Naturen - Ger - Mig - Ro

Och så var det då över. De Nio Milen är avverkade och jag är nöjd. Det var såklart jobbigt men det är bara att bita ihop. Tiden blev 7:11:59 och målet på 8 timmar klarades med lite råge.

Starten blev både lugn och dramatisk. Det började väldigt lugnt då vi var på plats i Sälen strax innan kl 6 och starten skulle inte gå förrän kl 7. Därför gick vi (jag och Christoffer) och la skidorna i spåret och konstaterade att vi tack vare det skulle få ganska bra startplatser, långt fram i klungan. Dock blev vi sedan lite väl bekväma och gick inte till våra skidor i fullt så god tid som hade varit på sin plats. Men var nämligen tvungen att köa för att få komma in i startfållan, trots att man redan hade lagt ut skidorna i spåret. Så vi stod fastklämda i en folkmassa medan klockan tickade på och närmade sig sju. Jag var väldigt orolig och det var verkligen inte sådär jag hade tänkt att jag skulle starta mitt Öppet Spår! Men vi hann fram till våra skidor ett par minuter innan starten gick så det löste sig.

När sedan starten gick rullade det på ganska bra. Jag hade bra fäste i första backen och försökte åka på i ett lagom tempo. Det blev dock lite fortare än jag hade tänkt mig. Anledningen tror jag var att det faktiskt inte var några köer. Vi kom ju iväg i den främre delen av klugan och det innebar ganska gott om plats. Om man var lite alert på att byta spår och pigg i kroppen gick det ganska fort upp för backen. Sen var det bara att staka på!

Temperaturen under dagen varierade mycket. Från -12 vid starten till någon enstaka minusgrad i Mora. Snön som oroat mig kom tidigare än jag trodde. Och det kom också mer än jag trodde. Mellan Mångsbodarna och Risberg började det snöa och fortsatte hela vägen in till Mora, i varierande intensitet. För min egen del tror jag inte att jag hade åkt så mycket fortare om det inte hade snöat, alla åkte nämligen i ett enda spår så där hann aldrig snön landa, och den farten som hölls i det spåret passade mig bra. Men det är klart att snöfritt i alla spår hade såklart underlättat i omköringssyfte, framförallt i nedförsbackarna.

Jobbigaste partiet var Lundbäcksbackarna upp mot Oxberg. Jag trodde aldrig backarna skulle ta slut. Där fick jag se till att inte köra för hårt och därmed tömma mig totalt. Det var ju trots allt cirka 3 mil kvar då. Tittar man på höjdprofilen över banan ser det inte ut att vara så mycket backar men jag tyckte det var mycket uppför där. Jag kanske var trött, helt enkelt.

Min taktik sista biten, från Lundbäcksbackarna och in i mål, var att ta det försiktigt hela vägen fram till Eldris och sedan trycka upp farten resterande del in mot mål. Det lyckades ganska bra och jag hade till och med krafter kvar för att göra en rejäl spurt sista hundra meterna med tillhörande "fällning" med högerfoten så att chippet skulle korsa mållinjen så tidigt som möjligt. Mycket nöjd med spurten och "fällningen"!

Om man studerar nyss nämnda höjdprofil för de nio milen ser man att det är en total höjdskillnad på cirka 200 meter nedför från Sälen till Mora. Men jag tyckte det kändes som mest uppför...

Här är min färd till Mora i siffror:

- - - - -

Med endast en dags distans till mitt senaste träningsprojekt har jag redan bestämt nästa utmaning och nästa mål. Om en knapp vecka kan man börja anmäla sig till Vasaloppet 2013 och det tänker jag göra. Och målet blir att åka det på 8 timmar. Skillnaden i det loppet jämfört med det jag gjorde igår är att det kommer bli kö i början. Där försvinner många minuter. Därför blir det en sommar med mycket rullskidor och skidgångsintervaller! Tro det eller ej, men jag längtar redan till att börja träna inför nästa år.