Naturen - Ger - Mig - Ro

Snön börjar redan smälta undan. Snart är det samma svarta, smutsiga omgivning som för några dagar sedan. Men det är väl oundvikligt antar jag.

 

Som tur är blev skidspåren uppfräschade tack vare snön som föll och håller sig nog åkbara ytterligare en tid tack vare påfyllningen häromdagen. Jag var och åkte ett pass nu ikväll här i Obbola. Kom hem från skolan vid 16 men kände mig lite trött, så jag åt middag och tog sen en lugn stund på sängen med en bok innan jag gav mig ut. Välbehövligt! Nackdelen var att solen hann gå ner så pass mycket att 90 % av spåret låg i skugga.

 

 

Jag stannade till på en myr som badade i denna kvällssol. Runt omkring mig låg snön orörd sånär som på skidspåret som smalt och försiktigt dragits upp i det vita pudret. Jag stannade till i flera minuter och bara njöt. Det var vackert.

 

Lyssnade. Tittade. Allt var lugnt och det enda som lät var mina egna andetag.

 

Plötsligt hördes något från skogsbrynet! Var det ett djur? Ekorre? Fågel? Eller var det bara snö som ramlade från en kvist?

 

Jag har saknat tystnaden i naturen. Att bara sitta och inte göra någonting. Vara på sin vakt. Hoppas få se eller höra något av det som verkligen är naturen.

 

Jag vill bli bättre på att ta mig tid till det.

 

 

 

 

Ps. Jag såg aldrig vad det var som lät. Så det var nog snö som föll. Men nästa gång är det nog ett djur!