Naturen - Ger - Mig - Ro

Nu regnar det. Samtidigt som solen skiner och åskan mullrar i fjärran. Det är liksom allt på en och samma gång, ungefär som den där låten för några år sedan fast känslorna har ersatts med väder. Undra för övrigt hur det skulle bli om ALLT väder skulle samsas inom ett visst område? Låt säga 100x100 meter med omväxlande sol, snö, molnigt, varmt, kallt, regn, dimma, åska, hagel, storm. Det skulle nog bli jobbigt för meteorologerna, ”Imorgon blir det sol i hela landet och 25 grader utom lokalt i den här regionen där det kan komma snö, regn eller hagel och stor risk för stormvindar och åska samtidigt som temperaturen kan variera mellan 10 minusgrader och 30 plusgrader.” Det blir inte lätt att klä sig rätt den dagen.

Men nu var det varken väder eller kläder det här inlägget skulle handla om. Det ska handla om historia. Min historia. Och eftersom mitt minne inte riktigt har alla hästar hemma sträcker sig min historia endast två veckor tillbaka i tiden. Bra men kort! som man brukar säga. Fast det där uttrycket stämmer ju inte egentligen, minnet är ju inte bra om det är kort.

Två veckor var det ja. Två veckor som har präglats av lugn och ro. Och det trots att jag har åkt runt en del i landet. Var till en början hos pappa och gjorde enbart det som föll mig in. Så skulle man ha det jämt.

Mot slutet av veckan drog pappa och jag till Stochampionatshelgen på Axevalla utanför Skara. Travsport i dagarna tre, för er som inte vet. (Nästan rim.) Där satt vi i sköna trädgårdsstolar med tjocka och härliga dynor under ett partytält, modell ganska stort. Lägg därtill att vi hade vårat relativt stora sovtält under samma partytält och det är inte så svårt att förstå varför folk som gick förbi pekade på oss och småskrattade. Det var en himla tur att vi inte tog med de stora fåtöljer som vi från början tänkte ta med. Då hade det sett ännu roligare ut och folk hade troligtvis skrattat ihjäl sig och det hade inte varit någon höjdare för pappa och mig att ha det på vårat samvete.

Vi satt dock inte bara under partytältet och bjöd på skratt, det var ju travtävlingar också. Rent ekonomiskt var det helt klart ett bottennapp för mig men sportsligt är jag nöjd. Många fina lopp. Det lopp jag mest såg fram emot gick dock åt skogen. Det var Rixallsvenskans lopp där jag hade med ”min” häst, Esterel Gull. Hon hade bra chans på segern, men det var innan loppet startade. För när det startade tyckte mitt 3-åriga sto att trav var en tråkig gångart och började galoppera istället. Så var den dagen förstörd.

Efter Axevalla var siktet inställt på Dalarna. På det femte försöket lyckades Issa och jag hitta ett tillfälle som passade för att ses. Fast frågan är om vi sågs så himla mycket egentligen. Kändes som att jag åkte dit för att träffa Issa men träffade hennes familj. Fast det var kul ändå, mycket trevlig familj.

När jag klev av tåget togs jag emot av Viktor som tog väl hand om mig och visade Avesta centrums alla två sevärdheter, speedwayrondellen och så det där djuret som ser ut som en oxe och har olika långa ben men som jag ännu en gång har glömt namnet på. Dagen efter följde jag med till Issas jobb och satt i skuggan och läste en bok i tre timmar medan solen jagade mig från bänk till bänk. På kvällen bad och utflykt med middag på en fin flotte.

På torsdagen fick jag se Avestas mest kända sevärdhet, och då menar jag inte Tony Rickardsson, även om jag gärna hade spanat in honom under mitt besök i Dalarna. Nej, det jag såg var världens största dalahäst. Lyckan var total. Kanske att den blev ytterligare lite total när jag i Falun samma dag mötte en av systrarna Kallur på stan. Jag gissar att det var Sanna men att gissa rätt på de två är ju som att leta efter en nål i en höstack.

Anledningen till att jag överhuvudtaget befann mig i Falun var att jag skjutsade två körkortsaspiranter, Viktor och Issas bror Sebastian, till körskolan respektive halkbanan. Så jag fick tre timmar att på egen hand spendera i Falun. Lite komiskt att jag åker till Avesta för att träffa en kompis och hamnar ensam i Falun. Men jag hade inga problem att fördriva tiden. En park och ett fik och tiden flyger iväg.

På fredagen tog jag tåget hem och när jag nådde min slutdestination Västervik konstaterade jag två saker.
1. Det var roligare att åka till Avesta än från Avesta.
2. Jag var hungrig.

Nu har det slutat regna.