Naturen - Ger - Mig - Ro

Match i torsdags. Hörnefors borta, ledarna i laget trodde inte jag skulle hitta. Men tji fick dom. Jag är ju inte född i farstun.

 

Blev till att börja med glad eftersom pappa var på plats för att bevittna matchen. Dessutom var ju Liv med och hejade. Men planen visade sig vara en konstgräsplan, jag var helt övertygad om att det var en vanlig gräsplan. Att det skulle bli årets första match på riktigt gräs. Men det får visst vänta.

 

Uppvärmingen kändes okej. Hade nya fräscha handskar med fint grepp dagen till ära, det hjälpte till att fånga bollarna till en början. Men vid inläggen i slutet av uppvärmingen gick det inte bra och bollarna flög förbi mig både här och där. Och strax efter det var jag tvungen att springa till omklädningsrummet och byta om till match, så jag hann inte med några skott från spelarna som uppvärmning. Inte optimalt.

 

Matchen drog igång och det märktes direkt att det var ett topplag vi mötte. De kom igenom gång och på gång och skapade lägen, även om det inte blev skott varje gång. En gång det blev skott blev det också mål. Det var efter en kvart ungefär som en kille i deras lag fick ett skottläge vid straffområdeslinjen och satte bollen i trakterna av mitt vänstra kryss. Jag borde nog ha tagit den, men den försvann bakom backen på vägen mot mål och jag tappade fokus. Dåligt av mig. Men man kan väl säga att jag revanscherade mig en stund senare när de fick straff och samma kille klev fram till straffpunkten. Jag kom att tänka på finalen av Svenska Cupen nyligen där målvakterna hela tiden gick fram emot bollen när skytten var redo att slå straffen, för att syka honom lite. Jag gjorde samma sak. Sen minns jag ju med glädje finalen i Champions League 2005 där Dudek i Liverpools mål hoppade omkring på strafflinjen som jag vet inte vad innan straffen slogs. Jag gjorde samma sak. Sen gick allt av bara farten. Jag fick en känsla att han skulle skjuta till vänster om mig. Samma sida som jag har slängt mig på de senaste 8-10 straffarna. Gissa vart jag slängde mig? Åt vänster såklart. Sen satt bollen limmad i min famn. Fantastisk känsla. Låt gå att straffen inte var den bästa. Men jag tog den, det är det viktigaste.

 

Efter detta kvitterade vi strax innan halvtid och de hade en boll i mål i andra halvlek, men domaren blåste av strax innan då en av våra spelare fått en huvudskada. Jag hann också skaffa mig lite härliga konstgräs-brännmärken på vänster knä vid en utrusning innan domaren blåste av och matchen var slut. 1-1.