen och krypa in i stugan övergav vi tältet och la oss ute i naturen. Första kvällen sov vi under bar himmel. Det var en himmel full av stjärnor som våra ögon fick bevittna, innan tröttheten till sist tvingade igen ögonlocken.

Som jag nämnde i onsdags, innan avfärden, var området kring fäboden ganska björntätt. Redan första kvällen fick vi erfara att det fanns björn i närheten. Vi tog en liten promenad tillsammans och spanade in björnskit. Inte särskilt svårt att lista ut vad han/hon/den/det hade ätit. Dagen efter, torsdagen, gick vi ytterligare en promenad. Denna gång kollade vi på ett björnide. Väldigt häftigt. Han/hon/den/det hade grävt ner sig under en myrstack. Med dessa tecken på björn är det på ett sätt ganska idiotiskt att sova under bar himmel.

Att sova under bar himmel var verkligen häftigt. Men det var också lite kyligt. Desto skönare var det att sova andra natten. Vi byggde tillsammans ett vindskydd som enligt mig blev mycket ståtligt. Arbetet började vid halv fyra på eftermiddagen och blev klart någon gång runt halv nio. De sista grankvistarna fick vi lägga dit i skenet från ficklamporna. Vi var så seriösa att det drog ut lite på tiden. Men det var det värt. Fruktansvärt mysigt att sova i vindskydd. Doften från grankvistarna är magnifik.

Just den natten vi sov i vindskyddet var det tydligen en björn och hälsade på i skogarna kring vår lägerplats. Henrik vaknade av björnens grymtande och trodde att det var någon som skojade med honom. Han smög ut från tältet och möttes av en stor och mörk skugga inne i skogen. Mycket rädd tassade han tillbaka till tältet och kröp ner i sovsäcken. Och jag förstår honom, en björn vill man inte stöta på.

Jag har dock väldigt svårt att ta in hela den här historien, att det skulle ha varit en björn och hälsat på i vårt läger. Inte för att jag inte tror Henrik, utan just det faktum att en stor och kraftfull björn befann sig i närheten av mig och om den velat, enkelt kunde ställa till med mycket stor oreda. Känns som en annan värld.

Fäbodlivet avslutades med älgjakt för de som ville, det blev bara jag och Lena. Vi fick följa med varsin hundförare. Jag gick med Björn som tillsammans med sin jämthund Tarro skulle försöka fälla en älg. Det blev en älg fälld, men det var inte tack vare Tarro. Tarro sprang lite för mycket fel för att husse skulle kunna få skjuta en älg. Men det var en vältränad hund. Han sprang som bara den och hade inte en kubikcentimer för mycket fett på kroppen. Där har vår jämthund Ludde lite att lära.

Det här var första utflykten för oss med två övernattningar. Måste säga att de två nätterna får höga betyg. En fyra för natten under bar himmel och en solklar femma för vindskyddsnatten. Att inte natten under bar himmel får högre beror på att jag frös stora delar av natten och att det blev fuktigt frampå morgonen. Dock en härlig upplevelse som jag definitivt kommer pröva igen.

Vindskyddsnatten blev som sagt perfekt. Skydd över huvudet, varmt och skönt och kanske framförallt, det faktum att vi byggde det själva. Jag är så stolt över oss och det vi skapade. Jag ger oss också en solklar femma.