Lite ditt & datt.
För inte så länge sedan var vi iväg och spelade curling. Det är ett enkelt spel på tv men ett komplicerat spel i verkligheten. Som man kan se på bilderna tog Liv "utslaget" på allvar och betraktade stenarna länge för att få dom till rätt ställe medan jag sopade för fullt på stenar som var på väg helt åt skogen och långt ifrån boet. Men spelar man curling så gör man, då sopar man så fort man får chansen!
Det bör tilläggas att detta curlingpass bjöds vi på av den fantastiska studentidrottsföreningen i Falun, HIFF. Vilken förening, jag säger bara det!
- - - - -
Vi var som sagt i Röån under påskhelgen och det blev en del fotande. Till stor del bestod motiven på bilderna av djuren i Röån och dessa djur har en förmåga att inte vilja vara still särskilt länge. Det är bara gråhunden Barro som inte har så bråttom vad han än har för sig, så honom kan man få att fastna på bilderna utan sudd överallt.
Men ibland kan man faktiskt även fånga katten Zelda på en vettig bild, men det är inte ofta. Risken man tar då är att man får en till synes arg katt efter sig...
Även Nikki förtjänar ju såklart att visas på bild. Hon är oftast svår att hinna knäppa kort på under de korta stunder hon stannar upp innan hon piggt ska vidare någon annanstans. Då blir det som en vit tuss på bilderna.
Jag föredrar när hon stannar upp en sekund, och är snäll mot kameran.
Till sist en bild på något som verkligen inte rör sig så fort. Ett hus.
Det bör tilläggas att detta curlingpass bjöds vi på av den fantastiska studentidrottsföreningen i Falun, HIFF. Vilken förening, jag säger bara det!
- - - - -
Vi var som sagt i Röån under påskhelgen och det blev en del fotande. Till stor del bestod motiven på bilderna av djuren i Röån och dessa djur har en förmåga att inte vilja vara still särskilt länge. Det är bara gråhunden Barro som inte har så bråttom vad han än har för sig, så honom kan man få att fastna på bilderna utan sudd överallt.
Men ibland kan man faktiskt även fånga katten Zelda på en vettig bild, men det är inte ofta. Risken man tar då är att man får en till synes arg katt efter sig...
Även Nikki förtjänar ju såklart att visas på bild. Hon är oftast svår att hinna knäppa kort på under de korta stunder hon stannar upp innan hon piggt ska vidare någon annanstans. Då blir det som en vit tuss på bilderna.
Jag föredrar när hon stannar upp en sekund, och är snäll mot kameran.
Till sist en bild på något som verkligen inte rör sig så fort. Ett hus.
Kommentarer
Trackback
