Naturen - Ger - Mig - Ro

Det är lite roligt, på nåt sjukt sätt. Sjukdomen jag drog på mig precis innan jag åkte till Jämtland verkar ha blommat ut ordentligt först nu när jag har kommit hem. Den friska jämtländska luften höll tillbaka det värsta. Visst snorade jag en del under veckan, men det är först nu när jag kommit hem som hostan slagit till på allvar. Jag tror det är ett tecken på att det är i Norrland jag hör hemma.

Det intressanta med att åka iväg på en sån här tur är hur bra gruppen kommer överens och klarar av att umgås. Den här gången gick det exemplariskt! Vi var totalt 20 kursdeltagare som delades in i två lika stora grupper. Den ena (min grupp) kom efter ett tag att kallas Team Äldre. Bakgrunden till det namnet är lång och svårförklarad men samtidigt mycket underhållande. Den andra gruppen kan vi ödmjukt kalla Team Losers.

I Team Äldre lyckades vi hitta rätt från början. Jag märkte inte av något tjafs och jag vet faktiskt inte om att någon, någon endaste gång, var arg på någon annan. Varje dag när vi stannade för att slå läger hjälptes alla åt och tog tag i det som behövde göras. Några började laga mat, några hämtade vatten och några satte upp tältet. Teamwork på hög nivå.

Det jag fascinerades mest av i när det gäller naturen var det storslagna landskapet. Ju högre upp vi kom desto längre såg man och när vi stod mellan två berg och kollade nedför dalen var det mäktigt! Det var också intressant att vi färdades genom så många olika typer av landskap. Vi började med att paddla på en bävertät å. Alltså inte så tät att vi såg bävrar vart vi vände oss. Däremot såg vi spår av bäver vart vi än vände oss och vi kanske såg en bäver vara uppe vid ytan och plaska. Kan också ha varit Storsjöodjuret men det är lite mer osannolikt än att det var en bäver. Mest beroende på att Storsjön låg väldigt långt borta och att det var en liten å. Hade det funnits ett stort odjur i den åfåran hade det inte fått plats något vatten.

Efter paddling på en å paddlade vi på en sjö. Sedan vandrade vi genom tät granskog, över myrar och områden strax under trädgränsen. När vi passerat trädgränsen var landskapet inte helt otippat öppet och vi vandrade på väl upptrampade stigar. Ju högre upp bland bergen vi kom desto mindre växtlighet blev det. När vi skulle ta oss upp för en brant stigning var stigen och gräset borta och det var stundtals hoppande på stenar som gällde. När vi var som högst, ca 1100 meter över havet, badade vi i en liten sjö och bredvid sjön låg ett område med snö. Kontraster är härligt.

Det gjorde jag även på Fjällgentiana. Den känns igen på den nästan lysande blåa färgen som gör den speciell i fjällområdena. (Till höger)

Sista kvällen var det väldigt klart och fint väder. Myggen höll sig mestadels borta och vi satt tillsammans som om vi satt runt en lägereld med den skillnaden att vi inte hade någon eld. Historierna avlöste varandra med den om den skadeskjutna björnen som höjdpunkt. Innan vi kröp in i sovsäckarna bestämdes det att morgonen efter skulle soluppgången studeras och avnjutas. Den där kvällen tog det tid innan det gick att sova. Inte för att jag låg och längtade till soluppgången (vilket jag iofs gjorde), utan det hade att göra med morötter. En historia om en person som åt så mycket morötter under graviditeten att barnet blev gult berättades och när vi skrattat en stund och sedan lyckats lugna ner oss reste sig den yngsta personen i gruppen upp, utbrast lite smygande ”morot” och bröt sedan ut i hejdlöst och accelererande skratt. Då går det inte att hålla igen. Magen fick kramp av allt skrattande!
04.20 ringde klockan och hälften av gruppens 10 medlemmar klädde på sig och vandrade iväg till en hög och fin plats. Strax innan klockan fem steg solen över horisonten och morgonen var ett faktum. När vi njutit klart och traskat tillbaka till tältet valde en efter en att lägga sig utanför tältet istället för inuti. Jag följde exemplet och det var en speciell känsla att ligga under bar himmel i morgonsolen. Om man kröp in i sovsäcken och bara hade en liten glipa öppen för nästippen slapp man till och med myggen!

En fantastisk vecka i fantastisk natur med fantastiska människor har passerat. Visst är det fantastiskt med fantastiska stunder i livet. Oj, det här inlägget blev visst långt. Fantastiskt långt.