Naturen - Ger - Mig - Ro

Det känns som att veckans äventyr var det blötaste hittills. Men det är faktiskt ganska långt från sanningen. På ett sätt är det lite konstigt för vi var nämligen iväg från skolan i nästan två dygn och det skvätte från ovan i princip hela tiden. Med undantag för en kväll och en natt så var vi utomhus och brottades med det flygande vattnet hela tiden. Lägg därtill att det inte bara fanns vatten i luften utan i snitt vartannat steg togs med ett plaskljud som följd. På ett ställe var det så mycket vatten att vi famlandes i skenet från pannlampor tvingades bygga en bro - som vi såhär i efterhand är gigantiskt stolta över - för att ta oss vidare. Men trots det så var det som sagt inte vårt blötaste äventyr hittills.
* Under kanotturen då det regnade plus att vi hela tiden var i nära kontakt med vatten.
* På kajakutflykten genomförde vi manövreringsövningar vilka ledde till ett dopp om man inte var tillräckligt alert och duktig.
* Den stora grejen är emellertid att vi har åkt forsränning. Och dessutom simmat i forsen. Då kan jag lova att vi blev blöta!
Så man kan alltså säga att detta äventyr inte var det blötaste hittills. Samtidigt kan man nog ändå säga att det faktiskt har varit vårt blötaste äventyr hittills (det svenska velandet är mycket väl representerat i mig). Denna gång har vi nämligen inte använt vattnet som transportmedel, vilket varit fallet tidigare. Denna gång har vi LEVT i vattnet. Det har funnits överallt.

Huvudsyftet med denna utflykt - som sträckte sig från måndag eftermiddag till onsdag förmiddag - var om jag inte minns fel att öva på orientering i mörker och att leva primitivt. Det sistnämnda innebar att vi lämnade spritköken hemma och istället fick med oss några stora konservburkar att laga mat i över öppen eld. Det kändes lite tråkigt för jag har ett nyinköpt och superfint spritkök som ännu inte har fått se dagens ljus eller känt värmen från brännaren. Varje gång jag slänger en blick på den orangefärgade påsen med spritköket blir jag varm inombords och glad och längtansfull tills den dag jag får tillfälle att använda den. Samtidigt är det någonting någonstans i mig som säger åt mig att aldrig nånsin använda spritköket, risken finns ju att det inte är lika fint efteråt.

Som jag nämnde tidigare så tvingades vi bygga en bro. Det var i måndags eftermiddag när vi ganska nyligen hade anlänt till Nätra Fjällskog som vi stötte på en stor bäck. "Stor bäck" tänker ni, "det finns väl inte, då heter det ju å." Grejen är den att det vi stötte på troligtvis är en normalstor bäck under normala omständigheter. Just nu är det inte normala omständigheter i det området utan bäcken är därmed en onormal bäck. Alltså en stor bäck.
Faktum är att egentligen byggde vi inte en bro. Vi byggde två passager till en bro som redan fanns där. En för att kunna ta oss upp på bron och en för att kunna ta oss ner från bron. Vi la ut överblivna träplankor och stockar - troligtvis rester från en gammal bro - som vi hittade i närheten. Det blev som en liten spånglabyrint. Från en grästuva till en annan och sedan till nästa. Totalt byggde vi nog 15 meter spång. Ett mycket bra utfört arbete under ledning av Niclaz.

När vi kommit över bron och så småningom hittade till Näsbodarna var det dags för middag. Vi hann inte äta skolans middag innan vi åkte så en måltid satt verkligen på sin plats. Som jag nämnde innan var det primitiv matlagning över öppen eld som gällde och mitt matlag - som vi kallade för veg-gruppen - började på en brasa i eldstaden utanför stugen. Den andra gruppen tog eldplatsen inomhus i besittning och lagade sin mat där. Vi i veg-gruppen är lite bättre än alla andra.
Problemet för oss jämfört med de inomhus var att vi hade regnet som motståndare. Det regnade inte mycket, men tillräckligt mycket för att sinka oss en aning. Så när vi till sist fått iordning en brasa och lagat vår mat var klockan åtta på kvällen. I normala fall äter vi middag runt klockan fem, sen middag alltså.

Efter middagen gav vi oss iväg på kvällsorientering till Hästtjärns sydspets. Jag var med och höll i karta och kompass på ditvägen. Vi kom fel 20-30 meter på en sträcka av 900 meter i mörker vilket helt klart får anses godkänt tycker jag. Dagen därpå traskade vi vidare i blötan och efter att ha gjort ett stopp vid några bodar för att vänta på Mari - som var upptagen kvällen innan och anslöt först på tisdagen - samt äta lunch bagav vi oss till en vändplan där vi skulle hämta något som Björn placerat ut.
Det var nämligen så att chefen för den här utflykten var Björn i vår klass. Det var hans praktikuppgift. En dryg vecka innan vi åkte dit var han i området och rekade för att vi skulle få en så bra tur som möjligt. Det var tänkt att han skulle ha följt med på utflykten men sjukdomsbesvär satte stopp för det. Men det blev en bra tur ändå så bra jobbat Björn!
Det han hade placerat ut var en påse med en tuppfjäder inuti. Jag tycker han kunde ha placerat någon bättre i påsen. När man har traskat igenom skogen mot ett mål där man vet att man ska hitta något så vill man hitta något som kan tolkas som en belöning, inte en sketen fjäder. En chokladkaka hade varit bättre. Det kan ju iofs vara lite problematiskt att lämna mat fritt i naturen i över en vecka. Så Björn gjorde nog rätt. Och fjädern var ju faktiskt ganska fin.

Nästa steg blev att hitta en övernattningsplats. Och den platsen fick inte vara en varm stuga, som natten innan. Nädå, ett vindskydd skulle byggas och vi började leta efter en lämplig plats för det. Lyckligtvis hittade vi den platsen på den vändplan vi redan befann oss på. Så vi började samla slanor till bygget och ved för den stundande brasan. Lyckligtvis hade skogsägaren börjat röja i området så det låg en hel del som vi kunde använda oss av. Vi började undra om det var Björn som hade ordnat med denna service.
Vindskyddet blev i alla fall klart strax före det började skymma och det var ett himla stort och fint vindskydd. Efter byggandet började vi laga mat som vi sedan åt upp - onödigt vore väl annars - och gick därefter iväg på en kvällsorientering även denna kväll. Så mycket orientering blev det emellertid inte, vi höll oss mest på vägarna, men kväll var det ju så 50 % rätt. Väl tillbaka vid lägerplatsen började en efter en bädda ner sig i sovsäcken, trots att det knappt blivit kväll. Hade man gått och lagt sig vid den tiden en vanlig dag på skolan hade man blivit utskrattad.

Under kvällen bjöds det på glögg och saffranskaka och ett och annat kex. Det lektes lekar och det hölls till och med en liten lektion. Lektionen gick ut på att säga en ny erfarenhet som vi skaffat oss under utflykten. Av någon anledning bestämde jag mig för att spela sovandes. Det är något som jag idag ångrar djupt. Eller inte. Eller jo kanske lite. Eller näe, det gör jag inte. Fast kanske lite ändå. Jag vet inte.
En viktig sak att notera är att Mari satt uppe hela natten och höll elden utanför vindskyddet vid liv åt oss som sov. Jag uppfattade det som att hon gjorde det av fri vilja och att hon inte kändes sig tvingad. Himla snällt av henne i så fall. En riktig uppoffring. Idag ligger hon nämligen hemma med huvudvärk, troligtvis orsakad av alldeles för mycket inandning av rök.

Sista dagen på utflykten blev kort. Vi klev upp, packade ihop vår packning, rev vindskyddet, orienterade oss till bilen och åkte hem. Det intressantaste som hände på morgonen var att det blöta gräset rök väldigt mycket när man slängde de varma stenarna i det samt att jag fick frukost på sovsäcken. Inte dumt. Jag brukar inte vara slö på mornarna men det var jag denna onsdag och då hann gröten både blandas till och kokas färdig innan jag ens tänkt tanken på att kliva upp ur sovsäcken. Sen har jag så snälla klasskamrater så det räckte med att säga var min tallrik fanns och vänta en minut så hade jag en måltid varm gröt framför näsan. Inte dumt som sagt.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det var dagar fyllda med vatten och blöta men att jag ändå trivdes ganska bra därute i skogen. Jag konstaterar även att det var tusan att jag alltid ska skriva så himla mycket. Jag har ju en trasig och halvmörk på gränsen till helmörk datorskärm och ändå skriver jag så här mycket. Hur ska det gå när jag skaffat en ny dator? Ojojoj.