Hopp för mänskligheten
Vet ni vad!? Jag har hittat mina vantar. Eller rättare sagt, Liv har hittat mina vantar. Det är ett par stickade vantar som jag gjort själv och som jag tappade bort i september/oktober.
Och det otroliga är att de hittades utomhus, i ett träd! Troligtvis har jag tappat dom på marken och någon vänlig själ hängd upp dom i ett träd för att jag enklare skulle se dom. Men det tog alltså ändå över ett halvår innan de åter är i min ägo. Tack älskling för att du hittade dom!
Tänk ändå, det har gått en hel vinter och de hade inte en skråma! Vad mina vantar har fått varit med om utan att förfaras. Jag måste haft magiska fingrar när jag stickade dom...
Och vilken tur att ingen tagit dom, det finns trots allt hopp för mänskligheten!
Och det otroliga är att de hittades utomhus, i ett träd! Troligtvis har jag tappat dom på marken och någon vänlig själ hängd upp dom i ett träd för att jag enklare skulle se dom. Men det tog alltså ändå över ett halvår innan de åter är i min ägo. Tack älskling för att du hittade dom!
Tänk ändå, det har gått en hel vinter och de hade inte en skråma! Vad mina vantar har fått varit med om utan att förfaras. Jag måste haft magiska fingrar när jag stickade dom...
Och vilken tur att ingen tagit dom, det finns trots allt hopp för mänskligheten!
Kommentarer
Trackback
